Julgrytorna är igång

I söndags hade vi ute julgrytan för första gången i år och julinsamlingen är nu officiellt igång. Vi kommer att stå med julgrytan på Ica, som vanligt, från och med den 14/12 fram till julafton och då kan man komma och lägga pengar i grytan och på så sätt hjälpa människor i vår omgivning som inte har det så bra. Jag tycker egentligen om att vakta julgrytan och träffa folk men jag klarar inte av att stå så mycket, det tar för hårt på både kropp och knopp. Dock vill jag vara med och göra en insats och samla in pengar till grytinsamlingen och då gör jag en liknande grej som jag gjorde förra året. Om jag får ihop 2000 kr till julgryteinsamlingen för Tranås kår, lovar jag att färga håret LILA (förra året var det rosa) och lägga ut bilder på Instagram och Facebook. Man kan skänka en slant genom Swish: 123-545 27 19 eller PG:332602—2 – skriv julgrytan Monicas utmaning i meddelandefältet, så vet vi hur mycket som kommer in – jag tror att det redan kommit in lite. Ska kolla under dagen. Så kom igen nu! Hjälp mig att göra en insats för Tranås kårs julgryteinsamling. Det är helt ok om det kommer in mer än 2000 kr från denna utmaning :-) Jag bjuder gärna på mig själv om det kan hjälpa någon som har det svårt. Var med mig i detta!

Idag var det dags att handla mat på morgonen. Det var ganska utrensat i kylen nu och det behövdes fyllas på en del. Jag får alltid lite ågren när det blir sådär dyrt, men jag är så tacksam för allt vi har. Tänk att ha möjlighet att handla mat varje vecka. Tänk att ha ett hem med värme och rinnande vatten. Tänk att ha råd att julpynta och sätta upp ljusslinga på balkongen. Tänk att ha möjlighet att köpa en liten julklapp till sina närmaste. Tänk att ha möjlighet att faktiskt betala över tvåtusen kronor för att få tänderna fixade och ändå inte behöva svälta resten av månaden. Ja jag klagar ibland på att det är för mycket månad kvar på pengarna o.s.v. men i det stora hela klarar vi oss och det är verkligen något att vara tacksam för.

Med tanke på insamlingen och på att Guds rike är ämnet att predika om på söndag, kommer här dagens bön från internet:

”Gud, vi ber för alla beslutsfattare. Ge dem kraft av Din kraft, vishet av Din vishet, och kärlek av Din kärlek, så de förstår vad som måste göras och förmår göra det. Använd dem och oss alla som Dina redskap i kampen mot tillvarons destruktiva krafter. Amen.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 

 

 

 


Nu rullar det på igen

Tänk att det är en hel vecka sedan vi flög hem från Israel idag. Det känns verkligen som att dagarna bara flyger iväg. I söndags var det första advent – predikan, ”Ett Nådens År”, finns att lyssna på här, och pyntandet och julskyltningen är avklarad. Nu pågår förberedelserna för kommande söndags gudstjänst och julförsäljningen på lördag (fast den har jag inget ansvar i så där är det lugnt för mig).

Gabriel och alla 9:orna har åkt till Stockholm idag för ett besök i Riksdagshuset och nå’t museum och lite fritid. De kommer hem vid 22-tiden ikväll. En lång dag med andra ord.

Jag var och simmade idag och snart ska jag till tandläkaren (suck) så detta inlägget blir kort. Kanske skriver jag mer imorgon. Jag har börjat så smått att smälta resan och alla intryck nu och det poppar upp saker lite då och då vid olika tillfällen så det blir nog en del om detta framöver.

På söndag är i alla fall temat: ”Guds rike – Jesus till alla”. Jag tror det kan blir en fin gudstjänst på flera sätt. Flera tankar och funderingar finns som ska komma på plats. Välkommen du också :-)

Och dagens bön från internet:

”Gud , som är vår tillflykt när ondska och vanmakt drabbar oss vi ber om vishet, läkedom, mod och styrka att i ditt namn bekämpa det onda och tro på dina möjligheter. I Jesu namn, Amen.”

Kram

 <3 <3 <3

Dags att pynta

Imorgon är det första advent och då ska ju alla ljusstakar och stjärnor upp i fönstren. Jag ställer fram allt idag och jag tror jag får hjälp av Snövit. Vi tog upp kartongerna från källaren igår och Snövit har varit väldigt nyfiken på vad som finns i dem. För tillfället ligger hon och sover ovanpå dem, så hon får hjälpa till att pynta :-)

För varje dag som gått se’n vi kom hem från Israel har min kropp blivit tyngre och gjort mer ont. Synkningen mellan kropp och huvud är trasslig och balansen är sådär. Jag vet inte om det är hela resan som nu kommer efter som en dålig baksmälla eller att det är så att jag kommit hem från sommar, värme och vila (typ) till vinter, kyla, mörker och en vardag som kräver all uppmärksamhet. Jag antar att det är till att vänja sig igen och ta en dag i taget, ett ögonblick i sänder. Nu blir det i alla fall trevligare att titta ut genom fönstret och se alla ljus som tänts i träden och från och med imorgon även i alla affärers fönster och i de flesta andra fönster. Terminens grupper går också mot sin terminsavslutning och det är dags för förberedelser inför jul, nyår och trettonhelg. Så förhoppningsvis kan återhämtningen ske ganska snabbt och ändå lugnt. Se’n är det ju inget ovanligt med bakslag vid denna tid på året heller, så vad det än beror på, eller om det är en kombination av allt, så blir det att ta ett steg i taget.

Välkommen på gudstjänst imorgon kl.10.00 på kåren. Första advent är ju trots allt en söndag när många går i kyrkan och hos oss är temat ”Ett Nådens År” och hornmusikkåren spelar och adventsljuset tänds etc. Såklart blir det kyrkkaffe också som vanligt och jag tror att lokalen är jättefint dekorerad, precis som den brukar vara under hela advent - och juletiden.

Och så, dagens mycket korta bön från internet:

”O Gud, öppna mina läppar till att välsigna ditt heliga namn. Amen.”

Blessings

 Och så lite humor :-)

 


Israel - Thanksgiving & Black Friday

Vi är hemma! I onsdags eftermiddag kom vi med tåget till Tranås efter en lång resa och det är skönt att vara hemma igen. Resan till Israel var verkligen en upplevelse. Härligt att kunna gå omkring i sommarkläder i en dryg vecka mitt i november. Att besöka platser vi läst om både i historieböcker och i Bibeln så många gånger var också speciellt. Att simma i Genesarets sjö och doppa fötterna i Jordanfloden och sedan åka en dag till Golanhöjderna och titta in till Syrien och höra hur man sköt på avstånd, det var en märklig upplevelse. Vi har åkt linbana upp till Masadaklippan, köpt dadlar i Jeriko, haft andakter i Getsemane, Herdarnas äng, Trädgårdsgraven och på många fler platser. Att sedan få flyta omkring i Döda Havet var en häftig upplevelse, något jag velat göra se’n jag var barn. Så konstig känsla att inte sjunka i vattnet utan bara få slappna av och ligga där. Coolt. Dagen med besök på Israels museum med Dödahavsrullarna och på Yad Vashem – Förintelsemuséet var en tuff dag. När vi gick igenom barnens minnes -monument sköljde känslorna över mig och jag saknade mina barn väldigt mycket. Den kvällen gick vi på en ljusshow inne i Gamla Jerusalem, i Davidsborgen. En fantastiskt sådan och det var en bra avslutning på den dagen och på resan. Dagen efter åkte vi hemåt. Många timmars väntan blev det innan och mellan flygresorna. Vi kom till Arlanda vid midnatt den 22:e och sov på Rest & Fly – jättebra och skön säng. Morgonen efter åkte vi flygbussen till centralen, fikade på Espresso House och åkte tåget hem. Det kommer att ta ganska lång tid att smälta allting och jag behöver titta på bilderna och minnas platserna igen i lugn och ro. Jag återkommer säkert även här till resan flera gånger framöver. Det var en lång och ansträngande resa, men jag hade energi för alltihop, vilket både förvånade och gladde både mig och Magnus. Jag tror det hjälpte att det var helt annorlunda aktiviteter än vardagen. Vi kom oftast i säng ganska tidigt och fast vi gick en hel del så åkte vi buss mycket också. Dessutom hade jag oftast på mig mina Fivefingers (barfota-skorna) så jag fick inte ont i fötterna eller benen eller ryggen. Se’n gick vi ju till dukade bord vid måltiderna, vilket gör väldigt mycket. Att slippa står framför spisen och fixa en massa varje dag, det hjälper för att spara energi. Så jag är tacksam för att allt har gått så bra. Johanna och Gabriel har också klarat av tiden väldigt bra och nu är Johanna tillbaka i Malmö till sin vardag. Katterna tyckte också att det var trevligt att vi kom hem :-) Ja, det är mycket att vara tacksam för.

På tal om tacksamheter – igår var det Thanksgiving (den amerikanska tacksägelsedagen) då traditionen är familje-/släktmiddagar med kalkon och man är speciellt tacksam för allt man har och är i livet.

Dagen efter, idag alltså, är det Black Friday – då alla affärer rear ut varor till väldigt låga priser, så alla som var tacksamma för allt de har dagen innan, kan gå ut och trängas och slåss i affärer för att köpa en massa nya saker, så billigt som möjligt, så man har mer att vara tacksam för nästa år….. eller nå’t. Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag har också ärenden jag behöver göra idag och befarar att köerna är dubbelt så långa och trängseln är stor, trots att detta är lilla Tranås. Vill verkligen inte vara på något stort köpcenter idag.

I helgen är det dags att pynta inför julen. På söndag är det ju första advent och som tur var skrev jag predikan och gjorde program till gudstjänsten innan vi åkte, så idag behöver jag bara ta fram den och ev. redigera lite om det behövs. Ett Nådens År är i alla fall temat på söndag, välkommen då.

En bön idag ur Bönbok för unga katoliker:

”Led mig från död till liv, från lögn till sanning. Led mig från vanmakt till hopp, från rädsla till tillit. Led mig från hat till kärlek, från krig till fred. Låt fred fylla våra hjärtan, vår värld, vårt universum. Amen.”

Grace & Peace

 På Genesarets sjö
"Släng ut näten på andra sidan"
På väg upp ur Genesarets sjö efter simturen :-)
Världens bästa promenadskor <3

 

 


Liiiiite resfeber

Eller kanske inte så lite förresten…. Jag brukade aldrig ha det förr, men det är förfärligt längesedan jag var ute och reste långt, så resvanan är borta. Har liksom inte koll längre…. Sist jag flög utomlands bodde vi på Limhamn och åkte taxi till Kastrup och flög direkt därifrån. Nu ska vi åka tåg till Stockholm, buss till Arlanda, sova på hotell där och flyga dagen efter och sedan andra hållet när vi kommer tillbaka. Ja, det är ju inget konstigt egentligen, det är många som gör det ofta, men jag har aldrig gjort det och har dessutom glömt en del av rutinerna. Såklart kommer allt att gå bra och så och om två veckor sitter jag här igen och undrar vart tiden tog vägen :-) Som sagt kommer jag säkert att posta lite på Instagram och Facebook under tiden och se’n blir det säkert mer tankar och berättelser framöver allteftersom.

Ikväll kommer Johanna, Whoop! Whoop! Det ser vi fram emot. Gabriel och hon kommer att ha det jättebra när vi är bortresta. De brukar komma bra överens, i alla fall när de måste ;-)

På söndag kommer Malin Cederholm till kåren och predikar och nästa söndag, den 20:e, kommer Urban Arvidsson. Det blir två fina gudstjänster som jag rekommenderar att ni går på. Dock spelas nog inte predikningarna in så de kommer inte att läggas ut på hemsidan. Ev. skriver Urban om sin i sin blogg: Urbanstankarochfunderingar.

Idag delar jag en av favoritbönerna av Margareta Melin:

”Du som vill att jag ska finnas, du som vet att jag är jag - du förstår mitt hjärtas längtan och är hos mig natt och dag. Din är jag och all din kärlek får jag varje andetag. Amen.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3


 


Kattkel och funderingar

Jag försökte skriva för en stund sedan men då hade jag en spinnande Snövit i knäet och det var så mysigt och terapeutiskt att det var bara att njuta av stunden. Katter är ju så att de bestämmer själva när och hur länge de vill kela och även om man själv sitter eller ligger och njuter av att klappa och kela så kan de plötsligt tycka att det är nog och resa sig och gå, eller nafsa till en i fingrarna eller rivas lite med klorna. Bara för att, liksom. I alla fall så tyckte hon det var nog nu så hon gick iväg och satte sig i fönstret och tittar på fåglarna.

Gårdagen var en märklig dag på många sätt. Det kändes som om en blöt, kall, tung filt hade lagts över mig, ja, inte bara mig utan över hela världen. Överallt hörde man om det amerikanska presidentvalet ur olika synvinklar. Människor som yttrade sin oro inför framtiden och människor som var väldigt glada över resultatet. Personligen mådde jag väldigt märkligt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det var en olustkänsla i hela mig. Jag var väldigt trött och tyngd, redan från morgonen. Jag ville inte stiga upp då och när jag hade vilat på spikmattan på eftermiddagen var det också väldigt tungt att stiga upp. Se’n läste jag om vänner som också mådde liknande. Någon som gick och la sig kl.21 (vilket hon aldrig annars gör) för hela dagen hade varit så tröttande och tung. Så märkligt. Jag blev glad för de inlägg på sociala medier som försökte sprida kärlek, glädje och ljus för det är vad världen behöver just nu. Och för de som istället för att hacka och klaga på valresultatet sa att – ”Jag hoppas jag har fel och ni har rätt. Jag hoppas att det blir fyra jättebra år för USA och världen. Jag blir verkligen glad om jag har fel.” Och jag håller med. Jag förstår inte riktigt hur det amerikanska valet fungerar rent praktiskt, för det verkar ju som att Hillary fick flest röster egentligen, personliga röster, men de kom från fel stat. Hm. Weird. Nåja, God, have mercy!

Igår började jag packa så smått, så nu känns det som att jag har mer koll igen. Idag är det tvättdags, så att resten som ska med blir rent. Och skulle jag glömma något så må det väl vara hänt. Det är ju inget u-land vi ska åka till.

Och vintern fortsätter. Stockholm hade visst snökaos igår. Det har vi sluppit än så länge, men det ligger en del snö och det är väl någon eller några minusgrader. Solen försöker bryta igenom molnen lite då och då. Undrar om den kommer att lyckas. Det är i alla fall skönare idag än vad det var förra veckan.

Jag antar att jag skriver blogg idag och imorgon och se’n blir det ett uppehåll på ett par veckor. Vi åker ju härifrån på lördag och kommer tillbaka till Tranås den 23/11. Kanske dröjer det någon/några dagar till efter det innan jag skriver igen, men det kommer. Under tiden finns jag på Facebook och Instagram (när det finns gratis wi-fi).

Dagens bön från internet till oss alla, låt oss ta till oss:

”Må Guds tystnad välsigna oss så att våra tankar får ro. Må Guds tystnad bevara oss så att vi får tålamod att vänta. Må Guds tystnad upplysa oss till vishet bortom alla ord. Amen.”

Kram

 <3 <3 <3

 

 


God, have mercy!

Ja, det har väl inte undgått någon att Donald Trump blir USA:s 45:e president. Seriously…! USA ska ju vara ”The land of the free and the home of the brave”what the h*ll is wrong with you??!!  Låt oss I ödmjukhet be och hoppas att Gud gör det som han gör så bra – att vända ont till gott. Sociala medier överflödar av alla möjliga inlägg idag, inlägg av sorg och inlägg av debatter från flera synvinklar. Det kommer väl att fortsätta ett tag och personligen har jag inte orkat förut att sätta mig in i alla detaljer och kommer inte att göra det framöver heller, utan istället hålla fokus på det som är gott och det som gör livet bra. Har man inte ägnat sig åt kontemplativ bön och meditation förut så är det ett bra tillfälle att börja nu. Guds rike är som en surdeg som bakas in i en deg och får hela degen att växa. Må jag få vara en del i att Guds rike, kärlekens rike, ödmjukhetens och fredens rike får spridas och växa runt omkring, inte ropas ut från de höga imperiernas maktpositioner utan från gräsrotsnivå spridas, kanske inte som en löpeld på en gång, men säkert framåt och vara med och vända ont till gott.

I söndags eftermiddag hade vi gudstjänst med ”Vårt evighetshopp” som tema. Parentation över de två soldater som blivit ”Befordrade till härligheten” (som vi säger i FA) under året. Predikan finns att lyssna på här på hemsidan.

Vintern fortsätter här. Det har snöat en del se’n jag skrev sist och det är vitt landskap utanför. Vinterkängor och tjock jacka har kommit fram. Ser verkligen fram emot värmen i Israel nu. Jag tror det blir ett välbehövligt avbrott det kalla, mörka, ruggiga klimatet här hemma.

Dagens psalmvers blir det idag, 227:2

”Om än den väg som för till dig är smärtornas och dödens stig, så lär mig vilja, Gud, ändå den tunga vägen gå. Den gång du viskade ditt: Bliv! du ville mening i mitt liv. Din mening i mitt väsen skriv, min Fader och min Gud.”

Grace & Peace

 
 
 
 



 


Alla Själars Dag

Är det idag, söndagen efter Alla Helgons Dag, och gudstjänsten på kåren är kl.15.00. Då är det nästan mörkt redan så det känns som kväll. Idag är det dessutom mulet, snö, blåsigt och ruggigt, så alla levande ljus som tänts den här helgen passar verkligen bra in.

Gabriels kalas igår blev väldigt trevligt och som de flesta tonåringar önskade han sig pengar och det var vad han fick + ett presentkort som går i nästan alla affärer i Tranås. Jättebra.

I veckan som kommer är det, förutom Bibelsamtal som vanligt imorgon, Ekumenisk bön på kåren på tisdag kl.10.00. Tisdag är också dagen för det amerikanska presidentvalet, så jag antar att det är en god idé att be extra mycket för det. Det borde man väl gjort ett helt år nu förstås….

Idag, Alla Själars Dag, delar jag dagens bön från internet, en bön just på denna speciella dag:

”Gud, så många känslor väcks inom mig denna dag. Saknad efter dem som gått före
oro för mina kära men mest av allt: förtröstan. Herre, hittills har du sörjt för mig. Givit mig så mycket glädje och lett mig igenom det som är svårt. Tack för mitt liv. Håll mig i din hand den tid jag har kvar. Glöm inte bort mig när jag är redo för uppbrottet. Amen.”

Blessings

 <3 <3 <3

 


Enneagramresan fortsätter

Boken ”The road back to you” är jättebra och lättläst och snart utläst. Jag har beställt studieguiden till den så jag kan fördjupa mig lite mer. Jag har under den här tiden lärt mig mer om hur jag och människor i min omgivning kan fungera och varför och hur man kan bemöta olika personlighetstyper för att kunna kommunicera bättre. Dessutom har jag ett hum om vilka olika typer vi är i familjen, men att jag inte ska tala om det för dem. Dels gjorde jag misstaget att tala om för Olivia vad jag trodde (tror) att hon är och efter att ha fortsatt läsa i boken insåg jag att hon kanske inte är den typen utan en annan och då blir det fel. Dessutom vill jag att hon ska få göra sin egen upptäcktsresa, så jag fick sms:a henne och säga det. Hon bara skrattade och tyckte det var ok. Pust. Jag tror mig veta vilka typer både Magnus och Johanna är också, men jag skulle ju vilja att de blev tillräckligt intresserade att själv ta reda på det. Johannas är så glasklar att det inte kan vara något annat. Jag satt och log för mig själv när jag läste om den typen igår. Såg henne framför mig precis, både som hon är nu och som hon varit under hela sin uppväxt. Drog lite på munnen också när jag läste om den personlighetstyp jag tror att Magnus är. Det skulle vara roligt om han själv ville göra en Enneagramresa, inte bara för att ta reda på mer om sig själv, men för att jag tror att det skulle underlätta kommunikationen både mellan oss i familjen och mellan oss och andra människor och underlätta livet i stort. Vad jag förstår av hur det faktiskt har förändrat livet hos en hel del människor runt om i världen, så tror jag att det skulle vara nyttigt. Man behöver inte grotta ner sig hur mycket som helst, men att veta lite mer skadar i alla fall inte. Vad Gabriel är har jag inte kommit fram till. Vi får se om jag kommer lite närmare det när jag har studieguiden. Han kan vara lite för ung än så länge för att det ska vara klart och är det inte en självklar siffra (som med Johanna) så kan det dröja innan man vet och han får väl också göra sin resa. Ja, jag vet att allt detta kan låta som rena grekiskan om man inte är insatt, sorry, det är bara det att jag tycker det är så bra och att jag önskar att alla ville åtminstone ta reda på vad det handlar om. Det kan öppna en hel del nya dörrar i livet.

Idag är det Alla Helgons Dag och musikkåren är och spelar på Nya Griftegården. I år följde jag inte med. Förra året var det solsken, vindstilla och fint. Idag är det blåsigt, ruggigt, mulet och duggregn, så jag valde att stanna här. Jag har ju en hel del att förbereda inför eftermiddagens kalas för Gabriel, så det fick bli så.

Idag delar jag dagens psalmvers från internet, Ps.172:3- Alla helgons dag: Helgonen:
”De skall möta de trofasta vänner som de miste på jorden en gång. De ska leka med änglar och helgon i Guds paradis. De ska dansa där. De ska sjunga, sjunga, ja sjunga en ny jublande sång.”

Kram

 <3 <3 <3

 


Lite tom i bollen

Ibland, när jag vet att jag har ganska många olika saker att göra och sånt som behöver förberedas och bli klart, blir jag lite tom i huvudet. Jag vet inte riktigt var jag ska börja eller vilken ordning som är bäst. Inte heller hur mycket jag kommer att orka åt gången, så vad är bäst att ta först? Så skriver jag upp det på en lapp och så glömmer jag en del av det jag skulle skriva upp, vilket inte gör så mycket för det kommer ju igen, men då är jag oftast inte i närheten av min lapp…. ”Använd telefonen att skriva upp i då!” Ja, men det är omständigt och jag gillar bättre det gamla hederliga sättet med penna och papper, precis som jag föredrar riktiga böcker istället för e-böcker. I alla fall, fast hjärnan är full av tankar på saker som ska göras, blir den alldeles tom när jag ska börja ta tag i dem och då kan jag göra nå’t helt annat istället. Välkommen till min hjärna :-) Ja, alltså, den är inte alltid så. Jag är oftast rätt bra på att ha ordning på saker och ting och se till att det som ska göras görs i rätt tid etc. Ibland händer det dock att det blir lite snurr. Det är inte konstigt att jag mår bra av att ägna mig åt meditation, mindfulness och kontemplativ bön, eller hur. Våra hjärnor är ju designade så att vi bara ska klara av att ägna oss åt en sak i taget. Så det är inte konstigt om vi blir överhettade om vi ”multitaskar” mycket varje dag. Då blir det kortslutning till sist, och det vill man ju inte.

Igår kväll var jag på Sinnesromässa i Tranås kyrka. Jag har inte varit det förut och det var en fin, lugn och skön stund. Det är ett helt år sedan jag och Gabriel var på morgonmässa en onsdag morgon och det är så svårt att komma iväg till 7.30 på morgonen, och egentligen är kvällen inget bra för mig heller, men igår kände jag att jag kunde och det var fint.

Imorgon kl.10.00 spelar Musikkåren på Nya Griftegården och har sin traditionsenliga Allhelgonaandakt där. Det brukar ju vara massor av folk där runt omkring oavsett väder och det blir säkert likadant imorgon. På söndag har vi gudstjänst på kåren kl.15.00. Det är inte så ofta vi har gudstjänst på eftermiddagen i vanliga fall, så jag hade glömt det fast det står i programmet. Nu har jag strukit under det överallt och sett till att det står rätt i alla annonser och affischer etc. Som sagt, jag funkar bäst på förmiddagen ;-) I alla fall så har vi gudstjänst då med parentation och annat fint. Anders leder, jag predikar, Anna spelar piano och Magnus har parentationen. Det blir säkert fint.

Dagens bön från internet, en bön i denna allhelgonatid:

”Gud, ljusen på gravarna påminner om alla dem som varit ljus på vår livsväg. Tack för deras vägledning och uppmuntran. Forma också mig efter din Sons förebild, så att också jag får vara ljus för andra. Amen.”

Blessings

 <3 <3 <3

 

 


Dags för tacksamheter

Periodvis känns det som att en tung tegelsten i magen lägger sig i magen redan när jag vaknar. Känslan av obehag och tyngd är något jag absolut inte vill ha, men ändå lägger den sig där. Som i morse. Jag andas djupt, långt ner i magen, för att få tyngden att lösas upp något. Det funkar sådär. Tankarna börjar snurra omkring i hjärnan och jag återgår till andningen och till orden ”My God Loves Me”. Andas in Guds kärlek och omsorg i kroppen. Hjälper det? Känns det? Njae, inte direkt, men efter en stund är tyngden lite lättare och obehaget lite mer genomskinligt. Jag tänker – ”Tack, tack, Jesus” (en sång som under många år har sjungits på bönemöten och gudstjänster etc.) Väldigt lätta ord så det krävs ingen större tankekraft. ”Tack, tack, Jesus (3 ggr)” ”Jag vill bara tacka, jag vill bara tacka dig.” Tänk vad smart vår hjärna är designad. Att tankarna på det ljusa, positiva och glädjande kan driva bort tyngden och mörkret, i alla fall delvis. Och att ju mer man övar sig i detta desto bättre går det, för det skapas nya ledningar i hjärnan när man fokuserar på det positiva. Samma gäller andra hållet förstås. När man fokuserar på det negativa och ifrågasätter varför allt är så hemskt, då dras de negativa ledningarna i hjärnan och påverkar hela livet. Jag försöker leva som jag lär och även när tegelstenen i magen känns som fyra ton tung, Tackar jag för den nya dagen. Påminner mig om att ”My God Loves Me.” Andas in av Guds kärlek och ut med det negativa och jobbiga. Mina omständigheter ändras inte, men min inställning till livet ändras och det gör att jag också inte alltid upplever det jobbiga lika jobbigt längre.

När jag mådde som sämst, för ett antal år sedan, skrev jag varje dag ner något jag var tacksam för, bara för att påminna mig om att livet innehåller många tacksamheter som ofta kommer i skymundan när vi mår dåligt. Det hjälpte mig att börja se lite ljusare på tillvaron. Jag skriver inte så längre, men jag tänker på det varje dag. Jag tänker också när jag ser t.ex. statusuppdateringar på sociala medier där någon skrivit – ”Jag fick lägenheten – Gud är god.” Och jag undrar, hade man skrivit att Gud är god, även om man inte fått lägenheten? Kanske, men det ligger inte lika nära till hands. Det är alltid när de bra sakerna händer som man ger Gud äran, medan när något sorgligt händer frågar man istället – Varför Gud? Hur kunde du tillåta det? Och naturligtvis är det så. Jag fattar det. Jag har själv alldeles för många gånger gjort samma sak och ifrågasatt Gud och universum varför???? Varför jag? Varför nu? Varför? Och sedan varit snabb att tacka när något bra hände. Men tänk om vi även i det mörka, tunga, bedrövliga ändå kan leta fram en tacksamhet och låta den få smitta först oss själva och sedan andra i vår omgivning. Jag är otroligt tacksam att jag lever i Sverige där vi, trots allt vi kan klaga på, har skyddsnät som inte finns i andra länder; vi har ordentliga hus med isolering, el och rinnande vatten; många av oss har råd med bilar, datorer, smartphones, Tv etc. Vi har kyl och frys inomhus. Diskmaskin, tvättmaskin, sophantering. Ja, jag ska inte fortsätta för då tar det aldrig slut. Men jag är också tacksam för min familj och mina vänner och att jag inte egentligen behöver sakna något väsentligt. Denna tacksamhet hoppas jag också ska kunna växa och göra att jag blir mer generös med att hjälpa dem som inte har det lika bra som jag. Älska Gud och älska människor, ja, det var väl det han sa, Jesus.

Så idag, denna kalla, lite grå, novemberdag, andas jag ut all tyngd och obehag och andas in Guds frid och kärlek; andas ut otacksamhet och andas in tacksamhet; andas ut klagoropen och andas in glädjen.

Dagens psalmvers från internet, 728:3:

”Du ger oss kraft att möta livet. Vem kan leva utan dig? Livets Herre, alltings Fader ge oss liv, ett liv med dig. Lov och ära vill vi bära fram till Dig, o Herre kär Dig till ära vill vi bära fram oss själva, kom och möt oss här.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

Dags att gå i ide….

….eller att flytta söderut med fåglarna. 0 grader, snöblandat regn och hårda, nordliga vindar får mig att längta till varmare platser. En stor tacksamhet dock för att jag har ett hem med värme i, kläder att ta på mig och mat i kylen.

Igår var jag ju gäst på Tisdagsträffen på kåren. Det var väl ok, men jag skulle ju spela piano till sångerna och flera av dem var inte helt lätta. Det skulle ju vara sånger ur avdelningen Framtiden och hoppet i sångboken och de är inte roliga att spela. Inte att sjunga heller, för den delen för de går så högt. Så dels spelar jag för sällan för att klara det bra och hade inte övat innan heller (vilket var dumt), och dels sjunger jag för sällan för att det skulle låta bra. Visst, jag sjunger ju med alla andra på gudstjänsterna och så, men det är ju inte alls i samma utsträckning som jag gjorde förr. Jag vet att jag sagt flera gånger att jag skulle börja sjunga igen, göra röstövningar och öva upp rösten och andningen igen. Det hade säkert gjort gott i både kropp och själ så jag vet inte riktigt varför jag inte tar tag i det. I alla fall, efter inledningen igår med de svåra sångerna så skulle jag ju ha lite ”Tankar i allhelgonatid” och jag är rädd att de som lyssnade blev mer förvirrade av det jag sa, än de var innan de kom…. Förhoppningsvis glömde de allt igen vid kaffet. Jag ville ju har med så mycket som möjligt och berätta om de olika dagarna som firas i denna tid och var de kommer ifrån och så – både Halloween, Allhelgonadagen, Alla Helgons Dag & Alla själars dag, och jag tror att det kanske var lite för mycket på en gång. Suck. Ja, det kan ju inte vara bra alltid, antar jag. Efterhelgens trötthet satt nog kvar i min hjärna. Alla fick tända var sitt ljus på slutet i alla fall.

Idag var jag och handlade på morgonen och om jag inte absolut måste så tror jag inte att jag går ut mer idag. Möjligen några korta ärenden, men inte mer. Jag har fler uppgifter kvar inför helgen – söndagens predikan får verkligen inte bli lika förvirrande som gårdagens prat. Har även förberedelser för det som kommer i advent och efter som jag vill göra klart innan vi åker till Israel, så jag inte har för mycket hängande över mig när vi kommer hem. Vet inte riktigt hur pigg jag är då ju.

Idag delar jag dagens psalmvers (87:1) från internet, en kärleksfull uppmaning till oss alla:

”Våga vara den du i Kristus är, den i hans tanke, den i hans kärlek, den i hans ögas eviga ljus du är.”

Kram

 ZZZZZZZZzzzzzzz <3 <3 <3

 


15 år idag

Ja, det fyller Gabriel och han har fått en ny mobiltelefon som han är väldigt glad för. En lyckad present alltså. Han har förut haft begagnade telefoner eller sådana med för liten kapacitet att klara de spel och appar han gärna vill ha, så nu fick han äntligen en som uppfyller kriterierna och som dessutom är helt ny och guldfärgad ;-) I söndags fick han en Kylo Ren Legofigur av Johanna och Olivia. Och så har han fått kuvert med pengar från mormor och morfar och farmor, och på lördag blir det kalas. Så firad blir han ju i alla fall och det ska man väl bli när man fyller 15. Jag fattar bara inte var de 15 åren tog vägen…..

Jag har TV:n på just nu och tittar på mässan från Malmö, med Påven. Hur mycket folk som helst. Katoliker överallt ifrån. Igår var det ju den ekumeniska gudstjänsten i Lunds Domkyrka och den såg jag reprisen av på kvällen. Det är ju ett historiskt besök av Påven och att det strävas mot en enhet mellan katoliker och protestanter och flera åtaganden har beslutats och skrivits under och det fortsätter man arbeta för. Jag längtar till den dag då alla kan få fira mässa – nattvard – tillsammans utan åtskillnad. För vad jag förstår vad det så Jesus menade, att alla var välkomna till Herrens bord. Jag gillar påve Franciskus i alla fall och tycker det är coolt att han är här nu.

Det är också Allhelgonadagen idag vilket också betyder att det var Halloween igår. Vi märkte inget av det dock. Det kom inga utklädda barn och tiggde godis av oss, vilket var tur för vi har inget godis :-) Idag är också min mormors födelsedag, fast hon dog 1995, nästan 95 år gammal. Och nu får Gabriel föra den födelsedagen vidare.

I söndags hade vi ju vår ekumeniska gudstjänst och temadag i Brunnsparkskyrkan. Det blev en fin gudstjänst med mycket musik av vår musikkår. Seminarierna efteråt var också bra (tror jag). Ca 40 pers var och lyssnade på min föreläsning om ”Hälsa för hela människan.” Jag hade kul i alla fall :-) Jag vet inte riktigt hur det var för de andra tre på deras seminarium, men jag antar att det var bra.

I morse var jag först och simmade och sedan hos frissan och klippte mig. Lite annorlunda blev det den här gången. I eftermiddag är det min tur att vara gäst på Tisdagsträffen med ”Tankar i allhelgonatid”. Innan dess får jag ta det lite lugnt här hemma. Igår var jag jättetrött, ja, helt slut och sliten liksom, hela dagen och då hade jag ju först Bibelsamtal och sedan var jag hos tandläkaren på eftermiddagen. Det var ingen trevlig upplevelse. Det är väldigt längesedan jag var hos tandläkaren för jag hamnade mellan stolarna när resten av familjen flyttades över från folktandvården på Limhamn till folktandvården här, så jag har inte varit hos tandläkaren sedan innan vi flyttade hit. I alla fall, jag hade inga hål eller så, men jag har erosioner på de flesta av mina tänder och det har jag haft under många år, förmodligen från den tiden i mitt liv då jag drack mycket Pepsi Max, typ varje dag, och innan jag fick bettskenan så jag bet ihop käkarna på nätterna. Så då blev tänderna urgröpta och de har klarat sig ganska bra ändå under dessa 12 år eller nå’t, men lite djupare kratrar har det blivit på några av dem och nu behöver man plasta tre tänder, vilket jag är helt ok med, för jag vill ju inte att de gå sönder mer, men det betyder att jag blir ruinerad på kuppen. Jag fick en tid efter Israelresan – jag tänkte att då är resan över och ny lön finns på kontot, så då klarar jag nog tandläkarräkningen, men det kanske inte blir några julklappar… Vi får väl se.

Dagens korta bön från internet är just för denna Allhelgonadagen:
”Gud, du omger oss här på jorden med skaran av dina trogna vittnen. Dig vare lov för de heligas stora gemenskap. Amen.”

Blessings

Grattis Gabriel <3 <3 <3
 
 

RSS 2.0