Fortfarande inte som jag tänkt mig….

Nu är det höstlov och Gabriel är ledig från skolan. Under helgen var det vinter med snö och kallt. Idag är det flera plusgrader igen och regn och blåst. Riktigt busväder var det i morse, så jag stannade i sängen tills jag kände att jag bara var tvungen att stiga upp :-)

Resan till Malmö gick bra. Fick träffa föräldrar, döttrar och vänner och ta det lite lugnt. Var på sista återbesöket på Akademikliniken för att dokumentera resultatet av korrektionsoperationen som gjordes i april. Det blev ju bra och ärrbildningen löstes upp bra och det stramar inte längre så det var lyckat. Se’n har bröstet valt att lägga ett veck lite för högt upp på den sidan så det är fortfarande ojämnt, men det är inget att göra något åt utan det får vara som det är. Det är ok. Jag är glad att det inte stramar eller gör ont och att det nu får vara nog med operationer.

Candidan fortsätter dock sitt djävulska angrepp och under förra vecka ringde jag gynekologen och fick tid igår, så då var jag där. Hennes min när hon såg hur det ser ut var precis så förskräckt som jag trodde den skulle vara. ”Men oj! Stackars dig! Ja, så kan du ju inte ha det.” Nä, det håller jag med om. Så nu har jag fått ny Fluconazol, 150 mg en gång i veckan i 4 veckor och Pevaryl puder, istället för salva. Det ska tydligen vara effektivare. Så nu måste det bara bli bra. Är det inte bättre om två veckor ska jag höra av mig, men behandlingen är i fyra veckor. J*kla skit är vad det är. Som komplement tar jag även naturliga anticandida preparat så jag kan bygga upp även det försvaret inifrån. Detta är ju ett (visserligen trivialt, men ändå) bevis på att det inte finns nå’n rättvisa i världen. Jag gör ju allting rätt. Är hälsomedveten. Äter bra mat och undviker alt sådant som kan trigga igång candida och andra tillstånd. Motionerar och tar hand om mig. Och jag får sån’t här skit. Och inte bara lite utan full attack. Medan andra går omkring och äter skräpmat och godis varje dag; tränar aldrig och tar inga vitaminer och får aldrig nå’t liknande. Weird.

Idag är jag rätt slut och obalanserad. Både förra veckans resa, helgens alla tillfällen och gårdagen känns idag. Tyvärr kan jag ändå inte riktigt slappna av än för jag måste spela på Tisdagsträffen. Ingen av de pianister som brukar tillfrågas kunde och Magnus har programmet inför Allhelgonahelgen så jag får hjälpa till idag. Det är ingen lång stund men det är ändå en ansträngning och jag är ingen pianist så det är ovant också. Se’n kan jag dock koppla av lite.

Söndagen predikan handlade om Frälsningen och det väckte en del frågor och funderingar kan jag avslöja. Den finns att lyssna på här på hemsidan om du vill.

Dagens bön från internet är en bön som passar i dagens politiska klimat då vi fortfarande inte har någon regering:

”Gud, Vi ber för våra beslutsfattare. Ge dem kraft av Din kraft, vishet av Din vishet, och kärlek av Din kärlek, så de förstår vad som måste göras och förmår göra det. Använd dem och oss alla som Dina redskap för en bättre värld, Amen.”

Grace & Peace

 

 


"Allt tillhör er"

Eftersom jag ska åka till Malmö imorgon och inte är tillbaka förrän på fredag och det sedan är både Frukost & Teologi på lördag om Nattvarden - så missa inte det - och gudstjänst på söndag - om Frälsningen - och hemgrupp på eftermiddagen så skriver jag här ett kort inlägg med länk till gårdagens predikan som hade temat "Allt tillhör er". Predikan finns längst ner på sidan. 
Så jag återkommer nästa vecka med fler blogginlägg. Och om någon undrar så fortsätter candidan att terrorisera mig. Det ser lite mindre och blekare ut på sina ställen men det är fortfarande irriterat och ont. Tålamod, antar jag.....
 
Grace & Peace
 
<3 <3 <3 
 

”Det blir aldrig som man tänkt sig”

Gyllene Tider har en sång som heter så, ”Det blir aldrig som man tänkt sig.” Egentligen vill jag inte säga aldrig för det händer ju faktiskt att det blir som man tänkt sig. Att allt faller på plats och fungerar och blir bra. Tyvärr händer det oftare att det inte blir som man tänkt sig, så kanske man kan säga att ”Ofta blir det inte som man tänkt sig.” Där är jag nu (igen). Jag gillar ju egentligen att kunna skriva en att-göra-lista och sedan stryka efter hand som det blir gjort. Jag hade ju en plan, liksom, som verkade gå så bra i somras och som jag skulle kunna kryssa av efter hand, men som sedan inte blev så. Min plan var 1. Utsättning av Venlafaxin – check. Färdigbehandling av candida – check. Få östrogen av gynekolog och må bättre – check. Börja bygga upp mig naturligt både fysiskt och psykiskt – check. Bra plan va?! Inget av detta funkade. Utsättning av venlafaxin blev en krasch och fick börja igen. Östrogenet blev tvärtemot vad jag trott och fick sluta snabbt. Candidan som var borta förra onsdagen när jag var hos gynekologen attackerade med full kraft igen. På torsdagen började det klia i rumpan. Weird, tyckte jag och smorde med daktakort, men det blev inte bättre. Se’n blev det rött på huden runt och jag gick till doktorn på fredagen – ”Ja, det ser ut som svamp”, sa han. ”Skit också”, sa jag. Fick mer daktakort att smörja med och efter flera dagar var det ännu värre, spridit sig större och ingenting verkar hjälpa, så i onsdags fick jag komma på en jourtid till samma doktor och fick ny salva och fluconazol (medicin i kapslar) 100 mg/dag i 7 dagar. Än så länge inte bättre. Jag ringde gynekologen och kollade så behandlingen är ok (är inte helt bekväm med att allmänläkare behandlar de ädlare delarna ;-) och det är den. Förutom den medicinska behandlingen så måste jag nu vara ännu striktare med kosten för att kunna svälta ut denna djävulska candida. Det kommer att ta lång tid och det värsta med när man ger sig på den är att de starkaste individerna gömmer sig och när behandlingen avslutas slår de till ännu värre än förut, vilket förmodligen är det som hände mig nu. Jag hoppas det försvinner därifrån i alla fall. Det gör inte lika mycket om det flyttar sig till typ armen eller benet eller så, det är lite lättare att behandla. I alla fall blev det inte som jag tänkt mig och igår när jag var på årets Afternoon Tea på kåren fick jag snällt sitta där med min kopp med ingefärsté och titta på alla andra som åt av alla godsakerna som det bjöds på. Det var ju ett bra föredrag i alla fall om människohandel och vad Frälsningsarmén gör och vad man själv kan göra. Mycket intressant.

Nu är helgen här i alla fall. På söndag är temat för gudstjänsten ”Allt tillhör er” och på kvällen är det konsert i Holavedsskolans aula med Black River Brass och Clav. Imorgon är vi lediga men jag måste börja förbereda för nästa helg för jag ska till Malmö tisdag till fredag nästa vecka och vi har Frukost & Teologi den 27/10 och då ska vi samtala om Nattvarden och det tror jag blir väldigt bra.

Idag delar jag dagens bön från internet:

”Gud, gör mig villig att låta mig begagnas i din tjänst så som du vill. Mitt perspektiv är så kort. Lär mig tro och förstå att lika litet som jag kan komma ifrån mig själv, kan jag komma ifrån dig. Ske din vilja! Amen.”

Kram

 <3

 


Strul

För ganska många år sedan kom en film som hette Strul. Den var bl.a. med Björn Skifs. Den visades ju så småningom på TV så jag har sett den och jag tror den var ganska rolig, fast ganska jobbig också. En av replikerna var i alla fall ”Det är lite struligt just nu” och häromdagen kände jag mig ganska strulig. Jag skickade ett meddelande till Therese, min hormonterapeut, som jag kommunicerat med under helgen angående hormonbehandlingen och min progesteronkräm etc. och fast hon är på Kreta (kommer nog hem idag) så tog hon tid att ”prata” med mig. I måndags skickade jag i alla fall ett meddelande som jag började med, ”Hej, mitt namn är Strul-Fia.” Och så bad jag om ursäkt att jag är så strulig och förklarade jag att jag tänt snett på östrogenet och slutade med det igen. Det är ju inte första gången men jag trodde jag behövde det nu. Det är fem år sedan sist. Men under de dagar jag tog det så mådde jag sämre än förut, sov sämre, hade fler vallningar och var mer orolig (precis tvärtom det som skulle bli). Dessutom hade jag två yrselanfall samma dag och det har jag inte haft på länge. Jag hade ett i samband med utsättningsreaktionen av Venlafaxinet, men innan dess är det nog ett år sedan. Så jag tog fram och läste biverkningslistan, vilken var lång som en följetong, och insåg att det inte var bra för mig. Jag återgår till Progesteronkrämen och så ska jag testa Femarelle istället (ett naturligt alternativ till Östrogenbehandling) och som enligt experterna ska ge östrogenets alla goda effekter utan biverkningarna. Det låter ju bra. Värt ett försök i alla fall. Det är i alla fall inte farligt utan har tvärtom bara goda resultat i studier. Therese svarade efter en stund och skrev att hon tyckte jag var klok som lyssnade på min kropp. Hon fick ett stort hjärta tillbaka :-)

Igår var jag och såg utställningen Ecce Homo i Stadshuset. Det var bra att jag gick igår, det var jag och en annan som var där och tittade. I lördags hade det varit fullt med folk. Tyvärr missade jag ju då föreläsningen men förhoppningsvis träffar jag Susanne imorgon och hon var och lyssnade i lördags så då får hon berätta. I alla fall var det väldigt fina bilder. Hon är en otrolig fotograf och man nästan kom rakt in i bilden. De är ju riktigt stora också. Vad man än tycker om motiven så är i alla fall bilderna fina. Personligen tyckte jag att även motiven var fina på många sätt. Kanske kan jag tycka att i alla fall en av dem var lite väl provocerande, då man stod mitt framför en naken man med snoppen mitt i synfältet och det är kanske inte det jag vill titta på varje dag. Annars var de fina.

Det kan hända att det är sista dagen med sol och varmt idag. Möjligen kan kalluften ta över framöver. Så en promenad ligger väl på schemat även idag.

Så, en av bönerna från internet:

”Tack Gud, för din ständiga närvaro, tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss, Amen.”

Blessings

 <3

 

 


God over good

Har just läst ut boken ”God over good” av Luke Northsworthy, boken har undertiteln: “Saving your faith by losing your expectations of God”. Jag såg fram emot att läsa den boken. Jag visste ju att han skrivit den och att den var inlämnad till förlaget och sedan tog det ju lång tid innan den äntligen kom ut. Där berättar han sin egen berättelse om hur tron på och relationen till Gud förändrats på grund av livets olika omständigheter och hur hans dekonstruktion kunnat leda till en rekonstruktion som är starkare och mera grundad än den första. Det är ju inte helt ovanligt att man som troende går igenom en sådan trosresa, men för tillfället är det ganska många som faktiskt vågar göra det offentligt och även skriva böcker om det, vilket då kan hjälpa oss andra som också är på den resan. Naturligtvis är det extra roligt när författaren är någon man känner eller ”typ” känner. Det är ju inte så att vi umgås precis, det är ju lite svårt eftersom han bor i Austin, Texas, men vi pratar via Messenger och jag har ju varit med i hans Sermon lunch group flera gånger han kallar mig ”friend” i alla fall så jag tycker vi kan säga att vi är vänner. Skulle jag komma till Austin så skulle vi säkert träffas :-) Dessutom lyssnar jag alltid på hans predikningar och på hans podcast Newsworthy with Northsworthy och det var ju faktiskt den som gjorde att jag sedan hittade ännu fler podcasts med olika författare, pastorer etc. I alla fall så rekommenderar jag såklart den här boken. Ja, även denna är på engelska och kan vara svår att läsa om man inte är van vid det, men om man känner att man klarar av att läsa och förstå engelska så är den klart läsvärd. Man behöver inte förstå precis varje ord för att förstå innehållet. Är det något ord man absolut inte fattar och därför inte fattar sammanhanget kan man alltid använda Google translate :-)

Brittsommaren fortsätter idag också. Lite disigare men fortfarande runt 16 grader. I söndags gick jag ut en promenad i t-shirt, kjol och barfota i sommarskor. Helt fantastiskt. Om ett par dagar ska det vara kallare igen så det är bäst att passa på.

Söndagens predikan, ”Harmoni del3”, finns att lyssna på här på hemsidan. Det var sista delen och hade som utgångspunkt 1Kor.14:26, att alla har något att bidra med i gudstjänsten. Nästa söndag är temat: ”Allt tillhör er.”

Så delar jag dagens bön från internet:

”Tack för alla Dina välsignelser. Vi vill använda dem till Din ära och till glädje och nytta för andra. Pris vare dig, vår Herre Jesus Kristus, Amen.”

Grace & Peace

 <3

 

 


Ecce Homo

”Se människan”- denna älskade och hatade utställning kom för ca 20 år sedan. Vi var kårledare i Göteborg när den kom och jag minns att det var många upprörda känslor runt den. Det var många uppfattningar för och emot och så har det väl fortsatt sedan dess. I alla fall så har denna utställning nu kommit till Tranås och från och med idag 13/10 till den 16/11 kommer den att finnas i Tranås Stadshus. Idag börjar också kulturveckan i Tranås och då är det kl.13 en föreläsning av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin och kl.14 är det vernissage. Och det är gratis inträde. Jag funderade först på att gå dit idag men jag tror att det blir någon dag i veckan istället, när det inte är så mycket folk. Jag tror det blir ganska mycket folk där idag och jag tror inte jag orkar vara där flera timmar, men jag vill gärna se utställningen så det får nog bli i veckan.

Elisabeth Ohlson Wallin  var förresten med i programmet om klimakteriet på svt1. Första avsnittet gick i torsdags kväll och nästa avsnitt kommer på torsdag. Jag har redan sett båda på svtplay för de finns där båda två och på TV kommer det kl.21 på kvällen och det är för sent för mig. I alla fall var det bra program, något som alla borde se oavsett om man är kvinna eller man, oavsett ålder för det finns alltid någon i ens närhet som detta är verklighet för och det är otroligt lite kunskap i samhället om vad det innebär. Så det är ett bra, informativt program blandat med lite humor och glimten i ögat.

Nu är det helg igen och det är nästan sommarvärme ute. Idag får det bli en promenad i Östanåparken.

På söndag är det Tacksägelsedagen i kyrkoårets kalender så jag idag delar jag en tackbön för dagen:

”Tack Gud, för din ständiga närvar, tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss, Amen.”

Kram

<3 <3 <3
 

 


Brittsommar

Det har vi nu. Det ska enligt prognosen bli 16-18 grader och solsken i några dagar. Så härligt. Hösten blir inte så lång och vidrig när det tittar in perioder av sommar och sol. Det får bli en promenad om en stund.

Jag var som sagt hos gynekologen igår och fick östrogen i spray, vilket jag tackar för. Men att få bioidentiskt progesteron var helt omöjligt och fick Provera istället, dvs. det syntetiska gestagenet. Man behöver ju detta för att kombinera med östrogenet för att inte livmoderslemhinnan ska växa för tjock och bli risk för livmoderhalscancer. Problemet är att svenska läkare måste söka speciell licens för att få skriva ut naturligt (bioidentiskt) progesteron och det är väldigt få gynekologer som gör det och det finns fortfarande ett motstånd inom svensk läkarkår, mycket på grund av dåliga, gamla studier som inte gäller längre och från läkemedelsindustrin. Pengar som vanligt alltså. Jag försökte verkligen få henne att säga att min progesterallkräm skulle funka, men även om hon skulle ha tyckt det så skulle hon inte få säga det. Så hon skrev ut Provera, men sa samtidigt att ”Du gör ju som du vill, det är din kropp, men detta är riktlinjerna.” Se’n skulle jag ta Provera två veckor var tredje månad och då tänker jag att det kanske jag kan testa. Jag har skrivit till Therese, min hormonterapeut, för att höra vad hon säger, men hon är på Kreta just nu så jag förstår om hon har annat att tänka på ;-) Men hon kommer att återkomma och då kan jag få mer information och råd. I alla fall började jag spraya idag och om ett par veckor borde jag känna mig bättre. En spray om dagen till att börja med och jag kan öka till två efter en månad om jag känner att jag behöver det, men jag hoppas detta räcker. Jag har ju rätt stora förhoppningar men det enda hon kunde lova var att det skulle hjälpa mot vallningarna. Jag måste i alla fall säga att det är positivt att hon hade Mia Lundins bok ”Kaos i kvinnohjärnan” på kontoret och hade läst den. Hon tyckte mycket var bra även om hon inte höll med om allt (tyvärr).

Jag delar dagens bön från internet, en bön som passar bra till predikoserien Harmoni som avslutas på söndag:

”Enhetens Gud, vi tackar dig för vår församling och för människornas olika gåvor. Hjälp oss att leva förenade med Kristus, vända mot världen, och öppna för varandra. I Jesu namn, Amen.”

Blessings

 Årstidens färger <3

 

 


Något positivt

Speciellt i de jobbiga tiderna försöker jag hitta det positiva. Det finns alltid något och en positiv sak i det jobbiga som är nu är att jag fått väldigt fina naglar. Långa, hårda, snygga. Jag tror aldrig att jag haft så snygga naglar förut, i mig själv alltså. Så alla de dyra tillskotten verkar ha gjort någon skillnad i alla fall. Det är ett gott tecken. Det betyder att det händer något i kroppen även om jag inte känner det :-)

Och trots långa naglar gick det bra att bowla i lördags. Nä, jag vann inte, men det är helt ok. Jag tycker det är kul och vi var ganska många i olika åldrar och det var extra roligt. Efteråt var vi på kåren och åt tillsammans och då kom några till som inte hade varit med på bowlingen. Det var också trevligt och mysigt.

Söndagen gick också bra. Predikan, ”Harmoni del 2” finns att lyssna på här på hemsidan. Den handlar om kärlek :-) och det är ju aldrig fel.

Imorgon ska jag till Gynhälsan i Jönköping. Det är ju så när man bor i en liten stad som Tranås där det inte finns några specialister. Då får man söka sig någon annanstans och jag hade tur som hittade Gynhälsan som är ganska nybyggt och fint och utökar sin verksamhet, samt en väldigt bra och trevlig gynekolog. Så jag hoppas det blir ett givande besök.

Idag blir det att göra program till söndag och börja på predikan. Det är sista delen av Harmoni-serien.

Så delar jag den korta morgonbönen från internet:

”Herre, finn mig där jag är idag, ge mig vad jag behöver och stanna hos mig tills natten kommer, Amen.”

Grace & Peace

Ellerr hur ;-)

 


Natten är dagens moder

Jag det är den andra strofen i dikten där det står att Kaos är granne med Gud. Och livet och erfarenheten visar ju att det brukar komma ljus efter mörker, dag efter natt och Jesus visar ett det kommer uppståndelse efter korsfästelse, liv efter död och det klamrar jag mig fast vid. Jag var hos Anders Lönedahl igår, i Töreboda. Det är ju långt att åka, ca 2½ timme enkel resa, och jag varken kan eller vågar köra så långt själv när jag mår så kasst, men Magnus, min hjälte, körde mig <3 Det var bra att jag fick komma dit. Dels för att få prata med någon som kan det här och vet och kan förklara vad exakt det är som händer i kroppen när det enda jag känner är paniken, samt att ge tips och råd hur jag ska kunna underlätta det hela. Vi mätte CO2 halten i kroppen, inte bara i blodet alltså utan i cellerna och det visar tydliga tecken på hypokapni = kronisk hyperventilering, alltså för liten mängd koldioxid i artärblodet. Vilket försätter kroppen i en ständig stressreaktion. Det är bra att kroppen kan göra det om man behöver springa ifrån en sabeltandad tiger, men se’n ska det släppa. Om man fortsätter vara i detta tillstånd i 25 år eller nå’t då är det inte konstigt att kroppen säger ifrån så småningom. Och då går man till doktorn och undrar vad som hände och så får man diagnosen utmattningsdepression och antidepressiv medicin istället för att ta tag i orsaken till problemet, som då oftast är det liv man lever och de krav man satt upp för sig själv eller andra har satt upp för en. Och när man väl förstår det är det väldigt svårt att komma ur det, vilket jag då står i nu och har egentligen stått i ganska länge, vilket bara bevisar hur svårt det är….. I alla fall så hjälpte han mig igen med andningsövningarna, hur jag ska göra för att träna på att djupandas och få in ordentligt med luft och kunna låta det göra sin uppgift i kroppen. Så himla sjukt alltså, jag tog typ tre andetag där på britsen på det sätt han sa åt mig och förutom att bli yr, vilket är väldigt vanligt, så blev jag alldeles röd och varm om öronen och kinderna. ”Sådär ja, nu öppnade kärlen sig. Du har det i dig, du behöver bara öva på det och tro på dig själv. Det kommer att funka.” Så jag behöver göra dessa andningsövningar flera gånger om dagen och så småningom blir det kanske naturligt, men det är nog långt borta. Det kanske låter enkelt också för någon som inte har några problem med det, men för mig är det ett gissel. I alla fall ska jag höra av mig till honom efter jag har varit hos gynekologen på onsdag, då jag ska dit och prata om klimakteriebehandling, typ östrogenbehandling, för det är säkert det som också har ställt till det i nedtrappningen. Kroppen undrade väl vart jag tog vägen. Plötsligt sjönk de redan låga östrogennivåerna och östrogen är en serotoninfabrik, så det är inte omöjligt att det kan hjälpa också. Hoppas det. I övrigt har jag gått tillbaka till 37,5 mg Venlafaxin för att komma över detta till synes oöverstigliga (vilket det inte är) hinder och hoppas kunna börja trappa ner igen inom en månad eller så. Ja, det är inte lätt att vara människa. Men vem har sagt att det ska vara lätt. Det är dessutom alltid någon annan som har det värre (tyvärr är det en klen tröst för mig just nu…)

Nu är det i alla fall lördag och planen är att gå och bowla kl.16 med ett gäng från kåren och därefter äta tillsammans. Jag hoppas kunna orka med båda. Satsar på det. Imorgon är det gudstjänst kl.10.00 och temat är ”Harmoni del 2”. Det handlar mycket om kärlek kan jag avslöja. Musikkåren spelar också. Välkommen du med!

Och så, en kort morgonbön från internet:

”Herre, finn mig där jag är idag, ge mig vad jag behöver och stanna hos mig tills natten kommer, Amen.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

Kaos är granne med Gud

Det är namnet på en pjäs av Lars Norén från början av 1980-talet. Namnet är taget från sista strofen ur dikten: ”Vän, i förödelsens stund” av Erik Johan Stagnelius – ”Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker: natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.” Det finns också en hel del gamla skapelseberättelser från olika kulturer och religioner där det först är kaos och ur kaoset skapas kosmos (ordning). Hos mig och i mig är det mycket kaos just nu. Detta funkar inte riktigt som jag hade hoppats. Jag trodde att det skulle bli lite lugnare när jag gick tillbaka till senaste dosen av Venlafaxin för att stabilisera, men det verkar bara bli värre. Förmodligen räcker det inte med den låga dosen för att häva paniken, stressen och abstinensen i kroppen. Sedan i fredgas kväll har jag haft jätteont i magen också. Sådär så att det inte släpper. Just idag verkar det ha lugnat sig lite och emellanåt känns det rätt ok så jag hoppas det är på nedgång. Dessutom har jag fortsatt skaka, frossa, vara yr, huvudvärk etc. ja, inte konstant men när som helst så slår det på. Idag mådde jag hyfsat i morse och kunde yoga lite lätt vilket var skönt. Efter duschen mådde jag kasst igen. Helt från ingenstans. Jag mailade Anders Lönedahl igår och skrev ut min desperation och han skrev att erfarenheten visar att det är den dosen där man senast var stabil som kan häva abstinensen. Skit! Vilket i och för sig är logiskt. Men så sa han också att en del som slutar med Venlafaxin kan få starka reaktioner en längre tid efter att de slutat helt. Men att det går över fast det är jobbigt så länge det varar. Och då undrar ju jag att om det ju går över, varför ska jag då gå tillbaka till medicinen? Då måste jag ju gå igenom allt en gång till. Jag fattar liksom inte. Fast det kan ju vara att jag inte är tillräckligt redo just nu men kanske är det om ett tag. Ja, i vilket fall som helst så är det ett rent helvete. Anders tyckte att vi borde ses och kolla bl.a. koldioxidhalterna i kroppen. Är de för höga kan det orsaka väldiga stresspåslag i kroppen, vilket mina symptom tyder på. Och förmodligen har jag inte lyckats få ner dem så mycket som jag skulle behöva. Har man så svårt att djupandas som jag har så är det inte lätt att få in tillräckligt med syre för att trycka ut koldioxiden. Vi får se om det går att ordna en träff. Han är ju inte precis här i närheten. Jag får nog dock böja mig igen för överheten och återgår till senaste stabila dos, d.v.s. 37,5 mg. Så himla träligt, men jag orkar bara inte. Inatt har jag sovit hela natten (tack och lov) och ändå känns det nu som att jag inte sovit alls. Det är så svårt att förklara också hur det känns, speciellt för någon som aldrig själv känt något liknande. Jag har alltid hävdat att det är min kropp som är i obalans och mår dåligt och att det på grund av det även sätter sig mentalt. Inte tvärtom. Se’n hör ju allt ihop så det är svårt att veta vilket som är hönan och vilket som är ägget. Men jag anser att jag i mig själv, innerst inne, är en glad person som hellre ser lösningar än problem och som helst inte vill gräva ner mig i för djupa klagovisor. Att jag då för ganska många år sedan nu fick höra att jag hade depression med ångest klingade aldrig bra i mig. Mina symptom stämde inte med andras som hade depression. Jag tror att allt beror på att hormonerna började strula, vilket i sig har flera anledningar, och att det var fel från början att ta antidepressiv medicin. Jag borde fått hjälp på hormonellt plan istället, men varken jag eller någon läkare visste det och då hade jag ju inga kontakter med några terapeuter heller. Hade jag vetat då vad jag vet du så hade jag nog tagit andra vägar. Sedan dömer jag ingen som tar denna typ av medicin. Jag har själv agiterat för den och tyckt att den räddat mig, men samtidigt tror jag att det även fanns andra vägar som jag kunde tagit om jag bara vetat. Och då kanske livet varit annorlunda. Men det är inget att gräma sig över nu utan ta tag i det som behövs för att rätta till det. Gör om – gör rätt (typ).

Helgen som gick var bra trots att jag mådde som jag gjorde. Frukost & Teologi-träffen blev bra. Vi var inte så många men vi hade ett bra samtal om livets mening och som vanligt har vi ju inget facit utan bara mer tankar :-) Precis om det ska vara. Nästa träff är den 27/10 och då ska vi samtala om Nattvarden. Så skriv in det i almanackan redan nu.

Söndagens gudstjänst var också fin. Temat var Harmoni och det var del 1 av en predikoserie i tre delar och predikan finns att lyssna på här på hemsidan.

Så fortsätter dagen med ett steg i taget, ett ögonblick i taget.

Idag blir det en bön ur Psaltaren 73:23-26

”Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt, Amen.”

Blessings

 <3

 


RSS 2.0