Balansgång

Jag har sagt flera gånger förut att det periodvis känns som att jag balanserar på en skör spindeltråd och när som helst kan den brista. Ungefär så är det nu. Idag är det fjärde dagen utan Venlafaxin (!) Jag tog sista kapseln i måndags och sedan dess är jag utan. Jag sörplar Omega3 och ser till att få i mig ordentliga doser av övriga tillskott samt bra mat, andningsövningar, återhämtning och frisk luft. Än så länge är det ok fast det är som att balansera. Jag minns hur det var för sex år sedan då jag satte ut medicinen förra gången. Då gjorde jag det alldeles för snabbt och utan övrig hjälp av tillskott och liknande och det gick ju rakt åt h-vete. Denna gång är jag bestämd att det ska fungera och nu har jag lärt mig mycket mer om både mig själv och om hur medicinen fungerar och varför den kan sluta fungera, vilket den ju gjorde för mig. Det var mer biverkningar än verkningar till slut. Nu har jag trappat ner under ett helt år och gjort vad jag kan för att bygga upp mig själv under tiden och förhoppningsvis ska det räcka för att det ska gå vägen. Det är verkligen ett ögonblick i sänder som gäller.

Att jag dessutom har fått candida överväxt (svampinfektion) gör ju inte det hela bättre. Jag har fått både svampmedicin (Fluconazol), salva och jag tar andra anticandida preparat och undviker att äta sådant som matar candidan. Candida har också en förmåga att ge die-off symptom när det behandlas, d.v.s. att det blir värre först innan det blir bättre och det har jag förstås, så det är mycket på en gång. Se’n har jag ju skrivit förut om hur det är att vara i klimakteriet och där är jag ju också ordentligt. Kroppsdelar har ”bytt plats”; termostaten i kroppen funkar inte; plötsligt rinner tårarna för ingenting o.s.v. Så det är inte helt enkelt att veta vilka symptom som hör till vilket för de är väldigt lika varandra och i många fall samma. Fast det är kanske lika bra att ha allt på en gång så kanske det kan bli bättre efteråt ;-) Om knappt tre veckor ska jag till gynekologen för att kolla hur svampbehandlingen funkat samt att prata om behandling för klimakteriebesvären så det ser jag fram emot och hoppas att i alla fall svampsymptomen försvunnit då (även om behandlingen måste fortgå 3-6 månader); att utsättningen av Venlafaxin stabiliserats och att vi ska hitta en bra lösning för att underlätta det övriga. Så tills vidare kör jag på med det jag kan och hoppas på det bästa.

Imorgon är det så dags för Loppis vid Församlingshemmet 9.30-13.00. Det ska ju bli blåsigt med starka vindbyar så vi får vara noga med att förankra våra grejor ordentligt och de rekommenderar inte klädställningar och tält ;-) Nä, det tror sjutton det. Jag hoppas att det blir en fin förmiddag i alla fall och att vi inte behöver packa med oss så mycket hem igen utan att vi får sålt mycket. Så välkommen dit och fynda!

Vi har ju ledig helg så på söndag är det Urban Arvidsson som predikar på gudstjänsten på temat: ”Sanningen ska göra er fria”. Välkommen då också.

Och så, dagens korta bön från internet:

”Gud, ge mig vila hos dig så att jag kan arbeta. Hjälp mig att ta emot så att jag kan ge. I Jesu Kristi namn, Amen.”

Blessings

 :-)

 

 


Kommentarer
Postat av: Hanna

Hej!

Jag snubblade nyss in på din blogg och läste att du ätit Venlafaxin, får jag fråga om det är mot depression eller vad det är du tagit dem för? Har själv ätit ångestdämpande och vet vad de kan göra mot ens kropp. Hoppas du mår bra! Om du är öppen för förslag skulle jag gärna vilja hjälpa dig?

2018-09-24 @ 14:20:28
URL: http://https://nouw.com/hannafannylovisa
Postat av: Monica

Hej Hanna,
Tack för din omtanke.
Ja, jag fick Venlafaxin för utmattningsdepression från början.
Det har gått en vecka sedan sista nu efter ett års nedtrappning. So far so good. Tack för ditt erbjudande. Jag har dock all hjälp.

2018-09-24 @ 15:10:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0