Gott slut och Gott nytt

Ja, det är väl så man säger ibland på nyårsafton. Jag antar att vi får ett gott slut med god mat i gott sällskap. Det brukar vara gott. Att 2016 blir gott hoppas jag verkligen också, speciellt efter de senaste två månaderna. Måste verkligen satsa på att det blir ett jättebra år. 2015 har ju förstås haft sina ljuspunkter också. Det började ju bra med Tomas Sjödin som gästtalare en kväll i den ekumeniska böneveckan. Det var en bra start. Att flickorna fyllde 18 i somras var ju också en milstolpe. Plötsligt hade man inte tillgång till varken bankkonto eller Schoolsoft längre. Jag lyckades klättra upp till taket på klätterklubben, vilket var coolt och det var riktigt kul att gå höghöjdsbanan på Torpön med hela familjen i slutet av semestern. Höjdpunkten år 2015 var väl ändå ”bröllopet” den 1 augusti i Sännevadet. Det blev ju verkligen en höjdare med vackert väder, glada människor, allt funkade perfekt och alla hade kul. Det var gott och det var trevligt på alla sätt. Precis som vi hade önskat. Vi fick fira både Magnus och min bröllopsdag och flickornas födelsedag och göra det storstilat. Extra roligt att så många var inblandade och så många som kom och var med. Så det blev både ett fint minne och ett fint avstamp för framtiden.

Det finns ju en del planer för 2016 och jag hoppas som sagt att det blir bra. Kårens musikkår fyller 120 år och det blir en del festligheter. Jag ska gå en kurs i personligt ledarskap, som är uppdelad på tre kurstillfällen (mån-tor) på Vårdnäs stiftsgård. Det hoppas jag klara bra. Gabriel ska konfirmeras till våren. Tjejerna tar studenten i juni. Bygget på Gullbrannagården ska bli av i år och vi ska åka till Israel i november. Ja, gode Gud, må det bli ett fint år. Man brukar ju säga att ”människan spår men Gud rår” och det stämmer väl ibland. Det kan ju dock också vara så att ”människan rår och Gud får rätta till det”….. Ett nyårslöfte kan ju vara att man tillbringar mer tid att lyssna in Gud och vad Han vill, så man slipper omvägarna med att gå fel. Men det är ju också så man lär sig (hoppas jag). Hade jag för tio år sedan vetat det jag vet nu, hade jag agerat annorlunda många gånger. Men då hade jag kanske inte varit där jag är nu, varken andligt, själsligt eller geografiskt. Ja, inte vet jag, men nu är det i alla fall det som ligger framför som är viktigt och det vill jag ska bli det bästa möjliga.

Imorgon kl.16.00 får vi börja det nya året ”I Jesu Namn” på kåren med piano och sångarna och fika efteråt. Välkommen, du också.

Idag delar jag en ”syndabekännelse på nyårsafton”:

”Du väldige Gud, evige Fader, du som genom barnet i krubban öppnar vägen till dig
och utplånar all världens synder, jag ber dig: förlåt min svårighet att leva i din förlåtelse och min svårighet att själv förlåta. Förlåt mig för min delaktighet i mänsklighetens ofrid och bortvändhet från dig.

Hela mig så att jag på nytt kan ta ansvar
och klara av det du vill att jag ska göra i dag, i morgon, alla dagar du ger mig.
Drag mig till dig, så får mitt hjärta ro.

Möt mig som den jag är; håll mitt hjärta nära dig, gör mig till den jag skall bli och lev i mig. Amen.”

Kram

 Årets höjdpunkt <3

 

 


Lite tidigare

Idag fick jag ställa klockan för att komma upp lite tidigare så vi kunde köra och handla. Magnus följde med och hjälpte mig. Det är bra. Och om man får välja på att sova länge eller handla tidigt, så handlar jag tidigt. Jag kan tänka mig hur det kommer att se ut på Ica senare idag.

Solen skiner idag också och det var två minusgrader innan i alla fall. Jag får väl gå ute en liten sväng idag också, bara för att andas lite utomhusluft. Ska köpa lite godis också som vi ska ha med till våra vänner i morgon kväll, till Nyårsfesten. I år är det bara Magnus, Gabriel och jag som får fira Nyår med våra vänner. Johanna ska ju med Jimmy till hans farmor & farfar och Olivia är ju i Skåne. Jag kommer väl, som vanligt, att få åka hem tidigare på kvällen, innan tolvslaget alltså. Jag behöver få sova, eller i alla fall vila i sängen. Jag hoppas att det inte smäller lika mycket som förra Nyårsafton, men det gör det säkert.

Jag fick ihop predikan igår i alla fall så det är powerpointen som återstår. Jag tror att den går att förstå ;-) Det vet man aldrig förrän efteråt. Välkommen du också på Nyårsgudstjänsten på kåren på fredag kl.16.00!

Idag delar jag en sång som också är en bön, ur Pilgrimens tidegärd:

”Jesus, Guds Son, du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ. Jesus, Guds Son, du ljus i mitt inre, öppna mig för din kärlek och frid.”

Blessings

 

 


Trött-cirkeln

Ju mer man sover, desto tröttare blir man och då sover man mer och blir ännu tröttare….. och så är det en ond cirkel. En ond trött-cirkel. Visst, man får lov att sova mer under vinterhalvåret, det behövs dessutom för att både kroppen och huvudet ska orka med och kunna återhämta sig när det är mörkt och kallt, men att det ska gå så fort att komma in i en vana att sova längre på morgonen, det är dumt. Jag hoppas det går lika fort att komma tillbaka i en vana att stiga upp tidigare. Är inte så säker på det, dock. Jag är ju inte bara trött, typ gäspig, utan tung i hela kroppen, yr och ostadig, ont i nacke och lite i huvudet och sådär osynkad liksom. Svårt att förklara för andra som inte känt av det själv. Det syns ju inte direkt utanpå…. Mattias Ribbing har visst bra knep för att bli morgonpigg. Ska kolla upp det. Kanske kan hjälpa något.

Idag skiner solen i alla fall. Ska väl gå ut en sväng om en stund. Östanåparken funkar nog bra idag, med stavarna då. Det är kanske både halt och slaskigt, jag vet inte. Temperaturen ligger runt nollan så det kan vara vilket som. Se’n måste jag verkligen få ihop en predikan till fredag. Tänk att det ska vara så svårt. Jag vet ungefär vad jag vill säga och lite om hur, men det räcker liksom inte. Lite mer ”kött på benen” behöver jag. Kanske kan få lite inspiration under promenaden. ”Det händer när du vilar” heter det ju och visst är det så. Det mesta jag grunnar på brukar falla på plats när jag gör något annat, typ promenerar, duschar, borstar tänderna, tränar, ja, något som inte har med predikan, eller vad det nu är, att göra.

Idag delar jag ett bibelord ur Jesaja 40. Vers 28-31:

”Herren är en evig Gud, han har skapat hela jorden. Han blir inte trött, han mattas inte. Ingen pejlar djupet av hans vishet. Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla, men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.”

Blessings

 <3

 


Tidig morgon

Ja, för dem som jobbar med snöröjning och för dem (läs jag) som har sovrumsfönstret precis ovanför….. Vid 4-tiden i morse verkade det som om precis den lilla sträcka trottoar som är nedanför vårt sovromsfönster var extra täckt av snö, för de små snöplogarna körde här fram och tillbaka om och om igen och plogade bort snön. Antingen var det väldigt mycket snö just här eller så ekar det bland husen så det låter som om de är just här. Ja, de fortsätter att åka omkring i stan och röja undan snö så jag antar att de har att göra idag. Jag är tacksam att jag inte arbetar med snöröjning utan jag kunde ligga kvar i sängen, under täcket och somna om när de körde vidare. Det värsta med att ligga vaken en stund sådär tidigt på morgonen och sedan somna om är ju att när man väl vaknar se’n så är klockan alldeles för mycket egentligen. Och just när man tänker att man ska stiga upp så kommer en mjuk, skön katt och lägger sig tillrätta sidan om en och spinner så hela sängen burrar. Sååå sövande och sååå mysigt. Jag vidhåller det här med att gå i ide på vintern eller att tillbringa den mörka tiden på sydligare breddgrader. Jag önskar verkligen att jag vore morgonpigg. Att jag kunde vakna tidigt och känna mig utsövd. Att vilja stiga upp och ta vara på morgontimmarna. Det tycker jag skulle vara fantastiskt. En del säger ju att man vaknar tidigt när man blir äldre, så jag får väl hoppas på det då. Dock känner jag flera äldre människor som inte alls är morgonpigga, så det är väl individuellt det också.

Hur som helst, idag är det ”vanlig” måndag fast en mellandag, så helt vanlig är den inte. Fortfarande jullov och det är nog en del som är lediga mellan jul och nyår. Själv har jag förberedelser att göra för de gudstjänster som ligger framför och så blir det tvätt däremellan. Får väl försöka ta mig ut lite också, förutom att gå till och från tvättstugan. Vädret är väldigt ruggigt och rått idag så man längtar ju inte ut precis, men jag behöver väl det ändå, antar jag, för att låta kroppen arbeta lite. Att röra på sig är ju välgörande när man mår kasst i övrigt, så det blir väl så. Magnus är på kåren nu för att jobba lite. Fixa så alla finanser blir slutförda innan årets slut och så.

Några av de korta bönerna ur Frälsarkransen:

”Rena mig så blir jag ren; Hela mig så blir jag hel; Drag mig till Dig så får mitt hjärta ro.”
”Känn ingen oro, känn ingen ängslan, den som har Gud kan ingenting sakna.”
”Du är min och jag är Din, Evig är din kärlek!

Kram

 <3

 

 

 


Hur gick det till?

Vaknade till ett snölandskap utanför fönstret och det fortsätter snöa. Snövit jagade snöflingor på balkongen och hade jättekul. Det tar emot att gå ut idag, men jag ska väl lufta näsan lite i alla fall. Igår gick jag en liten runda med stavarna i Östanåparken. Det var fler än jag som kommit på den idén. Det bet lite i kinderna men det blåste inte i alla fall. Idag går jag inte till parken, men en liten sväng i stan kanske. Förmodligen ingen trängsel där idag :-)

I övrigt får det bli förberedelser för Nyårsdagens gudstjänst och eventuellt för Trettondagen också. Vi får se hur det går. Det är verkligen mellandagskänsla nu. Jag lägger mig tidigt och sover länge och ändå känns det inte som att det räcker. Börjar undra hur det ska gå när nästa termin startar igen. Men det brukar ju funka, så det ska det väl göra denna gång också. Skulle varit en nallebjörn…..

Gabriel hostar fortfarande, men det har blivit bättre och han tycker själv att det avtagit en del. Han sover bättre och har bara ett par hostattacker på natten, så det ska väl bli bra det också. Han hatar hostmedicinen men tar den ändå och det verkar som den har hjälpt.

Idag delar jag dagens psalmvers av Margareta Melin:

”Det ord som skapar världen är här i en barnakropp. All paradisets skönhet ryms under hans ögonlock. Ett bråddjup i hans öga når våra dolda djup och låter ana sanningen att vi är barn av Gud.
Det obeskrivligt stora får plats i ett frö, en prick och alla evigheter finns med i ett ögonblick. I ögat sammanstrålar vad i en mänska är och den som själv är seende kan se att Gud är där.”

Blessings

;-)
 




”Och det hände sig…”

Som om det vore en tillfällighet att Kejsar Augustus plötsligt ville registrera hela romarrikets folk, så att Josef och Maria var tvungna att resa till Betlehem. Gud är ändå större. Han använder vem Han vill, när Han vill, för att få allt att fungera. Ibland är människor tröga och strular till det, men Gud finner alltid vägar att fixa det. Kejsar Augustus var bara en marionett i Guds stora plan att låta världens frälsare födas i Betlehem, så som profeterna sagt hundratals år tidigare. Herdarna fick veta först, för de var inte så himla komplicerade och ifrågasättande, utan såg, trodde och lydde och fick sina liv förvandlade på ett ögonblick. Några astrologer, astronomer, vetenskapsmän från länder långt borta färdades massor av mil för att de trodde på sina uträkningar att något väldigt viktigt hänt och fick också se och möta de som de ägnat sina liv åt att söka. Och de som borde förstå, brydde sig inte utan var likgiltiga när order om barnamord gavs och den lilla familjen fick fly till Egypten. Vilken tur att Egypten inte hade andrum då….. Och det hände sig…. Jodå, Gud är ändå större.

Och just nu ser jag på TV-gudstjänsten från Klara Kyrka i Stockholm och kyrkans ”Plattankör” sjunger – hellre än bra men det är det finaste jag hört på länge för alla, varenda en, sjunger från hjärtat och ler med hela ansiktet och jublar till ”Pärleporten”. Så himla underbart!!

Tack Gud för din ständiga närvaro tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss. Amen.”

Kram

 <3

 

 

 

 

 


Tacksamhet i juletid

Idag blåser det och emellanåt regnar det i sidled. Typ som vid midsommar ;-) Jag är tacksam att vi har ett hem, att vi har värme inomhus, att vi har mat och kläder. Oavsett hur kass jag mår och hur tråkigt vädret är så är vi bland de mest lyckligt lottade människorna i hela världen som har det så bra. Det blev extra påtagligt igår då vi var och åt jullunch i församlingshemmet. Det var, som vanligt, tokigt mycket folk och vi blev placerade på andra våningen, vilket var jätteskönt. Betydligt luftigare än där nere och svalare. I samma rum satt ett helt gäng med flyktingar, förmodligen de som för tillfället bor i gympasalen i Stoeryd. Killar i åldrarna 18-35 brukar det vara, dessa såg inte äldre ut än 25. Församlingen hade ordnat en del specialmat åt dem, men de fick lov att gå ner och hämta av den andra också om de ville. Jag vet inte om de gjorde det. De hade ju med sig två (tror jag) personal från kommunen och jag tyckte det var jättetrevligt att få äta julmat tillsammans med dem, även om vi inte umgicks. Jag blev nästan tårögd när jag hade varit nere och hämtat min mat och kom upp igen. Det var en av kyrkomusikerna som var där och spelade julsånger på pianot och just då spelade hon Stilla Natt och flera av dessa killar hade satt sig bredvid henne och lyssnade. Förmodligen kunde de väl den sången eller så tyckte bara att den var fin. För mig blev det i alla fall en känsla av tacksamhet att dessa unga män fick sitta vid ett dukat bord och äta sig mätta bland trevliga, välkomnade människor, och få påminnas om att det kan vara stilla och fridfullt trots att världen på andra platser står i brand. Jesus föddes också mitt in i en krigande och eländig värld, men Gud hade koll och det har Han nu också.

 Vi hade en lugn eftermiddag och kväll framför TV:n sedan. Lite vila, Kalle Anka och julklappar. ”En julsaga” med Jim Carrey är ju ett måste, när den visas och det gjorde den ju. Johanna och Jimmy åkte till Nässjö på kvällen och Johanna är väl på väg till Malmö nu.

Gabriel hostar och hostar, dag och natt. Naturligtvis är det jobbigast för honom, men det börjar bli lite väl irriterande för oss andra också, speciellt på natten. I natt tystnade han i alla fall runt midnatt, så det var ju bra.

Välkommen till kåren kl.15.00 på juldagsgudstjänst. Som vanligt blir det lite speciellt när det är den här dagen.

Så, Juldagens bön från internet:

”Gud, vi lovsjunger dig. Ett barn är fött, ett barn som väcker vår kärlek.
Ett barn är fött, ett barn för fred och frihet  Ett barn är fött, och hela kosmos sjunger:
Ära åt Gud i höjden och på jorden fred. Hjälp oss att se din storhet i detta nyfödda barn. I Jesu Kristi namn. Amen.”

Blessings

 <3

 


Julafton 2015

En lugn förmiddag innan vi ska gå till församlingshemmet på jullunch. Natten var jobbig. Gabriel har en eländig hosta och hostar både natt och dag och fast hans rum ligger en bit från vårt sovrum, hör jag det ändå. Jag sover själv inte bra just nu så nå’n riktig har det inte blivit på ett par nätter. Det brukar bli bättre igen, men just nu är det blä. Inte så kul julafton. Hoppas det blir bättre senare idag.

Johanna och Jimmy kom igår och åker ikväll igen, efter Kalle Anka och julklappar. Johanna ska till Malmö över helgen så hon får träffa Olivia, mormor och morfar och några vänner i alla fall.

Vi har juldagsgudstjänst på kåren imorgon kl.15.00. Välkommen då.

Dagens psalm från internet, psalm 117:

”När Jesusbarnet låg en gång på krubbans halm, vid änglars sång,
då tände Gud i himlens hus den första julens stora ljus.
Nu tänder vi i granen snart små ljus som skiner varmt och klart.
Och alla barnen tänker då på barnet där i stallets vrå.
Han växte upp och blev en man, så god och vis, så stark och sann
som ingen förr på jorden var och ingen sedan varit har.
Och därför lyser än för oss hans stjärnas underbara bloss.
Var gång vi följer glatt hans ord det lyser bättre för vår jord.
Välkommen hit i jul igen, du som är barnens bäste vän.
Vi vet du hör var bön vi ber. Kom, lär oss likna dig alltmer.”

God Jul

 "Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus...."

 

 

 


Vintersolstånd 2015

Ännu ett vintersolstånd är det idag. Nu vänder det och går mot ljusare tider. Gud, låt det gå mot ljusare tider i min kropp också. Må det vända och bara bli bättre, starkare och ljusare, för just nu är det för tufft. Det är extra jobbigt när man vill så mycket och tänker att man borde klara det. Det finna ju 80-åringar som klarar mer än vad jag gör. Som är pigga och starka, medan jag ibland undrar hur jag ska orka genom dagen. Inte bara så att jag är extra trött, utan de andra symptomen, yrseln, ostadigheten, värken och det som kryper inom mig. Jag tror att det är speciellt dem som gör mig extra trött också. Återigen har jag börjat undra om det inte ändå är något ”riktigt” fel på mig, alltså, något fysiskt, som ger mig de här symptomen. Jag har forskat en hel del och faktiskt hittat ett tillstånd som onekligen passar in på många av mina symptom, och fast det är sällsynt, känns det som att det vore värt att kolla upp. Det heter Chiari1 och det behövs en MRI för att kunna undersöka om det är det. Jag ska ta med info om det till psykiatern och vädja om en remiss.Dessvärre är det få läkare som ens har hört talas om detta så jag får be och hoppas att min läkare har det. Efter nästan 7 år av symptom som kan vara detta tycker jag det är värt. Nu skulle jag ju bli glad om det inte är detta, för det vore ju ingen höjare att opereras i nacken/hjärnan, vilket kanske skulle vara botemedlet. Men jag vill veta, åtminstone för att utesluta ännu ett fysiskt tillstånd, eller för att bekräfta och eventuellt bota.

I övrigt försöker jag leva ”som vanligt”. I söndags var det gudstjänst och Tranås Gospel sjöng fint för oss. Predikan, Herrens moder, finna att lyssna på här. Igår förmiddag vaktade jag grytan på Ica en timme. Jag tog med en burk pepparkakor och bjöd på. Det var poppis. En riktig isbrytare. Så hade jag inte mått så kasst så hade jag vaktat grytan mycket mer. Jag har planerat in en timme imorgon mellan 10-11 också. Det hoppas jag funkar bra. Idag blir det tvätt och lite förberedelser för kommande gudstjänster.

Dagens korta bön från internet:

”Herre gör våra ord och våra sånger äkta. Hjälp oss säga som det är. Vi är dina och vi behöver dig. Amen.”

Blessings

<3

 

 


Fifty shades of gray…

Så har himlen sett ut den här veckan. Grått, grått, grått och så lite grått till. 10 plusgrader och duggregn kan vi lägga till också. Gabriel hoppades att det skulle bli snö till jul, men det får nog bli julen 2016 i så fall :-) Men, men, det var grått förra julen också och se’n kom kylan och snön i januari eller februari (minns inte så noga). Det var kallt rätt länge in på våren också har jag för mig, så det är bara att ta vara på plusgraderna så länge de stannar här.

Det verkar som om Gabriel är ”out of the woods”. Redan igår hade febern sjunkit ordentligt och han mådde bättre. Nu är det mest hostan och snuvan kvar, så han är nog snart ”fit for fight” igen.

Jag är fortfarande ”dagen efter” i både kropp och knopp. Fast det inte blev så väldigt sent efter bion i torsdags, så tog det ju en stund innan sömnen infann sig och det var mycket som snurrade omkring i huvudet. Jag orkade knappt göra något vid datorn igår alls, men ppt till söndag blev nästan klar i alla fall. Får göra det sista idag, fast det är tungt och ostadigt idag också. Jag ska i alla fall gå ut lite och andas lite utomhusluft. Det blir ingen lång promenad, men jag har ett par ärenden som måste göras. Jag tror dock att alla julklapparna är klara. Det blir inte många…

Imorgon är det fjärde advent och temat är Herrens moder. Tranås Gospel sjunger i vår gudstjänst kl.10.00, och alla, du också, är välkomna! Idag delar jag en bön vid 4.e advent och psalm 605:

”Låt oss tända kärlekens ljus- Herre låt oss inte vara rädda för ljuset  hjälp oss att ta emot det, ända in i de innersta skrymslena av oss själva.”

”Gud bor i ett ljus dit ingen kan gå. Gud kan vi ej se och inte förstå. Men Gud kommer hit. Han vill vara här. Så blir han ett barn som Maria bär.

Ära vare dig o Gud som är stor att du kommer hit som vår lille bror.  Ja, du kommer hit. Du vill vara här. Så blir du ett barn som Maria bär.”

Blessings

 

 

 

 


“A long time ago in a galaxy far, far away…..”

STAR WARS! Ja, så börjar den, filmen, och nu har vi sett den. Eller, rättare sagt, Johanna, Jimmy och jag har sett den. Det blev verkligen ett antiklimax för Gabriel, som sett fram emot detta se’n sin födelsedag 1 november. Hans feber steg så pass mycket att han inte kunde gå med, trots tabletter och Magnus stannade hemma med honom då. Så himla dumt. Jag tog med deras biljetter för att fråga om jag kunde lösa in dem i kassan, men sålde dem till ett par som stod i kö utanför istället. Win-win för både dem och mig. Nästa 2D-film går på måndag så Magnus och Gabriel får gå då istället.

Jag ska inte avslöja så mycket om vad som hände i filmen, men den var riktigt bra. Bara att få sitta i en biosalong, i riktigt sköna biofåtöljer, och se den här inledningen som är densamma i varje Star Wars-film, och höra John Williams musik är ju värt hela biljettpriset. Att sedan en del av de gamla skådespelarna var med gjorde ju inte det hela sämre. Den nya roboten, BB8, blev genast Johannas nya favorit. Jag fattar varför jag sällan går på bio dock. Att stå i kö och trängas med andra gör mig ännu mer yr än jag redan är och på denna lilla bion är det liksom en dörr öppen som alla ska gå in genom, både de som köar till kiosken, biljettkassan och som redan har biljetter. Lite dumt alltså. Vi var ju i ganska god tid vilket innebar att vi satt i salongen och väntade en bra stund innan det började och de spelade nå’n pausmusik som var så himla dålig. Jag vet inte vad det var, men helt ångestladdad var den. Det tyckte Johanna också. Så hon undrade flera gånger om det gick bra för mig. När filmen väl började var det ju bara kul, men allt innan var jobbigt. Det här är ju första filmen på en ny trilogi, skulle jag tro, jag hoppas de stannar vid det se’n så det inte urvattnas för mycket. Den slutade med ett par cliffhangers så nu är det att vänta in nästa.

Nog om Star Wars. Idag är det 9 plusgrader, mulet och grått. Nästan som midsommarafton ;-) Det finns en hel del likheter med julafton och midsommarafton – sillen, snapsen (för dem som dricker det) och vädret. Vi kan väl lägga till påskafton där också, så har vi alla tre. Ja, jag klagar inte eftersom jag inte gillar kylan, men jag vet ju att det ska vara kallt på vintern så det är ju lite knäppt.

Idag delar jag också dagens bön från internet:

”Herre, du som är världens ljus, hjälp mig att jag idag ser detta ljus så att jag kan följa det på vägen hem till dig, också när jag bara klarar av att göra det i min vardags allra enklaste handlingar. Amen.”

Blessings

<3
 

 

 


En vecka till julafton

Det känns inte så längesedan det var en månad till julafton och idag är det en vecka. Fast för oss är det lite julafton idag eftersom vi ska se Star Wars ikväll :-) Gabriel har lite otur för han har feber idag och får vara hemma från skolan. Han blev helt förtvivlad igår när han kände sig dålig och sa ”Men jag vill ju se Star Wars!” Skolan var det inte så viktigt med, men Star Wars, det var en annan sak. För en gångs skull höll jag med, för idag skulle de ha innebandyturnering på skolan hela dagen, så det skulle inte hända något jätteviktigt ändå. Nu får Gabriel ligga hemma i sängen och vila och kurera sig hela dagen och så trycker vi i honom tabletter och går på bio ikväll, det kan ju bli en riktigt surrealistisk upplevelse ;-) Nä, det går nog bra. Han har inte så mycket feber, men när man brukar ligga runt 36 grader så ska det inte så mycket till. Han behöver nog bara vila lite extra och drick mycket.

Kl.12.00 ska jag äta julbord med Torben från tidningen och pastorskollegorna. Det är en stående grej, varje år och det brukar vara riktigt trevligt. Magnus kunde inte vara med förra året och inte heller idag för han har utdelning av julpresentkort på kåren samtidigt som det är grötlunch (ingen soppa idag alltså, utan gröt). Lite tråkigt att det ska krocka varje år, men så är det. Alla kan ju inte komma alltid. Jag tror bara det är en från Svenska Kyrkan också så det händer ju mycket nu i december.

Så är det skolavslutning imorgon och sedan jullov för barnen. Det passar bra med ett break nu. De flesta är rätt trötta efter höstterminen, både barn och vuxna. Det blir ju lite lugnare för oss också, eller ja, för Magnus, jag har ju det redan ganska lugnt eftersom bibelsamtalen har jullov, men det är ju en del annat som måste göras, förstås. Men efter juldagsgudsjänsten, den 25/12 kl.15.00, så har vi inget offentligt på kåren förrän på nyårsdagen kl.16.00, då det är nyårsgudstjänst. Så det blir lite lugnare däremellan. Magnus kommer att behöva det, för nu jobbar han nästan dygnet runt och jag blir trött bara av att tänka på det. Jag har det tillräckligt tufft fast jag inte jobbar så mycket. I alla fall är programmet och predikan till söndag i stort sett färdigt. Det är powerpointen som ska färdigställas. I Tranåsaktuellt igår stod det att vi har gudstjänst kl.16 på söndag – det är fel! Gudstjänsten är kl.10.00 som vanligt på söndag!

Dagens korta bön från internet:

”Gud, kom med ditt levande ord som skapar, förändrar och upprättar.
Låt ditt ord öppna sig för mig och ge mig ljus. I Jesu Kristi namn. Amen.”

Kram

 <3

 


The Force Awakens

Idag är det världspremiär för Star Wars – The Force Awakens. Många, många människor har sett fram emot detta och ska se den idag. Vi ska ju dock se den imorgon kväll eftersom i lilla staden Tranås, där det finns en biograf, visas bara 3D-varianten två gånger idag och den ”vanliga” en gång imorgon kväll. Så det får bli så. Kanske är det inte riktigt lika många människor som trängs där imorgon heller, så det kanske till och med är bättre. Jag är inte så bra på folksamlingar. Jag har fått reda på att det finns 2D-glasögon man kan ha på sig om man inte vill har 3D-effekten, men går på en sådan film. Så hade jag gått på bio oftare så kanske det hade varit något att satsa på, men om man går på bio typ en gång vart 6:e år så behövs det väl inte. Fast vem vet, när barnen har flyttat ut kanske Magnus och jag kan gå på bio oftare ;-)

Jag gick en liten sväng i Östanåparken igår också och då var det lite mer färger framme. Det var ett par plusgrader och milt så marken syntes lite mer. Idag är det minus igen, men mulet. Mår sådär. Gjorde det igår också. Lite sämre än i måndags, men inte så illa som i helgen, just nu i alla fall. Så, precis så är det, upp och ner, från dag till dag, från stund till stund, från ögonblick till ögonblick. ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”, det är något att leva efter, alltid.

Magnus var med mig och handlade idag också, vilket var bra, för det blev rätt mycket. Det gäller att bunkra upp lite nu, så man slipper handla så mycket i julveckan. Dessutom kunde vi använda några av presentkorten vi fick, så notan blev väldigt liten till slut. Så skönt! Det var trevligt också för redan på morgonen fick jag två komplimanger för mitt fina rosa hår ;-) Och när jag berättade varför jag har rosa hår, blev de ännu mer imponerade. Jag är glad att jag kunde hjälpa till med julgryteinsamlingen på det här sättet. Jag bjuder på det. Jag har skrivit upp mig att stå vid grytan två gånger nästa vecka och jag hoppas jag klarar det, annars har jag i alla fall bidragit på mitt sätt.

Även idag delar jag en psalmvers från internet, 115:2:

”Så stilla och så oförmärkt blir oss Guds gåva räckt, och himlen kom till jorden ner, när ingen väntat det. Vi kan ej höra stegen. Han nalkas oss ändå, och plötsligt som en okänd står han mitt ibland oss här.”

Blessings

 ;-)

 

 

 


"Black-and-grey"

Jag gick ut en sväng igår i Östanåparken. Jag tog ett foto på frosten och det ser ut nästan som om det är ett svartvitt foto, eller en ”black-and-grey” tatuering. Det var vackert, men lite bitande. Det var skönare att promenera där än på stan, bland alla människor, och jag behövde lite frisk luft i lungorna. Kanske tar jag en liten runda idag också.

I övrigt får dagen gå till förberedelser för söndag kl.10.00, 4:e advent, då temat på predikan är ”Herrens moder” och vi har Tranås Gospel på besök och de kommer att förgylla vår gudstjänst med sin skönsång. Så välkommen på söndag. Därefter har vi gudstjänst igen på Juldagen, den 25:e, kl.16.00. Då är det hornmusiken som spelar. För mer information om programmet så gå in på kårens hemsida och kolla. Där kan du ju också läsa lite om oss och även lyssna på predikningar från ganska lång tid tillbaka nu.

Igår mådde jag ganska hyfsat. Fler goda stunder än dåliga. Jag hoppas på liknande mönster idag. Det återstår att se, dock. Jag passar på att tänka glada tankar de stunder jag har av stillhet, lugn och stabilitet. Jag inbillar mig att om de glada tankarna och känslorna kan bli fler än de ledsna och tråkiga, så är möjligheten större att jag blir bättre snabbare :-)

Tidigt i morse hörde jag att Snövit var uppe på min byrå och krafsade i julkrubban (jag ställde den där för att hon inte skulle bry sig om den….) Pang, sa det, och så åkte Jesus-barnet i golvet och hon lekte lite med honom och se’n sköt hon in honom under byrån och kom inte åt. Suck! Skönt att hon gjorde så i alla fall, för hela krubban med Jesus i är en hel liten figur av keramik, så det hördes rätt mycket när hon lekte med den på golvet. Den gick inte sönder i alla fall. Kanske är det sista julen vi har den krubban uppe. Jag tänkte ju att vi skulle köpa en ny julkrubba i Israel nästa höst.

Idag delar jag dagens psalmvers från internet, ps.645:1:

”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i signad juletid. Giv mig Guds ära, änglavakt och över jorden frid. Giv mig en fest som gläder mest den konung jag har bett till gäst. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt.”

Kram

 Black-and-grey

 

 

 


Skulle varit en nallebjörn

Då hade jag fått gå i ide under vintern….. Många gånger under årens lopp har jag tänkt tanken att jag borde varit en björn så jag kunde få gå i ide under vintern. Eller rik så jag kunde tillbringa vinterhalvåret på varmare breddgrader. Inget av det har blivit så. Fast jag under sommaren försökt ta vara på värmen och solen och liksom suga åt mig allt det sköna, så räcker det inte så långt när kylan kommer. För mig har det alltid varit svårare med kylan än med mörkret, men när det då är både ock, blir det ju lite tufft. Idag är det mulet och ändå minusgrader och frost. Igår sken ju solen i alla fall, fast det bet i kinderna när man gick ut. Jag tänkte at mig ut en liten sväng idag ändå, bara för att komma ut och gå lite och andas luft som inte är inomhusluft.

Igår var vi på Luciacafé på kåren. Johanna och Jimmy kom dit också. Himla kul att se honom igen. Och det är klart, det måste ju vara tufft för honom att komma från Australiensk sommar till svensk vinter :-) Men han är ju en tuffing, så det fixar han lätt. När vi kom hem åt vi den sista bröllopstårtan från den 1 augusti. Den har stått i frysen i fyra månader och väntat på att Jimmy skulle komma hem så han också fick smaka den :-)

Idag går vi in i sista skolveckan den här terminen. På fredag är det avslutning och sedan jullov. Jag påminde Johanna om att hon sedan bara har en termin kvar i skolan och sedan är det student. Hon har lite ”ågren” för det. Jag hoppade det går bättre för Gabriel i skolan nästa termin och nästa läsår. Nu hänger han ganska löst i flera ämnen, men jag inväntar utredningen som görs så att han kan få den hjälp han behöver. Han är ju inte dum på nå’t sätt, men han har svårt att plugga och han har svårt att skriva prov. Dels att kunna skriva ner svaren och dela att hinna med det. Jag tror han skulle klara mycket mer om han fick göra prov och förhör muntligt.

Nu är det också nedräkning till Star Wars-filmen som vi ska se på torsdag kväll. Jag hoppas verkligen att jag mår hyfsat då så jag kan uppskatta att gå på bio. Jag tror inte jag har varit på bio på 6 år eller nå’t.

Idag delar jag hela S:ta Birgittas bön. Det är lite gammeldags språk emellanåt, men jag tror den kan förstås bra ändå:

”Herre, kom snart och upplys natten. Såsom döende längtar så längtar jag efter dig. Säg min själ att intet händer utan att du tillstädjer det och att intet som du tillstädjer är tröstlöst. O Jesus, Guds son, du som stod tyst inför dem som dömde dig, håll tillbaka min tunga till dess jag fått besinna vad och hur jag ska tala. Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den. Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare. Så uppfyll då min åstundan och visa mig vägen. Jag kommer till dig såsom den sårade kommer till läkaren. Giv, o Herre, mitt hjärta ro. Amen.”

Blessings

 zzzzzzzz

 

 


Lucia och tredje advent

I år sammanfaller dessa två dagar och jag ser gudstjänsten på tv idag. Den är från en kyrka i Halmstad och där är ett Lucia-tåg med barn och prästen talar om både Lucia och Johannes döparen om att bana väg för Jesus. Gospelkör och en annan kör. Du kan själv se gudstjänsten här på SVT-play.

Kl.16.00 har vi Luciacafé med julspel på kåren, så du har fortfarande chans att få vara med om en Luciagudstjänst idag.

Solen skiner idag och det är ett par minusgrader. Frost på marken, taken, gräset och bilarna. Jag gick ut och slängde soporna och andades lite kall och klar luft. Det var ganska skönt ändå. Det blåser inte idag, inte än i alla fall.

Igår mådde jag ganska hyfsat under omständigheterna. Behövde inga extra tabletter alls. Idag är det sämre igen. Det kryper i kroppen, i magen, ostadigt och gungigt. Tar långa djupa andetag och försöker koncentrera mig dels på att skriva på datorn och dels på gudstjänsten på TV. Jag hoppas det blir lite bättre under dagen och till Luciacaféet i eftermiddag.

En bön i advent från internet går såhär:

”Låt oss tända renhetens ljus - röja undan allt som hindrar mig att komma till Kristus. Amen.”

Blessings

 Really? Well, I guess he would know....

 

 


Änglar finns...

Igår eftermiddag kom två änglar upp till oss med en julklapp till vår familj. En uppmuntran från några andra änglar, anonyma änglar, som hade tänkt på oss och känt att de skulle vilja ge oss detta som en uppmuntran, en önskan om en god jul och allt gott i framtiden. Jag blev riktigt rörd av bara tanken och kände att det verkligen var alldeles rätt i tiden, nu är jag kämpar med mig själv, Magnus med massor av jobb inför jul och barnen har en del i skolan inför jullovet. Det var verkligen timing. Vi fick en låda med lite godsaker inför julen, typ julmust, pepparkakor, clementiner, en hyacint, godis med mera. Jättegulligt tyckte jag. Se’n var där också några presentpåsar som vi öppnade lite senare, tillsammans, när Magnus hade kommit hem. I dessa presentpåsar låg presentkort från olika affärer här i Tranås. Jag kan säga som så att vi blev båda mållösa (det händer inte så ofta). Vi gapade och tittade på varandra med stora ögon. ”Är det här till oss?” Vi får ofta vända på slantarna för att se till att fördela dem rätt och nu när julen närmar sig vill man ju verkligen kunna ge julklappar som inte bara är billiga och köps för sakens skull. Och nu öppnade vi påsarna och tittade på dessa presentkort som kommer att hjälpa oss på flera plan. Kanske januari inte behöver bli den där tomma, tråkiga månaden. Så, vem ni än är – TACK!!! Från hela mitt (våra) hjärta(n). Bara tanken att vilja ge oss något, som en blomma eller en liten julkorg, värmer mitt hjärta oerhört. Detta var över allt vi skulle kunna tänka oss. Så Tack <3. Precis innan hade jag dessutom lyssnat på en podcast-predikan där talaren sa att ”Gud dyker alltid upp i rätt tid” (alltså, Gud är ju alltid här, men det är inte alltid vi fattar det och märker det, men Hans timing är alltid rätt.)

Johanna kom iväg och mötte Jimmy igår. Det sista vi hörde var att de satt på flygbussen från Arlanda till Stockholms central. Se’n har vi inte hört mer. Antar att de kom hem som de skulle och har inte en tanke på att meddela föräldrarna :-) Hade det inte gått bra så hade vi absolut hört det. Jag får kolla sociala medier idag.

Magnus är iväg till julgrytan igen, men idag skulle han bara stå en liten stund på förmiddagen, se’n är det andra som vaktar. Annars är dagen ganska lugn, tror jag. Vädret är klart idag också. Än så länge i alla fall. Snövit jagade solkatter på väggarna för en stund sedan :-) Nu har hon lagt sig så hon slipper se dem. Jag ska gå ut några få ärenden om en stund.

Imorgon är det Luciacafé med julspel på kåren kl.16.00. Det blir jättebra. Missa inte det om du bor i Tranås eller är i närheten!

Idag delar jag en kort sång ur Pilgrimens Tidegärd:

”Jesus, Guds son, Du är ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ. Jesus, Guds son, Du är ljus i mitt inre, öppna mig för Din kärlek och frid.”

Kram

 
Änglarnas jullåda <3

 

 

 

 


Idag är det dag

Ja, idag behöver jag inte tända taklampan i alla fall, för idag skiner solen igenom molnen lite då och då. Det är ett par grader kallare än igår, vilket i och för sig inte betyder så mycket eftersom det var typ 10 plusgrader igår, och det är klart ljusare. Tur att jag städade igår så det inte behöver avslöjas en massa damm i solljuset :-)

Igår skrev jag mail till en vän som jag får skriva av mig till ibland. Det är skönt och betyder så mycket när jag får lite uppmuntrande ord tillbaka (så tack, älskade vän <3). När jag skrivit om allt det tråkiga så skrev jag i alla fall att ”katterna mår bra och det är plusgrader :-)” Så det blev något positivt i alla fall.

Idag har Johanna åkt iväg till Stockholm och Arlanda. Det är visst en del tågförseningar precis söder om Stockholm, men förhoppningsvis har det rättats till när hon väl anländer. Hon har verkligen jobbat på för att välkomna Jimmy hem på bästa sätt. Är stolt och imponerad av henne. Det ska bli roligt att träffa honom igen när de kommer hit på söndag.

Nu har jag äntligen köpt en ny huvudkudde. Jag har ju under många år haft nack-kuddar, sådana som är formade för att ge stöd åt nacken, och de senaste 5 åren har jag haft en Royal Rest-kudde som jag köpte på Aktiv Rehab. Nu hade den börjat gå sönder och jag behövde en ny. Försökte komma undan med att köpa billigare kuddar, men ingen av dem funkade för mig, så nu, äntligen beställde jag en Royal Rest igen, en Royal Rest Memory, och jag fick den igår. Den var jätteskön att sova på. Så det är väl så, man får vad man betalar för. Som tur var blev jag lite sponsrad av mina föräldrar. Tack!

Idag blir det dagens korta bön från internet:

”Gud, gör oss uthålliga i bönen, frimodiga i kärleken och starka i tron på att ditt rike är nära. Amen.”

Blessings

 
No sh*t, Sherlock...

 

 


Natt eller dag?

Idag tände taklampan i vardagsrummet när jag satte mig med mitt kaffe. Det har jag nog inte gjort förut. Så mörkt är det ute idag. Kanske har det ljusnat lite nu, men någon sol eller blå himmel ser vi inte till någonstans. Det är nog tjocka moln också. Magnus körde till Stockholm vid 5-tiden imorse, för sin ledarskapskurs och barnen kom iväg till skolan som de skulle. Jag har sagt det förr och säger det igen, det är skönt med stora barn. I alla fall när man själv inte är att lita på i hälsan och att kunna ta sig upp i tid på morgonen och se till att de kommer iväg. Ja, Johanna har vi ju inte behövt kolla på flera år, men Gabriel har fortfarande inte full koll.

Nu bör Jimmy vara på väg från Australien till Sverige. Det blir en lååååång resa. Han byter flyg några gånger och landar på Arlanda någon gång imorgon eftermiddag. Han säger att han inte längtar hem till det svenska klimatet, men annars ska det bli bra att komma hem. Han längtar efter Johanna i alla fall. Det är ju sommar i Australien nu och han är väl som en pepparkaka. Så bra, då kan han vara med i Luciatåg utan att klä ut sig :-)

Jag ska gå några ärenden om en stund. Måste väl gå ut och få lite luft ändå. Oavsett om det är stadsluft eller lantluft, så mår ju kroppen lite bättre av utomhusluft i alla fall. Kanske ska jag ta fram mina stavar igen. De har jag inte gått med sedan vi flyttade från Limhamn. Inte för att träna med dem utan för att känna mig tryggare med balansen. Jag tror jag vet var de är ;-)

Igår köpte jag en liten mini-gran som jag hängde julgranskulor, rosetter och guldglitter i, så nu har vi en gran – uppe på stereon :-) Snövit är nyfiken på den, och har varit däruppe och rört kulorna två gånger, men första gången slängde jag bort henne och andra gången räckte det att jag skällde på henne, så hoppade hon ner. Jag hoppas hon låter bli nu, annars har vi ju några fler knep.

Idag delar jag igen en bön ur Pilgrimens Tidegärd. Jag tror att jag delat denna förut, men den tål att upprepas, om och om igen:

”Tack Gud, för nattens vila och rekreation. Nu sjunger hela din skapelse sin lovsång. En förväntan vilar i allt som lever. Vi ber inte om nya himlar och en ny jord idag, men vi ber om livsvidgande erfarenheter. Vi ber inte om stora andliga upplevelser, men vi ber om öppna sinnen för det betydelsefulla i det till synes oansenliga. Vi ber inte om att bli förskonade från det svåra i livet, men vi ber om kraft att möta mörkret inom och utom oss med insikten att vi får vandra i ditt ljus. Tack, Gud, för att du ger oss en ny dag på vår hisnande livsvandring. Amen.”

Kram

 

 


Anna-dagen

Är det idag (grattis alla som heter Anna). Då lägger man lutfisken i blöt. Det hade jag ingen aning om förrän jag träffade Magnus. Jag är från ”storstan” och har aldrig sysslat med sånt. Dessutom har vi inte haft som tradition i vår familj att äta lutfisk på julen. Min föräldrageneration hoppade liksom över det. Min mormor ville gärna ha det dock, så hon åt alltid det till lunch och sedan annan julmat hos oss på kvällen. Magnus farmor hette Anna så det var väl också en anledning att han visste att det var så, med lutfisken i blöt alltså. Imorgon är det Nobel-dagen och det är en helt annan historia.

Magnus var med mig och handlade idag. Det var skönt med lite extra hjälp. Nu är jag rätt skakig, yr och gungig ändå. Huvudvärk gör ju inte saken bättre heller.

Det är plusgrader och milt ute idag också och just nu skiner solen. Vi får väl se hur länge det varar. Magnus har gått iväg till Willys med julgrytan. Den ska stå där från 11-18 idag, tror jag.

Idag delar jag första och sista versen på Sakarias lovsång (Luk.1:68-79):

”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet.”

”Han skall komma ned till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörker och dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg.”

Blessings

 I hope lots of beauty lies ahead <3

 

 

 


Rollercoaster….

…= Berg och dalbana. När måendet är uppåt och neråt hela tiden känns det ungefär som en berg och dalbana. Jag gillade berg och dalbanor när jag var liten, men sedan jag blev vuxen och fick uppleva yrsel utan egen påverkan har jag varit den som står kvar på marken och passar väskor och jackor när andra åker karuseller och berg och dalbanor. Jag har en egen berg och dalbana inom mig, en som jag gärna skulle vilja bli av med om jag kunde. Igår var jag helt under isen en stor del av dagen. Så himla jobbigt. Idag var jag något sånär hyfsad på morgonen och jag tränade lite lätt hemma och duschade. Jag sitter nu i soffan som jag brukar och har fikat och märker hur gungandet och yrseln kryper i mig. Jag andas djupt. Koncentrerar mig på att skriva och inte känna, men det finns där ändå. I stunder av klarhet bestämmer jag mig för att detta snart ska vara över och jag ska bli bättre igen. Jag ska trotsa symptom och olustkänslor och se till att bli starkare. I stunder av förtvivlan undrar jag om detta är slutet på den här tiden av att må ganska bra och att känna att jag inte haft det så här bra förr. Under ett par år nu har jag ju fått arbeta med och utveckla det jag tycker mest om och är bra på och dessutom få dela med mig till andra. Och jag har haft det på en nivå som jag orkat med och trivts med. Jag hoppas det kommer att fortsätta så och att jag fortsätter orka med. I de mörkaste stunderna undrar jag dock. Men i de ljusare stunderna ser jag mer positivt på det. Så, igen då, alla böner, glada tillrop och goda tankar tas tacksamt emot <3 Nu ser vi ju fram emot Lucia och jul och att få gå och se den nya Star Wars filmen på bio. Vill verkligen må bättre då. Att det tar tid att läka ut psykiska problem, det vet jag ju, men när de psykiska problemen sitter i kroppen och blir ett fysiskt hinder, då vill jag att den tiden ska gå fortare. Jag tycker ju inte att jag har speciellt psykiska problem. Jag är en positiv människa som ser ljust på det mesta. Tror alltid gott om folk och friar hellre än fäller. Jag oroar mig inte för minsta lilla utan tar det mesta med ro, och ändå….. Blä!!

Nog om detta nu. Som jag sagt förut, jag måste skriva av mig och orkar du inte läsa så låt bli.

Johanna går som på nålar nu. Jimmy kommer hem på fredag efter 5 månader i Australien. Hon åker till hans lägenhet i Nässjö nästan varje dag för att fixa i ordning allting. Igår åkte hon dit med blommorna vi haft här hemma och tog fram den lilla mini-julgranen. Hon och Magnus har målat ett rum och tak och fönsterkarmar och hon har städat. Idag ska hon handla lite mat så det finns när det kommer hem. Jag är så imponerad av henne. Hon tar verkligen ansvar för att allt ska bli fint för honom när han kommer hem. Det ska bli kul att träffa honom igen, då de kommer hit på söndag. Det är ganska lång tid, 5 månader, och ändå känns det som om det gått ganska fort. Johanna är glad i alla fall.

Idag vill jag dela en bön ur Pilgrimens tidegärd:

”Du allra högste, ärorike Gud, upplys mitt mörker och ge mig en rätt tro, ett fast hopp och en fullkomlig kärlek. Ge mig, Herre, insikt och känsla för det som är nödvändigt, så att jag kan uppfylla ditt heliga och sanna uppdrag denna dag. Låt mig inte glömma att du vet vägen, att du är sanningen, att du ger livet. Amen.”

Kram

 Taget ur sitt sammanhang, men just nu suger jag åt mig <3

 

 

 


”Dåre för världen…”

…”men salig i Gud…” Det är några ord ur en liten sång som ibland sjungs bland oss kristna, i alla fall i Frälsningsarmén. Man skulle också kunna säga: ”Man behöver inte vara knäpp, men det underlättar.” Ungefär så kan jag tänka mig att en del tänkte om mig i helgen. Jag personifierade sången ;-) I lördags var det ju årets julförsäljning på kåren och jag visade mig offentligt i mitt rosa hår. Jag förklarade också anledningen och att jag fått ihop dryga 1000 kr till julgrytan vilket gjorde det hela värt det. En del bara tittade lite chockade på mig och andra skrattade lite nervöst. De som inte tyckte om det sa ingenting, just då i alla fall. Det som var riktigt roligt var dock att de som först sa något om det var två damer i 75-80-års åldern och de tyckte det var såå läckert. Riktigt snyggt och modernt! Jag fick till och med en kram av den ena. Senare har jag förstått att det finns andra som inte tyckte som de, men så är det ju. Alla kan inte gilla allt och jag borde ju vara van, med tanke på mina tatueringar;-) Jag är ganska nöjd med ca 100 gilla-markeringar på Facebook och en av dem är FA:s kommendör. Jag tror (och hoppas) att jag har satt igång lite fantasi och idéer i alla fall vad man kan göra för att samla in pengar till julgrytan. Det behöver inte vara så extremt, varje liten extra sak är värdefull. Man kanske bara kan ta med sig en burk pepparkakor när man vaktar grytan och bjuda alla som ger en slant. Bara en sådan sak kan göra underverk.

I går var det andra advent och rubriken ”Guds Rike är nära”. Predikan gick bra denna gång också trots mitt illabefinnande. Det var lite bättre igår än förra söndagen. Idag är det åter lite sämre, så jag kämpar på. Nu har jag i alla fall inte bibelsamtal på ett tag, så det blir mer att jobba hemifrån, vilket passar mig extra bra just nu. Predikan från igår finns att lyssna på här på hemsidan.

Idag börjar vi ställa ut julgrytan på Willys 11-18 (om tiderna blir fyllda). Nästkommande två veckor står den på Ica 10-18.  

Jag delar tredje versen på psalmen ”Advent är mörker och kyla”. Vi sjöng den igår och vi behöver påminna oss om att ta hand om varandra. Det finns inga vi och dem – det finns bara vi:

”Advent är väntan på Kristus. Kom Herre, kom hit i tid. Och lär oss ta hand om varandra och leva tillsammans i frid.

Blessings

 Yeah, I wish <3

 

 

 

 


Årets julförsäljning

Är idag kl.15.00 på kåren. Såg en bild på Facebook igår av vinst-bordet bl.a. och det ser riktigt fint ut. Musikkåren spelar och det är, som vanligt, servering. Det brukar vara en välbesökt eftermiddag och jag hoppas det blir det i år också. Jag planerar att vara med i alla fall, men som tur är så har jag inget ansvar där idag och kan hålla mig i bakgrunden (hur bra det nu går med rosa hår…) Efteråt ska vi ha lite julmys i lilla huset med vår hemgrupp och det vill jag gärna orka med också. En stund i alla fall. Förmiddagen får gå i snigeltakt ;-) Välkommen kl.15.00 i alla fall. Kåren är öppen för alla, alltid!

Igår fick jag klart powerpointen till gudstjänsten imorgon förmiddag och jag hoppas allt går igenom då också. Det är tufft just nu, det är bara så, och att jag skriver det här varje dag är för att jag måste skriva av mig. Detta är något jag inte hanterar så himla bra. Smärta är jag ganska bra på att hantera och mycket annat, men denna kraftiga ostadighet, yrsel och kryp i kroppen oavsett kroppsställning gör mig ledsen och irriterad. Jag har lärt mig under åren att jag inte kan ha koll på allt och det är ganska befriande, men att inte kunna ha koll på sin egen kropp/huvud, det är definitivt inte roligt på något sätt alls. Det gör mig nedslagen och det är inte mycket som får mig nedslagen annars. Därför använder jag också min blogg för att skriva av mig och om det blir för jobbit att läsa, så hoppa över det ;-)

Idag blåser det och är duggregn. Det är dock runt 8 plusgrader så jag tänkte att jag kanske skulle kunna gå en liten sväng. Så jag tog ut soporna och se’n gick jag runt huset – det var vad jag pallade med, både vad gällde orken och vädret. I och för sig, hade det varit sommar hade jag nog orkat gå lite längre, men när det kommer regn från sidan, ganska hårt, i ansiktet, så räcker det att gå runt huset. Jag kommer ju att gå till kåren i eftermiddag så det får räcka.

Idag delar jag dagens riktigt korta, men kärnfulla bön från internet:

”Gud, låt oss få vara gömda i din famn - vad som än händer. Amen.”

Blessings

 

 


Närvarande

Sköterskan från psykiatriska mottagningen ringde tillbaka igår förmiddag och jag har fått en tid hos doktorn – den 20 januari…..! Seriously! Då vill jag vara frisk igen. Eller i alla fall betydligt bättre än nu. Men så är det, om man inte är suicid så får man vänta. Dock fick jag komma till henne för samtal och en liten bedömning redan idag, så jag var där kl.10 och pratade med henne. Hade hon märkt något allvarligt hade väl hon meddelat det till doktorn, men jag tror inte hon gjorde det. Hon frågade förstås hur jag tänker kring livet och döden, om jag har några mörka tankar. Jag sa att om Jesus kommer tillbaka idag så är Han välkommen, men jag tänker inte själv avsluta mitt liv här och nu, det skulle ju bara vara tråkigt, för både mig och alla inblandade ;-) Ja, hon måste ju fråga...  Detta mående har ju hänt förut och jag blev bättre så småningom, dels genom att använda de verktyg jag har i form av tabletter, spikmatta, avslappning, yrselövningar, mindfulness, bön/meditation och annat och dels att vänta ut det. Det jobbiga är att inte veta hur länge man behöver vänta, hur länge jag ska behöva må så kasst. I min andaktsbok ”I Guds närvaro” av Broder Lorens står det att Gud är närvarande hela tiden. Gud är närvarande inom mig och att bön är medvetenhet. Alltså att vara medveten om Guds närvaro inom mig hela tiden, hjälper mig att vara i ständig relation till Gud och leva med Honom hela tiden. Mindfulness betyder medveten närvaro. Jag visste väl att det hade med Gud att göra! Att vara närvarande i allt man gör och att vara medveten att Gud är närvarande i allt man gör. Önskar dock att Gud ville lugna ner gungandet och krypandet inom mig. Det kan jag verkligen vara utan.

Idag regnar det och blåser. En ny storm är visst på väg och det verkar komma mer här omkring denna gång. Stormen Gorm kände ju inte vi så mycket av.

Jag lyckades skriva predikan igår. Guds Rike är nära. Jag tror den ska kunna ge åhörarna något. Både att utmanas av och att bli glada av.

Inför andra advent finns den här dikten och psalmversen:

”Låt oss tända väntans ljus -
att vaka så att inte sömnen får makt över oss”

”Herre tag mig, skaka mig, väck mig, jag är så slö i mitt andliga liv.
Hjälp mig att se på dig, följa dig, följa din väg.
Hjälp mig att dag för dag se dig allt klarare, älska dig allt djupare, komma dig allt närmare, dag för dag. Amen.”

Blessings

 <3

 


”Jag tänker be för Sverige…

…be med mig.” Det är några rader ur Simon Ådahls bönesång för Sverige. En riktigt fin sång som jag sjungit många gånger och läst texten ur också många gånger. Väldigt bra. Någon mer som tydligen tyckte den var bra är Jimmie Åkesson, som bestämde att tolka den tillsammans med en barnkör, och nu har han släppt den som singel – utan att fråga upphovsmannen…. Vilket nu innebär att Simon Ådal kommer att få pengar varje gång den säljs och spelas och först var visst Simon Ådal bekymrad att Jimmie Åkesson hade gjort detta men efter lite funderande så bestämde han att alla pengar som kommer till honom för just den låten kommer att gå till hjälpinsatser för flyktingar. Så himla bra! Nu tar det ju i och för sig ett tag att få de där pengarna, för STIM har ju sina regler och så. Det kan ta upp mot ett år att se hur mycket den spelat in, men det är ju en superbra idé. Så Simon Ådahl sa på TV igår att han hoppas den blir en hit, för då blir det mycket pengar för att kunna hjälpa andra. Så inget ont utan att det har något gott med sig ;-)

Idag fick jag igång kroppen genom att dammsuga och damma hela lägenheten. Helt slut, blev jag, bara av det. Och ändå är det inte jätteskönt att sitt i soffan och vila när det inte är lugnt inombords. När det känns som om kroppen liksom rör på sig, fast den inte egentligen gör det. Snacka om obalans. Ja, jag klandrar ingen om man inte förstår vad jag menar, för jag tror inte man kan föreställa sig om man inte känt av det själv. Jag ringde i alla fall till psykiatriska mottagningen igår, där jag har min psykiater. Jag ville ha en tid, ganska omgående, för att höra lite vad han tror om det hela. Jag har inte varit hos honom på jätte-länge utan bara mailat när jag behövt nya recept, och det har funkat bra. Men nu känns det som att jag vill ha ett samtal och lite mer ingående kunskap från hans sida. Och se om det finns något mer jag kan få hjälp med för att underlätta tillvaron. Förstås så fick jag ingen tid utan sköterskan jag pratade med skulle prata med honom och sedan återkomma till mig – någon gång under veckan! Really! Jag sa till henne i alla fall att jag inte ville vänta, utan ha en tid snarast och tyckte att jag som inte varit hos honom på så länge kunde väl få en tid nu (det finns ju de som kommer titt som tätt, menade jag), så hon skulle fatta att jag menade allvar. Vi får väl se om/när hon ringer tillbaka.

Idag delar jag dagens väldigt korta bön från internet:

”Gud, gör oss fria att leva den tid vi får. Amen.”

Kram

 <3

 

 


”Men natten ska vika där ångest nu råder…”

”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.” Det är några verser ur Jesaja 9 och jag vet att det handlar om Fredsfursten, om Jesus, men just nu vill jag ta till mig de orden rent personligt och tänka att det mörker, den ångest, obehag och illabefinnande som håller mig fast i sitt grepp måste vika undan någon gång och ljuset, glädjen, lugnet och hälsan få stråla igenom. Natten till idag var inte lugn och skön alls och dagen idag inte heller särskilt ljus, på något sätt. Tänk att det ska vara så. Att inte kunna veta hur jag mår från stund till stund, inte bara dag till dag. Det hade varit bättre om man visste att ”nu kommer jag att må såhär i t.ex. tre veckor och sen blir det bra”, men det funkar ju inte så. Nu får jag planera så som jag hoppas att det kan bli och sedan får jag anpassa efter dags/ögonblicks-formen. Jag har ju kommit ur svackor förut ett antal gånger, så jag hoppas göra det nu också, men det är jobbigt så länge det varar. Se’n kommer de här otäcka tankarna: Tänk om jag är sjuk på riktigt. Alltså, tänk om det är något allvarligt, fysiskt, som gör att jag mår såhär psykiskt dåligt. När allt detta började för 6 år sedan gick jag ju igenom alla möjliga undersökningar för att utesluta allvarliga fysiska sjukdomar och jag var ju ”frisk”. Men det är ju så pass många år sedan nu och jag vet inte om jag fortfarande är fysiskt frisk. Samtidigt tar det emot för mycket att ta kontakt med vårdcentralen för att förklarar allt för att få remisser etc. till olika undersökningar. Det orkar jag bara inte och jag vet hur mycket man måste kämpa och slåss för att komma vidare i vården idag. Det är bara för jobbigt. Så jag ber och hoppas att detta är en svacka som jag ska ta mig ur framöver och att jag ska klara mig genom den även denna gång.

På lördag kl.15.00 är det årets Julförsäljning på kåren, med lotterier, auktion, sång & musik, servering etc. Det brukar vara väldigt trevligt och jag vill gärna vara med på den. Vi ska dessutom ha lite julmys med hemgruppen efteråt och det brukar också vara kul och fint på alla sätt, så hålla tummarna och be, det är det som gäller. Och på söndag är det ju gudstjänst som vanligt kl.10 och jag predikar. Det behöver också gå igenom. Nu är ju bibelsamtalen slut för terminen så jag kan jobba mer hemma, vilket är skönt. Och efter söndag predikar jag inte igen förrän den 20:e, för den 13:e har vi Luciacafé med julspel kl.16.00.

Ja, det blev ett mörkt inlägg idag och just nu hoppade en annan vers ut ur bibeln till mig, Jes.7:4: ”Se till att du bevarar ditt lugn! Var inte rädd och tappa inte modet inför dessa båda rykande vedpinnar.” Ja, jag drar versen ur sitt sammanhang, men just nu talar den till mig.

En bön jag hittade på Svenska Kyrkans hemsida delar jag också idag:

”Bara detta återstår för mig: Att lita på ditt löfte tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp. Du har uppfyllt natten med din närvaro, gjort min ångest till din ångest, min ensamhet till din ensamhet, mitt rop till ditt rop. Jag tror det, inte för att det känns så, utan för att du har sagt det. Amen.”

Blessings

 <3

 


Allt för julgrytan

I söndags var det en liten kick-off för julgryteinsamlingen och Magnus stod ute med julgrytan i ca 2 timmar i snöblandat regn och blåst. Några musikanter gjorde honom sällskap under en stund och spelade fina julsånger och det blev en del pengar till insamlingen. I år är det ju så bra att vi har ett eget swish-nummer till vår gryta, så det är väldigt lätt att vara med och ge till insamlingen i just vår gryta, som då går till Tranåskårens arbete med behövande. Jag har sedan ett tag tillbaka pratat om och utmanat några av kårens medlemmar att vara kreativa i att samla in pengar till julgrytan. Man behöver ju inte bara stå och vakta grytan på Willys eller Ica – många jobbar ju och har inte möjlighet att stå på dagtid. Men det finns så många andra sätt att samla in pengar till ett så behjärtansvärt ändamål och det är bara fantasin som sätter gränser. Jag har själv svårt att stå så mycket vid grytan, även om jag tycker det är riktigt roligt. Så för att visa att det finns fler sätt så skrev jag ett inlägg på Facebook att jag lovade färga håret rosa och lägga ut bild på både instagram och facebook om jag fick ihop 1000 kr till julgrytan. Och så skrev jag swish-nummer och pg-nummer och så. Jag tror det tog mindre än en halvtimme, se’n fick jag ett meddelande: ”Dags att färga håret rosa ;-)” Då hade jag fått 1000 kr till grytan. Så, ja, nu sitter jag här i rosa hår :-) Och jag kan säga att det är helt klart värt det. Det är ett sätt jag kan bjuda på mig själv just nu och kommentarerna på sociala medier har inte låtit vänta på sig. Kanske kan jag inspirera andra över landet att använda sin fantasi för att hjälpa andra människor. Så fortsätt ge till grytan!

Jag skrev förra veckan om att jag är i en djup svacka och jag kan säga att den inte är mindre. I går och än så länge idag är det ganska hyfsat, man i helgen och speciellt i söndags visste jag knappt om jag skulle kunna fungera alls. Helt under isen var jag. Dock gick predikan igenom och det jag behövde göra på söndagen också. Efter tabletter och en dryg timme på spikmattan, under filten, var kvällen ganska ok och jag kunde sova bättre under natten till igår. Men så djupt ner som jag var i söndags har inte varit på länge. Jag hoppas att jag inte åker ner dit igen, men det känns liksom som jag balanserar lite på gränsen. Som en elefant som balanserar på en spindeltråd :-) Jag lät bli att träna i morse utan gjorde det lite grand igår innan Johanna färgade håret på mig och i morse tog jag en kort promenad istället, så jag fick lite frisk luft och kroppen kom igång ändå. Jag tror det var bra. Så får vi se hur läget är på fredag, då det är dags för nästa träningspass (eller vad det blir). Alla böner, goda tankar och glada tillrop är i alla fall fortfarande välkomna. Försöker också varje dag komma på saker jag är tacksam för så att det goda kan få ta överhanden, sen stund i alla fall. Jag är tacksam för min familj, alla vänner, allt stöd jag får. Är tacksam att jag inte arbetar mer än vad jag gör och har möjlighet att ta det mesta i min egen takt och kunna säga nej med gott samvete, även om det tar emot ibland. Jag gör mitt bästa och bland räcker det rätt långt och ibland räcker det knappt någon sträcka alls. Så är det bara.

Idag delar jag några verser ur Psaltaren 73:21-26, en psalm jag återkommer till och verkligen vill kunna mena med hela hjärtat fast det är tufft ibland:

”När mitt sinne var bittert och det sved i mitt hjärta, då var jag utan förstånd, som ett oskäligt djur inför dig. Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”

Kram

 
Allt för julgrytan ;-)

RSS 2.0