Ett steg framåt, två tillbaka

Ungefär så ja. Det är väl livet just nu, typ. Nu måste ju kroppen vänja sig vid att ta medicinen igen, även om det är en liten dos (men den lilla dosen var tydligen väldigt viktig) så nu kommer ju yrseln och ostadigheten m.m. extra igen för det är ju typiska biverkningar på Venlafaxin. Ja, det kanske blir en del gnällande på bloggen ett tag nu för det är ett sätt för mig att få ut det ur systemet. Du kan ju alltid scrolla vidare om det blir för jobbigt…..

Nu är det i alla fall fredag igen och ännu en helg framför. ”Meningen med livet” ska vi prata om på Frukost & Teologi imorgon bitti och Magnus har handlat in till frukosten nu, men skulle du vilja komma ändå utan att vara anmäld så är det ok, där finns säkert tillräckligt för dig också.

Solen skiner och en liten promenad får det bli senare. Förberedelserna för helgen är klara och tvätten är i maskinen och tumlaren. Så ett steg i taget idag också, precis som vanligt.

Och så delar jag en bön från internet:

”Gud, när oro och bekymmer får makt över mig, hjälp mig då att vila i dig, skilja mellan stort och smått och lämna framtiden i dina händer. I Jesu namn, Amen.”

Grace & Peace

 

 


Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag fick böja mig för ”stormakten” och gå tillbaka till senaste dosen av Venlafaxin (12,5 mg). Det tog emot, rejält, men kroppen sa till ordentligt också att den inte var redo än. Jag hörde mig för med dem som kan och vet mer än jag om detta och fick veta att det är kroppens sätt att tala om att den inte är redo och då ska man vara snäll mot sig själv och gå tillbaka till senaste dosen och stabilisera där innan man trappar ner igen. Jag hoppades verkligen att det inte skulle behövas, men efter gårdagens h-vete så böjer jag mig. Jag får ta denna dos ett bra tag nu och nästa steg ska jag försöka halvera även denna så att steget blir mindre till nollning se’n. Jag vet och har fått höra nu att det inte är ett misslyckande utan att vara snäll mot sig själv, och ändå känns det som ett misslyckande. Vill ju så gärna bli av med detta gift och trodde att det skulle funka den här gången.  Jag var också förvånad över att abstinensbesvären kom först efter en dryg vecka och inte på en gång, men fick veta att det kan komma efter 6 månader. Det finns inget schema när det gäller kroppen. Jag antar att det också kan bero på hur länge man tagit medicinen och hur kroppen lagrat den. Min kropp fick i alla fall panik när lagret sinade och nu får jag göra om och göra rätt (förhoppningsvis). Knyta ihop det söndriga repet (spindeltråden) och börja balansera igen. Kanske nästa nollning kan bli tredje gången gillt.

Idag började dagen med pastorsbön i Löfstadkyrkan. Alltid ett bra sätt att börja dagen. Nu efter fikat får det bli lite städning och förberedelser för helgen.

Idag får vi alla ta del av den korta versionen av Sinnesrobönen:

”Gud, giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden, Amen.”

Blessings

 

 

 

 


Och där brast linan…

Eller spindeltråden snarare, så skör var den ju. Igår var jag glad och förvånad att det gått 8 dagar efter utsättningen och att utsättningssymptomen inte var värre än de var. Runt kl.5 i morse fick jag erfara annat. Efter ett toabesök då jag kände mig riktigt vimmelkantig låg jag i sängen igen och skulle slappna av för att försöka somna om. Då börjar kroppen skaka och krampa. Helt sjukt. Att försöka djupandas var helt omöjligt. Jag har ju svårt att göra det i vanliga fall men nu var det helt förgjort. Jag hade stängt fönstret så det var inte direkt kallt längre men jag skakade tänder och hade ingen koll på kroppen. Så himla obehagligt. Det kändes som att jag inte kunde andas ordentligt fast jag kunde det och pulsen steg. Jag tänkte att det skulle gå över snabbt igen men det bara höll på och det var så himla obehagligt. Jag var nära att ta till Stesoliden, men testade först med spikmattan. Och då lugnade det ner sig lite, men inte helt. Jag fick stunder av lugn och värme i kroppen i alla fall men sen kom det igen. Och så höll det på tills jag steg upp strax innan 8. Då fortsatte jag att skaka men jag försökte ignorera det och göra allt jag brukar göra på morgonen och efter hand blev det bättre. Jag körde inte och handlade som jag hade planerat. Jag får se om jag vågar mig ut om en stund och kan handla det viktigaste i alla fall. Jag har suttit i soffan en stund nu med vetekudde över axlarna och fikat. Jag får attacker av typ andnöd emellanåt (ångest antar jag) och känner mig helt under isen. Fy fanken vad detta är jäkligt! Tänk att en enda liten kapsel med detta eländiga rävgift kan förgifta kroppen och hjärnan så mycket att det känns som att man ska dö när man slutar med det. Tidigt i morse när jag låg där och skakade och krampade fick jag en ”deja vù”-känsla. Precis sådana attacker hade jag förra gången jag satte ut medicinen för 6 år sedan och då hade jag gjort det mycket snabbare och utan hjälp av tillskott och The Road Back, så denna gången trodde jag inte att det skulle bli så. Eller, jag hoppades i alla fall. Jag får skriva i gruppen på Facebook och se om någon har tips. Kanske behöver öka dosen på tillskotten eller nå’t. Idag är i alla fall en riktigt dålig dag hittills. Jag bläddrade lite i gamla blogginlägg från 2012 och det var verkligen tufft då också. Trodde som sagt att det inte skulle vara så denna gången, men tji fick jag. I ett av inläggen hade jag citerat en sång av Bon Jovi och emellanåt vill jag skrika ut den: “Hey God - Tell me what the hell is going on, Seems like all the good shits gone. It keeps on getting harder hanging on. Hey God, there's nights you know I want to scream. These days you've even harder to believe I know how busy you must be, but Hey God... Do you ever think about me”

En sak till – Om någon läkare vill skriva ut Venlafaxin till dig så spring därifrån!!

Och så finner jag denna dagens korta bön på internet: ”Gud, ge mig tålamod att vänta till dess att din tid är inne, Amen.” Fast ärligt talat tror jag inte att det är Gud som låter mig vänta på att må bättre utan den idiotiska medicinen som har förstört mig.

Kram

 

 


Frost

Väderleksprognosen sa att det skulle kunna bli frost på natten till tisdag och jag tror att det var det. När termometern på balkongen stod på 3 grader vid 8-tiden (då är det lite kallare utanför) så har det nog varit under nollan under natten. Så nu är det obönhörligen höst/vinter. Nu skiner förstås solen och värmer upp allt, vilket jag uppskattar. Igår kunde jag till och med sitta en stund på trappan till kåren (på en kudde) i solen och fika innan Bibelsamtalet. Det gäller att ta vara på alla solstrålar. Magnus åkte med tåget till Stockholm tidigt i morse på nå’n konferens. Han ska komma tillbaka imorgon kväll.

Helgen var bra. Det var ju rejält blåsigt i lördags på loppisen men vi lät bli att ta med klädställningen och lät kläderna ligga i kartongerna så man fick titta igenom dem där. I övrigt hade vi resårband runt bordet så vi kunde spänna fast det som låg där så det inte blåste iväg när vindbyarna kom. Det var solsken för det mesta i alla fall och det var skönt. Det började ösregna precis efter att vi kommit hem. Gabriel fick i alla fall sålt mycket av sitt lego och lite annat. Så han tjänade mycket pengar på de timmarna. Jag fick knappt ihop till min del av bordshyran (som förra året). Lite tråkigt för mig med jättekul för Gabriel. Nu har jag tre kassar jag ska gå med till Erikshjälpen….

Gudstjänsten på kåren i söndags hade också varit fin och Urbans predikan ”Sanningen ska göra er fria” kan ni se och lyssna på här på youtube. Smart :-)

På lördag är det mycket som händer. Det är långlördag på stan. Det är också Världens dag för Världens barn och en massa aktiviteter på stan. Även bibelutdelning av Barnens Bibel till 5-åringar. På vår gudstjänst på söndag kan man också komma och hämta sin Barnens Bibel om man fått inbjudan till det. På lördag 9-10.30 har vi också terminens första Frukost & Teologi på temat ”Meningen med livet” och det är vi väl alla nyfikna på ;-) Glöm inte anmäla dig! På söndag är temat för gudstjänsten ”Harmoni” och det är del 1 av en predikoserie på 3 delar.

Idag är det dag 8 utan medicin. Det går ganska ok. Jag är glad att jag inte haft några större ”brain zaps”, men så tar jag också höga doser av Omega3 och jag förmodar att det gör mycket. Ostadig och osynkad är jag dock, men när jag ser tillbaka så har jag ju varit det mycket även med medicin så jag fortsätter ett steg i taget, både med det och med anti-candida-behandlingen /dieten. Det blir ju lite tråkigt den 18/10 då det är Afternoon Tea på kåren. Allt det goda som serveras där ingår inte i den behandlingen kan jag säga…. Jag får väl dricka en kopp ingefärste ;-)

Så en tackbön från internet:

”Tack Gud för din ständiga närvaro, tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss, Amen.”

Grace & Peace

 ;-)

 


Balansgång

Jag har sagt flera gånger förut att det periodvis känns som att jag balanserar på en skör spindeltråd och när som helst kan den brista. Ungefär så är det nu. Idag är det fjärde dagen utan Venlafaxin (!) Jag tog sista kapseln i måndags och sedan dess är jag utan. Jag sörplar Omega3 och ser till att få i mig ordentliga doser av övriga tillskott samt bra mat, andningsövningar, återhämtning och frisk luft. Än så länge är det ok fast det är som att balansera. Jag minns hur det var för sex år sedan då jag satte ut medicinen förra gången. Då gjorde jag det alldeles för snabbt och utan övrig hjälp av tillskott och liknande och det gick ju rakt åt h-vete. Denna gång är jag bestämd att det ska fungera och nu har jag lärt mig mycket mer om både mig själv och om hur medicinen fungerar och varför den kan sluta fungera, vilket den ju gjorde för mig. Det var mer biverkningar än verkningar till slut. Nu har jag trappat ner under ett helt år och gjort vad jag kan för att bygga upp mig själv under tiden och förhoppningsvis ska det räcka för att det ska gå vägen. Det är verkligen ett ögonblick i sänder som gäller.

Att jag dessutom har fått candida överväxt (svampinfektion) gör ju inte det hela bättre. Jag har fått både svampmedicin (Fluconazol), salva och jag tar andra anticandida preparat och undviker att äta sådant som matar candidan. Candida har också en förmåga att ge die-off symptom när det behandlas, d.v.s. att det blir värre först innan det blir bättre och det har jag förstås, så det är mycket på en gång. Se’n har jag ju skrivit förut om hur det är att vara i klimakteriet och där är jag ju också ordentligt. Kroppsdelar har ”bytt plats”; termostaten i kroppen funkar inte; plötsligt rinner tårarna för ingenting o.s.v. Så det är inte helt enkelt att veta vilka symptom som hör till vilket för de är väldigt lika varandra och i många fall samma. Fast det är kanske lika bra att ha allt på en gång så kanske det kan bli bättre efteråt ;-) Om knappt tre veckor ska jag till gynekologen för att kolla hur svampbehandlingen funkat samt att prata om behandling för klimakteriebesvären så det ser jag fram emot och hoppas att i alla fall svampsymptomen försvunnit då (även om behandlingen måste fortgå 3-6 månader); att utsättningen av Venlafaxin stabiliserats och att vi ska hitta en bra lösning för att underlätta det övriga. Så tills vidare kör jag på med det jag kan och hoppas på det bästa.

Imorgon är det så dags för Loppis vid Församlingshemmet 9.30-13.00. Det ska ju bli blåsigt med starka vindbyar så vi får vara noga med att förankra våra grejor ordentligt och de rekommenderar inte klädställningar och tält ;-) Nä, det tror sjutton det. Jag hoppas att det blir en fin förmiddag i alla fall och att vi inte behöver packa med oss så mycket hem igen utan att vi får sålt mycket. Så välkommen dit och fynda!

Vi har ju ledig helg så på söndag är det Urban Arvidsson som predikar på gudstjänsten på temat: ”Sanningen ska göra er fria”. Välkommen då också.

Och så, dagens korta bön från internet:

”Gud, ge mig vila hos dig så att jag kan arbeta. Hjälp mig att ta emot så att jag kan ge. I Jesu Kristi namn, Amen.”

Blessings

 :-)

 

 


”Follow your dreams”

Är tillbaka efter drömretreaten på Wettershus. Det var fina men ganska intensiva dagar. Vi hade visserligen gott om tid för vila och tystnad, men drömgruppsarbetet var två samlingar à 2 timmar varje dag och där behövde man vara engagerad och koncentrerad och det tog ganska mycket kraft. Det var tufft att sitta så mycket också. Mellan samlingarna var det tystnad och det var underbart. Måltiderna var goda och tysta. Hela eftermiddagen, från 13 – 16 var ledig och då, efter maten, gick jag en runda och sedan vilade jag på spikmattan och läste. Det var eftermiddagskaffe 15.30 om man ville ha och sedan drömgrupp 16-18. Kvällarna slutade med aftonandakt. I söndags firade vi mässa på morgonen. Så vackert, berörande och fint. I det stora hela var det fina dagar. Vi fick ju lära oss en metod för att bättre förstå våra drömmar och det var väldigt intressant, givande och spännande och nu får jag nog fortsätta fundera på och smälta det. skriva ner mina (knäppa) drömmar, kolla på pappret och fundera på vilka känslor som väcks, vilka symboler och metaforer som kommer upp o.s.v. Och sedan se vad de kan vilja tala om. Ja, det var en fin introduktion till drömförståelse i alla fall.

Nu är det ny vecka med allt vad det innebär och just idag har Gabriel studiedag. Vi ska fixa ihop allt vi ska ha med oss till Loppisen på lördag och så hoppas vi att vi får sälja mycket. Det är väldigt fint väder idag och det ska visst vara varmt och soligt några dagar. Det vore ju skönt om det är så på lördag också, men jag tror att det ska vara lite svalare då. Förhoppningsvis är det uppehåll i alla fall.

Jag läste ut boken ”Chansing Francis” av Ian Morgon Cron förresten. Alltså, jag önskar att den fanns på svenska så jag kunde rekommendera den till alla, men om du kan läsa och förstå engelska så läs den. Så himla bra.

Till helgen är vi lediga och på söndag är det Urban Arvidsson som predikar på gudstjänsten på kåren. Välkommen du också.

Delar dagens korta bön från internet:

”Gud, hjälp mig att finna min botten i dig, så att jag får kraft. Så att jag ser vart min väg ska gå, Amen.”

Grace & Peace

 <3

 


En (o)salig röra

Ja, så kanske man kan beskriva resultatet av valet. Resultatet som inte ännu är något resultat för alla rösterna inte är räknade än och det är alldeles för jämt för att veta hur det blir. Ja, det är inte speciellt förtroendeingivande på något sätt. Både positivt och negativt angående Sverigedemokraterna. De fick inte så stort stöd som många, inklusive de själva, trodde. Det blev färre och färre % efter hand vilket ändå är positivt. Att de ändå fick så stort inflytande som de fick är ett nederlag för Sverige i stort och inte minst för Tranås, där SD är det näst största partiet. Helt sanslöst! Skäms Tranås (och då menar jag naturligtvis inte alla som inte röstade på SD utan de som gjorde det.)

Vi var på Konfirmationsgudstjänst i Brunnsparkskyrkan i söndags. Det var väldigt fint. Det blev både konfirmation och dop. Två av ungdomarna döptes också och det är ju härligt. Det blev en lång gudstjänst så lite tufft var det, men det var väldigt fint på alla sätt.

Målaren håller på att måla vår gästtoalett nu. Ja, eller, han är inte här än idag. Han ska väl måla ett andra lager idag antar jag för det första kom på igår. När han är färdig ska mattläggaren lägga in ny matta och därefter ska det vara klart, äntligen.

På torsdag åker jag till Wettershus på retreat. Jag hoppas det blir bra och avkopplande och givande och att jag orkar. Nu är det ju inte speciellt ansträngande, antar jag, men jag är ju lite ostadig, yr och trött m.m. så jag får väl ta det som det kommer. Kanske bara bytet av miljö gör mig gott.

Delar en kort bön från internet:

”Gud, när oro och bekymmer får makt över mig, hjälp mig då att vila i dig, skilja mellan stort och smått och lämna framtiden i dina händer. I Jesu namn, Amen.”

Grace & Peace

 <3

 


Höstplaner

Under hösten har jag några saker inplanerade och däremellan få vardagen rulla på i ”normala” spår. Emellanåt känns det jobbigt att planera in olika saker eftersom jag varje dag balanserar på en tunn spindeltråd i måendet och aldrig riktigt vet hur det kommer att vara. Jag antar att allt beror på nedtrappning och hormoner och så länge det pågår så kommer det att vara såhär, mer eller mindre, och för tillfället är det mer. Jag vet att detta har varit ett återkommande tema här på min blogg och det visar väl bara att livet är tufft from time to time. I alla fall så är ju det närmaste avbrottet i vardagen Retreaten på Wettershus den 13-16 september. Förhoppningsvis gör den mig gott. Lördagen efter är det Loppis vid Församlingshemmet och det är ju bara några timmar men tar en del krafter i alla fall. Efter det dröjer det ett tag och sedan har jag köpt tågbiljetter till Malmö den 23-26 oktober. Nu är det ju ett tag sedan jag var och hälsade på där så nu är det dags och den veckan funkar bra. Jag köpte biljetter som inte går att boka om så jag hoppas att måendet samarbetar. Eventuellt kommer jag att ha slutat helt med Venlafaxin då, vilket jag ska testa efter Wettershusvistelsen.

Under höstterminen kommer vi också att ha tre lördagar med Frukost & Teologi på kåren och jag efterlyser teman att samtala om. Jag fick ett förslag – ”Meningen med livet” och det får det bli en av gångerna, kanske den första till och med. Men har du förslag på teman att samtala om vid dessa träffar så snälla tala om dem för mig. Om jag alltid ska bestämma så finns risk att det blir enkelspårigt, så det är mycket bättre om jag får tips utifrån, oavsett om du kan komma själv eller inte. Första samlingen är i alla fall den 29/9 kl.9-10.30.

Imorgon är det alltså ingen gudstjänst på kåren utan vi besöker Brunnsparkskyrkans konfirmationsgudstjänst då Carl från oss konfirmeras där, så då vill vi alla vara där och fira honom.  

Delar dagens bön från internet:

”Herre, Du gav mig förmåga att tänka och planera. Ge mig klara tankar och ett varmt hjärta. Om ödmjukhet ber jag, o Herre men också om frimodighet, I Jesu namn, Amen.”

Kram

 
 
<3

 

 


Balkongfika

Jodå, det är fullkomligt möjligt att sitta och fika på balkongen i linne och sommarbyxor. Det är mulet men milt och skönt och så länge det är såhär så är jag nöjd. Nu kommer det väl inte att vara så länge till så jag passar på. Det är väldigt behagligt i alla fall.

Jag och Gabriel ska stå och sälja på Loppisen vid Församlingshemmet den 22/9 kl.9.30 – 13.00 så vi har rensat ut och packat ner sådant vi ska sälja. Han har lite mer än en hel flyttkartong bara från sitt rum. Hoppas han får sålt det mesta så vi inte behöver släpa hem det igen. Jag har också ett par flyttkartonger och jag ska kolla om det finns mer som jag kan ta med. Det har jag säkert. Sådant som bara ligger bortglömda i skåpen. Så’nt som kan komma till stor användning för någon annan.

Igår kom snickaren och byggde klart på gästtoaletten och nu ska målaren byta matta och måla fint. Se’n ska det vara klart. Grannarna ovanför har kunnat flytta tillbaka hem nu så nu är det på sluttampen. Och allt startade den 27 juli. Vi har blivit lovade hyreslättnad. Hoppas den blir stor ;-)

Om en vecka åker jag till Wettershus på retreat. ”Att förstå drömmens språk”. Det ska bli så spännande och så skönt. Mellan sessionerna är det tystnad, tidebönder och möjlighet till avslappning. Åh, så himla välbehövligt att få det serverat :-)

Jag borde kanske skriva något om att det är val på söndag och att det inte är helt enkelt för någon. Nu är det så många andra som skriver om det så jag nöjer mig med att skriva att det är skrämmande på flera sätt med de fientliga vindar som blåser i vårt samhälle och jag hoppas verkligen att valet på söndag kommer att visa att Sverige är mänskligt, inkluderande och välkomnande på många plan.

Jag delar dagens bön från internet och den är säkert skriven i ljuset av den tidsperiod vi är i nu:

”O Gud, vi ber dig att leda och välsigna alla dem som talar till många lyssnare och skriver för många läsare. Hjälp dem att verka för rättvisa, godhet och fred, Amen.”

Blessings

 Bara för att :-)

 


Sommaren kom tillbaka

Ja, sommaren besöker oss igen. Så himla skönt. Jag satt på trappan till kåren igår förmiddag innan Bibelsamtalet och solen värmde ordentligt. Det finns hopp för en mild och skön höst i år. Den här helgen var det ett år sedan jag var på retreat på Wettershus för första gången och om 1½ vecka är det dags igen. Jag längtar.

Helgen som gick var bra i alla fall. Predikan från i söndags finns att lyssna på här på hemsidan som vanligt. ”Där du alltid är välkommen” var temat och det var en fin gudstjänst med sång av sångarna.

Idag blev det träning i Östanåparken igen. Det var lite fuktigt på sina ställen men annars riktigt skönt. Se’n fick Ziggy för sig att en av blomkrukorna inte skulle stå på hyllan utan passade bättre liggande på golvet med jorden utanför. Så det blev dammsugning och så innan jag kunde duscha….  Nåja, det är livet med katter. Underbart. Tur att han är så söt.

Delar en bön från internet igen. Har delat förut men det går ju bra ändå:

”Herre, du vars kärlek uthärdar allt, uthärda också mig. Gör så att jag orkar ge andra något av allt det som de väntar sig av mig, och hjälp mig att med glädje ta emot det som du ger mig genom dem, Amen.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 


RSS 2.0