Typiskt

Jag brukar tycka att det är så skönt när predikan till söndagen är skriven och allting är färdigt. Då kan jag liksom låta hjärnan få tänka på annat och kan göra andra saker utan att ha den ”hängande över mig”. Jag är som en osalig ande ibland när dagarna går och jag inte får någon ordning på det hela, men när det är gjort så är det så skönt. I onsdags satte jag mig vid datorn och skrev söndagens predikan och jag gjorde färdigt powerpointen och allt var klappat och klart, vilket var så skönt. Igår förmiddag läste jag så ett inlägg av en av de teologer jag har stor respekt för och vet att han är otroligt kunnig och djup och ödmjuk och det jag läste gav så mycket djupare insikt i söndagens tema att jag förstod att jag måste skriva om halva predikan. Den skulle inte funka inte som den var. Typiskt. Och samtidigt var det spännande för det gav nya perspektiv som jag verkligen vill förmedla, så det var inget annat att göra än att skriva om den. Jag berättade för Magnus vad som hänt och han sa bara – ”kan du inte predika som du tänkt och ta det djupare en annan gång?” Men, nej, jag funkar inte så. Jo, ibland måste tankar och ny kunskap få mogna och gro innan man kan förmedla den, men andra gånger är det bara nödvändigt att gå vidare och så var det nu. Så, med en ny predikan i pärmen ser jag fram emot söndag. Välkommen du också om du vill ha lite nya perspektiv :-)

 Idag delar jag en bön av Moder Teresa:

”Herre, gör mig fri från min likgiltighet och min okänslighet inför hur de fattiga har det. När jag möter dig hungrig eller törstig eller som en främling, visa mig hur jag kan mätta din hunger, stilla din törst eller ta emot dig i mitt hem och i mitt hjärta. Visa mig
hur jag kan tjäna dig i den allra minsta av dina bröder, Amen.”

Blessings

 Bara för att ;-) ;-)

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0