Dagarna går

Redan fredag och solen skiner. Minusgrader förstås, men ljust så det måste bli en promenad senare. Har hunnit med träning, hårfärgning, dusch, tvätt och nu fika. Ja, tvätten håller ju på förstås. I tisdags gick jag till frissan för att beställa en tid för klippning och hon hade tid samma dag på eftermiddagen, så jag tog den, så blev det gjort. Så nu är det både klippt och blekt, vilket är skönt.

Magnus ska komma hem ikväll, om tågen går som de ska…. Jag tror att han haft det bra, det verkar så i alla fall :-)

Vi har ledig helg den här helgen och det är skönt. Jag har börjat på predikan till nästa söndag så det är Ekumenisk gudstjänst i Brunnsparkskyrkan som avslutning på Ekumeniska bönevecka, som vi har nästa vecka. De flesta har böneveckan denna vecka, men här i Tranås har vi alltid vecka 4 av någon anledning och det går ju lika bra det :-)

Idag delar jag Psaltaren 139:1-18
”Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.”

Grace & Peace

 :-)

Älskad & Utvald

Dessa två ord är det viktigaste att komma ihåg från söndagens predikan. Jodå, det blev en liten djupdykning och det verkar som att de flesta tyckte det var intressant. De som inte tyckte det sa inget ;-) Men trots djupdykningen och en relativt lång predikan är det ändå dessa två ord, älskad och utvald, som är de viktigaste att komma ihåg och ta till sig. Lyssna gärna till predikan här.

Idag åkte Magnus med tåget till Malmö. Lite avundsjuk är jag. Inte för själva resan men att han ska få träffa flickorna med respektive och ha kul. Ikväll ska de gå och bowla allihop. Det blir säkert roligt. Det brukar ju vara jag som åker så det var ju Magnus tur nu. Han behöver också lite ledighet. Vi har dessutom ledig helg nu till helgen så det blir extra lugnt för honom. Jag kan också ägna mig åt lite annat än predikoförberedelser, fast det lär nog bli en del sådant ändå för jag ska ju predika i Brunnsparkskyrkan den 27/1, på den ekumeniska gudstjänsten som avslutar böneveckan. Så det är ju bra att jag har extra tid på mig för det.

Vädret är tråkigt. Just nu är det mulet, men solen skiner också då och då. Det är dock kallt. Minusgrader och igår blåste det nordliga vindar i alla fall. Jag har inte varit ute än idag, men det verkar kallt idag också och prognosen verkar inte lovande heller. Emellanåt vill jag helst bara gå i ide, precis som andra vintrar :-)

Delar en bön från Psaltaren 86:5-11
”Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla som åkallar dig. Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig. Ty du är stor, du gör under, du ensam är Gud. Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning.”

Grace & Peace

 <3

Typiskt

Jag brukar tycka att det är så skönt när predikan till söndagen är skriven och allting är färdigt. Då kan jag liksom låta hjärnan få tänka på annat och kan göra andra saker utan att ha den ”hängande över mig”. Jag är som en osalig ande ibland när dagarna går och jag inte får någon ordning på det hela, men när det är gjort så är det så skönt. I onsdags satte jag mig vid datorn och skrev söndagens predikan och jag gjorde färdigt powerpointen och allt var klappat och klart, vilket var så skönt. Igår förmiddag läste jag så ett inlägg av en av de teologer jag har stor respekt för och vet att han är otroligt kunnig och djup och ödmjuk och det jag läste gav så mycket djupare insikt i söndagens tema att jag förstod att jag måste skriva om halva predikan. Den skulle inte funka inte som den var. Typiskt. Och samtidigt var det spännande för det gav nya perspektiv som jag verkligen vill förmedla, så det var inget annat att göra än att skriva om den. Jag berättade för Magnus vad som hänt och han sa bara – ”kan du inte predika som du tänkt och ta det djupare en annan gång?” Men, nej, jag funkar inte så. Jo, ibland måste tankar och ny kunskap få mogna och gro innan man kan förmedla den, men andra gånger är det bara nödvändigt att gå vidare och så var det nu. Så, med en ny predikan i pärmen ser jag fram emot söndag. Välkommen du också om du vill ha lite nya perspektiv :-)

 Idag delar jag en bön av Moder Teresa:

”Herre, gör mig fri från min likgiltighet och min okänslighet inför hur de fattiga har det. När jag möter dig hungrig eller törstig eller som en främling, visa mig hur jag kan mätta din hunger, stilla din törst eller ta emot dig i mitt hem och i mitt hjärta. Visa mig
hur jag kan tjäna dig i den allra minsta av dina bröder, Amen.”

Blessings

 Bara för att ;-) ;-)

 


Ja, vad kan man vänta sig…

Vintern är tillbaks, vilket förstås är helt normalt i januari, men ändå. Det har snöat hela natten och jag väcktes väldigt tidigt av att både gata och trottoar plogades. Se’n fick jag skrapa bilen när jag skulle köra och handla. Hela bilen. Trots att den står i carport. Det hade blåst in kall, fuktig snö och satt sig fast runt om hela bilen. Nåja, jag är glad att jag har en bil att skrapa. En bil som fungerar. Som jag kan köra och handla med. Vi har i alla fall inte haft strömavbrott och andra struligheter, som det varit på flera andra platser i Sverige. Tranås verkar ligga bra till när det gäller att klara sig från de värsta oväder.

Idag är det i alla fall onsdag och jag behöver verkligen få till någon struktur på predikan till söndag. Det ska ju handla om Jesu dop och predikan är fortfarande spretig och vild. Det kan ju i och för sig vara bra men det finns för många lösa ändar som åtminstone behöver läggas i någon ordning. Välkommen på söndag och se om jag har lyckats ;-)

Igår ringde gynekologen med svaret på biopsin. Den visade en eksemreaktion. Ingen svamp, ingen psoriasis eller liknande utan eksem, så jag fick en starkare kortisonsalva som jag ska ta enligt ett schema och trappa ut under ganska många veckor och så får jag hoppas att det hjälper. Det har ju blivit bättre men stannat av lite och jag hoppas att detta ska ta det sista.

En kort tackbön från internet:

”Tack Gud för din ständiga närvaro, tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss, Amen.”

Blessings

 <3

 


Epifania 2019

Ännu en gång var temat för gårdagens gudstjänst Epifania, d.v.s. Uppenbarelse. Texterna handlar om stjärntydarna från Österns land som kommer för att hylla Messias. Varje år predikas över denna berättelse i kyrkor runtomkring och det finns lika många varianter av predikan som det finns kyrkor, vilket är ganska fascinerande. Hur många som tog samma predikan i år som förra året vet jag inte, men det är i stort sett omöjligt att inte använda sig om något som man sagt förut. Min predikan igår innehöll både sådant jag sa förra året och nyskrivet material, så du kan ju lyssna själv och se om du känner igen något eller om du tycker det var nytt för dig. Den finns i alla fall här på hemsidan. Hela gudstjänsten var väldigt fin och efteråt var det grötlunch (eller snarare brunch). Då hade vi också förmånen att få välkomna en ny civilmedlem och det är ju alltid väldigt fint.

Idag börjar skolan – med studiedag – så Gabriel är hemma. Men imorgon så blir det vardag igen. Bibelsamtalen börjar nästa måndag så jag är också hemma och det blir en del förberedelser och annat datorjobb denna vecka.

Det är mulet och ruggigt ute men det blir en promenad senare ändå. Det är ju ändå viktigt att komma ut även om vädret är sådär. Jag har sovit dåligt ett tag. Svårt att somna på kvällen och sedan vaknar jag ofta och drömmer mycket. Och när morgonen kommer, ja, då sover jag och har jättesvårt att komma upp. Dumt.

Häromdagen plockade jag ner julsakerna och nu ser jag att jag glömde julbocken. Den är så liten och står liksom och gömmer sig bredvid bokhyllan ;-) Nåja, han får följa med ner i källaren nästa gång någon går ner dit.

Idag delar jag en irländsk bön från internet:

“May the faith that gives us hope, May the love that shows the way, May the peace that cheers the heart, Be yours this day.”

Grace & Peace

 Fniss ;-)

 


PeriMenoPower

Igår kom en försenad julklapp till mig. Boken ”Perimenopower” av Katarina Wilk. Underrubriken är ”Hitta din superkraft när hormonerna svänger.” Så nu är jag en ”Superwoman in progress”, he, he. Det är en lättläst bok. Inte nå’n djupdykning i olika hormoner även om hon går igenom de viktigaste och deras funktioner, men mest en bok som talar om att ”Du är inte ensam”. ”Detta är normalt.” För kvinnor 35 år och uppåt är chanserna stora till igenkänning, vissa mer och andra mindre, men de flesta känner igen sig. Jag har ju så många böcker och lyssnar på podcasts o.s.v. men jag ville ha denna boken just för att jag hörde en intervju med författaren och kände igen mig i en hel del av det hon berättade och insåg, igen, att om jag vetat allt detta när mitt helvete började för nästan 10 år sedan, och vågat stå på mig när vården inte fattade, så hade jag kanske inte behövt gå in på vägen med antideppressiv medicin, ångestdämpande, sömntabletter och betablockerare. Visst de har hjälpt till och från, men de dämpar ju bara symtomen, orsaken finns ju kvar. Sömntabletterna hade jag bara en period och även stesoliden hade jag bara vid behov, i pytteliten dos och det är flera år sedan sist. Men Venlafaxinet har jag fortfarande inte blivit av med (men snart hoppas jag, kämpa på med uttrappning). Och selokenet har jag halverat och tänker sluta med snart också. Det är inget fel på mitt hjärta, det har alla EKG-test under åren visat, men ingen kunde tala om för mig att det är vanligt under klimakteriet, alltså under en lång tid, kanske 10-15 år. Yrsel, ångest, nedstämdhet och hur många andra symtom som helst är också normalt när hormonerna svänger, men det visste ju inte jag och fast jag faktiskt googlade och hade mina aningar om att det kunde vara så, och till och med gick till min dåvarande gynekolog för att kolla så fick jag svaret ”Nej, det finns inget som tyder på att du är i klimakteriet”. Trots att jag beskrev alla symtom jag hade. Ändå undersökte han bara mig. Tog inga hormonprover och visste tydligen inte att hormonsvängningar orsakade dessa symtom. Som sagt, jag önskar att jag visste då vad jag vet nu, men det gjorde jag inte och därför har jag under tio år försökt slåss mot symtom istället för orsak. Nu svänger inte bara hormonerna, nu har de sjunkit så pass mycket att det är jobbigt att slåss, men nu ska jag ju hitta min ”superkraft” ;-) så det ska väl gå vägen. Skönt ändå att veta att min intuition inte varit helt fel när jag under alla år tänkt att det haft med hormonerna att göra. Har aldrig känt mig bekväm med diagnosen utmattningsdepression. Jag har sagt det förr och jag håller fast vid att jag är en ganska glad och positiv person och depression har aldrig varit hönan för mig utan ägget. Nåja, nu är det nytt år och ”alla möjligheter är möjliga” ;-)

Imorgon är det gudstjänst kl.10.00 på temat Epifania och efter gudstjänsten är det grötlunch. Välkommen du också! På måndag börjar skolan, med studiedag…. Så tisdag är första dagen i skolan igen. Sista terminen i 2:an för Gabriel. Weird.

Delar korta versionen av Sinnesrobönen idag:

”Gud, Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden, Amen.”

Blessings

 :-) :-)

 


”Alla möjligheter är möjliga”

På Nyårsafton skickade jag sms till några vänner och familjemedlemmar och det första svar jag fick tillbaka var så bra: ”Gott Nytt ÅR! Alla möjligheter är möjliga!” Det kommer jag att ta med mig under året. Jag tyckte det var så bra och verkligen något att ta till sig. Så jag ger det vidare här på bloggen idag. Gott Nytt År – alla möjligheter är möjliga!

På Nyårsafton var vi hos vänner, som vi brukar, och det var en väldigt trevlig kväll. Igår hade vi gudstjänst kl.15.00 och temat var I Jesu Namn. Predikan finns att lyssna på här på hemsidan. Det var riktigt mycket folk och det är ju alltid kul. Ganska många som inte brukar komma på gudstjänst, speciellt ofta i alla fall, så det var extra roligt. Bra sätt att börja det nya året.

Igår började det blåsa ordentligt och det stormar i hela landet, mer eller mindre på olika platser. Här i Tranås är det inte jätteblåsigt och solen skiner men det är rätt kyligt och när det är kalla vindar så blir det så kallt i vår lägenhet för det blåser typ rakt igenom. Det ska mojna under dagen tror jag så det blir väl bättre så småningom.

Nästa gudstjänst vi har är på söndag, den 6/1 kl.10.00. Då är det Trettondagen och temat är Epifana (som vanligt). Välkommen då. Efter gudstjänsten blir det grötlunch så det blir lite extra festligt.

Delar en indisk dikt idag:

”Dagen i dag är en märklig dag. Den är din. Gårdagen föll ur dina händer. Den kan inte få mera innehåll än du redan har givit den. Morgondagen vet du ingenting om. Men dagen i dag har du. Använd dig av det. I dag kan du glädja någon. I dag kan du hjälpa en annan. Dagen i dag är en märklig dag. Den är din.”

Grace & Peace

 <3

 


RSS 2.0