Välkommet regn

Ja, efter en period med väldigt varmt och torrt väder kom i morse ett välkommet regn och det fortsätter att regna. Betydligt svalare är det också, drygt 10 grader svalare, men det är faktiskt helt ok just nu. Det var välbehövligt och jag tror att solen kommer fram igen.

Gabriel kom hem i söndags och han hade haft det väldigt bra på NärCon. Han var så trött, så trött, men nöjd. Han börjar återhämta sig nu ;-) Det finns säkert en massa bilder därifrån ute på nätet nu. Kolla på deras hemsida, www.narcon.se, eller googla på NärCon sommar 2019.

Har börjat ta tag i arbetsuppgifterna efter semestern nu och det går ju bra. På söndag är det förmiddagsgudstjänst i Sännevadet igen och kvällen innan är det sommarkväll med Nikolaj Vollburg som gäst. Välkomna till båda tillfällena.

Längre inlägg än så blir det inte idag. Jag delar en bön av den heliga Birgitta:

”Herre, kom snart och upplys natten. Såsom döende längtar så längtar jag efter dig. Säg min själ att intet händer utan att du tillstädjer det och att intet som du tillstädjer är tröstlöst. O Jesus, Guds son, du som stod tyst inför dem som dömde dig, håll tillbaka min tunga till dess jag fått besinna vad och hur jag ska tala. Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den. Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare. Så uppfyll då min åstundan och visa mig vägen

Jag kommer till dig såsom den sårade kommer till läkaren. Giv, o Herre, mitt hjärta ro, Amen.”

Grace & Peace

 
<3
 

 

 


Nog nu

Efter att magen varit något sånär nästan en vecka och jag börjat hoppas att det kanske skulle bli bättre, så gör det så ont igen, och krampar och gör mig så arg, ledsen och förtvivlad. Skit alltså! Visst, kanske ändå att det går åt rätt håll om det nu kunde vara en aning bättre i flera dagar; visst, ibland ändrar smärtan karaktär och lättar lite snabbare, men alltihopa är ändå bedrövligt. Jag tycker det kan vara nog nu. Nog av allt vad illabefinnande heter. Jag vill ha livet tillbaka. Inte bara existerandet. Behöver kunna börja träna igen, om inte annat så för att hålla ryggen i schack och bli lite starkare. Men det är svårt när man inte kan använda magen och dess muskler utan att den ska börja krampa. Nog nu! Detta ska ju vara den bästa tiden i livet, när barnen är vuxna och självständiga och man ska kunna hitta på roliga saker utan en lång framförhållning och planering. Nej, det verkar inte bli som man tänkt sig, denna gång heller. Jag hoppas verkligen att jag framöver ska kunna se tillbaka på denna tiden och vara tacksam för att den då är över. Jag hoppas att det inte dröjer för länge till dess. Nog nu!

Gabriel har det bra på NärCon. Det var varmt på paraden igår, men det var visst roligt. Han ska komma hem imorgon. Se’n har han några veckor kvar på sommarlovet medan vi börjar jobba igen. Lite mjukstart visserligen, men ändå. Vi har haft 4 veckors semester och sparar den 5:e. Den kommer framöver och jag hoppas kunna njuta mer då.

Idag delar jag Psaltaren 31:2-6

”Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast, rädda mig, lyssna på mig, skynda till min hjälp. Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning. Ja, du är min klippa och min borg. Du ska leda och styra mig, ditt namn till ära. Du ska lösa mig ur snaran de gillrat, du är min tillflykt. Jag överlämnar mig i dina händer. Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.”

Blessing

 

 

 

 


Kostymdrama

Jag har ett nytt intresse. Jag tittar på engelska kostymdrama. Just nu är det Downton Abbey som jag är på väg igenom, säsong efter säsong. Jag såg aldrig den serien på TV men tänkte att jag ville kolla vad det var för något och nu är jag såklart fast. Det blir lite speciellt när man inte behöver vänta en vecka på nästa avsnitt utan kan gå vidare i handlingen på en gång. Ja, det blir inte mer än ca två - tre avsnitt per dag men ändå. På svt play finns också flera serier som är lite småmysiga att titta på så det finns att göra. Jag behöver fly verkligheten lite varje dag för den är inte helt trevlig. Det är lite intressant och roligt när man ser flera olika engelska serier från olika årtal för skådespelarna går igen ;-) Jag har också sett den svenska Fröken Frimans krig och den tyckte jag mycket om.

Gabriel ska iväg på eget kostymdrama ikväll. Han åker till Linköping då för att vara med på NärCon torsdag till söndag. Både han och hans kompis David åker ikväll och ska bo hos sin kompis som bor i Linköping. De får se till att inte vara försiktiga i värmen för det ska ju bli väldigt varmt de närmaste dagarna. Det har redan börjat bli varmt och det ska visst bli ännu värre. De får väl cosplaya en dag eller så och sedan gå i vanliga kläder och massor av vatten, vätskeersättning och skugga. Prognosen säger ju 30 grader och förra året gick jag och Gabriel i paraden i 36 grader så det gick ju men det är inte bra. Jag hoppas de får jättekul allihop i alla fall. Gabriel har sett fram emot detta i flera månader.

Detta är sista semesterveckan och det är bara några dagar kvar. På måndag börjar vi jobba igen med allt vad det innebär. Nu är det ju fortfarande sommar och aktiviteterna är inte så många, men det blir i alla fall sommarkvällar i Sännevadet och Gudstjänster igen och det är ju bra att få lite mjukstart.

Idag delar jag Psaltaren 46:2-4, som för att påminna mig om att inte vara rädd och orolig; att det kommer att bli bättre:

”Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. Därför räds vi inte om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup, om än vatten brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror.”

Grace & Peace

 <3

 

 

 


22

Idag är det den 20 juli. För 22 år sedan föddes Olivia och Johanna. 22 år!! Hur gick det till? 1997 var en väldigt varm sommar och när alla andra var på stranden satt Magnus och jag och hängde i varsin fåtölj med varsin bebis på magen. Kan inte riktigt säga att jag saknar det. Då mådde jag inte heller bra. Det var en tuff tid, men det blev bättre och vi hade fått två fantastiska flickor. Grattis till er båda idag.

Idag är också en varm och solig dag. Så även igår då Magnus och jag var en stund på bryggan vid några vänners sjöstuga. De är bortresta några dagar och vi fick låna den, så vi solade och fikade där igår. Badade fötterna gjorde jag också. Idag blev det hemma i skuggan på balkongen.

I början av veckan kom svaret från biopsierna de tog på gastroskopin och där var inget sjukligt. De visade att slemhinnan i magsäck och tolvfingertarm var lite inflammerad troligen på grund av de Ipren jag tagit så jag skulle fortsätta med Omeprazol ett tag. Jag har också fått tid för sigmoideoskopi (den där halva koloskopin) så de kan ta prover på tarmslemhinnan även i tjocktarmen. Det blir den 26/8….

Jag är trött på att må dåligt. Trött på att inte kunna leva och fungera ”normalt”. Trött på att ha ont, vara yr och ostadig etc. Trött på det mesta faktiskt. En dag i taget. Ett steg i taget. Ett andetag i taget. Visst, vad skulle man annars göra. Emellanåt känns det lite mer hoppfullt och jag tänker att det snart kommer att vända. Sedan bara sköljs den känslan bort och det känns hopplöst igen. För ett tag sedan sa jag ju att jag skulle skylla alla symptom jag har på utsättning/abstinens + klimakteriet och när jag läser symptomlistan i en av stödgrupperna för utsättning av psykofarmaka så verkar det väldigt troligt. Hjärnan vet inte vilka signaler den ska skicka ut när de kemiska substanserna inte längre finns där och kroppen blir helt förvirrad. Så himla sjukt. Jag ska testa östrogen en gång till senare nästa vecka och föröka hålla ut lite längre för att se om det kan hjälpa till. Rent logiskt borde ju mina egna nivåer sjunkit ännu mer nu och östrogen påverkar ju flera signalsubstanser. Detta är vad jag har kvar att testa nu och jag hoppas det kan hjälpa, annars vet jag inte. Tålamodet är inte min vän längre i alla fall.

Nä, nog om det. Nästa vecka är sista veckan på semestern. Gabriel åker några dagar till NärCon i Linköping. Det blir inget för oss i år. Han ser fram emot det i alla fall. Nu har han ju kompisar där och han kommer att bo hos en av dem.

Idag, för att ännu en gång påminna mig, delar jag Psaltaren 73:23-26
”Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”

Blessings

 Grattis på 22-årsdagen älsklingar <3

 

 


Back in town again

I lördags kom vi tillbaka till Tranås efter en vecka i Höllviken. Vi har haft en fin vecka. Vädret har varit jättebra. Härlig atmosfären i skogen och promenad till havet. Jag badade inte men jag doppade fötterna upp till knäna några av dagarna och det var helt ok. Jag satt ute och fikade på förmiddagarna och katterna var ute i koppel på tomten flera timmar om dagen. Snövit var speciellt förtjust men även Ziggy tyckte om det och blev mer och mer modig. När vi hade besök av vänner tyckte dock Ziggy att det blev lite för mycket så han höll sig undan då, men Snövit var med och kollade in alla.

Vi fick träffa en del av våra vänner. Vissa har vi inte träffat på flera år och det var förstås himla trevlig. Det tog en del på krafterna dock, men det fick det göra. Måendet har varit upp och ner, typ som det brukar, men det har funkat även där. På söndagen kunde vi samlas, hela familjen, en stund på eftermiddagen och det har inte hänt på väldigt länge.

Magnus hjälpte Johanna och Timmy att renovera sitt vardagsrum måndag – onsdag så han var lycklig. Gabriel slappade mest hela veckan och gick lite promenader, vilket han säkert behövde. Han och Magnus var en stund på Emporia på torsdagen så det blev lite annat också.

Katterna tyckte inte om bilresan, men det gick ändå bra. Hemresan gick mycket bättre än ditresan. Bilselarna var en höjdare. När vi åkte hem och hade rastat efter typ halva vägen, kröp Snövit upp i famnen på mig och sov där hela vägen hem. Mysigt.

Nu är vi här igen och har två veckor kvar på semestern. Väderprognosen verkar vara ok även om det är lite ostadigt just nu.

Idag delar jag Psaltaren 63:2-5

”Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land. Då skådar jag dig i helgedomen, jag ser din makt och din härlighet. Din nåd är mer värd än livet. Min tunga skall prisa dig. Jag vill lova dig så länge jag lever och åkalla dig med lyfta händer.”

Grace & Peace

 Furubo
 
Grounding
 
Familjen Alhbin

 

 


Svensk sommar

Temperaturen sjönk från 31 till 13 på två dygn. Det kan ju jag tycka är lite väl mycket även för en svensk sommar. Runt 20 grader vore ju trevligare. I år är det för mig helt ok om det inte är så varmt som förra sommaren, men för tillfället är det lite väl höstlikt tycker jag och prognosen verkar inte helt lovande heller för veckan som ligger framför, varken här eller i Skåne. Jag fortsätter hoppas ändå att det blir sol för då värmer ju den i alla fall.

Jo, gastroskopin är gjord och jag klarade den utan lugnande även denna gång. Det var lika obehagligt som jag hade väntat mig, eller egentligen väntade jag mig ingenting för jag försökte att inte tänka på det förrän jag var där, och de höll på typ 15 minuter och tog flera biopsier, både på magens slemhinna och slemhinnan i tolvfingertarmen samt på en polyp och de ska nu skickas för analys och det tar ca 4 veckor. Magen såg bra ut. Lite rodnad, precis som förra gången, men inte värre, och några polyper som inte såg farliga ut. I övrigt bra. Så det är ju skönt att veta att den delen är ok. Men eftersom jag mår som jag gör ska jag få komma dit på en sigmoideoskopi = en halv koloskopi, för att se om det är några mikroskopiska förändringar i tjocktarmen och jag har fått lämna ett avföringsprov där de kollar efter olika bakterier och så. Jag fick med mig ett rör därifrån igår och lämnade det på min vårdcentral i morse. Det var ju smidigt. Det är skönt att jag slapp kämpa för en vidare utredning. Det var doktorn som gjorde gastroskopin som fixade allt detta. Så det är att leta vidare. Skönt att detta är över i alla fall. Jag hade såå ont efteråt och när vi kom hem fick jag lägga mig en stund innan jag kunde försöka äta något och sedan vilade jag flera timmar igen. Det är fortfarande ömt och ont idag, men det är normalt efter en sådan undersökning, och han tog ju rätt många prov i magen, och så har jag har jag ju ont i vanliga fall också. Det gör fortfarande ont i svalget också, där slangen gick ner, men det går ju över. Magnus var med inne i undersökningsrummet som stöd. Jag ville det. Så nu har han sett hur jag ser ut inuti magen. Det är mer än vad jag har ;-)

Nu stundar semestern i Skåne och igår bestämde vi att vi kör på lördag (inte på fredag) så kan vi köra direkt till Malmö och lämna Gabriel hos Johanna och sedan direkt till Höllviken. Tråkigt att inte träffa svärmor i Höganäs, men jag hoppas kunna ta igen det en annan gång, och tråkigt för Magnus att missa konfirmationen i Halmstad, men han insåg igår att jag troligen skulle  må väldigt dåligt av att resa så. Så detta blir nog bättre, både för mig och katterna. Nu blir det en dryg veckas uppehåll i bloggandet, tills vi kommit tillbaka från Skåne.

Idag delar jag några böner ur Frälsarkransen:

”Känn ingen oro, känn ingen ängslan, den som har Gud kan ingenting sakna. Känn igen oro. känn ingen ängslan, Gud, din Gud, bär allt.”

”Jag andas ut min ensamhet. Jag andas in att jag är din.”

”Rena mig så blir jag ren. Hela mig så blir jag hel. Drag mig till Dig så får mitt hjärta ro.”

”Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus och jag är Din.”

Blessings

 <3

 

 

 


Kom och se

Idag börjar semestern. Igår var sista gudstjänsten i Sännevadet innan ett uppehåll på 4 veckor, och temat för predikan var ”Kom och se” – den finns att lyssna på här på hemsidan. För övrigt program kan man också kolla på hemsidan, under program eller aktuellt.

Ibland både ser och hör man mycket negativt på sociala medier. Facebook rasar och hat och ilska. Men ibland får man uppleva mycket kärlek där också. Jag skrev ett inlägg igår där jag berättar att jag ska göra gastroskopi på onsdag och det är obehagligt och jag är rädd, men samtidigt vet jag att det är nödvändigt. Även att jag hoppas att de hittar något som går att åtgärdas på nå’t sätt för att ha det såhär och inte hitta varför eller botemedel är helt ohållbart. Så jag skrev att jag gärna tar emot alla böner, goda tankar, glada tillrop och positiv energi som jag kan få och på bara några timmar hade jag fått jättemånga kommentarer med styrkekramar, böner, lycka till, hjärtan etc. Man blir varm i hjärtat mitt i alt elände och jag är så tacksam för det nätverk som finns där i cyberrymden. Jag är lika bekymrad för undersökningen ändå, också med tanke på att jag mår så dåligt rent allmänt med yrsel och ostadighet och allt annat, men tanken på all den kärlek som finns i luften så hoppas jag att den ska bära mig igenom. Och att det ska bli någon sorts positivt resultat. Jag antar att jag bloggar en gång efter onsdag så då berättar jag väl.

Helgen som gick bjöd på väldigt varmt väder. 31 grader var det nog igår eftermiddag. Idag är det 20 och helt andra vindar. Mer ”normalt”. Nu säger ju prognosen att det ska bli kallare och ostadigare och det var ju tråkigt nu när vi snart ska till Höllviken. Får väl hoppas att det blir hyfsat i alla fall.

Som en påminnelse, inte minst till mig själv, delar jag idag Psaltaren 46:2-4

”Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. Därför räds vi inte om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup, om än vatten brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror.”

Grace & Peace

 <3

 

 

 


RSS 2.0