Se dig omkring

Det var rubriken på gårdagens predikan om skapelsen. Den finns att lyssna på här på hemsidan nu. På söndagen efter Midsommar tycker jag att det passar att prata om skapelsen, även om det egentligen är temat för dagen innan, Midsommardagen.

 Vi var en stund i Sännevadet på eftermiddagen på Midsommarafton och fikade tillsammans med alla de andra som också var där. Sedan åkte vi hem igen. I år stannade vi inte och grillade på kvällen, som vi brukar göra. Men i år är inte som andra år. Eller rättare sagt, jag är inte som andra år. Jag är någon annan. Någon jag inte vill vara men som inte vill flytta på sig. Någon med smärta, irritation och obehag och som jag vill ta bort och lämna bakom mig, men som envist hänger sig kvar och som jag inte blir av med trots alla försök. Jag håller på att få slut på saker att testa och hopplösheten hänger som ett tungt regnmoln över mig och släpper ut lite regn då och då. Det finns ljusa, hoppfulla stunder då magsmärtan och irritationen är lite mindre och jag tänker att det nog kommer att vända snart. Se’n släpper molnet en kalldusch och jag är tillbaka i den jag inte vill vara igen. Kan knappt äta något utan att magen gör ont och blir helt upp och ner och jag vet varken ut eller in. Skit också. Jag tar till alla de verktyg jag lärt mig under åren och ändå sitter jag fast här. Jag kan ibland ”steppa upp” och vara trevlig men det är en skör linje att gå och den håller inte länge. Så när jag drar mig undan och inte vill vara bland folk är det mest för andras bästa. Jag vill inte utsätta andra för någon jag inte vill utsätta mig själv för men inte kan bli av med. Min familj stöttar men gör bäst i att inte vara för nära. Stackars dem. Vad är hönan och vad är ägget – den frågan har jag fått och ställt mig själv många gånger under årens lopp. Jag har alltid hävdat att mina fysiska illabefinnanden kommer först och får psykiska konsekvenser. Ändå har jag under många år fått behandling som dämpar de psykiska symptomen och då även har lindrat det fysiska. Nu har jag inga sådana mediciner kvar och jag antar att det är en anledning att allt känns mycket starkare. Men hur länge ska det vara så då? Och är det verkligen det som är grejen? Jag vet inte och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Tiden bara går. Livet försvinner och jag vet inte hur det ska kunna vändas. Och nu är det snart semester. Vi ska åka en vecka till Skåne, 6-13 juli. Till Furubo i Höllviken. Vi hade biljetter till Gyllene Tiders avskedsturné på Mölleplatsen på kvällen den 6/7 och jag hade hoppats att kunna gå med på den. Det blir inte så. Magnus var inte jätteintresserad ändå så han bestämde sig för att inte gå med utan åka ner till Furubo med katterna, men jag hoppades länge. Nu har jag sålt våra biljetter och det blir Gabriel som får gå med Johanna, Timmy; Olivia och Annika. Och ett sådant tillfälle kommer ju inte tillbaka. Det blir inga fler comebacks för dem nu. Visst, det kan tyckas som ett i-landsproblem i sig, men det är en konsekvens av hur livet är just nu. Jag hoppas att vistelsen i Höllviken ska vara läkande i sig.

Nog jämrande. Idag delar jag återigen Psaltaren 73:23-26
”Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”

Grace & Peace

 <3

”Fantomsmärtor”

Igår var jag hos sjukgymnasten. Det var sista gången. Jag fick laserbehandling igen och i övrigt fortsätter jag med de övningar jag redan har fått plus andra jag kan göra efter hand som det funkar. Diskbråcket har ju läkt efter hand precis som doktorn sa och som de flesta diskbråck gör. Det är jag tacksam för. Det är verkligen skönt att kunna röra mig nästan som vanligt utan att det gör ont i rygg och ben.

Tänk om allt kunde följa samma mönster. Det vore ju himla önskvärt. Att det onda i magen kunde bli gradvis bättre och inte hoppa upp och ner och fram och tillbaka. Att yrsel och ostadighet inte hoppar fram och tillbaka. Att smärtan, irritationen och klådan i underlivet kund bli gradvis bättre och inte göra likadant. Igår var jag övertygad om att eksemet hade blommat upp igen. Det kändes så obehagligt. Irriterat, klåda, ont. Jag föreställde mig hur hemskt det såg ut där nere och att jag skulle få ringa hudkliniken igen. Jag vågade nästan inte titta på det med spegel på kvällen (vilket jag brukar göra för att kolla att det ser ok ut), men såklart gjorde jag det och det såg ut precis som det brukar. Jag blev såklart väldigt glad för det samtidigt som jag undrar – varför i hela världen gör det då så ont och kliar och svider och är irriterat? Det syns ju ingenting! Ja, huden är tunn och knottrig så att det till en del kan bero på det köper jag, men det känns ju inte bara precis där huden ser ut så. Och varför känns det så mycket? Allvarligt, det är som fantomsmärtor – det gör ont i något som inte finns. Fast det finns väl något där som inte syns, typ nervtrådar som blivit känsliga av någon anledning. Frågan är bara vad man kan göra åt det mer än vad jag redan gör. Jo, medicin mot nervsmärtor men det vill jag ju inte ha. Det är ju medicin som också används som antidepressiv medicin och det har jag ju precis lyckats bli av med så för tillfället är det inte intressant. Vet dock inte hur länge jag står ut om detta inte vänder så det märks. Tips?

Imorgon är det Midsommarafton och vi kör väl ut till Sännevadet en stund på eftermiddagen och umgås med de som kommer. Jag tror inte vi stannar till kvällen i år. Prognosen säger sämre väder så det är som det brukar på Midsommar ;-) Välkommen sedan till gudstjänsten på söndag kl.10. Temat är ”Se dig omkring”.

Psaltaren är en bok som är fylld med böner av olika slag, både de hoppfulla och de som skriker av förtvivlan. Jag gillar att de finns i Bibeln och idag delar jag några verser ur Psaltaren 143:6-11

”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord. Herre, skynda att svara mig, jag orkar inte mer. Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag lik dem som lagts i graven. Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig. Herre, rädda mig från mina fiender, jag flyr till dig. Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din goda ande leda mig på jämn mark. Herre, bevara mitt liv, ditt namn till ära, tag mig ur nöden, du som är rättfärdig.”

Blessings

 I wish this to be true <3

 

 


Villkorslöst

Igår var det Heliga Trefaldighets Dag och det predikades om Treenigheten i många kyrkor, så ock i Sännevadet. Predikan från igår på temat: Villkorslöst finns att lyssna på här på hemsidan. En del repetition från tidigare år och en del nya synvinklar. Älskar att Richard Rohr skriver och talar så mycket om just Gud som treenig, det är ju själva kärnan i vår tro och så lite talas och skriven om i den kristna litteraturen. Ett stort, fascinerande mysterium som finner en klangbotten djupt inom mig. Så fick du inte höra någon predikan på treenigheten igår så varsågod att lyssna här och se om det kan ge dig något.

Flera dagar förra veckan kände jag mig ganska bra i magen och hoppades att det skulle hålla. Det gjorde det inte. Igår blev det värre igen. Från mitt på dagen och framåt. Fortfarande idag är det på gränsen hele tiden och kan slå över när som helst. Jag blir så less på det. Inte bara för att jag inte kan ta mig för något utan blir sängliggande flera timmar, men det gör så ont och det gör mig ledsen på riktigt. Jag ska sluta ”skryta om” att jag har hög smärttröskel. Det stämmer inte längre. Inte när det gäller magen i alla fall. Jag vill inte ha mer smärta och obehag därifrån nu. Ingenting verkar ju hjälpa. Varken läkemedel eller naturmedel. Kan knappt äta något längre. Jag hoppas att gastroskopin kommer att visa något och kanske till och med något som kan åtgärdas medan man gör undersökningen. I fredags fick jag kallelsen till undersökningen. Den 3 juli i Eksjö. Så om drygt två veckor. Det var ganska snabbt ändå. Det är ju inte en undersökning jag längtar efter att göra, men det känns nödvändigt i nuläget och det är ju 9 år sedan jag gjorde en, som redan då visade visst avvikande som rodnader och polyper. Så det är väl läge att kolla hur det ser ut nu med tanke på hur jag mår. Är så tacksam att jag har Magnus som kör mig och tar hand om mig där och då. Förra gången, som var i Malmö, var mor med mig. Hon hade tagit med en bok och förväntade sig att få sitta och vänta minst en timme medan all lugnande medicin gick ur kroppen på mig. Men efter en kvart kom jag ut, glad i hågen och var klar. Jag hade ju ångrat mig angående medicinen och klarade det utan. Jag hoppas göra samma denna gång. De känns onödigt att vara bakis ett dygn för en undersökning som tar ca 10 minuter. Ja, det är bra att det ska bli gjort i alla fall, så jag kanske kan gå vidare.

Första vardagen på sommarlovet idag och solen skiner. Det är lite svalare idag än i helgen men fint.

Idag delar jag Psaltaren 63:2-5

”Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land. Då skådar jag dig i helgedomen, jag ser din makt och din härlighet. Din nåd är mer värd än livet. Min tunga skall prisa dig. Jag vill lova dig så länge jag lever och åkalla dig med lyfta händer.”

Grace & Peace

 Villkorslöst <3

 

 


Det värmer

När jag skriver inlägg om att jag mår dåligt får jag ofta värmande kommentarer på Facebook och det känns så gott inombords. Oavsett om det är tips och råd som jag redan har testat, flera gånger kanske, eller om det är hjärtan och kramar så är det lika betydelsefullt. Och ibland kommer det från helt oväntat håll, vilket är fascinerande. Det finns mycket kärlek i världen trots all ondska. Så tack för allt stöd jag har fått och får, det uppskattas verkligen. Jag fortsätter såklart kämpa och det kommer förmodligen fler desperata inlägg framöver – ibland behöver jag få ut all frustration och eftersom det är min blogg så…;-)

I onsdags var jag hos gynekologen för att kolla så det inte är något allvarligt som skapar irritation och smärta, och det var ingen ny sjukdom eller så utan huden är förmodligen det som orsakar besvären, då kortisonbehandlingarna jag fått för eksemen jag hade gjort huden tunn och knottrig och det ska väl läka med hjälp av ovesterinkräm och mjukgörande, men det kan ta tid. Inuti såg det fortfarande jättefint ut i slemhinnorna och så, vilket är skönt. Han trodde att smärtan också kunde komma från ryggen - han frågade om jag hade ont i ländryggen innan jag nämnt att jag hade diskbråck - för nervsmärta kan ju påverka underlivet också. Och så ville han skriva ut medicin mot nervsmärtor, som också används som antidepressiv medicin, så det tackade jag nej till. Jag har beställt ett par andra preparat som jag tänker testa och tänker att om de kan hjälpa mot smärtan både i magen och underlivet, så kan jag börja träna mer igen och då kan ryggen läka fortare och då kanske även övrig smärta minskar. Så tänker jag. Allting hör ju ihop och det blir en kedjereaktion. Såklart är det fortfarande en del utsättningssymptom i allt detta också och det är tröttande och ledsamt eftersom det går mycket upp och ner och tar väldigt lång tid. Men som sagt, jag testar olika saker, jag gör vad jag kan och tror kan hjälpa, och hoppas på det bästa. Se’n får tiden utvisa om det funkar eller inte.

Idag är det skolavslutning och sommarlovet börjar. Gabriel var ju en av de elever som inte fick något sommarjobb inom kommunen (det som han hade  förra sommaren). Det finns ju fler sökande än vad det finns platser så de lottar och lotten föll inte på honom i år. Bedrövligt tycker jag. Han behöver det så väl. Både att ha ett jobb några veckor och att tjäna pengar. Det blir inget körkort inom närmaste framtiden och inget annat heller på de kronorna han har på sitt sparkonto. Så om någon vet om något sommarjobb så hör gärna av er.

Välkommen till Sännevadet på lördag kväll kl.18 då det är sommarens första Sommarkväll med Samklang och Conny Söder. Välkommen dit också på söndag kl.10 då vi har gudstjänst på temat ”Villkorslöst” och hornmusikkåren spelar.

Idag delar jag Psaltaren 121

”Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp? Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg. Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel. Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida. Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt.”

Blessings

 <3

Trött på

Varning – vill du inte läsa om elände så sluta här.

 

Igår orkade jag inte skriva så mycket för jag kände mig så kass. Så jag lämnade det till idag och det var ju dumt för idag mår jag ännu sämre. Jag vet inte om det är lågtrycket i vädret som påverkar mig extra mycket, men idag är jag så yr, ostadig och vimmelkantig och har huvudvärk, plus allting annat, så det är bedrövligt. Jag är så trött på att må dåligt nu. Så himla less på detta tillstånd. Att inte veta från minut till minut hur jag mår. Att inte kunna leva, planera, njuta av tillvaron utan bara försöka överleva en stund i taget. Att behöva säga nej och avstå även från sådant som egentligen inte borde vara så jobbigt men som känns oöverstigligt. Alla ordstäv man säger för att uppmuntra och ge kraft och styrka, faller platt till marken, fast jag egentligen vill hålla fast vid dem. ”If you’re going through hell – keep going;” ”What doesn’t kill you makes you stronger”; ”Alt blir bra till slut”; ”Efter natt kommer dag”; ”Efter regn kommer solsken” – och så vidare. En väninna till mig kämpade några år mot cancer och hon sa alltid – ”Det blir bra för det måste bli bra”, jag gillade det och tog det till mig. Hon dog likväl av sjukdomen och lämnade man och tre små barn. Jag jämför mig inte med någon som är dödsjuk, och jag vill verkligen vara positiv, men ”fängelset ” jag lever i för tillfället är hårt och kallt  och tungt för mig. Anders Lönedal sa sist vi träffades att han tyckte jag var tuff och stark och att detta var min skärseld – och då mådde jag ändå lite bättre än nu. Tuff och stark är det sista jag upplever mig som för tillfället, men skärselden hade han rätt i. En riktig h-vetes, j*la skärseld som man inte ser slutet på. Jag vet att det är många olika anledningar till att jag mår som jag gör och det är svårt att veta vad som är vad, om det ens är möjligt. Förmodligen är det en kombination av allt. Jag förstår att kroppen och själen måste få tid att ställa om och få en chans att självläka, men jag vet inte hur länge jag orkar låta den göra det när det är så tufft. Jag förstår att jag under alla år med antidepressiv medicin ställt in kroppen på att fungera på ett visst sätt och nu måste den vänja sig vid att inte fungera så och då blir det tuffa symptom som magsmärtor, yrsel och en massa andra kostigheter.  Lägg därtill svängande hormoner och diskbråck som gjort att jag inte kan träna än och besvär i underlivet – vilket jag inte vet om det är ett symptom eller en orsak. Jag fattar i många avseende varför, men det gör det inte lättare. Jag vill hellre veta hur länge det ska hålla på och om det kommer att vända snart och hur och om jag kan göra något annorlunda för att det ska bli bättre fortare. Men det är frågor jag inte kan få svar på och därför är det så tungt och jobbigt. Att vara och leva i nuet är inte en behaglig tid och plats att vara.

Delar Psalm 522 i Svenska Psalmboken:

”I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar: här en stund vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila, vet mig önskad, älskad, sedd. Övar mig i barnets tillit,
prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas: bön ger liv ur död som svar. Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren, innesluten i hans famn. Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.”

Grace & Peace

 <3

 

 


Vinden blåser

Annandag Pingst är det idag och det är ju en helt vanlig måndag sedan ett antal år tillbaka. Jag skriver inte så mycket idag, men här är i alla fall predikan från igår. Vinden blåser vart den vil, var rubriken och det blåste ganska rejält på morgonen och några ordentliga regnskurar kom också. Sedan blev det bättre.
Det är inte lika varmt som förra veckan men tillräckligt behagligt för att fika med katterna på balkongen.
Skriver mer en annan dag. 
Grace and Peace 
💕

Kalas och karneval

Ja, denna helg firar ju Tranås 100 år med en massa olika evenemang på stan. Det började i torsdags, på Nationaldagen, och jag var där då på gudstjänsten på förmiddagen som i år var i Stadshusparken, men det var så varmt och solen brände, där fanns inga träd direkt som skuggade, så jag stannade inte länge efteråt. Jag gick hem och städade balkongen istället och tog fram utemöblerna och kissarna blev väldigt glada ;-) Igår bjöds det på tårta på torget för alla som ville ha. Nä, jag åt ingen tårta. Jag var istället hos doktorn igen eftersom magen fortfarande inte blivit bättre. Nu har jag slutat med Omeprazolen efter 4 veckor med starkaste dosen och ändå är det fortfarande ont och besvärligt på flera sätt. Skitjobbigt. Det var en annan hyrläkare denna gång. Den unge, snygge ortopeden var inte där, jag vet inte när eller om han kommer tillbaka, men denna doktor var också ok. Han skrev en remiss till en ny gastroskopi, eftersom det är 9 år sedan jag gjorde en och eftersom det inte vill bli bättre. Det är ju inget jag längtar efter men jag tycker nog ändå att det är nödvändigt. Jag vill ju veta vad det är som är fel när jag har så ont och mår så kasst.

Idag är det årets studentkarneval och karnevalståget ska gå i eftermiddag längs Storgatan. Då är det praktiskt att bo som vi gör. Vi har första parkett här. I natt var det inte lika trevligt att bo såhär, då bilen som är byggd som en enda stor bashögtalare kom körande och spelade väldigt hög musik vid 3-tiden och väckte hela kvarteret. Därefter kom ett helt gäng fiskmåsar och hade party. Ja, fåglarna kan man ju stå ut med, men den där bilen (eller rättare sagt den som kör bilen) är jag inte glad för. Det är flera aktiviteter på stan idag och imorgon så det är en hel kalashelg.

Imorgon kl.10 har vi i alla fall gudstjänst i Sännevadet på temat: Vinden blåser vart den vill. Det är ju Pingstdagen imorgon. Välkommen då.

Idag vill jag dela en psalm ur svenska psalmboken, en psalm som sjöngs på Olivias och Johannas konfirmation en gång i tiden. Konfirmanderna hade själv valt den och jag tycker så mycket om den:

”1.Gud, i dina händer vilar jag i tro, vilar i din värme och din ro. Varje brustet hjärta, varje skadad själ famnar du i nåd och gör den hel.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, i din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, i din kärlek kan min kärlek gro.
2. Gud, i dina händer vilar jag i bön, växer glädjens tro och hoppets frön. Du har oss försonat: Jesu Kristi död räddar oss till liv i överflöd.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, i din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, i din kärlek kan min kärlek gro.
3. Gud, i dina händer får jag gråta ut, gråten delar du tills den tar slut. Gud, du känner ondskan, i din egen kropp. Att du delar smärtan ger mig hopp.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, i din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, i din kärlek kan min kärlek gro.
4. Gud, i dina händer lägger jag mig ned. När jag går till vila är du med. Dina händer bär mig genom rum och tid. Jag förblir i ljuset i din frid.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, i din omsorg finner själen ro. Nära vill jagleva, nära dig, min Gud, i din kärlek kan min kärlek gro.”

Grace & Prace

 <3

Festligheter till helgen

I söndags eftermiddag var det första gudstjänsten i Sännevadet för sommaren och efter det var det After Church. Jag var med och predikade på gudstjänsten men körde sedan hem. Orkade inte riktigt mer den dagen. Det hade varit trevligt och många som stannade och var med. Jättekul. Predikan handlade om himmelsfärden och den var kortare än vanligt – du kan lyssna här.

I måndags hade vi terminsavslutning för Bibelsamtalet och igår var det Ekumenisk bön på kåren. Men nu är det inte mer på kåren förrän i augusti. Nu är alla aktiviteter i Sännevadet. På söndag, den 9/6, är det Pingstdagen och då har vi gudstjänst kl.10 igen och temat är: ”Vinden blåser vart den vill”. Välkommen.

Även denna vecka är kort, då det imorgon är Nationaldagen och en massa festligheter i stan. Vi går väl till Folkparken på förmiddagen. Det brukar ju börja med en gudstjänst kl.10 så jag antar att vi går dit då. Sedan får vi se hur länge vi stannar. Det är en festlig helg på många sätt. Tranås firar ju 100 år och det ska vara festligheter hela helgen. Dessutom är det ju karneval på lördag.

Idag, på morgonen, har jag varit hos frissan. Det var verkligen dags att göra något åt risbusken på huvudet och nu ser jag nästan ut som mig själv igen. Bara blonderingen som saknas, se’n så.

Det är varmt och soligt nu och jag ska gå ut en promenad om en stund. Se’n får jag gå ut med Snövit. Hon har redan jamat länge. Förresten så fyllde Ziggy två år i söndags. Tänk att det gått ännu ett år.

Idag delar jag Psaltaren 139:1-18
”Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.
Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 

 

 

 


I will survive

1978 sjöng Gloria Gayner sången ”I will survive”. En del av texten går såhär: “I will survive, Oh, as long as I know how to love, I know I'll stay alive, I've got all my life to live. And I've got all my love to give and I'll survive
I will survive, hey, hey”.
Den handlar ju om olycklig kärlek, som så många andra sånger, men orden I will survive kan ju relatera till mycket. Just nu behöver jag påminna mig om det, att jag kommer att överleva, fast det mesta är skit. Det blir bättre, tänker jag. Jag vill dock inte bara överleva utan leva. Och det är inte så det är just nu och jag fastnar lättare i tankar som säger att ”det kanske inte blir bättre” och det är inga trevliga tankar. Erfarenheten säger ju att livet går upp och ner och det är berg och dalar och att efter en tid av dal, gyttja och uppförsbacke så kommer utsikten från ett berg och ändå är dalen skitjobbig.

I 10 (!) år har jag kämpat med illabefinnande. Det är 10 år sedan de första yrselattackerna kom och sedan följde allt annat och livet tog en ny vändning. Visst, periodvis har jag mått riktigt bra och kunnat leva ordentligt, men det har ändå varit en ständig balansgång.  Jag hade hoppats att vara i mitt livs form när jag fyllde 50, och nu vid 51 är jag sämre än på länge. Det är så mycket samtidigt och jag vet inte riktigt hur det ska bli bättre. Ja, jag jobbar mina 50% och jag sköter mina vardagssysslor, typ, men det är inte mer. Jag bara överlever. Och är det inte det ena så är det det andra. I onsdags ringde hudläkaren och hon tyckte ju att det var positivt att eksemet verkar ha lagt sig och att jag kunnat trappa ut kortisonkrämerna. Att jag har så ont tror hon beror på att huden, pga de starka kortisonkrämerna, är atopiskt (tunn och skör) och atrofierad (knottrig, som kycklingskinn) för det har jag kollat i bra ljus med förstoringsspegel och det ser inte alls trevligt ut. Och att det bör ju läka ut men det kan ta lång tid och vara smärtsamt. Oljor och mjukgörande intimkrämer är det som gäller för huden att återhämta sig. Jag har ju förstått vid det här laget att saker och ting kan ta lång tid, men måste det göra så förbannat ont under tiden? Jag kan ju inte ens sitta normalt. Det tar på allmäntillståndet kan jag meddela. Magontet kommer och går också. För tillfället är det ganska ok men det är också en balansgång och kan vända på en femöring. Diskbråcket är väl det enda som faktiskt läker som det var tänkt vilket jag förstås är tacksam för. Så jag får väl fortsätta nynna på Gloria Gayners sång och andas ett andetag i sänder. Tar naturligtvis tacksamt emot alla goda tankar, böner, hejarop och hållna tummar.

Delar idag en bön från internet, den heter Ut ur skuggorna:

”Gud, våra liv pendlar mellan ljusets glädjefulla liv och skuggornas tröttsamma tillvaro. När vi går på tomgång, Gud, överraska oss med ett leende, en blick, en förlösande kommentar, en färgnyans som bryter igenom gråheten, så att vi kan få ny kraft och inspiration att leva igen med öppna sinnen och med äkta skapande nyfikenhet på livet. I dina händer överlämnar vi oss, Amen.”

Blessings

 <3

 

 

 

 


Den som ber

I söndags var det Bönsöndagen och temat på min predikan var ”Den som ber”. Den finns att lyssna på här på hemsidan.

Det var också Mors Dag och jag fick en present av Gabriel och Magnus. De hade köpt en Game of Thrones coffemug på SciFi bokhandeln i Malmö och den är jättefin. Funkade bra att drick kaffe ur ;-)

Från och med söndag är vi ute i Sännevadet med kårens aktiviteter, förutom terminsavslutningen av Bibelsamtalet på måndag och ekumenisk bön på kåren på tisdag nästa vecka, men annars är resten därute, till och med den 25/8. På söndag är gudstjänsten kl.15 och därefter är det After Church med aktiviteter för alla. Välkommen då.

Imorgon ska jag till sjukgymnasten igen och få lite mer laserbehandling antar jag. Och på eftermiddagen ska hudläkaren ringa. Jag får ta och skriva ner allt jag skulle fråga henne så jag inte glömmer. Förra veckan var magen ganska bra, inte alltför besvärligt, men i söndag eftermiddag blev det värre igen och även igår. Jag hoppas det lägger sig igen. Jag är snart inne på fjärde och sista veckan med Omeprazol. Märkligt att det onda fortfarande slår på sådär.

Idag delar jag Psaltaren 121

”Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp? Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg. Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida. Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt.”

Grace & Peace

 ;-)

 


En bön för idag

Fader, jag andas ut min trötthet, jag andas in din kraft. 
Kristus, jag andas ut min ensamhet, jag andas in din närhet.
Helig Ande, jag andas ut min oro, jag andas in din frid. Amen.


Blixtar och dunder

Igår var det åskoväder med hällande regn, blixtar och dunder. Vi drog ur alla datorer och stängde wifi en stund då det var som värst. Lite läskigt var det. Katterna tyckte det var konstigt och Snövit satt i fönsterkarmen och tittade ut på regnet som slog mot marken. Jag hade fönstret lite öppet och luften som kom in var efter en stund så skön och klar. Det hade varit kvavt hela dagen så det var skönt med luft som man kunde andas ordentligt i. Idag är det lite svalare så vinden har vänt och det ska väl vara en period med lite svalare igen. Så länge det inte blir jättekallt så är det helt ok. Solen tittar i alla fall fram och det är skönt.

Magen har varit ganska ok denna vecka så jag håller tummarna att det ska bli bra framöver. Går inte på tredje veckan av fyra med Omeprazol idag. Eksemet jag haft i de undre regionerna är i stort sett borta nu (efter ca 7 månader) och jag kollar varje dag för att försäkra mig om att det inte blir värre igen. Hitintills ser det bra ut. Dock är smärtan, irritationen och ”skavet” inte borta. Jättekonstigt. Det är nästan som fantomsmärtor – det syns ingenting med det känns, gör ont, en smärta som flyttar sig och känns både utanpå och innanför huden, typ i nervändarna och även inuti ibland. Så himla sjukt. När jag var hos hudläkaren lovade hon skicka en telefontid då vi skulle tals vid för att se hur det gått och hon ska ringa den 29/5. Ska fråga då om detta är som kan ha med eksemet att göra, om det är vanligt eller inte. Kanske det har det, kanske inte. Kanske är det hormonellt. Det är så mycket som är det så man vet varken ut eller in. Kanske är det ännu ett utsättningssymptom på det antidepressiva. Under så många år har de dämpat alla känslor, inte bara de mentala, känslomässiga, utan även de fysiska, så nu känner jag allt mycket starkare. Kanske, kanske inte. Även här gäller väl att avvakta och hoppas att det går över. Suck.

På söndag är det Bönsöndagen och temat för predikan är ”Den som ber”. Välkommen på gudstjänst på kåren då, kl.10.00. Det är sista gudstjänsten på kåren innan sommarens tillfällen ute i Sännevadet. Från och med den 2/6 – 25/8 håller vi till där ute. Kolla i annonser och på anslagstavlan efter mer detaljer. Jag lägger ut allt på hemsidan också så fort kårbladet är klart.

Idag delar jag Psaltaren 73:23-26
”Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”

Blessings

 <3

 

 


Växtkraft

Att växa i tro var rubriken på Urbans predikan i söndags och vill du se och lyssna på den så finns den här på youtube. Han gjorde det bra, som vanligt, och jag tror det var en fin gudstjänst.

Jag ringde VC i fredags och fick en telefontid med doktorn igår morse. Han trodde att jag behöver avvakta, ha tålamod och låta Omeprazolen få en chans att fungera. Och faktum är att jag mådde mycket bättre i magen under helgen så jag trodde att det var på väg att bli bra. Igår och idag är det inte lika bra dock, men jag hoppas det släpper snart igen. Men det kan ta tid för magen att läka om den blivit skadad av NSAID preparat, typ Ipren, så jag hoppas den håller på att läka. Det är jobbigt ändå, det kommer man inte ifrån. Svårt att veta från stund till stund om det ska bli sämre. Om det inte blir bättre, eller blir sämre så skulle jag höra av mig igen till doktorn i alla fall.

Idag är det sommarvärme och sol. Det var varmt igår också och kvavt. Det är hög luftfuktighet idag också vad jag förstår. Ska gå ut senare så då får jag väl känna på det.

Magnus och Gabriel hade en bra lördag. Det gick bra att köra både till och från Malmö och Johannas föreställning var jättefin. Jag får se filmen så småningom. De hade varit och ätit tillsammans efteråt innan de körde hem igen. Jag fick ha en lugn dag med katterna.

Delar en morgonbön från internet:

”Gud, tack för att du ger oss ännu en dag. Hjälp oss så att timmarna och minuterna inte rinner oss ur händerna. Ge oss i dag några levande ögonblick att minnas, några täta sekunder fyllda av mening. Hjälp oss att använda timmarna så att vi i kväll med glädje kan se tillbaka på de erfarenheter som dagen givit. Hjälp oss att se med årens perspektiv på sekundernas påfrestningar. Låt oss leva ännu en dag i ditt eviga ljus, Amen.”

Grace & Peace

 ;-)

 

 


Det bidde inget med det

Idag skulle jag ha åkt till Malmö. Varit hos mina föräldrar i kväll och i natt och imorgon skulle Gabriel och Magnus komma och vi skulle alla gå och se Johannas dansföreställning på Palladium och äta en bit innan vi sedan skulle köra hem igen. För min del blir det inget med det. Ryggen kanske hade klarat det (fast det är dumt att chansa med allt sittande som det skulle bli), men jag har fortfarande så ont i magen att jag inte kan fungera normalt och jag vet inte när jag har lite ont eller jätteont. Två dygn var jag helt ok och sedan kom smärtan igen med full kraft i onsdags eftermiddag och igår. Idag är det lite lugnare. Detta trots Omeprazolen alltså. Undrar om jag fått magsår av värktabletterna. Jag hade ju redan en känslig mage innan och det kan ha varit droppen. Fast då borde ju Omeprazol hjälpa. Jag får nog ta en vända till hos doktorn för att se vad han tror. Kanske jag behöver göra en gastroskopi för att se hur det ser ut nu. Usch. Jag gjorde ju en 2010 och den visade ju rodnad i magsäcken och polyper som det togs prov på. Det togs också prov för HP (Heliobacter Pylori = magsårsbakterien) men det var negativt och jag tror inte det smittar så lätt utifrån. I alla fall så fick jag ju Omeprazol då också, vilket jag tog några månader men sedan blev jag ju mycket bättre när jag började äta LCHF så sedan har jag inte tänkt mer på det. Visst jag har diagnosen IBS och det är ont och jobbigt ibland, av olika anledningar, men jag har aldrig haft såhär ont under såhär lång tid, så det kanske behövs en koll. Alltså, det här diskbråcket ställde till mer än nödvändigt. Det har ju faktiskt blivit mycket bättre efter hand och det är jag väldigt tacksam för. Snart kan jag nog röra mig typ normalt igen. Snart kanske jag kan gå en runda utan stavar. Så där är en positiv sak i alla fall ;-) Magnus och Gabriel kör ner till Malmö imorgon och ser föreställningen och går ut och äter med Johanna innan de kör hem igen. Så får jag vara hemma hos kissarna.

Vi har ledig helg nu och på söndag kommer Urban Arvidsson och predikar på gudstjänsten på kåren. ”Att växa i tro” är temat. Det brukar vara uppskattat när han kommer.

Idag delar jag den långa versionen av Sinnesrobönen:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam, Amen.”

Blessings

 <3

 

 


Game of Thrones

För ett antal veckor sedan var jag en av dem som inte sett ett enda avsnitt av serien Game of Thrones, men det var så många som  pratade om den och var helt begeistrade så jag tänkte att jag skulle kolla vad det var. Jag var ju sjukskriven då och åt starka värktabletter, så jag orkade inte mycket annat. Och nu, ett många veckor senare är jag i kapp. Igår såg jag det senaste avsnittet på sista säsongen. Nästa (som jag hört är det sista) kommer nästa måndag och jag måste säga att fast denna serie är väldigt våldsam och brutal och inte sparar på varken blod eller andra hemskheter så är själva storyn verkligen något att fundera på. Den visar hur våldsamma vi människor kan vara mot varandra när hat, hämnd och girighet får råda, men också att det finns möjlighet att komma samman och kämpa sida vid sida om det finns ett större, gemensamt hot. Jag vet inte hur det kommer att sluta för under alla säsonger har det tagit vändningar som man inte kunnat förutse så jag tänker inte ens försöka nu utan bara vänta in sista avsnittet och se vad som händer. Hur som helst så har denna serie gjort att mina veckor med smärta och krämpor av olika slag varit lite lättare att komma igenom.

Helgens aktiviteter gick bra. Loppisen var lyckad och mycket folk kom och handlade och fikade. Många fina samtal blev det visst också och det är ju väldigt roligt. Söndagen var också fin och predikan, andra delen på ”Det största kommatecknet”, finns att lyssna på här på hemsidan.

Jag har inte fått några provsvar än från proverna jag tog i torsdags, men jag bad ju att få en kopia av dem och de brukar skicka med B-post. Och eftersom ingen ringt så antar jag att de inte visade alltför konstiga resultat. Vi får väl se.

Idag delar jag ett citat av The Dalai Lama:

"The Path to a world of peace must travel through the hearts of every one of us."

Grace & Peace

 <3

 

 

 


Loppis Loppis

Imorgon är det den längsta loppisen, den som räcker hela Storgatan. Vi kommer också att ha loppis och fika på gården vid kåren så passa på att komma och titta och handla och fika.
Igår var jag hos doktorn på VC. Ortopeden. Han tyckte det var kul att se att ryggen blivit så mycket bättre så jag fortsätter med övningarna och rörelse och vila så ska det nog läka ut ordentligt. Jag berättade om att jag har så ont i magen och han trodde som jag, efter att han undersökt mig, nämligen att det är värktabletterna som retat magslemhinnan m.m. Så jag fick Omeprazol i 4 veckor så hoppas jag att det läker ut. Jag fick även ta prover, både "vanliga" som de brukar ta och infektionsprov och leverprover 😉 Jag behövde inte ens be om det. Jag gillar honom. Synd att han bara är hyrläkare och inte finns här alltid. Jag hoppas att han kommer tillbaka med jämna mellanrum. 
I dag verkar vara en tung dag så jag gör som jag brukar - ett ögonblick i taget. 
Blessings

❤️

Det största kommatecknet

Det är temat på predikan från i söndags och nu på söndag. Det blev två delar. Om du undrar vad det betyder så lyssna på predikan. Den finns här på hemsidan.

Idag har jag flyttat ut från sängen till soffan för förmiddagskaffet för första gången på mer än fem veckor. Det funkar bra, men jag behöver verkligen ett nackstöd i den här soffan. Vi har ju bytt soffa sedan jag satt här senast och den här är lägre i ryggstödet och jag behöver mer stöd bakom nacken. Magnus har sagt att han kan bygga ett sådant så jag får påminna honom om det. Det finns ju att köpa, men det är lite väl dyrt för min smak.

Idag ska jag till sjukgymnasten igen. Det är två veckor sedan sist och jag har blivit mycket bättre i rygg och ben. Dessvärre verkar det som att alla de starka värktabletterna jag tagit har ställt till det i magslemhinnan och tarmarna för jag har haft så jätteont i magen flera gånger de senaste veckorna och har ont till och från varje dag. I lördags hade jag så ont att jag fick ligga i sängen nästan hela dagen. Hela magen är i uppror och det stiger upp i bröstet och ända upp i huvudet. Fruktansvärt obehagligt. Jag har bollat lite med några av mina vänner som kan sån’t här och troligen är det så att värktabletterna är orsaken och nu tar det ett tag för magen att återhämta sig. Det är så typiskt. Alt kommer på en gång. Det ena ger det andra. Det känns som att det kunde räcke med en sak i taget, men nä då, det är inte så varken livet eller kroppen fungerar.  Jag hoppas att det blivit bättre innan nästa helg (17-19) då jag ska åka till Malmö på fredagen och på lördagen kommer Magnus och Gabriel och vi ska se Johannas dansföreställning och sedan köra hem igen. Vi har ledig helg då nämligen och vill verkligen kunna se föreställningen .  Det var så längesedan vi såg Johanna dansa och vi vet inte om hon kan fortsätta så mycket efter att hon tagit examen (i januari) så det känns verkligen viktigt att kunna göra detta nu.

Idag delar jag en kort bön från internet:

”Möt mig som den jag är; håll mitt hjärta nära dig, gör mig till den jag skall bli
och lev i mig.”

Grace & Peace

 <3

Rest in peace Chewbacca

Peter Mayhew som spelade Chewbacca i Star Wars dog i tisdags 74 år gammal. Tråkigt. Han var verkligen en speciell man och gjorde väldigt mycket gott med sina pengar och sitt namn, många olika välgörenhetsaktiviteter och sådant ägnade han sig åt. Han, precis som de övriga i Star Wars-teamet som dött, blir mycket saknade. Imorgon, den 4 maj, är det Star Wars-Day så det kanske blir många som hyllar honom genom att klä ut sig till Chewie.

Jodå, Gabriel kom hem med famnen full av vinster från Liseberg i år också :-) 2kg Toblerone, kolasnören och två mjukisfigurer – Tandlöse från Draktränaren och BB8 från Star Wars. Och han hade haft en jättebra dag på alla sätt. Kul när det blir lyckat. Det regnade ju så mycket på morgonen så man undrade hur det skulle bli, men det hade varit fint se’n tror jag.

Jag fortsätter med mina övningar och promenader och jag antar att det blir bättre, väldigt sakta, men det är verkligen tålamodsprövande, på många sätt. Diskbråcket gör att jag inte kan träna ordentligt och det gör att jag mår sämre rent allmänt och fast jag egentligen har ett driv och en passion på insidan (oftast) har jag ingen kraft, ork eller överhuvudtaget möjlighet att leva ut det. Jag som förr hade så mycket energi och handlingskraftighet att det ibland gick alldeles för fort med olika saker, är nu så begränsad på flera sätt att det ibland känns som ett väntrum där man undrar hur länge man ska behöva stanna innan man kommer ut och vidare. Det här med att leva i nuet är väldigt bra, men när nuet inte är en trevlig plats att vara så är det mindre kul.

söndag kl.10 är det gudstjänst och temat på predikan är: ”Det största kommatecknet del1”. Spännande va? Välkommen att vara med.

Idag delar jag Psaltaren 23 – Herren är min herde

”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.”

Blessings

 NärCon 2018

 

 

 


Vintern rasat i år också

Idag är det Valborgsmässoafton och Magnus och musikkåren medverkar i Gripenberg ikväll. Vet inte om man får elda, men jag tror det.

Söndagens gudstjänst och hemgrupp och gårdagens bibelsamtal gick bra men jag har och har haft ont och jag mår allmänt kasst. Det funkar dock med mitt vanliga 50% jobbande så jag hoppas att det ska vara som vanligt framöver. Predikan från i söndags på temat: Följ mig, finns att lyssna på här på hemsidan.  Nu är det dags att planera för nästa helg igen.

Det har varit soligt och varmt ett tag men idag är det mulet och det ska väl vara lite svalare några dagar enligt prognosen. Gabriel ska åka med Löfstadkyrkans ungdomar till Liseberg imorgon, och då hoppas jag att det i alla fall är uppehåll. Han var med förra året också och då regnade det en del tror jag fast han var glad ändå. Han vann en jättestor chokladask som räckte ett bra tag  ;-)

Idag delar jag Psaltaren 145:13b-18
”Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör. Herren stöder dem som vacklar, han rätar krökta ryggar. Allas ögon är vända mot dig, och du ger dem föda i rätt tid. Du öppnar din hand och stillar allt levandes hunger. Rättfärdig är Herren i alla sina gärningar, kärleksfull i allt han gör. Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom.”

Grace & Peace

 <3

 

 

 


Blodprover

Imorgon är det första gången jag ska predika igen på fyra veckor. Känns nästan lite konstigt, men jag hoppas det går bra. Jag mår fortfarande inte bra men jag har ju börjat jobba igen och eftersom jag ändå bara jobbar 50% så borde det funka. Jag har slutat med alla värktabletter utom Ipren och Panodil vid behov och jag gör mina övningar varje dag. Går ut med stavar och försöker vara igång något sånär. Men det är tufft att ha ont hela tiden även om smärtan inte är alls som den var i början.

I onsdags körde vi till Linköping och jag tog blodprover via Werlabs. Jag hade beställt ”Karin Björkegren Jones – testet” och lagt till alla könshormonerna, så det blev en grop i plånboken, men det var bra att få gjort det i alla fall. Jag ville ju veta hur det ser ut så jag kan utgå från något. Resultaten kom snabbt och igår hade jag alla svaren + läkarkommentar så det är en tjänst jag verkligen rekommenderar om man inte får det man önskar i den allmänna vården. I alla fall var alla prover bra. D-vitamin var till och med högt (inte för högt men i optimal nivå vilket är bra för de flesta har lågt d-vitamin) men det beror väl på att jag tagit tillskott länge, så jag kan ju låta bli dem nu under sommaren i alla fall. Vad jag inte hade väntat mig dock var att mitt östradiol var högt medan övriga könshormoner var som de ska vara i postmenopaus. Väldigt konstigt. Jag var ju övertygad om att det skulle vara i botten för redan i höstas när jag var på gynhälsan och hon gjorde ultraljud på äggstockarna så var de ju små och skrumpna redan så de producerar ju inte direkt nå’t östrogen längre. Jag har ju kollat med Therese (min hormonterapeut) förstås och hon sa att det kan bero på nedsatt leverfunktion pga alla de mediciner jag tagit de senaste veckorna, eller att kroppen väljer att ta de fytoöstrogener som finns i Femarelle och omvandlar dem till östradiol. Jag tänkte ju inte på att ska kunde låtit bli att ta Femarelle ett par veckor innan proven. I alla fall så ska jag boosta med progesteron för det var lågt och balansen mellan de två är viktigt. Så får vi se. Jag kan kanske ta om just det provet + leverprover då om nå’n månad och se hur det ser ut då (det var inga leverprover med i testet nämligen).  Och jag som trodde att jag skulle få svar på varför jag mår som jag gör, varför jag är så kraftlös, yr och mår allmänt dåligt. Visst, jag har slutat helt med antidepressiv medicin efter 20 års användande så det tar väl på krafterna och energin och då är det ju fantastiskt att blodbilden är så bra som den är. Tålamod, kanske…. Just det ja….

Jag fick förresten också svar på odlingen som togs på hudkliniken och den visade inga bakterier som inte ska vara där och ingen svampväxt heller så det var ju bra. Alltid skönt att veta att floran är ok därnere men det gör ju också att jag fortfarande inte vet varför eksemet är kvar och gör mer eller mindre ont. Kanske tålamod där också då och behandling med mjukgörande och sån’t.

En morgonbön från internet:

”Gud, tack för att du ger oss ännu en dag. Hjälp oss, så att timmarna och minuterna inte rinner oss ur händerna. Ge oss i dag några levande ögonblick att minnas, några täta sekunder fyllda av mening. Hjälp oss att använda timmarna så att vi i kväll med glädje kan se tillbaka på de erfarenheter som dagen givit. Hjälp oss att se med årens perspektiv på sekundernas påfrestningar. Låt oss leva ännu en dag i ditt eviga ljus. Amen.”

Blessings

 <3

Tidigare inlägg
RSS 2.0