Uppkopplad

Så är jag då uppkopplad till en EKG-apparat med en liten bandspelare hängande över ena axeln. Så ska det se ut i 24 timmar. Ska också skriva lite dagbok, vad jag gör vid olika tidpunkter, t.ex. äter middag eller går i trappor etc. Jag får försöka sätta upp något hinder runt mig i natt, annars kommer Snuttan som vanligt och trampar på hela mig och lägger sig över bröstkorgen. Det kanske inte är helt lyckat…..

I natt och i morse stormade det rejält. Det var en klass 2-varning utfärdad men den är visst degraderad till klass 1 nu. Jag hoppas över stavpromenaden idag. Ska gå med Gabriel till tandhygienisten i eftermiddag och har redan varit iväg först till hjärtkliniken och sedan till Barista på Mobilia för att fika en stund med Magnus.

Var hos doktorn igår eftermiddag och jag ska fortsätta med 25 mg Zoloft veckan ut, sedan ta bort den. Så får vi se vad Venlafaxin verkligen gör för mig. Hoppas att det ska bli lugnare både i kroppen och sinnet framöver, när det får gå en tid utan förändringar av medicin. Har ju kvar dessa olika symptom som jag beskrivit förut, men har ändå förhoppning om att de ska klinga av så småningom. Ska tillbaka till hjärtläkaren den 14 februari, Alla hjärtans dag, lite roligt är det :-)

Kram

Denna har jag hängt upp i köket så jag ser den varje dag

 

 


Urskiljningsförmåga....

Skulle jag vilja ha mer av. Jag funderade lite på hur livet varit och hur saker och ting har utspelats och om jag egentligen skulle gjort annorlunda eller om jag varit för envis för att se vilket som egentligen var det rätta. Jag undrar hur många gånger Gud har fått rätta till det jag har strulat till bara för att jag haft en bild i huvudet och varit envis. Jag önskar att jag hade bättre urskiljningsförmåga att kunna vara så ödmjuk att verkligen låta Gud få bestämma och jag kunna säga ”ske Din vilja”. Problemet med det är dock att jag är så dålig på att höra vad Gud egentligen har i Sin plan. Jag bör ta hjälp av andra så som har bättre ”hörsel” än vad jag har. Och det får mig att undra om det kan vara en anledning till att jag blivit sjuk, att det är Guds sätt att tala om för mig att lita på Honom. CS Lewis sa ju: ”Gud viskar till oss i våra njutningar, talar till oss i vårt samvete, men ropar i våra smärtor: Det är hans megafon för att väcka en döv värld.”

Nu har jag i alla fall kommit så långt att jag hoppas kunna vara mer tillitsfull framöver. Inte så att jag slutar kämpa för sådant som jag vet är rätt, absolut inte, men att jag lär mig att ta med allt i beaktning och våga ta ett steg i taget så länge Gud är i det.

(Och imorgon kan jag vara nere i gyttjan igen….)

Kram


Ja, se det töar....

Och regnar. Gjorde innan i alla fall. Det ska visst hålla upp sedan. Hoppas all snön hinner smälta bort innan det blir kallare igen, annars kan det bli farligt halt. Det får väl bli regnkläder till stavpromenaden och se’n stanna inne.

Letade runt lite på internet efter Bibelord och böner att dela med mig av. Hittade det här:

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. Filipperbrevet 4:6,7

Önskar att friden skulle sakta ner hjärtslagen lite också. Det är fortfarande jobbigt med den här höga pulsen. Den brukar bli lite lugnare fram på eftermiddagen och ganska låg på kvällen, men morgonen och förmiddagen är jobbiga. Det ska bli bra att få göra den här 24-timmars EKG-inspelningen. Kanske kan jag få någon slags klarhet i det hela. Om det finns något att göra åt det eller om det är att gilla läget….

Hittade även Sinnesrobönen, hela originalet på engelska:

Sinnesrobönen På orginalspråket engelska:

“God, grant me the serenity to accept the things I cannot change,

Courage to change thethings I can, and the wisdom to know the difference.

Living one day at a time; Enjoying one moment at a time; Accepting hardship as the pathway to peace.

Taking, as He did, this sinful world as it is, not as I would have it.

Trusting that He will make all things right if I surrender to His Will;

That I may be reasonably happy in this life, and supremely happy with Him forever in the next.

Amen”

Vår förkortade svenska variant:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Blessings

 

 


Snön smälter

Ny vecka, sista i januari, det ska bli plusgrader så kanske snön smälter bort och förhoppningsvis håller sig borta. Det är skönt med helg då ingen klocka ringer på morgonen, men det är också skönt när de ”vanliga” rutinerna är igång i veckan. Den här veckan börjar Johanna sin dans så nu är alla aktiviteter igång.

Från och med idag har jag sänkt Zoloften till 25 mg och snart är den utsatt. Då har jag bara Venlafaxin kvar som antidepressiv medicin. Det är bra och jag hoppas att framöver kunna ta en låg dos Venlafaxin och ändå få bra verkan och mindre biverkan.

Såg i Klagovisorna kap.3:22-26 detta avsnitt som inger hopp och längtan:

”Men Herrens nåd tar inte slut,

hans barmhärtighet upphör aldrig.

Varje morgon är den ny -

stor är din trofasthet.

Min andel är Herren, det vet jag,

därför hoppas jag på honom.

Herren är god mot den som kommer till honom,

mot den som sätter sin lit till honom.

Det är gott att hoppas i stillhet

på hjälp från Herren.”

Kram

I hope.....

 

 


Miraklernas Gud

Ekumenisk gudstjänst från Trollhättan på TV idag. Just nu sjunger en barnkör – ”Jag tror på mirakel, min Gud kan göra mirakel. När allting verkar omöjligt kan Han göra allting nytt.” En bra påminnelse idag att Gud är miraklernas Gud. Det är dock inte alltid man ser miraklerna. Ibland förväntar man sig att det ska ske på ett sätt, så sker det på ett helt annat och man kan bli besviken eller förvånad innan man fattar miraklet. Jag hoppas på mirakel. Jag har gjort det länge nu. Kanske miraklet sker sakta, steg för steg, så att jag inte märker så mycket av det. Ungefär som när andra säger till ens barn att ”Oj, vad stor du blivit”, fast det märker man inte själv, för man ser dem varje dag.

Jag mådde ganska hyfsat stor del av dagen igår. Framåt kvällen blev det lite sämre igen och idag är det sådär. Vet inte riktigt, men om jag tänker efter så har jag mått sämre. Jag tänker att om det dåliga kan komma tillbaka så kan det bra också komma tillbaka. Kanske jag framöver kan ha fler mindre dåliga dagar än dåliga. Och senare fler bra dagar och färre mindre bra. Det är min förhoppning för framtiden i alla fall. Det skulle vara ett mirakel för mig. Nu sjunger de: ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i Din hand.” Det får jag och vi alla ta med oss idag.

Blessings

I wish

Ännu mera brrrr.......

Idag är det ännu kallare. Ja, inte temperaturmässigt, men i luften. Det blåser som bara den och det blåser kallt. Blir nog en kort stavpromenad idag. Olivia är på jujutsun, Gabriel på sitt rum och Johanna har jag inte sett röken av idag, än så länge…

Sista helgen i januari nu, SMHI lovar att det ska bli plusgrader i början av nästa vecka. Låter bra tycker jag. Tycker att det ska bli vår. En vår som varar länge. En vår som märks både utomhus och inombords. Idag var jag relativt pigg på morgonen. Lite lägre puls, men ända hoppigt och ihåligt fram på förmiddagen, får se om det ändras under dagen. Ska fortsätta med 50 mg Zoloft över helgen och på måndag sänka till 25 mg så snart är den utsatt. ”One down – several others to go.” En dag i taget. Ett steg i taget. Ett ögonblick i taget.

En bön av Heliga Birgitta delar jag med mig idag:

Jesus, du vet vad som är bäst för mig i denna
situation. Låt din kärleksfulla plan för mitt liv bli
förverkligad. Själv är jag så osäker på vad som
är rätt eller fel, vad som är din vilja i mitt liv. Men
du vet allt och kan allt. Därför ber jag dig: Öppna
den dörr framför mig, som jag skall gå in genom och
stäng alla andra dörrar som skulle leda mig fel. Tack
att du vill mitt allra bästa. Jag litar på din ledning!
Amen.

Visa mig, Herre, din väg och gör mig villig att
vandra den.

Kram


Brrr....

15 minusgrader i morse. Brrr. Som tur var blåste det inte. Nu skiner solen så jag hoppas det blir en skön stavpromenad lite senare.

Doktorn ringde innan och jag kunde säga att jag känner mig lite mindre dålig. Humöret är lite bättre och det finns hopp. Alltid nå’t. De kroppsliga symptomen är ju inte borta men jag har hopp om att bli bättre. Jag hoppas det ska gå stadigt uppåt i fortsättningen och inte så mycket upp och ner. Så länge omställningen av mediciner fortsätter så kan ju vad som helst hända, dock hoppas jag på bättre tider.

Dagens bibelord jag delar med er är Ps.139

Herre, du rannsakar mig och känner mig.

Om jag står eller sitter vet du det,

fast du är långt borta vet du vad jag tänker.

Om jag går eller ligger ser du det,

du är förtrogen med allt jag gör.

Innan ordet är på min tunga

Vet du, Herre, allt jag vill säga.

Du omger mig på alla sidor,

jag är helt i din hand.

Den kunskapen är för djup för mig,

den övergår mitt förstånd.

Var skulle jag komma undan din närhet?

Vart skulle jag fly för din blick?

Stiger jag upp till himlen, finns du där,

lägger jag mig i dödsriket, är du också där.

Tog jag morgonrodnadens vingar,

Gick jag till vila ytterst i havet,

skulle du nå mig även där

och gripa mig med din hand.

Om jag säger: Mörker må täcka mig,

ljuset omkring mig bli natt,

så är inte mörkret mörkt för dig,

natten är ljus som dagen,

själva mörkret är ljus.

Du skapade mina inälvor,

du vävde mig i moderlivet.

Jag tackar dig för dina mäktiga under,

förunderligt är allt du gör.

Du kände mig alltigenom,

min kropp var inte förborgad för dig,

när jag formades i det fördolda,

när jag flätades samman i jordens djup.

Du såg mig innan jag föddes,

i din bok var de redan skrivna,

de dagar som hade formats

innan någon av dem hade grytt.

Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,

väldig är deras mångfald.

Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,

når jag till slutet är jag ännu hos dig.

Döda de onda, Gud!

Låt mördarna försvinna,

de som trotsar dig med sina ränker

och fåfängt höjer sin röst mot dig.

Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre,

och avsky dem som reser sig mot dig?

jag hatar dem med glödande hat,

mina fiender har de blivit.

Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,

pröva mig och känn min oro,

se om min väg för bort från dig,

och led mig på den eviga vägen.

Blessings

Not always all that easy......

 

 

 

 


Barda

Är stolt över Gabriel. Han har även i år blivit uttagen till provfilmning för Barda. De provfilmar och intervjuar ca 300 barn (av typ 3000 sökande) och av dessa 300 blir 20 uttagna att vara med i programmet som sedan sänds till hösten. Förra året kom han också till provfilmning men inte med bland de 20. Gissa om han hoppas komma med i år. Det är sista chansen, se’n är han för gammal att söka. Så den 13:e februari ska han på casting på SVT. Spännande.

Solen skiner idag, än så länge, snön gnistrar och det är några minusgrader. Kan gärna få bli varmare och snöfritt snart tycker jag, fast det fortfarande är januari. Det är åtminstone ljust ute idag och det är väl alltid nå’t. Jag har en blomma i fönstret, tror det är en cyklamen, som jag fick av mor som ”krya-på-dig-blomma” för ganska längesedan. Plötsligt började den blomma igen. Jag tror jag tar det som ett tecken, ett gott tecken på att livet ska återvända och börja blomma igen inom kort. Köpte också en bukett tulpaner idag. Vill ha vår, både ute och inombords.

Hittade en bön som jag delar med mig till er:

Ljusets Gud,
Lys upp våra liv med ditt eviga ljus,
omslut oss med din närhet,
fördriv allt mörker
och låt oss för evig lovsjunga dig.

Blessings

 


Gud med mitt i allt......

Det var en jobbig dag igår, men jag kunde sova ganska bra. I morse hade jag skakningar och yrsel-ångest-svallning innan jag skulle stiga upp. Jobbigt. Tyckte ändå att morgonen gick rätt bra och var snäppet bättre än igår. Får dock inte ner pulsen fast jag bara sitter i soffan. Tänker att det har med sänkningen av Zoloften att göra. Dessa stackars signalsubstanser i hjärnan som mixtras med hela tiden, kanske inte konstigt att det blir en massa biverkningar i kroppen. Att det kan vara logiskt gör det dock inte mindre jobbigt och obehagligt. Antar att jag får vänta tills Zoloften är utsatt och Venlafaxinet varit kvar ensamt ett tag. Suck.

Jag är tacksam för den uppmuntran jag får från vänner som ber för och tänker på mig. Har fått till mig att Gud är med i allt det här jobbiga även om det inte känns så. Att inget ont kommer från Gud. Ja, jag är säker på att det är så, men jag kan inte hjälpa att undra varför Han tillåter det, för det gör Han ju. Och varför det tar så lång tid och så mycket upp och ner. Varför kan det inte bara gå sakta framåt, uppåt utan vara så osäkert och skört? Det är frågor jag ändå brottas med, fast jag vet att jag hela tiden får vara i Guds famn, att Han är här. Det borde vara nog, men jag erkänner att det inte alltid är det. Du som läser detta och ber, be gärna för mig och om Du hör Gud säga nå’t om det så hör av Dig.

Kram

Cute <3

Vår-Bön

Har mått relativt hyfsat ett par dagar, i alla fall i humöret och lite i kroppen, men idag mår jag inte bra, hög puls och skak, yr och ostadig. Why? Det var ju inte nå’t fel på hjärtat enligt ultraljud och EKG i fredags i alla fall. Vet mer efter 24-timmars EKG:et i slutet på nästa vecka, men jag både tror och hoppas att det ska utesluta något sjukligt. Önskar att jag kunde med avslappningsövningar och meditation få frid och ro inombords, men det funkar inte att andas djupt och lugnt och koncentrera mig på kroppsscanning etc. hjärtat slår ändå för fort för att det ska kunna vara lugnt inombords. Vissa dagar är det inte så, vilket är skönt, men just idag är det så, än så länge i alla fall.

Från och med idag sänker jag Zoloften till 50 mg. Jag hoppas att det ska gå bra och att den ska kunna sättas ut framöver. Jag hoppas också att jag ska bli stabilare, men jag kan tänka att det inte vänder så länge inställningen av medicinen håller på, det lär jag väl känna av ett tag. Ibland känns det ok  och ibland, som just nu, är det bara så jobbigt och svårt.

Jag sökte upp Svenska Kyrkans Bönesida igen och fann denna vår-bön:

”Herre, tack för blåsipporna och fåglarna som kommer tillbaka.
Tack för livet som föds på nytt och på nytt.
Tack för ljuset och tveksam solvärme.
Tack för ännu en vår,
Herre, fyll också mig med nyskapelsens kraft.”

Ja, Gud, snälla fyll mig med nyskapelsens kraft. Med frid och ro och lugn inombords. Sådan jag har varit och vill bli igen. Låt det bli vår i hela mig igen.

Blessings

O yes, please.....

 


Bibelord i telefonen

Den mörkaste tiden verkar vara över – i alla fall när det gäller vädret. Det är fortfarande mörkt när jag stiger upp men när jag följer Gabriel till skolan är det ljust och det var det inte för några veckor sedan. Det måste betyda att ljuset är på väg mer och mer och att det finns hopp i år också.

Önskar verkligen att den mörkaste tiden också ska vara helt över när det gäller hälsan. Att ljuset ska komma mer och mer för varje dag. Svårt att tro på emellanåt, men jag måste tro det i alla fall. Dagens Bibelvers på min app i telefonen är:

Psaltaren 103:1-5

Lova Herren, min själ,

hela mitt jag vill prisa hans heliga namn!

Lova Herren, min själ,

minns allt det goda han gör:

han förlåter alla mina synder

och botar alla mina sjukdomar,

han räddar mig från graven

och kröner mig med nåd och barmhärtighet,

han fyller mitt liv med allt gott,

och jag blir ung på nytt som en örn.

Ha en bra vecka, önskar jag oss alla.

Blessings

Ok, men hur lång tid ska läkandet ta då........?

 


Livets källa

Idag är söndagens tema ”Livets källa” och TV-gudstjänsten från Tärnaby kyrka talar, sjunger och ber om just det. Bibelordet är bl.a. från Joh.4 ”Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.”

Också från Matt.11:28 ” Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

Det är löften att ta till sig idag och alla dagar. Vissa dagar är det lättare, andra dagar är det svårare.

Idag skiner solen och det är kallt. I morse var det 10 minusgrader. Snön ligger kvar och kommer väl att göra det ett tag. Ska ta mig ut en runda idag med. Har märkt att det blir ljust lite tidigare på morgonen nu, inte mycket, men ändå.

En dag i taget, ett ögonblick i sänder.

Nu sjunger ett par från Frälsningsarmén: ”Från källans djup jag önskar få av vattnet som livet mig ger. Till inget annat nu jag trår, än vattnet som livet mig ger. Då nalkas en som mitt rop har hört. Min djupa nöd har Hans hjärta rört. Jag vet att han min längtan ser och levande vatten mig ger.”

Kram

Livets källa....

 


Helg igen

Ganska svag, yr och ostadig idag med. Trött typ hela tiden. Jobbigt att det inte går över, men jag kan tänka att det inte vänder så länge inställningen av medicinen håller på, jag menar jag sänkte ju Zoloften igår och det lär jag väl känna av ett tag. Först när jag bara tar Venlafaxin och efter ett tag då kan vi väl se om det är så det ska vara.

Det gick bra för Gabriel hos tandläkaren. Han var bedövad i halva munnen flera timmar. Så idag är han och Magnus ute i nå’n leksaksaffär och väljer en belöning :-)

Kollade på hemsidan om böner för olika situationer i livet och klickade på ”Låt Gud välja din bön.” Den här blev det:

Helige Ande!
Hjälp mig att kunna be!
Mina egna ord är tomma och kraftlösa. Men Jesus har ju lovat att sända Hjälparen, den Helige Ande, som skall lära oss allt och undervisa oss om allt.
(Joh 14:26)
Kom, Helige Ande!
Hjälp mig att kunna slappna av och vara stilla inför Dig. Förlåt mig alla dessa tankar och känslor som är orena och som hindrar mig från att ta emot bönens Ande.
Fyll mig i stället med Dig själv. Ge mig gåvan att tro på Dina löften om bönhörelse.
Ge mig kärlek till de människor som Du manar mig att be för.
Och när mina ord har tagit slut, ge mig då tungotalets gåva, så att jag kan be med ord och på ett språk som Du själv ger mig.
Tack för att Dina änglar hjälper oss att be.
(Upp 8:3-4)
Jag litar på Ditt löfte att Du hör mig, vad jag än ber om i Jesu namn.
Amen.

Blessings

.....and I wish that to be true...

 


Hjärtligt

Så har jag då äntligen varit hos hjärtläkaren och fått göra ett ultraljud på hjärtat och ett EKG. De båda undersökningarna visade ingenting sjukligt, inga klaffar som var fel och inget annat galet heller, utom att hjärtat slår lite väl fort. Hon tror att det beror på ångesten och/eller tabletterna, ungefär vad min psykiater säger. Men jag ska i alla fall få göra en 24-timmars EKG-inspelning, så den 31/1 ska jag dit och få en sådan apparat påkopplad och ha den 24 timmar, bara så man kan se hur det ser ut under ett helt dygn. Det känns rätt skönt att få göra det, så man kan utesluta andra sjukdomar om inte annat. Hon är också en väldigt fin läkare. Italienska är hon. Hon kom ihåg mig, att jag varit hos henne för drygt tre år sedan. Hon till och med kramade om mig och sa att ”Det blir bra så småningom.” Mottagningen är lika fin som hon. Tavlor, vaser, ljus och bilder med röda hjärtan. Till och med tvålbehållaren på toan var ett rött hjärta. Det är en eftertänkt miljö. Nu, efteråt, är jag trött och svag och ostadig. Hoppar över stavgången idag. Dammsuger istället, det behövs ändå.

Min doktor ringde ju också i morse och nu har jag sänkt Zoloften till 75 mg, den ska ju ut så småningom, så sakta men säkert….

Så är det fredag igen. Gabriel ska till tandläkaren i eftermiddag och dra ut en tand som inte vill släppa fast den nya har kommit ovanför. Magnus ska gå med honom :-)

Kram

Tvålbehållaren hos hjärtläkarmottagningen.....

 

 


Önskar.....

Fina kollegan Karin Håkansson skriver psalmer och igår skrev hon i sin logg på Facebook den här:

Har vi en gång sett vårblommor spira…
1. En snöflinga skön som en stjärna, ligger så skör i min hand.
Helt ensam tål den så lite, men många kan lamslå ett land.
Bilar och tåg kan de stoppa och planerna faller så platt, När de bildar väldiga drivor i snöstorm en kall vinternatt.

 Refr. Har vi en gång sett vårblommor spira, vågar vi trots allt tro.
Ljuset ska komma med värme och liv. Ljuset är starkast ändå.

Känner att det verkligen är dags att bli bra nu. Det händer så mycket runt omkring och jag vill så gärna vara frisk och kunna räcka till och finnas till för mig själv, min familj, mina föräldrar o.s.v. Idag har det gått en vecka med både Venlafaxin och Zoloft och det lär ta tid innan man kan se vart det barkar hän. Doktorn ska ringa imorgon, får se vad han säger då. Det här med tid och tålamod….. Önskar verkligen att hälsans ljus kommer för att stanna.

Kram


"Det ser ju bra ut..."

Ja, så sa han, grannen jag mötte i morse. Han frågade hur det var med mig om jag var frisk. ”Nej”, sa jag. ”Men det syns inte, du ser bra ut.” ”Ja, det syns inte på utsidan”, sa jag. ”Var har du då ont?”, frågade han. Jag skulle ha svarat att ”Jag har ont i själen”, men jag var inte så snabb i tanken. Så jag sa som det var och han sa ”Jobbigt. Kom igen.” ”Ja, jag hoppas på bättre tider snart”, sa jag. Jag frågade hur han mår och han är inte riktigt bra heller tydligen. Vi kom överens om att ta en dag i sänder. Se’n gick han med sin hund. Och jag tänkte på att han frågat var jag hade ont. En sekund tänkte jag, ”tänk om man ”bara” haft ont nå’nstans.” Men jag vet att värk är ett gissel och också kan få en människa att helt tappa all mening. Jag har dock ganska hög smärttröskel för fysisk smärta, så innan jag kommer över den tröskeln klarar jag smärta ganska bra och kan leva som vanligt ändå. Men nu är värken i själen och sätter sig också som många andra symptom i kroppen, vilket är mycket mer komplicerat och jobbigt.

Min mobiltelefon visar att det är -15 grader ute, så det är kallt om näsan, och alla andra delar i kroppen. Solen skiner typ så kanske det är ok att gå ut en stund i alla fall.

Blessings

I'll do my best......

Vinterlandskap

Så var det dags igen. Snö överallt och några minusgrader. Till och med Gabriel som vill ha snö på vintern tyckte i morse att det var jobbigt med snön. Nåja, är det januari så är det. Det blir att klä sig varmt på stavpromenaden.

Mår ungefär som igår. Är ganska säker på att det är insättningssymptom på Venlafaxinet. Känner igen dem från i höstas när jag trappade ner dem. Hoppas de inte varar så länge.

Träffade en av Mariadöttrarna (nunnorna som bor vid Limhamns Torg) i affären imorse och hon försäkrade mig om deras förböner och tankar. Det känns bra att ha nunnor som ber för mig :-)

Kram


Hopp i Metro

Att läsa tidningen Metro kan ibland vara upplyftande. Såhär stod det: ”Håll ut, vi går snabbt mot ljusare tider. Kliver du upp klockan sju för att gå till jobbet och tyngs av mörkret? Håll ut, om 45 dagar är det ljust vid den tiden.” ”Och den 18 mars vinner äntligen ljuset över mörkret. Då blir dagen längre än natten.”  Det handlar ju om ljus och mörker utomhus, men jag behöver att det blir så inombords också. Har förmodligen både insättningssymptom av Venlafaxinet och nedtrappningssymptom av Zoloften. Hoppas att det ska stabilisera sig snart och jag bli bättre, att mörkret ska vika för ljuset. Tid, tålamod och tillit – ja, det är väl just det svåraste.

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig, lyssna på mig, skynda till min hjälp.
Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg. Du ska leda och styra mig, ditt namn till ära.
Du ska lösa mig ur snaran de gillrat, du är min tillflykt.
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.
(Psaltaren 31:2-6)

Blessings

Let's hope so

 


En resa mellan tvivel och tro

Det var temat på TV-gudstjänsten idag. Inte resa från tvivel till tro utan just resan mellan de båda, för så är ju livet. Alla sånger och tal handlade just om tvivel och tro. Om hur livet är. Det går upp och ner mellan de båda och att hämta kraften och trösten från Gud, oavsett hur hårt och svårt livet är. Ja, en sådan gudstjänst passade ju bra idag. Det är ju precis så livet är, man kastas mellan tro och tvivel och hopp och förtvivlan. Jag undrar när det ska bli lite mer stabilt och att resan mellan tvivel och tro är lite lättare att resa. Jag hoppas det blir snart. ”Rena mig, så blir jag ren. Hela mig, så blir jag hel. Dra mig nära Dig så får mitt hjärta ro.” Den bönen bads och den tar jag till mig idag också. ”Ny tid, Ny kraft, ett oskrivet blad” – sjöng de i en sång och det låter ju också hoppfullt.

Snöflingor yr i luften idag också. Det blåser lite mer än igår och är några minusgrader. Himlen är ljusgrå och solen försöker sitta igenom molnen, vi får se om den lyckas.

Avslutar med psalmen 217 i sv.psalmboken:

”Gud ,för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.

Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.

Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går
led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.

När min tanke, tvivelstrött, obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid - inneslut den i din frid.

All din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet men du är barmhärtighet.”

Blessings

 

 

 


”Tänk på att det snart bli bättre och ljusare…..”

Ja, så sa hon, en vän jag träffade i affären, som jag inte träffat på flera år och jag berättade hur det var med mig. Efter en stunds samtal sa hon ”Jag önskar dig lycka till nu och tänk på att det snart blir bättre och ljusare. När man känner sig helt nere och inte tror att det ska vända, då plötsligt vänder det.”

Ja, jag hoppas verkligen att hon har rätt. Att denna nya etapp med ny medicin och utfasning av den gamla ska ge goda resultat. Just nu känns det inget vidare, men det hoppas jag sannerligen att det kommer att göra snart.

Idag är det soligt ute, men det flyger omkring några snöflingor i luften ser jag. Idag får jag väl ta mig ut en liten sväng med stavarna i alla fall. Jag måste ju röra på kroppen trots ostadigheten.

Blessings

Good advice, but oh, so hard......

En ny etapp

Har varit hos doktorn idag och inlett en ny etapp….. igen… Vi kollade tillsammans igenom min journal ända från 2009 då jag var dålig och gick hos förre läkaren. Jag hade verkligen ett h-vete då också och ändå var jag bättre då än vad jag är nu…..hm.  Jag ville se när det var vi bytte medicin där och hur snabbt det blev bättre. Det visade sig att det var i senare delen av februari 2010 som Venlafaxin fick byta ut Zoloft och redan en månad senare var det lite bättre och vi ställde in rätt dos. Sedan var jag mer eller mindre ”frisk” med dem ända fram till augusti 2012, då jag kom till min nuvarande läkare och jag ville trappa ut Venlafaxinet för jag trodde det var dem som gjorde mig sjuk. I retrospektiv skulle jag nöjt mig med att sänka dosen….. men det är lätt att vara efterklok och kanske var detta något nödvändigt. Vad vet jag. Nu har jag i alla fall börjat med Venlafaxin igen parallellt med Zoloft, vilken ska fasas ut så sakteliga. Jag hoppas verkligen att detta ska vara lösningen. Enligt journalen vi läste var det nästan precis likadant då så vi nästan har ett facit på behandling. Hoppas verkligen att det facit stämmer och att det blir förbättring snarast för jag är riktigt trött på att må dåligt nu.

Blev riktigt trött efter läkarbesöket också, så jag hoppas över stavpromenaden idag. Det är dessutom jättekallt ute. Visserligen bara några få minusgrader men med friska nordliga vindar blir det betydligt kallare. Ska snart vila på spikmattan.

Kram

I really wish......

 


Kallare

I morse snöade det, regnblandad snö, och blåste. Blåser gör det fortfarande men uppehåll och under dagen ska visst temperaturen sjunka, så nu är det dags för kallare väder igen. Ja, det är ju januari så det är ju väntat. Inget att göra nå’t åt med andra ord. Får klä mig varmt när jag går ut på stavrundan idag.

Vaknade med lite hjärtklappning och lite ångest innan Magnus klocka ringde. Inte lika mycket som igår, men ändå. Tung, ostadig (och allt det andra….) idag med, men ett litet snäpp bättre än igår, än så länge…. Hoppas det håller eller blir ännu bättre. Igår var det verkligen jobbigt, som att vara Sisyfos som låg under stenblocket….. Är riktigt trött på att må dåligt nu. Vill bara bli frisk.

Skulle gärna vilja att det var lättare att sjunga och leva i ”Underbar frid, underbar frid, frid som är världen kan ge. När han förde min själ ifrån mörker till ljus fick jag underbar,  underbar frid." Det är en del sånger och citat som nu faller platt till marken, eller i alla fall, får mig att tänka efter innan jag citerar. Kanske fler som skulle göra det… Men som sagt, jag önskar verkligen att det blir frid och ro och hälsa snart igen.

Kram

wow, how strong I must be......

Sisyfos

Ja, så känner jag mig, som Sisyfos. Stenblocket rullar ner varje gång jag lyckas komma upp på krönet. Vaknade med ångestattack vid 4.30 och hade flera sådana innan jag gick upp vid 7. Skitjobbigt. Yrt, skakigt, hjärtat rusar. Praktiserade djup bukandning vilket hjälpte, men det kom ju tillbaka som sagt. Jobbig morgon, yr, ostadig, hög puls, skakig, svag, andfådd. Jobbigt. Har lugnat ner sig lite nu (vid 10) men det är en tuff dag idag hitintills. Hoppas att resten av dagen blir bättre. Är trött på det här Sisyfos-syndromet.

Igår fick jag del av en bön som jag gärna tar till mig:

Du vet vägen för mig!

Gud jag ropar till dig om morgonen.

Hjälp mig att be och samla mina tankar,

ty på egen hand kan jag det inte.

 

Inom mig är det mörkt men hos dig finns ljuset.

Jag är ensam men du överger mig inte.

Jag är modlös men du har tålamod.

Jag förstår inte dina vägar men du vet vägen för mig.

 

Far i himmelen, jag tackar och lovar dig

för nattens vila

för den nya dagen

för all din godhet och trofasthet i mitt förflutna liv.

 

Du har gjort mig mycket gott.

Låt mig också ta emot det svåra ur din hand.

Du lägger inte på mig mer än jag orkar bära.

Du låter allt tjäna till det bästa för dina barn.

 

Blesssings

Åh, hej....högt......

 


Ännu en grå, mild dag

Jullovet är slut och barnen är i skolan. Det kom upp i tid allihop och verkade inte allt för trötta. Jag tror de tycker det är ganska kul att få träffa alla kompisar igen efter ledigheten. Det gick bra för mig också att gå upp mer än en timme tidigare än jag gjort de senaste tre veckorna. Sov lite bättre inatt.

Doktorn ringde redan vid 9-tiden i morse och han har fått mail från mig med en liten rapport för varje dag. Fortsätter vänta ut den här höjningen och så ses vi på fredag.

Idag skulle min svärfar, Arne, ha fyllt 68 år om han levat. Det är 5 år sedan han dog i cancer, denna djävulska sjukdom. 5 år, det är ju inte klokt. Tänk vad tiden går fort. Och vi saknar honom så fortfarande. Tänder många ljus idag.

Blessings

Well..........

Vardagsrutiner.... snart

Sista dagen på jullovet. Magnus jobbar idag så han gick upp tidigt, vilket också jag gjorde (lite). Imorgon måste jag upp ännu tidigare så jag kan följa Gabriel till skolan och komma in i rutiner igen. Jag har inte haft problem med det tidigare, men nu tar jag så många tabletter som gör mig trött, så jag får hoppas det går bra. Idag mår jag ungefär som igår tror jag, lite mer ont i nacke och huvud. Jobbigt också att vara yr och ostadig oavsett kroppsställning. Och att det mesta är en kraftansträngning. Doktorn har lovat ringa imorgon igen, vi får väl se om han kommer ihåg det ;-) Se’n har jag tid hos honom på fredag förmiddag.

Ska som vanligt ta mig ut med stavarna senare. Det är grått och vindstilla idag också, men inte kallt.

Kram

 
No sh..t...

 


Epifania

Idag är det Trettondagen och den heter ”Epifania” som betyder uppenbarelse. De vise männen fick en uppenbarelse att följa stjärnan till Jesus och hylla Honom som Gud och kung. Enligt legenden hette de Kaspar, Melkior och Baltasar och de representerar dels tre olika världsdelar: Europa, Afrika och Asien samt tre åldrar: ungdom, medelålder och ålderdom. Jag såg en dokumentär på TV igår just om Mysteriet med de vise männen, se gärna den. Det var inte en negativ dokumentär som hela tiden försökte motbevisa allt som står i Bibeln och andra källor utan tvärtom väldigt saklig och positiv till hela historien. Har sett TV-gudstjänsten som också hade samma tema och var en gudstjänst med barnen i centrum.

Grått ute idag, men det blåser ju inte i alla fall. Jobbigt idag med. Lite lugnare i natt och i morse men ännu en dag att överleva. Läste i Jeremia 17:14, en bön av profeten: ”Bota mig, Herre, och jag är botad! Rädda mig och jag är räddad! Du är min lovsång.” Ja, kunde Jeremia be på det sätter så kan väl jag.

Just nu är det filmen ”Patch Adams” på TV. Har sett den ett antal gånger och har du inte sett den så gör det. Där påminns man om att se längre än en egna begränsningar, förbi hindren. Hm, det kan ju vara bra.

Här är förresten ett klipp från Nyårsfestivalen med dansgruppen Johanna är med i. Hon är längst fram :-)

Blessings

Really.....

Suck....igen

Tuff natt igen, i alla fall på morgontimmarna. Ångestattack, skakningar, hög puls etc. Jättejobbigt idag. Var ute och handlade och blev fick en ”attack” igen när jag gick hem, brukar inte bli så när jag går eller så. Fortsatte gå hem, andades. Antar att det är höjningen av medicinen som gjort mig så pass mycket sämre idag (3:e dagen på 125 mg) och att det kommer att gå över igen, snart hoppas jag.

Att livet kan vara så jäkligt. Att mediciner och sjukdomar kan göra så mycket elände. Jag har sagt det förr och det tål att upprepas: ”När man är frisk har man många önskningar, när man är sjuk har man bara en.” Vill verkligen bli frisk nu!!!!

Nu är Johanna också hemma. Allt hade gått bra och vi har fortfarande inte sett till henne idag (kl.11.00) :-)

Läste ur Efesierbrevet idag på morgonen och försöker ta till mig så mycket jag kan: Ef.1:17-21

"Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande".

Behöver påminna mig om att samma kraft som uppväckte Jesus från de döda finns tillgänglig för mig. Gud, hjälp mig med det.

Sol idag i alla fall, ta vara på ljuset.

Kram

Must remember.......

Espresso House Limhamn

Så har jag då äntligen varit på Espresso House Limhamn och fikat. Jag och Magnus gick dit och drack förmiddagskaffe. Det var jättemysigt därinne.

Vaknade utan ångestattack idag, vilket var bra. Lite bättre på morgonen än igår. Efter  Espresso House är jag nu skakig, ostadig, svag och trött och sitter i soffan med varm vetekudde på nacken och tar det lugnt en stund, innan jag ska gå ut på stavpromenaden – den blir kort idag. Pratade med doktorn igår och gick med på att höja Zoloften till 125mg. Hoppas att det ska hjälpa så att jag kan få fler och fler bättre dagar i följd. Nu är det ju risk för mer biverkningar igen ett tag efter höjningen, men hoppas att det inte ska bli så. Önskar mig mer energi och mindre yrsel, skakighet och svaghet.

Ikväll kommer Johanna hem, så då blir familjen fulltalig igen. Skönt. Hon har haft det jättebra i alla fall.

Igår åkte julen ut, så nu kan våren få komma.

Blessings

 


Mööög

Vaknade med hjärtklappning, yrsel, kallsvettning och skakning. Andades lugnt och djupt och det la sig. Jag fattar inte varför det blir såhär. Möööög, vad jag mår dåligt idag. Ostadig, yr, skakig, svag. What is this? Varför blir det inte stadigt bättre? Sisyfos-syndrom känns det som. Ända se’n den 26:e har jag känt mig någotsånär. Först rätt ok, sedan lite sämre men ändå inte nere i gyttjan. Idag är jag nere och kravlar i gyttjan igen. Why???? Doktorn ringde inte igår. Han glömde väl…. Får se om han ringer idag. Och vad han i så fall säger.

Magnus och Olivia kom hem igår kväll. Allt hade gått bra och idag sov Olivia länge :-)

Idag är en dag att överleva. Ska gå ut med stavarna i alla fall. Försöka ta ner julsakerna.

Blessings


Januari

En helt vanlig onsdag idag, förutom att det fortfarande är skollov. Magnus och Olivia kommer hem ikväll. De flög från Umeå nu på morgonen och skulle sedan sitta många timmar på Arlanda för att sedan landa på Sturup vid halvsju-tiden ikväll. Skönt att få hem dem igen. Johanna och Jenny stannar hos kompisen i Umeå till på fredag. Är glad att de alla fick en jättebra Nyårsfestival och fina och roliga dagar.

Gabriel är fortfarande förkyld, hostar och så. Grått ute är det också. Det är i alla fall inte så kallt, vilket jag tycker är bra.

Mår fortfarande ganska kasst. Emellanåt, vid vissa ögonblick, kan jag känna mig het ”som vanligt” och tänka att ”det blir snart bra”. Se’n blir det sämre igen och det är så himla tråkigt och jobbigt. Doktorn ska ringa idag igen, får väl se när han ringer och vad han säger. Jag vill inte ändra något med tabletterna så länge han har semester i alla fall.

Har fortfarande inte tagit bort några julsaker, men jag tror att idag är sista dagen de är uppe.

Kram


"Se, jag gör allting nytt."

Jag, det säger Gud i Uppenbarelseboken 21:5. Måtte detta nya år bli betydligt bättre än det som gick, på många plan. Önskar och ber innerligt att Gud verkligen ska göra något nytt, friskt och starkt i mitt liv, i hela min varelse. Min coach och vän Johan sms:ade igår att: ”Nu kan det bara gå uppåt snart för dig, Monica.” Jag hoppas han har rätt.

Det var en jobbig natt. Så mycket smällande av fyrverkerier, hela kvällen och fram till typ halv ett. Så dagen idag är också ganska tung. Tänk om folk kunde smälla sina raketer vid midnatt och inte vid alla andra tidpunkter, eller rent av att förbjuda fyrverkerier för privatpersoner och låta staden ha ett stort fyrverkeri vid midnatt. Det vore bra tycker jag, inte bara för mig (som vill sova) och för Gabriel (som tycker det är obehagligt) utan för alla hundar och katter som blir helt tokiga och en del måste ta lugnande medicin för att komma igenom kvällen och natten. Jag skulle nog bott i en stuga långt inne i skogen, långt från närmaste granne, under nyårsafton. Nåja, nu är det över och ett nytt år har börjat.

Jag har sett TV-gudstjänsten och då lästes Psalm 121:

Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp?

Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.

Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.

Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel.

Herren bevarar dig, I hans skugga får du vandra,

han går vid din sida. Solen skall inte skada dig om dagen,

inte månen om natten. Herren bevarar dig från allt ont,

från allt som hotar ditt liv.Herren skall bevara dig

i livets alla skiften, nu och för evigt.

Jag läste också dagens bibelord i min kalender och det var från Klagovisorna 3:22(-26)

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig.

Varje morgon är den ny, stor är din trofasthet.

Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom.

Herren är god mot den som kommer till honom, mot den som sätter sin lit till honom.

Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren.

Det bådar gott inför det nya året även om det inte känns så just nu. Men känslor är inte allt…. tankar är inte allt… kroppsliga sensationer är inte allt….. osv. (lite mindfulness där :-)

Så en grå dag att börja 2013, men det är 364 dagar kvar och en hel del av dem kommer att bli ljusa och soliga på många sätt.

Blessings

 

 

 


RSS 2.0