Hopp och stöd på Facebook

Det var en fin krogshow i tisdags kväll. God mat och duktiga ungdomar som showade. Riktigt bra. De jobbar hårt med detta och ikväll är sista kvällen. Imorgon har de en välförtjänt studiedag. Skönt.

För mig var det för mycket med en helkväll. Igår var verkligen ett lågvattenmärke med extra allt av dessa jobbiga symptom. Fortfarande idag är det tufft. Yrseln fortsätter vara det värsta. Speciellt när den skiftar karaktär, vilket den gjort nu. Det är inte bara den ”vanliga” ostadigheten som varit min följeslagare mer eller mindre under snart tio års tid, utan nästan svimningskänsla emellanåt, har liksom ingen koll på kroppen, väldigt obehagligt. Det är jobbigt också för jag vet inte om det beror på medicinen, hormonerna eller något annat. Jag antar att det beror på alltihop och att det blir bättre. Det är bara under tiden som det är skit. Här är det bra med sociala medier som Facebook där det finns grupper med människor i samma och liknande sits och man kan få stöd och tips och så, samt att man kan få ge vidare av egna erfarenheter och bringa hopp till någon annan.

Idag är det sista januari och vintern har fortfarande grepp om oss. Dock har vi det bättre än flera platser i USA. Hörde att Chicago hade runt 25 minusgrader så jag ska inte klaga.

Förberedelser för helgen fortsätter och livet i övrigt måste gå vidare.

Idag delar jag en indisk dikt som jag delat förut:

Dagen i dag är en märklig dag. Den är din. Gårdagen föll ur dina händer. Den kan inte få mera innehåll än du redan har givit den. Morgondagen vet du ingenting om. Men dagen i dag har du. Använd dig av det.  I dag kan du glädja någon. I dag kan du hjälpa en annan. Dagen i dag är en märklig dag. Den är din.”

Blessings

 <3

 


Nya vägar

I söndags avslutade vi den ekumeniska böneveckan med gemensam Gudstjänst i Brunnsparkskyrkan. Det var verkligen en festhögtid och massor av folk, 250-300 pers. skulle jag tro. Vår musikkår, ekumenisk kör, nattvard och jag predikade och allt blev väldigt fint. Jag mådde skit dock. Yr och ostadig, vilket fick mig att bli nervös också. Jag var inte nervös för själva predikan, men för att jag inte skulle klara det rent fysiskt. Men det gick bra. Jag höll mig i talarstolen och koncentrerade mig på det jag skulle säga, och då brukar det ju gå bra. Jag älskar verkligen att predika och är det dessutom nästan 10 gånger så mycket folk som jag är van vid så tycker jag det är ännu roligare. Jag tycker om att predika för en liten skara också, ja, ibland är det bättre, men jag tycker också om när det är många och man ändå har en kommunikation med dem och ögonkontakt. Get ger mig glädje. Predikan hade rubriken ”Nya vägar” för jag tyckte det passade ämnet och den finns att lyssna på här på vår hemsida och den skulle också läggas ut på Brunnsparkskyrkans hemsida. Så håll tillgodo :-)

I söndags, igår och fortfarande idag så snöar det. Temperaturen skiftar mellan 0-gradigt och flera minusgrader. Vinter med andra ord….. Ikväll ska vi gå på krogshow på Plan B. Det är Estetprogrammet och Restaurangprogrammet som anordnar den, tis, ons, tor kväll. Trerätters middag och show. Det ser vi fram emot. Inte helt billigt, men jag tror vi får valuta för pengarna ;-)

En liten update i övrigt angående min hälsa. Jag har som sagt nedtrappningssymptom och det är jobbigt. Jag vet inte från stund till stund hur jag mår och det är tufft. Jag tar ett andetag, ett steg och ett ögonblick i sänder. Eksemet/utslagen i rumpan/underlivet vill inte heller försvinna. Jag fick ju en starkare kortisonsalva som jag tagit två ggr om dagen i två veckor och förra och denna veckan tar jag varannan kväll men det är mycket fram och tillbaka. Är det lite bättre på morgonen så är det värre igen på kvällen. Ser det lite bättre ut ena dagen så är det värre igen nästa dag. Och ändå gör jag allt för att bli kvitt det, både inifrån och utifrån. Tålamod, ja, men finns det ingen gräns för det….?

Nåja, nog om det. Till helgen har vi Kommendörsbesök både lördag och söndag. På lördag kl.16. är det Trivselträff då kommendörerna berättar om sig själva och sitt arbete och det är servering förstås. På söndag är det gudstjänst kl.10 och kommendören predikar och vi har dessutom soldatinvigning vilket vi gläder oss åt. Så välkommen du också!

Jag delar en liten vers som är bra att komma ihåg:

”I svart natt; På svart sten; En svart myra; Gud ser den.”

Grace & Peace

 <3

 


Och så snöar det igen

Det faller stora snöflingor utanför fönstret och igår var det 10 minusgrader ute. Vinter med andra ord. Precis som det ska var i januari och ändå har jag så svårt att tycka om det. Jag vill ju inte att tiden ska springa fort ifrån mig, men ändå längtar jag efter våren, eller egentligen, jag längtar efter ljuset och värmen och det finns ju redan på andra platser i världen så man kanske skulle behöva en solsemester varje vinter, men det kostar ju pengar i storleken jag inte har. Nåja, det blir snart bättre, hoppas jag :-)

Nu är det bönevecka och igår hade jag ansvaret för förmiddagens bönesamling och på söndag avslutar vi med en stor ekumenisk gudstjänst kl.10.i Brunnsparkskyrkan. Välkommen då om du har möjlighet. FA:s musikkår spelar; en ekumenisk kör sjunger; jag predikar och vi firar nattvard tillsammans. Det blir bra.

Igår var vi också på utvecklingssamtal för Gabriel och det gick också bra. Det är trevligare utvecklingssamtal för honom numera än vad det var förr och det är jätteskönt. Tänk att han går i 2:an i gymnasiet. Helt galet ju, men samtidigt skönt. Tänk att han snart klarat sig igenom hela skoltiden.

Det är fortfarande tufft i hälsan. Jag kände att jag stod och höll mig i och lutade mig mot talarstolen igår på bönesamlingen och det är yrt, ostadigt och osynkat så jag tar ett ögonblick i taget, vilket väl är en bra sak för oss alla.

Idag delar jag en bön från Psaltaren 73:23-26
”Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”

Blessings

 <3

 


”Var finns Gud när det gör ont?”

Jonas Wernefort har släppt en ny låt med tillhörande video med just den titeln, ”Var finns Gud när det gör ont.” Du kan se och lyssna på den här på Youtube. Riktigt bra är den och han sjunger ju som alltid på skånska och den funkar bara på skånska också :-) Man kan bara rimma på ont, runt och tunt på skånska ;-) Den är fin i alla fall.

Samma tema skulle man kunna ha på filmen ”A Star is born”. Jag var på bio med en väninna och såg den i lördags. Det händer verkligen inte ofta att jag går på bio. Senast var väl i våras då Gabriel och jag såg Solo, men jag fick frågan om jag ville gå med och jag har länge tänkt att jag ville se den filmen så det passade ju bra. Det var dessutom kl.16 så man hade kvällen kvar se’n och smälta det hela, vilket verkligen behövdes. Jag har haft sångenShallow” i huvudet sedan dess. Den kan du också lyssna på här om du vill. Det är i alla fall en film jag rekommenderar och ska man se den bön man ha tillgång till näsdukar. Det snörvlades i biosalongen kan jag meddela :-)

Philip Yancey har ju skrivit en bok som heter just ”Where is God when it hurts?” Jag köpte den och många andra på liknande ämne i början av min resa med hälsoproblem och efter snart tio år på den resan har jag väl förstått att Gud är mitt i det onda tillsammans med mig. Vill man ha ett smärtfritt liv där allt är tiptop så har man kommit till fel liv på fel planet för det finns inte. Nog för att man kunde önska lite lättare väg, men det är som det är. Gud har aldrig lovat att vi ska slippa lidande, men han har lovat att aldrig lämna oss ensamma utan att han alltid ska vara med oss så det är väl i alla fall en del av svaret på frågan var Gud finns när det gör ont – mitt i alltihop tillsammans med mig. Och det får jag ta fasta på. Idag har jag tagit Venlafaxin 12,5 mg (sista tiondelen) i en vecka och jag mår skit. Det gick bra fram till i lördags och sedan dess har jag varit mer yr, svag och osynkad. Det brukar ju ta några veckor innan kroppen ställt in sig på ny dos och när den är så liten är det ännu känsligare. Det är verkligen att balansera. Och jag vet ju hur det var förra gången, i höstas, då jag var nere på så låg dos och sedan slutade helt. Jag får ta den här dosen ett par månader nu så kroppen hinner med. Jag tror att jag behöver ta den här våren till att göra detta och följa vardagliga rutiner utan större avbrott för annat. Vi har visserligen Ledardagar i Örebro 18-20 mars och jag hoppas vara stabil nog att åka med då, men annars får det vara med andra avvikelser. Det är skit att det ska behöva vara så svårt att bli av med en medicin som det sägs inte är beroendeframkallande…. Vilket kvalificerat skitsnack!

Idag delar jag en bön från Psaltaren 143:6-11

”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord. Herre, skynda att svara mig, jag orkar inte mer. Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag lik dem som lagts i graven. Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig. Herre, rädda mig från mina fiender, jag flyr till dig. Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din goda ande leda mig på jämn mark. Herre, bevara mitt liv, ditt namn till ära, tag mig ur nöden, du som är rättfärdig.”

Grace & Peace

 

 

 


Dagarna går

Redan fredag och solen skiner. Minusgrader förstås, men ljust så det måste bli en promenad senare. Har hunnit med träning, hårfärgning, dusch, tvätt och nu fika. Ja, tvätten håller ju på förstås. I tisdags gick jag till frissan för att beställa en tid för klippning och hon hade tid samma dag på eftermiddagen, så jag tog den, så blev det gjort. Så nu är det både klippt och blekt, vilket är skönt.

Magnus ska komma hem ikväll, om tågen går som de ska…. Jag tror att han haft det bra, det verkar så i alla fall :-)

Vi har ledig helg den här helgen och det är skönt. Jag har börjat på predikan till nästa söndag så det är Ekumenisk gudstjänst i Brunnsparkskyrkan som avslutning på Ekumeniska bönevecka, som vi har nästa vecka. De flesta har böneveckan denna vecka, men här i Tranås har vi alltid vecka 4 av någon anledning och det går ju lika bra det :-)

Idag delar jag Psaltaren 139:1-18
”Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.”

Grace & Peace

 :-)

Älskad & Utvald

Dessa två ord är det viktigaste att komma ihåg från söndagens predikan. Jodå, det blev en liten djupdykning och det verkar som att de flesta tyckte det var intressant. De som inte tyckte det sa inget ;-) Men trots djupdykningen och en relativt lång predikan är det ändå dessa två ord, älskad och utvald, som är de viktigaste att komma ihåg och ta till sig. Lyssna gärna till predikan här.

Idag åkte Magnus med tåget till Malmö. Lite avundsjuk är jag. Inte för själva resan men att han ska få träffa flickorna med respektive och ha kul. Ikväll ska de gå och bowla allihop. Det blir säkert roligt. Det brukar ju vara jag som åker så det var ju Magnus tur nu. Han behöver också lite ledighet. Vi har dessutom ledig helg nu till helgen så det blir extra lugnt för honom. Jag kan också ägna mig åt lite annat än predikoförberedelser, fast det lär nog bli en del sådant ändå för jag ska ju predika i Brunnsparkskyrkan den 27/1, på den ekumeniska gudstjänsten som avslutar böneveckan. Så det är ju bra att jag har extra tid på mig för det.

Vädret är tråkigt. Just nu är det mulet, men solen skiner också då och då. Det är dock kallt. Minusgrader och igår blåste det nordliga vindar i alla fall. Jag har inte varit ute än idag, men det verkar kallt idag också och prognosen verkar inte lovande heller. Emellanåt vill jag helst bara gå i ide, precis som andra vintrar :-)

Delar en bön från Psaltaren 86:5-11
”Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla som åkallar dig. Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig. Ty du är stor, du gör under, du ensam är Gud. Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning.”

Grace & Peace

 <3

Typiskt

Jag brukar tycka att det är så skönt när predikan till söndagen är skriven och allting är färdigt. Då kan jag liksom låta hjärnan få tänka på annat och kan göra andra saker utan att ha den ”hängande över mig”. Jag är som en osalig ande ibland när dagarna går och jag inte får någon ordning på det hela, men när det är gjort så är det så skönt. I onsdags satte jag mig vid datorn och skrev söndagens predikan och jag gjorde färdigt powerpointen och allt var klappat och klart, vilket var så skönt. Igår förmiddag läste jag så ett inlägg av en av de teologer jag har stor respekt för och vet att han är otroligt kunnig och djup och ödmjuk och det jag läste gav så mycket djupare insikt i söndagens tema att jag förstod att jag måste skriva om halva predikan. Den skulle inte funka inte som den var. Typiskt. Och samtidigt var det spännande för det gav nya perspektiv som jag verkligen vill förmedla, så det var inget annat att göra än att skriva om den. Jag berättade för Magnus vad som hänt och han sa bara – ”kan du inte predika som du tänkt och ta det djupare en annan gång?” Men, nej, jag funkar inte så. Jo, ibland måste tankar och ny kunskap få mogna och gro innan man kan förmedla den, men andra gånger är det bara nödvändigt att gå vidare och så var det nu. Så, med en ny predikan i pärmen ser jag fram emot söndag. Välkommen du också om du vill ha lite nya perspektiv :-)

 Idag delar jag en bön av Moder Teresa:

”Herre, gör mig fri från min likgiltighet och min okänslighet inför hur de fattiga har det. När jag möter dig hungrig eller törstig eller som en främling, visa mig hur jag kan mätta din hunger, stilla din törst eller ta emot dig i mitt hem och i mitt hjärta. Visa mig
hur jag kan tjäna dig i den allra minsta av dina bröder, Amen.”

Blessings

 Bara för att ;-) ;-)

 


Ja, vad kan man vänta sig…

Vintern är tillbaks, vilket förstås är helt normalt i januari, men ändå. Det har snöat hela natten och jag väcktes väldigt tidigt av att både gata och trottoar plogades. Se’n fick jag skrapa bilen när jag skulle köra och handla. Hela bilen. Trots att den står i carport. Det hade blåst in kall, fuktig snö och satt sig fast runt om hela bilen. Nåja, jag är glad att jag har en bil att skrapa. En bil som fungerar. Som jag kan köra och handla med. Vi har i alla fall inte haft strömavbrott och andra struligheter, som det varit på flera andra platser i Sverige. Tranås verkar ligga bra till när det gäller att klara sig från de värsta oväder.

Idag är det i alla fall onsdag och jag behöver verkligen få till någon struktur på predikan till söndag. Det ska ju handla om Jesu dop och predikan är fortfarande spretig och vild. Det kan ju i och för sig vara bra men det finns för många lösa ändar som åtminstone behöver läggas i någon ordning. Välkommen på söndag och se om jag har lyckats ;-)

Igår ringde gynekologen med svaret på biopsin. Den visade en eksemreaktion. Ingen svamp, ingen psoriasis eller liknande utan eksem, så jag fick en starkare kortisonsalva som jag ska ta enligt ett schema och trappa ut under ganska många veckor och så får jag hoppas att det hjälper. Det har ju blivit bättre men stannat av lite och jag hoppas att detta ska ta det sista.

En kort tackbön från internet:

”Tack Gud för din ständiga närvaro, tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss, Amen.”

Blessings

 <3

 


Epifania 2019

Ännu en gång var temat för gårdagens gudstjänst Epifania, d.v.s. Uppenbarelse. Texterna handlar om stjärntydarna från Österns land som kommer för att hylla Messias. Varje år predikas över denna berättelse i kyrkor runtomkring och det finns lika många varianter av predikan som det finns kyrkor, vilket är ganska fascinerande. Hur många som tog samma predikan i år som förra året vet jag inte, men det är i stort sett omöjligt att inte använda sig om något som man sagt förut. Min predikan igår innehöll både sådant jag sa förra året och nyskrivet material, så du kan ju lyssna själv och se om du känner igen något eller om du tycker det var nytt för dig. Den finns i alla fall här på hemsidan. Hela gudstjänsten var väldigt fin och efteråt var det grötlunch (eller snarare brunch). Då hade vi också förmånen att få välkomna en ny civilmedlem och det är ju alltid väldigt fint.

Idag börjar skolan – med studiedag – så Gabriel är hemma. Men imorgon så blir det vardag igen. Bibelsamtalen börjar nästa måndag så jag är också hemma och det blir en del förberedelser och annat datorjobb denna vecka.

Det är mulet och ruggigt ute men det blir en promenad senare ändå. Det är ju ändå viktigt att komma ut även om vädret är sådär. Jag har sovit dåligt ett tag. Svårt att somna på kvällen och sedan vaknar jag ofta och drömmer mycket. Och när morgonen kommer, ja, då sover jag och har jättesvårt att komma upp. Dumt.

Häromdagen plockade jag ner julsakerna och nu ser jag att jag glömde julbocken. Den är så liten och står liksom och gömmer sig bredvid bokhyllan ;-) Nåja, han får följa med ner i källaren nästa gång någon går ner dit.

Idag delar jag en irländsk bön från internet:

“May the faith that gives us hope, May the love that shows the way, May the peace that cheers the heart, Be yours this day.”

Grace & Peace

 Fniss ;-)

 


PeriMenoPower

Igår kom en försenad julklapp till mig. Boken ”Perimenopower” av Katarina Wilk. Underrubriken är ”Hitta din superkraft när hormonerna svänger.” Så nu är jag en ”Superwoman in progress”, he, he. Det är en lättläst bok. Inte nå’n djupdykning i olika hormoner även om hon går igenom de viktigaste och deras funktioner, men mest en bok som talar om att ”Du är inte ensam”. ”Detta är normalt.” För kvinnor 35 år och uppåt är chanserna stora till igenkänning, vissa mer och andra mindre, men de flesta känner igen sig. Jag har ju så många böcker och lyssnar på podcasts o.s.v. men jag ville ha denna boken just för att jag hörde en intervju med författaren och kände igen mig i en hel del av det hon berättade och insåg, igen, att om jag vetat allt detta när mitt helvete började för nästan 10 år sedan, och vågat stå på mig när vården inte fattade, så hade jag kanske inte behövt gå in på vägen med antideppressiv medicin, ångestdämpande, sömntabletter och betablockerare. Visst de har hjälpt till och från, men de dämpar ju bara symtomen, orsaken finns ju kvar. Sömntabletterna hade jag bara en period och även stesoliden hade jag bara vid behov, i pytteliten dos och det är flera år sedan sist. Men Venlafaxinet har jag fortfarande inte blivit av med (men snart hoppas jag, kämpa på med uttrappning). Och selokenet har jag halverat och tänker sluta med snart också. Det är inget fel på mitt hjärta, det har alla EKG-test under åren visat, men ingen kunde tala om för mig att det är vanligt under klimakteriet, alltså under en lång tid, kanske 10-15 år. Yrsel, ångest, nedstämdhet och hur många andra symtom som helst är också normalt när hormonerna svänger, men det visste ju inte jag och fast jag faktiskt googlade och hade mina aningar om att det kunde vara så, och till och med gick till min dåvarande gynekolog för att kolla så fick jag svaret ”Nej, det finns inget som tyder på att du är i klimakteriet”. Trots att jag beskrev alla symtom jag hade. Ändå undersökte han bara mig. Tog inga hormonprover och visste tydligen inte att hormonsvängningar orsakade dessa symtom. Som sagt, jag önskar att jag visste då vad jag vet nu, men det gjorde jag inte och därför har jag under tio år försökt slåss mot symtom istället för orsak. Nu svänger inte bara hormonerna, nu har de sjunkit så pass mycket att det är jobbigt att slåss, men nu ska jag ju hitta min ”superkraft” ;-) så det ska väl gå vägen. Skönt ändå att veta att min intuition inte varit helt fel när jag under alla år tänkt att det haft med hormonerna att göra. Har aldrig känt mig bekväm med diagnosen utmattningsdepression. Jag har sagt det förr och jag håller fast vid att jag är en ganska glad och positiv person och depression har aldrig varit hönan för mig utan ägget. Nåja, nu är det nytt år och ”alla möjligheter är möjliga” ;-)

Imorgon är det gudstjänst kl.10.00 på temat Epifania och efter gudstjänsten är det grötlunch. Välkommen du också! På måndag börjar skolan, med studiedag…. Så tisdag är första dagen i skolan igen. Sista terminen i 2:an för Gabriel. Weird.

Delar korta versionen av Sinnesrobönen idag:

”Gud, Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden, Amen.”

Blessings

 :-) :-)

 


”Alla möjligheter är möjliga”

På Nyårsafton skickade jag sms till några vänner och familjemedlemmar och det första svar jag fick tillbaka var så bra: ”Gott Nytt ÅR! Alla möjligheter är möjliga!” Det kommer jag att ta med mig under året. Jag tyckte det var så bra och verkligen något att ta till sig. Så jag ger det vidare här på bloggen idag. Gott Nytt År – alla möjligheter är möjliga!

På Nyårsafton var vi hos vänner, som vi brukar, och det var en väldigt trevlig kväll. Igår hade vi gudstjänst kl.15.00 och temat var I Jesu Namn. Predikan finns att lyssna på här på hemsidan. Det var riktigt mycket folk och det är ju alltid kul. Ganska många som inte brukar komma på gudstjänst, speciellt ofta i alla fall, så det var extra roligt. Bra sätt att börja det nya året.

Igår började det blåsa ordentligt och det stormar i hela landet, mer eller mindre på olika platser. Här i Tranås är det inte jätteblåsigt och solen skiner men det är rätt kyligt och när det är kalla vindar så blir det så kallt i vår lägenhet för det blåser typ rakt igenom. Det ska mojna under dagen tror jag så det blir väl bättre så småningom.

Nästa gudstjänst vi har är på söndag, den 6/1 kl.10.00. Då är det Trettondagen och temat är Epifana (som vanligt). Välkommen då. Efter gudstjänsten blir det grötlunch så det blir lite extra festligt.

Delar en indisk dikt idag:

”Dagen i dag är en märklig dag. Den är din. Gårdagen föll ur dina händer. Den kan inte få mera innehåll än du redan har givit den. Morgondagen vet du ingenting om. Men dagen i dag har du. Använd dig av det. I dag kan du glädja någon. I dag kan du hjälpa en annan. Dagen i dag är en märklig dag. Den är din.”

Grace & Peace

 <3

 


RSS 2.0