”Guds kärlek är antibiotika”

Ibland får vi tidningen Världen idag till kåren och igår fick vi det. Där säger Hillsongpastorn Andreas Nielsen att ”Guds kärlek är antibiotika mot all fruktan.” Det tyckte jag var ett bra uttalande. Om vi låter oss ledas av rädsla blir vi bara mer rädda och mörkret sprider sig runt omkring oss. Låter vi oss ledas av Guds kärlek och ger den vidare till andra människor, sprids ju ljuset och fruktan blir mindre och mindre. Det är en antibiotika som inte heller blir resistent ;-) Tidningen hade också en artikel om Livets Ord och om Uppdrag Gransknings program om församlingen. Jag såg inte programmet och tror att jag måste göra det nu i efterhand, för som vanligt verkar det som att SVT inte lyckats få fram sanningen denna gång heller, utan som så många andra gånger gått på information från förr, saker som sedan länge förbättrats och utvecklats. Men som sagt, jag har inte sett det än, jag får återkomma i ämnet om jag tittar på det.

Även idag är det plusgrader, mulet, blåsigt och ruggigt. Inte precis adventskänsla, men det kanske det borde vara eftersom det numera inte är ovanligt med denna sorts väder runt första advent. Och jul också, för den delen. Så det är fortfarande grått både inombords och utombords. Jag fortsätter hoppas att varje ny dag ska bli bättre än den föregående. Det går sådär…

Igår kväll fick vi i alla fall köpt biljetter till ”Star Wars - the force awakens”, den nya Star Wars – filmen som har världspremiär den 16 december. Vi gav ju Gabriel ett löfte i födelsedagspresent, att han skulle få gå och se den tillsammans med mig och Magnus. Igår släpptes biljetterna (äntligen även i lilla staden Tranås) och jag och Johanna (hon och Jimmy ska också gå) gick till bion och köpte biljetterna. Det blir att vi ser filmen den 17/12 istället, för den 16:e visar de bara 3D-varianten och den vill vi inte se. Rent tidsmässigt funkar det bättre den 17:e också, så det blir nog bra.

Så vill jag då påminna om Adventsgudstjänsten, ”Ett Nådens År”, imorgon kl.10.00 på kåren. Jag tror det blir jättefint på alla sätt.

En bön ur Pilgrimens Tidegärd:

”Herre Jesus Kristus, låt ingenting bli viktigare för oss än att vara i din närhet. Låt gemenskapen med dig vara i centrum i vår tillvaro och utgångspunkten i allt vi gör. Forma våra tankar och ord efter ditt sinne. Hjälp oss att i stillhet vila i din närvaro, vad som än sker runt omkring oss. Du är med oss i både framgång och misslyckande. Hjälp oss att sträva efter enkelhet och trosviss enfaldighet i våra liv och att sträcka oss efter det som är det enda nödvändiga: att lyssna till dig och följa dig. Hjälp oss att göra som du. Amen.”

Blessings

 

 


Black Friday

Är det idag. Ännu en företeelse som kommit från USA. Idag har affärerna REA med stora bokstäver, på det mesta. Väldigt billiga varor, så att folk ska handla mycket mer än vanligt. Så igår var alltså dagen då man ska vara extra tacksam för allt man har och idag är dagen då man ska shoppa tills man faller ihop. Intressant. Och imorgon är det en köpfri dag. Det sa de i alla fall på radion i morse (1h41min in i programmet). Då ska man inte handla något alls. Känns inte alls extremt på något sätt…. Å andra sidan kan en köpfri dag vara helt ok, tycker jag. Vi handlar alldeles för mycket överlag för att jorden ska må bra av det och för att vi människor ska må bra också. För mig är Black Friday en ganska bra dag när det gäller att köpa julklappar, så det finns ju för- och nackdelar med allt. Jag handlar ju inte bara för att handla, liksom.

Igår på pastorsträffen fick vi ju veta att flyktingarna som kommer till Tranås är i akut behov av kläder, herrkläder storlek S-L. Och de ska lämnas in på Tranås Direkt, man ska alltså inte själv åka upp till Stoeryd med dem. Då är det ju bra att det är Black Friday idag, för då kan man handla billiga kläder och skänka till flyktingarna som inga kläder har. Win - Win.

I dag tränade jag hemma igen. Jag behöver ju få igång kroppen på morgonen och när jag väl kommer upp och börjar röra mig går det hyfsat. Det är svårt att komma upp däremot. Och nu, fast jag sitter i soffan, har fikat och sitter i lugn och ro och skriver, så finns där ett illabefinnande inuti som inte ger mig ro. Trots djupa andetag och mindfulness (medveten närvaro). Trots bibelläsning och bön. Det finns en obalans därinne som får mig att känna mig yr, ostadig, tung och överhuvudtaget olustig. Igår var det lite bättre och idag är det skit igen. Det är verkligen att ta en dag, ett ögonblick i sänder, och försöka leva på ”som vanligt” ändå, och vänta ut det. Det har blivit bättre förr och jag litar på att det blir det denna gången också.

Idag delar jag den helige Franciskus bön:

”O Herre, gör mig till ett redskap för din frid. Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek. Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse. Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet. Där tvivel finns, låt mig få komma med tro. Där osanning finns, låt mig få komma med sanning. Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet. Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen. Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.
O gudomlige Mästare, låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta, inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå, inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får, genom att förlåta, som man blir förlåten, och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet. Amen.”

Kram

 <3

 

 


Thanksgiving

Idag är det Thanksgiving i USA. Alltid sista torsdagen i november. Vi borde fira Thanksgiving här också så att julen inte behöver komma i oktober. Många vill hålla på det i USA att inte ha julskyltning och julsaker före Thanksgiving, fast det är förstås likadant där som här, att vissa affärer har julsaker typ året runt. Den här helgen äts det i alla fall mycket kalkon och pumpkin-pie ”over there”. För ett antal år sedan, när jag fortfarande var USA-inspirerad, bakade jag ofta pumpkin-pie till Thanksgiving. Det var gott. Undrar om det finns LCHF-pumpkin-pie-recept. Får kolla det.

I morse var jag på pastorsträff med frukost i BPK och nu sitter jag då i soffan igen. Gabriel mår inte så bra, så han var hemma igår och idag. Jag tvingar honom att plugga franska, han har prov imorgon, så det är nödvändigt. Han är inte glad.

Jag fortsätter att ta en stund i taget. Det är rätt tufft när kroppen och huvudet inte synkar och när vågor av obehag plötsligt sköljer över mig. Igår när jag vilade på eftermiddagen kom Snuttan och la sig ovanpå mig. Det var så mysigt så jag somnade lite till och från. Det blev en lång stund på spikmattan ;-)

Idag vill jag dela psalm 769 ur sv.k. psalmbok. Tacksam att jag får vila i Guds händer vad som än händer:

”Gud i dina händer vilar jag i tro, vilar i din värme och din ro. Varje bruset hjärta, varje skadad själ famnar du i nåd och gör den hel.

Nära vill jag leva, nära dig min Gud, I din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig min Gud, I din kärlek kan min kärlek gro.

Gud i dina händer vilar jag i bön, växer glädjens tro och hoppets frön. Du har oss försonat, Jesu Kristi död räddar oss till liv i överflöd

Nära vill jag leva, nära dig min Gud, I din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig min Gud, I din kärlek kan min kärlek gro.

Gud i dina händer får jag gråta ut, gråten delar du tills den tar slut. Gud du känner ondskan i din egen kropp att du delar smärtan ger mig hopp.

Nära vill jag leva, nära dig min Gud. I din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig min Gud, I din kärlek kan min kärlek gro.

Gud i dina händer lägger jag mig ned, när jag går till vila är du med. Dina händer bär mig, genom rum och tid jag förblir i ljuset i din frid

Nära vill jag leva, nära dig min Gud, I din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig min Gud, I din kärlek kan min kärlek gro.”

Blessings

 

 

 

 


Fågelkvitter

Alltså, jag sitter här i soffan och hörde nyss fågelkvitter utifrån. Inte kraxande från kråkfåglarna eller så utan kvitter från småfåglar. Nästan lite vårkänslor över det. Nu är ju inte jag någon fågelkännare så jag vet inte så noga vilka fåglar som övervintrar och vilka som flyttar, men de som är kvar brukar ju inte kvittra i alla fall, inte när det är mulet och ruggigt. Det var mysigt så länge det varade, vilket inte var så länge ;-)

Magnus körde iväg till Göteborg tidigt i morse och kom fram för en stund sedan. Hoppas de alla får en bra dag. Jag får fortsätta ta en stund i taget. Jag ska se om jag kan få ihop i alla fall stommen till predikan idag. Det är ju första advent på söndag, kyrkans nyårsdag, och det kommande kyrkoåret tänker jag predika ur kyrkoårets teman och texter. Det blir en utmaning för mig och inte helt enkelt, tror jag, men säkert nyttigt för oss alla. Ska föröka vrida till rubrikerna lite i den mån jag kan, de har en tendens att vara lite för ”kyrkliga” i språket. Vi får väl se om jag lyckas. Temat och texterna kommer jag i alla fall att använda, så kan man läsa i förväg om man vill. Så på söndag är det alltså ”Ett Nådens År”, vilket är spännande och intressant, bara det. Carolina och Britt-Marie ska leda gudstjänsten, hornmusiken spelar och barnen medverkar. Kom och var med, vet ja! Kl.10.00 på söndag, den 29/11.

Igår var det en månad till julafton. Seriously! Varför känns det alltid så vid den här tiden? Att det gått så fort, menar jag. Det känns inte som det var så längesedan man fick lära sig skriva 2015 och nu är det snart 2016. Julhandeln kommer väl att slå rekord i år också, och ändå har vi inte råd att ta hand om varken flyktingar, sjukvård eller skola. Märkligt, det där… Robotdammsugaren utsågs till årets julklapp. Robotdammsugaren!! Alltså, jag har haft en så’n, en billigare variant, och den var inget att ha, så jag sålde den igen. Man måste ju ändå plocka undan och se till att inget är i vägen och då blir det ju merjobb ändå. Tänker vi inte längre än så? Strunta i robotdammsugaren och skicka pengarna till Unicef i stället så 100 barn kan få gå i skolan eller lika många bli vaccinerade. Jag skulle hellre ha en liten R2D2 som städade åt mig med min vanliga dammsugare, he, he.

Dagens korta bön från internet:

”Gud, se i barmhärtighet på mig säg mig vad jag ska göra innan det är för sent. I Jesu namn, Amen.”

Kram

 Absolut <3 <3

 


Buren

I söndags förmiddag kände jag mig verkligen buren av böner, goda tankar och glada tillrop. Natten hade varit allt annat än bra och jag var djupt nere i dalens gyttja med Sisyfos-klotet ovanpå mig (typ). En våg av ångest och massor av andra obehagliga symptom hade sköljt över mig och då kan man inte värja sig. Böner, minnesverser, sånger och mindfulness i alla ära, men det hjälper inte. Det hjälper en att hålla fokus från det hemskaste och man har något att engagera hjärnan med, men känslorna och illabefinnandet i kroppen finns kvar. Jag hade sett fram emot söndagens gudstjänst och predikan om Harmagedon eller Nya Jerusalem och behövde verkligen allt stöd och hjälp jag kunde få och där är Facebook jättebra. Jag skrev ett kort inlägg om hur jag mådde och bad om bön, goda tankar, glada tillrop och dylikt och jag fick massor. Det kändes också när jag predikade. Hela gudstjänsten gick blev bra och predikan också. Det var absolut ett gudomligt ingripande för det hade jag inte klarat i mig själv. Responsen på predikan gjorde mig också ännu mer säker på att jag var buren. Den finns att lyssna på här på hemsidan, volymen är lite låg den första minuten, men sedan blir det bättre. Jag kan säja att de som förut var rädda för domsöndagen var inte rädda längre efteråt. Jag kände mig dock som en urvriden disktrasa, men det var det värt.

I går morse kände jag mig ganska hyfsad, men redan blev det sämre igen och jag inser att detta är ett djupare bakslag och jag ”kravlar i gyttjan” ett tag nu, med yrsel, trötthet, värk, vågor av ångest som kommer från ingenstans o.s.v. Det är tufft. Dock är det nästan ett år sedan jag mådde såhär senast. Det var precis efter jul, typ annandagen, och sedan höll det i sig mer eller mindre några veckor. Så, jag antar att det kan vara så nu också. Är det så att det är ett år emellan gångerna så kan man ju typ stå ut med det, men det är ju lite träligt i alla fall. Jag får ju avstå från saker som är roliga om jag vet att de tar för mycket kraft. T.ex. officersträffen i Göteborg imorgon. Magnus får köra ensam och jag får stanna hemma. Ja, så är det. Tack alla som ber och tänker, fortsätt gärna med det. I love you <3

Jag tränade lite hemma i morse. Möjligen hade jag orkat simma, men jag orkade inte stiga upp så tidigt som jag måste om jag ska hinna simma på morgonen, så det fick vara idag. Det funkar ju hemma också, och jag måste ju få igång kroppen, annars blir det ännu värre. Idag är det plusgrader efter en helg med minusgrader och frost överallt. Jag är ju inte vän med kylan så plusgrader passar ju mig, men då blir det istället mulet och ofta blåsigt. Kanske kommer det regn eller snöblandat regn också framöver. Nåja, det blir vad det blir.

Idag blir det dagens korta bön från internet:

”Gud, våra vägar ser olika ut. Hjälp mig att se på livet med öppna ögon och möta andra med din kärlek den som vågar både säga ja och säga nej, Amen.”

Blessings

 Japp <3

 

 


Minusgrader

Så är det kört igen. 5 minusgrader idag. Vitt lite överallt på både tak och mark. Ingen återvändo med andra ord. Är tacksam att den milda hösten varat så länge, men blir ändå lite nedslagen när kylan slår till. Trots att solen tittar fram och att det är vindstilla. Det är liksom det här med själva kylan jag har svårt för. Att jag dessutom mår rätt kasst i största allmänhet just nu gör ju inte saken bättre. Igår var ett riktigt lågvattenmärke. Jag hoppas det blir lite lättare idag. Sov lite längre i morse och låter dagen gå i lugnets tecken. Har några ärenden att gå, men i övrigt får det vara lugnt. På onsdag i nästa vecka ska Magnus och jag åka till Göteborg för en kårledardag. Alltså, det tar ca 2½ timme att köra18 mil! Det måste vara ko-stigar och småvägar hela vägen och det börjar 9.30. Suck. Ja, mår jag inte bättre då så vete katten om jag vågar åka med. Skit också i så fall. Jag har sett fram emot att få träffa kollegor som jag inte träffar alls annars. Vi har haft andra sådana dagar men de har varit i Nässjö – betydligt bättre för oss. Nu har ju områdena ändrats lite och vi ingår då i ett distrikt som tydligen har Göteborg som bästa mötespunkt (eller nå’t). Och fick ju en ny distriktschef också (tidigare utvecklingschef). Nåja, det är några dagar kvar till detta så det får visa sig då hur det blir.

Gabriel vann inte bästa kostym igår, men han var nöjd med dagen i alla fall. Det var en av hans kompisar som vann så han var glad ändå. Undrar hur resten av skolans elever såg ut.

Imorgon är det som sagt Domsöndagen och gudstjänst hos oss kl.10.00 – välkommen! Gabriel och hans konfirmationsgrupp ska medverka i gudstjänsten i Tranås kyrka kl.11.00, så vill du gå dit så gör det.

Alltså, jag sitter här i soffan och Snövit är i gungstolen. Hon tvättar sig och emellanåt vrider hon på sig i sådana helt otroliga ställningar att man inte kan annat än skratta. Hon är verkligen smidig den katten. Ryggrad är helt klart överskattat för henne ;-)

Idag vill jag dela en bön ur Pilgrimens tidegärd:

”Dagens första tanke går till Dig, Jesus. Du kom från himlen för att vandra jordiska vägar. Därför är vår värld inte längre en plats där synd och död har sista ordet. Du har gjort livet på jorden heligt genom att själv leva det. Du har lämnat outplånliga spår efter dig. Hjälp oss att klart se de spåren och följa dem. Amen.”

Blessings

 Yes, flowers grow in dirt.... <3
 

 


Väderkänslig

Det har jag alltid varit, mer eller mindre. Det har dock blivit värre de senaste åren, vilket gör att jag ofta skyller på vädret när jag mår dåligt. Bra att ha nå’t att skylla på. Igår var det då mörkt hela dan. Regnigt och ruggigt, men inte så himla kallt. Idag är det minusgrader (ja, kanske det är över 0 nu) och vitt på taken och bilarna är frusna. Halt på gata och trottoar är det också. Det är mest sådana väderskiftningar som påverkar mig och när de kommer ganska tätt är jag lite väl oberäknelig. Jag vet inte från dag till dag eller ens stund till stund hur jag mår så det är lite svårt att planera några aktiviteter. Det är så klart andra faktorer som också spelar in, men väderskiftningarna gör det inte bättre i alla fall.

Idag är det maskerad för Gabriel på skolan, och han har planerat denna kostym länge. Han gick iväg som Freddie Krueger i morse. Johanna sminkade honom och tröja och handske är inköpt enkom för detta tillfälle. Jag hoppas han blir nöjd med dagen.

Jag får göra klart allting inför söndagens gudstjänst, ppt och program etc. Så får vi se vad dagen och hälsan i övrigt har att bjuda på.

En passande kort bön från internet delar jag med oss alla idag:

”Gud, när oro och bekymmer får makt över mig, hjälp mig då att vila i dig, skilja mellan stort och smått och lämna framtiden i dina händer. I Jesu namn. Amen.”

Kram

 <3
Freddie Krueger :-)

 


Ljus i mörkret

I morse var jag på bibel & bön med pastorerna och nästa torsdag morgon är det frukost och planering. Det är egentligen ett fantastiskt ekumeniskt arbete vi har här i Tranås. Vi kan göra så mycket tillsammans, både officiellt och inofficiellt. Det var riktigt bra på Limhamn också, men jag har ju varit på platser där det inte riktigt fungerade speciellt bra. Jag är tacksam för den gemenskap och stöttande av varandra som vi har här. Det gör allting mycket ljusare.
 
Ljusare är det inte direkt ute idag. Det var ganska klart för en stund sedan men nu mulnar det på. Jag har inte direkt tittat eller lyssnat på väderleksprognoserna, men vad jag förstår så är snön inte långt borta. Vi får väl se vad det blir av det här.
 
Igår skrev jag det mesta av predikan till söndag, men jag måste redigera den och förmodligen korta ner den lite, annars är risken att den blir för lång och folk tappar tråden och det vill jag ju inte. Men när man pratar om den yttersta tiden, om Jesu återkomst och uppenbarelseboken, så går det bara inte att skynda sig igenom. Det är då det kan bli så fel. Jag ska göra mitt bästa för att reda ut det hela :-) Vi pratade lite om söndagens texter och tema imorse och både jag och Pecka (Löfstakyrkan) sa: Jippie, inför domsöndagen. Pecka sa att det är den bästa söndagen på året :-) Jag tror vi måste återerövra det ljusa, fantastiska löfte vi har, att Jesus ska komma tillbaka och att allt ska ställas tillrätta. Ingen ondska ska finnas mer. Ingen sjukdom. Inga tårar. Bara härlighet. Och så ska vi få tillbringa resten av evigheten. Inte som andar i nå’n himmel långt borta. Vårt evighetshopp är inte – ”Vi ska åka iväg”. Vårt evighetshopp är: ”Jesus kommer!” Och under tiden vi väntar ska vi inte försöka tyda symboler vi inte har nå’n aning om vad det betyder och inte försöka räkna ut vilken dag Han kommer, för det vet Han inte själv. Vi är kallade att vara fredsmäklare. Jesus är Fredsfursten som säger – ”Saliga de som håller fred, de ska kallas Guds barn”.
 
Mer om detta på söndag, den 22/11, på Frälsningsarmén, Tranås, kl.10.00. Välkommen! Idag delar jag ett bibelord ur Jeremia 17:14
 
”Bota mig Herre, och jag är botad! Rädda mig, och jag är räddad! Du är min lovsång.”
 
Blessings
 
Joråsåatteh....
 

Sol eller regn

Alltså, min telefon säger att det regnar ute, men solen skiner in genom fönstren och gör solkatter som Snövit jagar. Så antingen regnar det nå’nstans i närheten eller så har appen inte uppdaterats på en stund.

Igår kom feromonerna jag hade beställt till kissarna. Det första paketet hade kommit bort så vi fick vänta en vecka till, så vi har varit utan lugnande feromoner i nästan två veckor. Det märks på katterna. Snövit blir extra retlig och busig och Snuttan blir mer orolig och tappar tålamodet fortare när Snövit bråkar med henne. Så hårtussarna har flugit omkring då och då. Men nu hoppas jag det blir lite lugnare igen. I alla fall att Snuttan inte behöver känna sig så ängslig. Hon har nog lite PTSD (post-traumatisk-stress-disorder) efter sin barndom (som vi inte vet något om egentligen, bara att hon var i riktigt dåligt skick när hon kom till Tassebo). Hon är ju dock en otroligt mycket tryggare katt numera efter 4 år hos oss.

Mitt vänstra pekfinger, det jag skadade i handmixern i torsdags, är mycket bättre. Det slutade dunka och smärtan går inte ut i övriga fingrar längre. Jag kan till och med använda det, bara jag inte kommer åt nageln, för den är ju av på hälften. Den ytterdelen har inte ramlar av än, men det kommer den ju att göra så småningom. Nu behöver jag bara plåster på den i alla fall och skölja med alsollösning när jag byter. Ja, det finns ju bättre sätt att klippa naglarna på ;-)

Dagens psalmvers från Sv.K:s psalmbok, 314:4, inför domsöndagen:

”Han kommer, han kommer, den dag som vi bidar, den ljusaste dag som i världen har grytt, då Herren allsmäktig allena regerar och satan och synd för hans anlete flytt och skapelsen, frälsad från synder och strider, förkunnar hans ära till eviga tider.”

Blessings

 Morgonkänsla... ;-)

 


Sisyfos-klotet

Rullade ner igen, och jag med det. Dags för en lite djupare svacka igen, känner jag. Med yrsel, ostadighet lite skakigt och allmänt obehagligt. Det var längesedan jag hade yrsel-attacker, snurrar liksom, men nu har jag haft det ett antal gånger på några dagar och det gör mig trött, ängslig och nere. Attacker låter så allvarligt, de varar ju bara några sekunder, men det är himla obehagligt när de kommer för det finns ingen förvarning utan bara när som helst. Annars, när jag har en lite mindre svacka, som jag får då och då, så är det mest en ostadighetskänsla i kroppen och huvudet, värk och allmänt olustigt, men just nu är det lite värre än så och jag hoppas det inte varar så länge till. Vi pratade just igår på Bibelsamtalet om att vi växer genom svårigheter och inte när allt går lätt, så jag antar att jag behövde höra det själv ;-) som Churchill sa: ”When you’re going through hell – keep going”. Man vill ju inte stanna där i alla fall. Visst, jag inser att mina besvär är som en droppe i havet jämfört med tusentals andra människor idag och jag menar inget annat heller. Men detta är min blogg och just nu mår jag lite skit och då skriver jag det ;-)

Ändå var jag och simmade i morse, jag tog det lite lugnare än annars, och sedan var jag hos veterinären med Snövit, hon blev vaccinerad. Hon skötte sig bra. Sa inte ett knyst och verkade helst vilja vara någon annanstans. Hon är visst en liten fegis när hon inte är på hemmaplan.

Idag får jag börja med program och predikan till söndag. Det är Domsöndagen på söndag och jag anser i alla fall att den söndagens predikan behöver vara väldigt klar och tydlig och hoppfull och glädjefull. Det har funnits tillräckligt många domedagspredikanter som skrämt vettet ur folk förut på grund av dålig teologi, så kom gärna på söndag och kolla om ni får någon annan uppfattning om saker och ting :-) Vore ju skönt om jag fick må bättre då, förstås.

Idag delar jag Psalm 73:23-26 – ord som jag önskar men som är svåra att verkligen mena:

”Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”

Kram

 Uppmuntran <3 <3

 

 

 


#Pray for Paris

Igår var en konstig dag. Först vaknade man till nyheten om terrordåden i Paris och kollade genast sociala medier om de vänner som jag visste skulle vara i Paris just nu var ok, det var de. Det kommer väldigt nära när sådana saker sker på platser som inte ligger så långt härifrån och som är vanliga turistmål. De flesta är ju fast där och har inte råd att boka om flyg för att ta sig hem, utan får vänta tills den planerade hemresan. Inte riktigt som man planerat, antar jag.

Sen skulle vi gå till Moas och fika allihop, men Gabriel valde att sova vidare. Han hade varit med Brunnsparkskyrkans ungdomar i Adelöv på fredagskvällen och kom inte hem förrän efter midnatt. Så Magnus, Johanna och jag tog en mysig familjefika på Moas. Det händer ju inte så ofta. Se’n var vi allihop på Holavedsgymnasiet kl.13 för att se Johannas dansuppvisning. Precis när de börjat dansa första numret gick brandlarmet. Lamporna tändes och alla reste sig och gick ut, lugnt och sansat. Ingen varken såg eller luktade någon rök eller eld så vi visste ju inte om det var falsklarm eller på riktigt. Så stod då alla utomhus en liten stund medan brandkåren kom och kollade allt. Se’n fick vi gå in och sätta oss igen. Det var ett riktigt larm. Någon hade tänt tomtebloss i rasthallen (smart) och brandlarmet hade satt igång. Så det var ju inget farligt, men ändå. I alla fall så började föreställningen om och de var jätteduktiga, som vanligt.

Resten av dagen var helt ok. Inga fler konstigheter ;-)

Idag ska jag och Gabriel fira gudstjänst i Tranås kyrka kl.11.00. Jag vet att kåren kommer att ha en speciell bönestund för Paris och det blir det säkert i Tranås kyrka också.

Jag delar idag ärkebiskopens bön med anledning av terrordåden i Paris:

”Livets Gud, vi ber för våra medmänniskor som drabbats av terrorns våld; för alla sörjande, skadade, för alla som fått nuet och framtiden förstörda.
Vi ber också för alla som har som arbete att stödja och läka, för dem som kämpar för de skadades liv, för dem som försöker ge tröst där ingen tröst tycks finnas, för dem som har ansvar för politisk och andlig ledning.
Vi ber för alla som skapar ljus i mörkret. Hjälp oss att kämpa och arbeta för ett samhälle som präglas av medmänsklighet, respekt och nästankärlek. Amen.”

Blessings

 <3

 


Ljusträd och ljushuvud

Igår kväll tändes ljusen i träden längs Storgatan. Lite tidigt, men fint när det blir mörkt så tidigt på kvällarna. Det var jippo på stan i alla fall med Lucia-kandidaterna och Andreas Weise bl.a. Johanna gick dit en stund min en kompis men jag var hemma. Jag hörde allt i alla fall. Volymen från scenen var så pass hög att det funkade bra att sitta hemma i vardagsrummet också ;-) Nu är det ljust och fint längs Storgatan på kvällarna i alla fall och julstämningen ska väl kunna infinna sig när det blir dags.

Jag kände mig inte direkt som ett ljushuvud dock när jag igår stoppade pekfingret i handmixern samtidigt som jag kom åt avtryckarknappen med andra handen. Det var inte så smart kan jag meddela. Det är tur att Läkarhuset ligger nära oss för jag fick skynda mig dit med fingret invirat i hushållspapper, så de fick plåstra om mig. Jag visste inte hur allvarligt det var, bara att det blödde mycket, det var därför jag gick dit för att de skulle kolla och rengöra det ordentligt. Ville inte strula med det själv. Kniven hade skurit rakt igenom nageln och lite på fingret bredvid, så det blödde rejält, vilket det ju gör från fingerblomman. Det var tur i oturen, för hade det varit andra sidan av fingret så hade nog hela toppen gått av. Nu var nageln i vägen. Det finns ju bättre sätt att klippa naglarna på dock…. Efteråt kändes det mest pinsamt. Hur tänkte jag egentligen? Ja, förmodligen tänkte jag inte alls utan bara gjorde. Idiotiskt var det i alla fall. Ont gör det också. Hela kvällen igår och i natt och fortfarande dunkar det ordentligt i fingret. Suck. Det ser inte så farligt ut med plåstret, men det känns kan jag meddela. Så lärdomen är – tryck inte på on-knappen när du rensar handmixern med fingret – he, he. Nä, skämt åsido. Stoppa för allt i världen inte fingrarna i närheten av någon mixer över huvud taget!

Fredagen den 13:e idag. Det är ingen otursdag, för då hade jag skurit mig idag istället :-) Helgen är ledig och imorgon blir det dansföreställning på Holaveden.

Idag delar jag en kort bön från internet:

”Gud, hos dig finns förlåtelsen. När jag törstar efter meningen med livet då förstår jag att du finns hos mig. Amen.”

Kram

 Japp, det är jag det ;-)

 

 


På riktigt?

Igår såg jag filmen om Steve Jobs. På två timmar fick man en liten inblick i hans liv (det hade nog behövts 6 timmar eller så), men det räckte ändå . Dock bör man ha läst boken först om man är intresserad av honom, och den läste jag ju för några år sedan. Ashton Kutcher gjorde rollen jättebra och man fick verkligen en kort inblick i hur Apple kom till och vilka som var med från början och så. Men också hur Steve fungerade (eller inte). Det tog honom många år och sår att inse att det fanns fler viktiga saker i livet än datorers utveckling och affärer etc. Å andra sidan var han ju egentligen en konstnärssjäl och perfektionist som inte nöjde sig med ”som vanligt”. Han ville ”Put a dent in the universe” och på många sätt gjorde han det. Se’n kan jag ju säga att jag troligen inte skulle klara av att arbeta för honom…. Nå’n slags bokstavskombination hade han och det var många som kom i vägen och blev överkörda. Jag rekommenderar både boken och filmen.

Ett annat program som jag och Johanna brukar slötitta på är Dr.Phil på 7:an på vardagskvällar. Någon gång ibland kan det vara riktigt seriöst, men allt för ofta undrar man var de fått tag på dessa människor som är med i programmet och blottar sina liv, sina problem, sina konflikter inför miljoner TV-tittare. Igår var ett sådant program. Man fattade verkligen inte om de var på riktigt eller om de spelade. Jag tycker oftast att det är roligast att se och höra Dr.Phils miner och kommentarer när han ibland undrar om han hamnat framför dolda kameran. Dock är han ju seriös och ser till att alla som kommer till honom och ber om hjälp verkligen får det på ett professionellt sätt, efter att han har skällt ut dem för deras naiva, narcissistiska uppförande ;-) Jag blir mest förvånad över att det verkligen finns dessa ”problem” i människors liv, när det faktiskt finns betydligt större katastrofer ganska nära inpå. Ofta undrar jag om de är ”på riktigt”. Det undrar jag ibland också när det gäller folk i min närhet, fast det går ju åt båda håll. Ibland kan man undra om någon är ”på riktigt” när de hänger upp sig på småsaker och gör en höna av en fjäder eller så, men ibland går det på andra hållet, vilket är mycket mer positivt. Alltså, en gång kände jag att jag var tvungen att fråga en vän om han var ”på riktigt”. Och när han såg helt oförstående ut ;-) fick jag förklara: ”Jo, men du är snäll, du är ärlig, du är snygg, du är duktig på det du gör, både i ditt yrke och privat, du är generös och det verkar inte som att du har några negativa sidor. Är det verkligen så eller har du nå’t skelett i garderoben?” Han svarade att han nog bara är en ganska okomplicerad kille och lever efter det. Detta är flera år sedan och jag har fortfarande inte hittat nå’t skelett i garderoben, vilket jag tycker är mycket positivt och inger hopp om mänskligheten :-)

Idag är Magnus på kurs i Stockholm igen och jag ska börja så smått med predikan inför domsöndagen. Den är ganska innehållsrik och jag behöver kunna förmedla den på ett sätt som är lättförståeligt och hoppfullt. Jag tror det ska funka, då jag har lite extra tid på mig nu.

Idag vill jag dela hela Sinnesrobönen:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam. Amen.”

Blessings

 ;-)

 


Ta vara på livet

Igår fick jag veta att en vän till mig i USA morgonen den 9 november förlorat kampen mot äggstockscancer. Hon hette Ann och var 44 år gammal. Vi kände varandra från tiden då jag bodde i Seattle och både hon och hennes mamma var med i kåren, Seattle Temple. När jag arbetade som counselor (ledare) på SA:s Camp Arnold sommaren 1989 var det Ann och jag som jobbade ihop, hon var min assistent counselor (fast hon kunde nog mer än jag vid det laget). Hon var ju några år yngre än jag så därför fick jag vara ansvarig och hon assisterande. Jag räknade henne som en av mina bästa vänner fast vi inte setts på ca 25 år. Tack vara Facebook har vi kunnat hålla kontakten de senaste åren och komma i kapp lite om vad som hänt i våra liv. Så fick hon då äggstockscancer och var säker på att hon skulle bli frisk igen. Det blev inte så och jag tror hon ställde in sig på att det snart var slut, fast inte många verkade veta att det var så nära förestående. I somras gjorde hon några resor med sin familj och fick träffa många vänner, vilket gläder mig. Och nu har hon då plötsligt fått gå vidare in i Jesu famn. Love you always, Ann <3 .

Igår stod det också på Facebook att Starbucks fått på pälsen för att de i år bara har en röd kopp inför julen istället för en kopp med snöflingor, snögubbe etc. Det är ett krig mot julen, säger vissa. Allvarligt??! Stora problem i USA, alltså….. Tänk att man kan trissa upp sig över en pappersmugg, då har det gått ganska långt.

Idag skiner solen (än så länge i alla fall). Var och handlade på morgonen och nu är det fika. Snövit ligger i soffan och myser under filten, hon är ju så rolig.

Idag delar jag en bön ur Pilgrimens Tidegärd:

”Du som är över oss, du som är en av oss, du som är – också i oss – må alla se dig – också i mig, må jag bereda vägen för dig, må jag tacka dig för allt som vederfares mig. Må jag därvid inte glömma andras nöd. Behåll mig i din kärlek såsom du vill att alla ska förbli i min. Må i allt detta mitt väsen vändas till din ära och må jag aldrig förtvivla. Ty jag är under din hand, och i dag är all kraft och godhet.

Giv mig ett rent sinne – att jag må se dig, ett ödmjukt sinne – att jag må höra dig, ett kärlekens sinne – att jag må tjäna dig, ett trons sinne – att jag må förbli i dig. Amen.”

Kram

 <3

 

 


Skrivet i sanden och musikglädje

Ny vecka och vädret fortsätter förvåna. I helgen var det ruggigt. Duggregn, mörkt, blåsigt som bara den tidigt på söndagsmorgonen. Det var stormen från södra Sverige som kom förbi här, med det mojnade ganska snabbt. Igår började det också ganska ruggigt, men sedan tittade solen fram en stund och det blev regn igen på kvällen. Idag är det sol och moln om vartannat, vilket är helt ok. Det som är lite anmärkningsvärt är ju temperaturen, att det är omkring 10 grader varmt fast det är 10:e november. Jag är förstås glad för det eftersom jag inte gillar kyla, så inget klagande här inte :-)

Idag var jag och simmade igen. Magnus var med för första gången. Kul. Han blev dock klar före mig så han fick vänta en stund efteråt, men det fick han stå ut med ;-)

I söndags hade vi som vanligt Gudstjänst och temat var ju ”Skrivet i sanden”. Predikan finns att lyssna på här på hemsidan, och ni som gillar att upptäcka sammanhang och kopplingar mellan gamla och nya testamentet på olika sätt, rekommenderar jag att lyssna på den. Det var flera som fick precis som glödlampor ovanför sina huvuden och det gör mig extra glad, för då har jag kunnat förmedla det jag önskade.

På söndag, den 15/11, är vi lediga och då kommer vår kollega, Kapten Malin Cederholm, och predikar. Så jag har lite längre tid på mig att förbereda den 22/11 – Domsöndagen ;-)

I går kväll hade vi familjemiddag med barngrupperna. Det har vi ca en gång i månaden. Det var trevligt på många sätt. Både Johanna och Gabriel var med vilket var jättekul och efter maten brukar vi ha en aktivitet för alla och igår fick vi prova på att spela instrument och sjunga och sedan satte vi ihop allt på slutet. Det var sång med rörelser hos Carolina, slagverk med Magnus, Gabriel och Mathias samt brassinstrument med Magnus E. och William. Det är extra kul när föräldrarna är så peppade och vill vara med på allt. Så till slut hade vi världens sång och musikglädje med ”Åh, vad Gud är god mot mig!” Jag är så tacksam för dessa ungdomsledare som varje måndagskväll lägger tid och engagemang för att ge barnen en värdefull timme och massor av glädje och kärlek.

En bön jag hittade på internet får vi alla del av idag:

”Led mig från död till liv, från lögn till sanning.
Led mig från vanmakt till hopp, från rädsla till tillit.
Led mig från hat till kärlek, från krig till fred.
Låt fred fylla våra hjärtan, vår värld, vårt universum. Amen.”

Blessings

 <3

 

 


Nice try ;-)

En del lägger ut på Facebook en bild med texten 7/11 Fars Afton, 8/11 Fars Dag, 9/11 Annandag Far :-) Nice try, säger jag. En dag få allt räcka. Se’n kan man ju fira varandra när som helst, det är väl ändå bättre. Men visst kan det vara bra att ha en dag för att påminna varandra om att vi ska uppskatta våra fäder. På kåren kommer vi att göra det genom en god kaka till kyrkkaffet (en som Magnus bakat, ha, ha).

Idag är det Kladdkakans dag. Inte för att jag kommer att fira den speciellt mycket, men man lär ju inte undkomma det om man går ut och går förbi de olika konditorierna och caféerna. Vår vän Urban, Kladdkakemannen, bjuder varje år hem på kladdkake-frossa och det brukar visst vara massor av folk där. Tur att han bor i Örebro så det tar emot att ta sig dit. I år har han visst bakat 13 olika sorter och två av varje (eller hur det nu var). Jag hade nog dött av sockerchock ;-) Jag håller mig till LCHF-kladdkaka eller chokladmousse. Dock tycker jag att det är bra för han tar 30 kr/person och alla pengar går oavkortat till Barnhjälpen. Så himla bra. Här är ju en jättebra idé inför vår julgryteinsamling, blink, blink.

Idag regnar det och är riktigt tråkigt ute. Det är sångandakt på Östanå 15.30, man annars är det lugnt. Jag ska gå och förbereda för kyrkkaffet imorgon, det är ju vår tur imorgon, så då är det skönt att ha förberett dagen innan. Speciellt när man har hand om gudstjänsten också.

Idag delar jag en hel psalm ur Sv.k. Psalmbok, 522:

”I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav.
Klara rymder, öppna dagar: här en strand vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila, vet mig önskad, älskad, sedd.
Övar mig i barnets tillit, prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas: bön ger liv ur död som svar.
Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren, innesluten i hans famn.
Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.”

Blessings

 He, he, he ;-)

 

 


Grodor

Jag har ett tag funderat på det här med grodor. Jag har ganska länge tränat på att inte släppa ut mina grodor (ni vet, de som bor däruppe i hjärnan och ibland är lite för sarkastiska eller snabbdömande för mitt bästa) ur munnen. Ibland händer det dock att någon slipper ut och då kan det bli slemmigt. Dock har jag blivit rätt bra på att själv märka när en groda slipper ut ur munnen och slemmar till det. Då kan jag jaga upp den och på en gång ställa tillrätta det den hunnit slemma ner. Det händer till och med att jag får tag på den i luften innan den hinner ut riktigt och det är ju bra, på flera sätt, dels att jag slipper städa efter den och dels att jag blir medveten om att den fanns där och ville ut och då får jag rannsaka mina tankar och inställningar och se till att det inte frodas fler grodor där. Jag har också lärt mig att det inte är lönt att försöka förklara bort en grodas framfart utan bara se till att städa upp och be om ursäkt för den röra den ställt till. Jag berättar inte detta för att verka duktig, utan för att förklara att jag jobbar på det och att det finns en bit kvar att gå. Men också för att göra alla medvetna om att de där grodorna finns hos oss alla, mer eller mindre, och vi är också mer eller mindre medvetna om dem. Det finns de som ständigt släpper ut grodor utan att städa efter dem. Jag tror inte att de är medvetna om att det hoppar ut grodor ur munnen för jämnan (för då hade de ju rättat till det, väl….). Det som är jobbigt med det är ju att om det kommer många grodor som inte fångas upp eller städas undan, så blir det efter ett tag riktigt slemmigt i omgivningen och otrevligt att vistas där och det är ingen rolig utveckling. Vi behöver alla, var och en personligen, rannsaka oss själva och leta upp de där tankarna som så lätt blir till grodor som hoppar ut ur munnen och sedan erkänna och bekänna det för Gud och för varandra och sedan arbeta på att fånga in grodorna innan de slipper ut, samt om de slipper ut, så behöver vi fånga in dem igen och städa upp efter dem, rätta till röran de hann åstadkomma. Detta gäller i alla sammanhang där vi lever med andra människor, i nära relationer (make/maka, barn, syskon, föräldrar m.m.), i större sammanhang (arbetsplats, skola, förening, församling m.m.) och i stort i samhället, inte minst i politiken. Grodor har en förmåga att ställa till det, men om de dresseras kan de omvandlas till prinsar och prinsessor och vackra ord kan istället sväva ut ur våra munnar.

En irländsk välsignelse får följa oss idag:

“May the faith that gives us hope,
May the love that shows the way,
May the peace that cheers the heart
Be yours this day.”

Kram

 ;-)

 


Tacksam mitt i gråvember

Nu har det blivit grått och ruggigt ute. Så skönt vi haft ett tag förut med solen och alla färgerna. Nu har det gråa tagit över och verkar stanna ett tag. Det var väl i och för sig att vänta, men det är ju aldrig kul när det blir. Säkert kommer det fler fina höstdagar framöver, eller så kommer vintern direkt. Vi får väl se.

Jodå, jag fick predikan färdig igår. Nu ska jag bara se till att jag kan förmedla den på ett lättförståeligt sätt också. Jag är så glad, när andra som kommit längre än jag på vägen med Gud och i studerandet av Bibeln, delar med sig i böcker och podcasts om djupare insikt och förståelse av budskapet, för då kan jag sedan studera vidare och ta det till mig och förmedla till andra. Här har verkligen internet gjort mycket gott. Jag har nog lärt mig mer de senaste två – tre åren än vad jag gjort i 15 år tidigare. Och det får mig att vilja dyka ännu djupare och lära mig ännu mer. Hur intressant som helst är det. Att sedan dessutom kunna tillämpa lärdomar och insikter i mitt eget liv och arbete gör det hela ännu mer spännande. Jag är privilegierad att få ha det jobb jag har och det liv jag har. Tack!

Idag ska jag hjälpa till att servera soppa på kåren mellan 12-13.30. Ibland händer det att det behövs ett extra handtag och idag fanns ingen som kunde hjälpa till, så det blir jag. Det blir säkert bra.

Missa nu inte att komma på gudstjänsten på söndag kl.10.00. Hornmusiken spelar och temat för predikan är ”Skrivet i sanden”. Det är så spännande. Dessutom är det Fars Dag och det blir gott fika till kyrkkaffet :-)

Idag delar jag några böner ur Frälsarkransen:

”Gud, hjälp mig att se mig själv - med Dina ögon.

När livet blir en öken - Rena mig så blir jag ren, Hela mig så blir jag hel, Drag mig till Dig så får mitt hjärta ro.

Känn ingen oro, känn ingen ängslan, den som har Gud kan ingenting sakna.

Du är min och jag är Din. Evig är din kärlek! Amen.”

Blessings

 Höstmys ;-)

 

 


Äntligen morgonmässa

Fantastiskt! Idag var både jag och Gabriel på morgonmässa i Tranås kyrka kl.7.30. Om jag hade orkat upp alla onsdagsmorgnar hade jag gått oftare, men 7.30 är lite tidigt, alltså. Bra för ungdomarna dock, eftersom de kan gå direkt till skolan efteråt, vilket Gabriel gjorde idag då och jag körde och handlade.

Det är duggregn och ruggigt ute. Inte en sådan där fin höstdag, men inte så kallt ändå så det är helt ok. Jag behöver ändå vara hemma det mesta av dagen och skriva predikan. Började på den igår och om jag lyckas få ihop den på ett bra och enkelt sätt så blir den intressant och kanske ger en del ”aha”- upplevelser :-) Jag ska göra vad jag kan för att det ska bli så.

Igår var vi på utvecklingssamtal med Gabriel. Det verkar gå lite bättre för honom nu än för någon månad sedan, men han har det inte helt enkelt. Han ska få göra en del prov och uppgifter muntligt istället för skriftligt, vilket jag tror (och hoppas) ska passa honom bättre. Han har inte lätt för att få ner på papper det han egentligen vet och kan förklara, så kanske funkar det bättre om han får göra det muntligt. Se’n får vi gå vidare därifrån. Det är som sagt alltid spännande att gå på utvecklingssamtal med honom, man vet aldrig vad som kommer fram ;-) Härligt… Musiken är han i alla fall duktig i. Till och med på väg mot ett A :-) Jättekul. Han är ju duktig. Musikalisk. Sjunger bra och kan spela trummor jättebra och elbas också. Alla våra tre barn har haft bra betyg i musik, vilket gläder mig :-) Musiken är ju ändå en uttrycksform som man kan komma långt på, jag menar i att få utlopp för både känslor och kreativitet.

Idag delar jag en favoritbön:

”Möt mig som den jag är; håll mitt hjärta nära dig, gör mig till den jag skall bli och lev i mig. Amen.”

Kram

 

<3

 

 


November

Näst sista månaden på 2015, vilket känns helt overkligt. Det var nyligen man lärde sig skriva 15 istället för 14 och snart ska det ändras igen. Visst, det har hänt en del under året och när man tänker efter kan man kanske ändå förstå att det gått 11 månader, men ändå. Höstlovet är slut och nästa skollov är jullovet och därefter börjar vårterminen. Kusligt.

Hur som helst. Gabriel fyllde 14 i söndags. Han fick mestadels pengar, vilket han blev glad och nöjd med. I lördags spelade musikkåren på Nya Griftegården och jag var med och lyssnade och tog några bilder, som nu finns på Facebook och på kårens hemsida, under musikkåren. Det var jättefint väder. Solen tittade fram mellan träden. Vindstilla och massor av gula löv i olika nyanser både på träden och på marken. Väldigt mycket folk stod runt omkring och lyssnade, både nära och längre bort. En fantastisk upplevelse. På eftermiddagen firade vi Gabriel tillsammans med vänner, så det var fullt ös.

I söndags hade vi, som vanligt, gudstjänst på förmiddagen. Sångarna sjöng vackert och temat för predikan var ”Döden, döden”. Det verkade som de flesta blev glatt överraskade av innehållet och glada att de kommit. Kul. Lyssna du också, den finns här på hemsidan.

På eftermiddagen, kl.16.00, hade vi musikgudstjänst med kören från Södra Vätterbygdens kår. Jag stannade inte så länge för jag var så trött och sliten efter helgens strapatser, men det jag hörde av dem var väldigt fint.
Och nu är vi alltså inne i vecka 45. Ikväll ska vi på utvecklingssamtal med Gabriel. Alltid lika spännande…. ;-) Just nu är det tyst och lugnt här hemma. Barnen är i skolan och Magnus har gått till jobb. Jag njuter av tystnaden, av att TV:n inte står på, av att de ljud som hörs är från gatan utifrån eller från diskmaskinen som körs. Alltså inte störande prat och så. Jag tycker det är jättekul när familjen är samlad och det är skollov så man får umgås lite med alla barnen, men det blir lite stökigt i hjärnan också och just nu känns det ganska skönt en stund. Se’n vet jag ju att när det är tyst eller ensamt lite för länge kan jag bli rastlös och önska hem alla igen :-)

Idag delar jag dagens psalmvers, 728:3

”Du ger oss kraft att möta livet. Vem kan leva utan dig?
Livets Herre, alltings Fader ge oss liv, ett liv med dig.
Lov och ära vill vi bära fram till Dig, o Herre kär
Dig till ära vill vi bära fram oss själva, kom och möt oss här.”

Blessings

 Dagens utmaning :-)

 


RSS 2.0