Ett steg framåt, två tillbaka

Ungefär så ja. Det är väl livet just nu, typ. Nu måste ju kroppen vänja sig vid att ta medicinen igen, även om det är en liten dos (men den lilla dosen var tydligen väldigt viktig) så nu kommer ju yrseln och ostadigheten m.m. extra igen för det är ju typiska biverkningar på Venlafaxin. Ja, det kanske blir en del gnällande på bloggen ett tag nu för det är ett sätt för mig att få ut det ur systemet. Du kan ju alltid scrolla vidare om det blir för jobbigt…..

Nu är det i alla fall fredag igen och ännu en helg framför. ”Meningen med livet” ska vi prata om på Frukost & Teologi imorgon bitti och Magnus har handlat in till frukosten nu, men skulle du vilja komma ändå utan att vara anmäld så är det ok, där finns säkert tillräckligt för dig också.

Solen skiner och en liten promenad får det bli senare. Förberedelserna för helgen är klara och tvätten är i maskinen och tumlaren. Så ett steg i taget idag också, precis som vanligt.

Och så delar jag en bön från internet:

”Gud, när oro och bekymmer får makt över mig, hjälp mig då att vila i dig, skilja mellan stort och smått och lämna framtiden i dina händer. I Jesu namn, Amen.”

Grace & Peace

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0