Håll mitt hjärta…..

En ny säsong av ”När livet vänder” på SVT2 på onsdagar har hållit på i några veckor nu. Igår såg jag det senaste avsnittet med Peter Hallström (som bl.a. skrivit sången ”Håll mitt hjärta”) på svtplay och mitt hjärta grät när jag hörde hans historia. Uppväxt på landet nå’nstans i Värmland. Han beskrev att han som barn alltid var rädd. Hans familj var med i Pingstkyrkan och tydligen var det en församling med en väldigt stark eskatologisk undervisning, för Peter berättade att det kan kom ihåg starkast var att Jesus skulle komma tillbaka och hämta sin församling = de som levde rent och gjorde allt som ”man skulle” och han insåg redan tidigt att han inte kunde göra det och hade då ständig ångest över att inte vara värdig nog och att han skulle bli lämnad kvar i nå’n slag apokalyptisk vedermöda när alla andra hade försvunnit upp i himlen. Att han till och med började smyga in till föräldrarna på natten och sova hos dem för att inte missa när Jesus kom. Åh, vad ont det gör inombords när man inser att det finns så många människor som råkat ut för denna smala, inskränkta, rent av felaktiga tolkning av vad Bibeln säger om Guds rike, om Gud, om Jesu återkomst, om inkarnationen, om synd etc. Och så kokar man ner allt till nå’n slags mantra om att ”gör såhär så kommer du till himlen, annars hamnar du i helvetet och för pinas i evighet”. Stort Suck! Tänk om han hade fått uppleva den villkorslösa kärleken som Gud verkligen är. Tänk om han hade fått se att han var skapad till Guds avbild med alla sina känslor, alla sina tvivel, med allt vad han är och har och att Gud ändå är större än alla hans tillkortakommanden. Jag förstår att han kunde skriva sången ”Håll mitt hjärta”. Där hör han sin sorg och smärta, sa han. Nu hade han funnit en väg och ett lugn men ångesten satt kvar, sömnsvårigheterna satt kvar, såren var inte helt läkta än och jag hoppas att han ska få känna att också han vilar i Guds hand som är så mycket större än vad någon av oss ens kan tänka eller förstå.

Senare idag ska jag se på gårdagens ”Morgans mission”. Det är också en bra serie. Först måste jag ta mig ut några ärenden. Får nog ta stavarna så jag kan känna mig lite stadigare. Det är mulet och lite regnigt idag, men milt. Verkligen varannandagsväder.

I morgon har vi Vårförsäljning på kåren 11-13 – välkommen. På söndag är det sista ”Finns Gud på Spotify” och temat är ”Rörelse” (el. Tiderna förändras). Hornmusiken spelar och jag tror det blir en spännande gudstjänst.

Så, dagens bön från internet:

”Gud, visa oss en väg när splittring och söndring hotar din kyrka. Hjälp oss att möta konflikter och svårigheter och inte blunda för dem. Led oss allt djupare in i den enhet du vill ge oss, I Jesu namn, Amen.”

Blessings

 

 

 

 


Guds dagar

Idag hade vi pastorsfrukost hos oss på Frälsis. Som inledning läste jag ett stycke ur ”Alltid älskad” av Kristina Reftel, och den var så bra och tänkvärd så jag delar den här idag. Guds dagar heter den:

”Det finns två dagar i veckan som vi aldrig behöver oroa oss för – två dagar fria från bekymmer och rädsla. Den ena av dessa dagar är Gårdagen. Gårdagen med sina åtaganden, smärtor och misstag har nu passerat och står inte längre under min kontroll. Gårdagen var min – nu är den Guds.

Den andra dagen är Morgondagen. Morgondagen med alla sina möjligheter och löften, sina bördor och orosmoln är lika långt bortom min kontroll som sin döda syster, Gårdagen.

Det blir bara en dag i veckan kvar till mig i veckan. Det är idag. Att uthärda det som väntar just Idag är inte oöverstigligt. Varje kvinna kan bära dagens bördor, varje man kan motstå dagens frestelser. Det är bara när vi frivilligt lägger på bördorna från Gårdagen och Morgondagen som vi går sönder. Sådana evighetsbördor kan bara Gud bära.

Det är inte upplevelserna Idag som knäcker oss. Det är ångesten över vad som hände under Gårdagen och oron inför vad som ska hända under Morgondagen. Men dessa är Guds dagar - så lämna dem till honom.”

Det får bli mitt blogginlägg idag. Mycket välbehövligt för mig och säkert för många andra också. En dag i taget. Ett ögonblick i sänder. Allt vilar hos Gud. Och de sista orden är från kyrkofadern Augustinus:

”Överlåt det förflutna åt Guds barmhärtighet, nuet åt Guds kärlek och framtiden åt Guds beskydd.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 


Motion som medicin

Jag köpte ju boken Hjärnstark som ljudbok så nu har jag snart kommit igenom den. Det är ju jättebra med ljudbok. Precis som med podcasts kan jag lyssna medan jag gör andra saker, typ lagar mat, städar, promenerar eller så. Och i detta fallet var ljudboken mycket billigare är den inbundna och jag kan läsa (lyssna alltså) mycket mer och fortare än med vanlig bok). Jag har kommit riktigt långt i den och lärt mig mycket om hur hjärnan fungerar och hur hela kroppen påverkas av olika saker. Det är väldigt intressant hur studier visar hur bra effekt motion – konditionsträning – har på både ADHD och depression, utmattningssyndrom m.m. Egentligen på de allra flesta sjukdomar som på något sätt har med funktioner, hormoner och signalsubstanser i hjärnan att göra. Alltså har det även effekt på demens, Alzheimers, Parkinsons etc. Jag tycker det låter väldigt lovande och jag vet ju att jag mått mycket bättre de perioder jag orkat powerwalka varje dag eller flera gånger i veckan. Jag önskar att jag orkade ge mig ut och träna konditionen varje dag, men det är ju lite svårt när man samtidigt är yr och ostadig. Då är det inte särskilt lätt att springa. Det blir lite moment 22. Men jag kan ju ta mig ut med stavarna så mycket som möjligt så kanske det kan göra någon skillnad i alla fall. Om man tänker efter så borde ju motion vara ett av de första saker man provar innan man går på medicinering av olika slag, om man är tillräckligt motiverad alltså. Vilken skillnad det borde göra för den övergripande hälsan hos befolkningen. Och en av de stora anledningarna att man inte hör detta så ofta i vårdkretsar är att motion inte genererar några pengar till läkemedelsindustrin. Om någon kan bli frisk genom att springa 30 minuter tre gånger i veckan istället för att ta dyra mediciner, är det ingen annan än den sjuke som tjänar på det. Så även detta handlar om de tre P:na - Politik, Prestige, Pengar. Så de dagar och stunder som jag känner att jag orkar så ska jag ta mig ut och promenera snabbt med stavarna och hoppas på att det ger positiv effekt (se’n tittar jag ut på det mulna, regniga vädret……)

Idag delar jag en irländsk blessing:

“May the faith that gives us hope, May the love that shows the way, May the peace that cheers the heart, Be yours this day.”

Kram

 

 


”Våga vägra sommartid”

Önskar att hela Sverige ville våga vägra sommartid. Fördelen med att flytta fram klockan en timme – att det blir ljusare lite längre på kvällen – är alldeles för liten jämförd med alla nackdelar. Här är en artikel om flera av nackdelarna, t.ex. sömnrubbningar, humörsvängningar, sämre körförmåga, försämrat immunförsvar etc. och jag håller verkligen med. Dags att sluta med dessa dumheter nu. Vi har gjort detta sedan 1980 och nu har erfarenheten av detta visat att det inte är bra för oss och då borde det inte vara så himla svårt att lägga av. Hade jag kunnat så hade jag låtit klockan vara kvar på normaltid, fast det funkar ju inte när man ska vara en del av samhället också.

Nog om det. I söndags var det Marie Bebådelsedag och vi hade gudstjänst för alla åldrar. Predikan var kort men förhoppningsvis kärnfull och dessutom med Paul McCartneys ljuva stämma, så lyssna gärna här på hemsidan.

På söndag, den 2/4, är sista söndagen med ”Finns Gud på Spotify?” och temat är ”Rörelse” och med det menas förändring, förnyelse, att röra sig framåt i livet på olika sätt. Det blir en spännande predikan (hoppas jag) och jag tror vi kan konstatera att Gud finns på Spotify, på många olika sätt.

På lördag, den 1/4, kl.11-13 är det Vårförsäljning med lotterier, loppisbord, våffelservering m.m. Dragning på lotterna sker kl.12.30 så kom gärna och var med en stund.

Min dagar är uppåt och neråt. I söndags var det väldigt neråt på många sätt. Hela jag var väldigt yr och ostadig och det var jobbigt. Igår var en bättre dag medan idag är rätt jobbig igen. Jag tränade i alla fall lite grand när jag väl orkade stiga upp i morse och jag ska ta mig ut en liten runda i solen om en stund, men jag får nog ta med stavarna så jag känner mig stadigare. Jag hoppas att solen och den friska luften kan göra mig lite piggare och stadigare i alla fall.

Dagens väldigt korta bön från internet är väldigt passande:

”Jag lägger denna dag i dina händer. Hjälp mig att i min svaghet lita på din styrka. Amen.”

Blessings

 <3 <3 <3

 


Tro och tvivel

Motsatsen till tro är inte tvivel. Motsatsen till tro är bestämdhet, säkerhet, visshet – att vara säker på sin sak, att ”veta” bestämt. Om man vet bestämt behöver man inte tro. Då vet man att det är på ett visst sätt och lever efter det, och det gäller väl alla eller många delar av livet. Där man är säker stannar man och blir trygg och det lämnar inget utrymme till förändring eller utveckling. På gott och ont, förstås. Familjeliv, arbetsliv, fritid, andlighet/ församlingsliv etc. Är man säker på sin sak, att livet ska vara på ett visst sätt, då är det där man stannar.

För mig går tro och tvivel hand i hand. Både vad gäller livet i allmänhet och min Gudstro/teologi/församlingsliv etc. Om jag inte tvivlade ibland skulle jag aldrig komma någon vart. Tvivlet hjälper mig att leta efter nya vägar och nästa steg att ta för att det ska kunna bli en utveckling, en förändring, en förnyelse. Ibland drömmer jag om att livet ska se ut på ett visst sätt vid en viss tidpunkt, men på vägen dit kan tvivlet sätta in för jag ser inte hur det ska gå till och kanske drömmen får skjutas på framtiden tills jag kan se lite klarare och våga ta steg i rätt riktning. När det gäller min hälsa, har jag förut sagt att jag skulle vara i mitt livs form när jag fyller 50. Det tvivlar jag starkt på just nu. Jag förstår verkligen inte hur det skulle gå till. Det verkar ouppnåeligt. Jag ser inte ens första steget eftersom jag fallit av den väg jag trodde var rätt. Kanske får jag skjuta fram den drömmen och säga ”när jag fyller 55” istället :-) Jag har drömmar för mina relationer och min familj som jag också tvivlar på ibland, men jag omfamnar tvivlet och låter det ge mig möjlighet att söka Gud mer och leta efter vägar att uppnå drömmarna. I arbetslivet har jag en dröm, en dröm jag delade med mig av på kursen Personligt ledarskap som jag gick förra året och som de allra flesta där sa ja och amen till. Dock vet jag inte hur jag ska gå vidare med detta och jag låter det ta sin tid för det är inget man kan skynda. Ändå vill jag veta vilket nästa steg kan vara och vara öppen så jag kan se det när det kommer, kanske till och med söka det själv. Tvivlet hjälper mig och påminner mig om hur mycket jag vill att det ska bli verklighet och då finns det utrymme för utveckling. I första hand, just nu, står dock hälsan, så jag kan bli frisk och stark nog att ta de steg som behövs i andra områden i livet.

”Gud, giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen.”

Grace & Peace

 

 


Pussel

Jag är ett pussel. Ett pussel med många pusselbitar som behöver passa ihop för att den rätta bilden ska framträda. Pusselbitarna är olika områden i livet, familjen, äktenskapet, barnen, vänner, jobbet, fritiden, hushållsarbetet, semester, balansen mellan arbete och vila, fysisk – psykisk – känslomässig hälsa, andlighet, böneliv etc. Ja, det finns många pusselbitar. Det är ett stort pussel och ju äldre jag blir desto fler pusselbitar läggs till pusslet för att göra bilden vackrare och mer hel. Och helheten, resultatet, är ändå större än summan av delarna. Problemet med pusslet är att det ibland händer att det av någon eller några anledningar stöts till och hamnar i golvet och pusselbitarna flyger runt och det blir oordning. Om bara några bitar ramlar av går det oftast ganska lätt att sätta tillbaka dem, men är det flera, betydelsefulla bitar, kan det bli riktigt jobbigt att få dem att hitta tillbaka till den rätta platsen igen. Jag tror att jag är där just nu, mitt i ett pussel som hamnat i golvet och pusselbitarna har flugit runt och är dessutom svåra att hitta. Jag måste leta efter dem och be om hjälp att hitta dem, vilket inte alltid är helt enkelt, för alla förstår inte vad jag letar efter. De ser inte varför just de pusselbitarna är viktiga för att mitt pussel, mitt liv ska bli helt, för att jag ska kunna vara i balans och ha kraft nog för varje dag. Ibland undrar jag om det är Gud som lägger pusslet och om han tar sönder det också, men det tror jag inte. Jag tror snarare att livet i sig både tar sönder och lägger pusslet, men jag ligger i Guds hand, Guds famn, och en av hans största talanger är att vända sådant om är ont till sådant som är gott och då får jag vara trygg med det. Livet händer, men Gud kan vända det till något gott, oavsett hur det ser ut. Och just nu känns det verkligen som att det vore en bra idé att vända detta krossade pussel till en vacker, hel, balanserad bild igen.

Pusslet är inte bara personligt, utan jag, hela jag, är också en pusselbit i ett mycket större pussel, där jag har en plats, en uppgift (eller flera) för att helheten ska bli något gott. Alla är vi pusselbitar i ett större pussel och behöver ta hand om oss själva, vårt personliga pussel, och ta hand om andra så att vi kan vara hela och starka pusselbitar i det större pusslet, det större sammanhanget som är så mycket större än oss själva. Och även detta stora pussel i Guds hand och ingenting kan få det att falla ur den för det finns ingenstans där Gud inte finns. Så när jag känner mig som ett krossat pussel och en otillräcklig pusselbit, får jag ändå vila i att på något sätt kan Gud vända det onda till något gott.

”Du som vill att jag ska finnas du som vet att jag är jag - du förstår mitt hjärtas längtan och är hos mig natt och dag. Din är jag och all din kärlek får jag varje andetag. Amen.”

Blessings

 <3

 

 


The Bible for normal people

Nu finns en ny medlem på podcast-himlen. Pete Enns och Jared Byas har startat podden ”The Bible for normal people” och första avsnittet var en konversation med Rob Bell på temat ”What is the Bible”, vilket är titeln på hans nya bok som kommer ut i maj. Pete Enns är bl.a. teolog, bibelforskare och författare. Hans senaste bok (tror jag) heter ”The Bible tells me so” och den skulle jag gärna vilja läsa. Nu har jag redan alldeles för många böcker i kö, så den får vänta ett tag, men så kom podcasten nu och det var ju ett jättebra alternativ. Första avsnittet var i alla fall jättebra och nästa vecka utlovades ett samtal med Richard Rohr! Hög kvalitet med andra ord.

Idag skiner solen emellanåt, men oj vad det blåser kallt. Jag var och handlade i morse och det var ruskigt att bara gå från bilen till affären. Brrr. Onsdag idag, vilket betyder lite ledighet. Jag brukar ju ändå tycka att det är skönt att få undan några jobbuppgifter, speciellt om jag inte kan sluta tänka på dem förrän de är gjorda. T.ex. så blir det skönare när predikan kommit ner på papper och denna vecka har jag ju förberedelserna till lördagens Frukost & Teologi också. Predikan till söndag ska dessutom vara lite kortare än vanligt eftersom det är gudstjänst för alla åldrar och jag ska kunna hålla kvar uppmärksamheten hos barnen. Det är en utmaning :-)

Så, dagens bön från internet:

”Barmhärtige Gud när bekymmer och oro hotar att ta makten över mig hjälp mig att se vad som är viktigt. Låt mig genom livets splittring och mångfald finna vilan i dig. Amen.”

 
<3 <3 <3

 


Under och mirakel

Oftast förväntar vi att under och mirakel ska vara iögonenfallande och tillräckligt stora för att vi ska se och höra dem. Att kunna se under och mirakel i vardagen, i det lilla är inte lika lätt, men så himla viktigt för att förstå livet. Just nu mår jag inte alls bra. Måendet går verkligen upp och ner, både från dag till dag och från stund till stund, vilket är både tufft och frustrerande. Så när jag sitter och inte vet om jag orkar ta mig ut, fast jag behöver det, både för att få luft och för att handla ett par saker. När jag undrar varför hela jag känns tung, trött, ostadig, yr, ont i huvudet etc. och vet att det kommer att krävas mycket viljestyrka för att ta mig ut, så bara måste jag tänka efter och komma ihåg att jag mått såhär förr och att det gått över förr. Jag minns också att jag faktiskt klarade av att resa till Israel, vara med och delta på allting under resan, jag klarade alltihop utan större problem. Det, mina vänner, är ett stort mirakel. Idag förstår jag inte hur det gick till, men det gav mig hopp om att jag skulle kunna göra fler resor och upplevelser, periodvis i alla fall. Just nu verkar det vara en utopi, men att veta att det gick då, gör ändå att det finns hopp om att det ska fungera igen. Jag ska fortsätta titta efter under och mirakel i det lilla, i vardagen, för oftast är det just där de händer och inte i det stora spektakulära.

För ett tag sedan skrev jag ju att jag skulle börja med ett tillskott igen, som jag ätit förut men slutat med. Det var ju slut på hyllan och skulle levereras inom 2 veckor. Nu fick jag mail att det kommer att ta några veckor till och det hjälper ju inte direkt.

Nåväl, tro och tålamod är delvis vad som behövs och just det handlade predikan om i söndags. ”Värt väntan” var temat och sången var ”Faith” med George Michaels. Finns att lyssna på här på hemsidan.

lördag är det mars månads Frukost & Teologi på temat Islam. Anmäl till Magnus senast torsdag om du kommer.

söndag är det Gudstjänst för alla åldrar kl.10.00. Det blir ett litet drama, barnen är med på olika sätt. Predikan är fortfarande ”Finns Gud på Spotify? Okej!” Det är Marie Bebådelsedag och det kommer att genomsyra gudstjänsten, så välkommen!

En bön ur Psaltaren 143:6-11

”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord. Herre, skynda att svara mig, jag orkar inte mer. Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag lik dem som lagts i graven. Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig. Herre, rädda mig från mina fiender, jag flyr till dig. Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din goda ande leda mig på jämn mark. Herre, bevara mitt liv, ditt namn till ära, tag mig ur nöden, du som är rättfärdig. Amen.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 

 


Lego och hjärnstark

Magnus, Gabriel och Valter är på väg till Linköping nu till Flygvapenmuséet där det är en utställning i Lego nu i helgen. Antar att det blir en välbesökt utställning. Jag stannar dock hemma och fortsätter återhämta mig. Måendet skiftar fortfarande ganska ordentligt och kraften går åt till rörelse och vila och att försöka vara så balanserad som möjligt, vilket inte är helt enkelt när det går så upp och ner, inte bara från dag till dag utan från stund till stund.

Har fått färdigt predikan och powerpointen till imorgon i alla fall så det är skönt. Så jag behöver inte göra något åt det idag i alla fall. Solen är framme idag också så jag måste ta mig ut lite senare. Senaste avsnittet av Jonas Coltings podcast är en intervju med psykiatern Anders Hansen, som också har skrivit boken ”Hjärnstark” om motionens betydelse för hjärnans hälsa och hur mycket rörelse och motion, alltså extra syresättning, gör för att hjärnan ska må bra och bli bättre på alla sätt. Att flera, speciellt neurologiska sjukdomar, kan bromsas och till viss del inte bryta ut, av just mer motion. Många gånger räcker det med en 30-minuters promenad 5 gånger i veckan, i alla fall när det gäller åldrande och demens. Så, även om jag är trött och ostadig i kroppen och det är jobbigt att ta mig för nå’nting så ska jag ut och röra på mig och dessutom få frisk luft. Det måste väl i alla fall göra mig bättre fortare.

Idag delar jag igen dagens psalmvers från internet, 524:3

”Är tiden knapp men kraven på dig tunga, och stress och trötthet ständigt tränger på, så stanna upp och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske skall du finna då: Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans styrka kan du krafter få.”

Kram

 På tal om hjärnan ;-)
 




Revolution

En bok låg och väntade på mig när jag kom hem i onsdags. ”The day the revolution began – Reconsidering the meaning of the Jesus’s crucifixion av N.T. Wright. Sådär dryga 400 sidor…. Samtidigt tar jag kursen med samma namn på internet – N.T. Wright Online. Så himla bra. Föreläsningar med N.T. Wright himself, frågor efter varje föreläsning så att man kan kolla att man förstått vad som sägs, samt boken att läsa själv i. På det sättet får man mycket mer ut av alltihop. Speciellt om man hellre lyssnar på någon som talar engelska och förklarar än om man bara läser. Så kan man lyssna på en avdelning med föreläsningar i taget och sedan läsa samma avdelning i boken för att förstå bättre. Jag tyckte det skulle passa bra att göra detta under fastan, och få sin kulmen i Påsk. Se’n har jag ju satt som rubrik på påskdagens predikan: Revolutionen börjar, så jag måste ju ha något gediget att komma med då :-)

Idag är utmaningen att kunna skriva rent predikan till söndag på datorn. Bröstryggen är inte så snäll mot mig och ger mig dessutom spänningshuvudvärk. Är fortsatt ostadig och yr, men börjar så smått ändå att känna igen kroppen. Jag tror att jag sov som en sten i natt. Har inget minne av att jag haft nå’n katt i sängen, i så fall lyckades hon inte väcka mig. Jag har nog inte heller rört mig särskilt mycket på hela natten, det syntes på lakanen och kändes i den stela kroppen. Dock var det en välbehövlig natt. Man kan ju inte sova i kapp, men runt 9 timmars ganska djup sömn hjälper en bit på vägen i alla fall. Ska väl ta mig ut lite i solen idag också. Fast det blåser kallt märkte jag.

Idag är det också S:t Patricks Day, så på flera platser i världen, speciellt Irland förstås, och USA, färgas hela städer gröna, för att påminna om den gröna ön Irland och S:t Patrick då. I Sverige har det inte riktigt fått fart, men vem vet, om några år kanske det också blir lika stort som Halloween har blivit.

Idag får det bli S:t Patricks bön:

”Kristus är framför mig, bakom mig, över mig, och under mig.

Kristus är framför mig, bakom mig, runt omkring, Du bor i mig.

Omger hela mig, Fader, Ande, Son.”

Blessings

 <3 <3 <3

 


Droppen….

Ja, den som fick bägaren att rinna över, alltså. För mig var det Ledardagarna i Örebro. Måndag och tisdag gick ganska bra, men igår (då det ändå skulle vara slut kl.13) gick det inte längre. Efter halva förmiddagen tog hela jag slut, all koncentration, all ork överhuvudtaget, allt intresse, ja, hela jag. Jag gick ut och la mig i en av sofforna i foajén i Pingstkyrkan och tog ett par värktabletter. Det är bra där, för det finns högtalare så att man i alla fall kan höra vad som sägs inne i kyrksalen. Strax efter kl.12 sms:ade jag till Magnus att jag ville åka hem, så det gjorde vi (ja, vi var inte ensamma om att avlägsna oss den förmiddagen, ifall ni trodde att det bara var vi som är busiga ;-) Det var bra att åka hem, men skadan var liksom redan skedd insåg jag sedan. Jag vilade på spikmattan när vi kom hem och kvällen var ok, men när jag lagt mig kom allt över mig. Jag som bara ville sova då, fick en yrselattack (när jag låg ner alltså) och den varade längre än vanligt och när jag sedan försökte röra mig kändes det yrt och ostadigt i hela kroppen. Skitläskigt. Hatar verkligen yrsel. När jag låg stilla och slappnade av var det stilla och lugnt, men jag behöver ju röra på mig emellanåt också. Det blev lite bättre efter hand, men fortfarande insåg jag att nu är det kört igen. Jag skulle ha följt min intuition och stannat hemma, men nädå, inte lär jag mig… Jag hade några viktiga grejer bokade idag, men har fått lämna återbud och boka om. Nu behöver jag återhämta mig ordentligt. Ska försöka med solsken och lite rörelse idag (ta en kort promenad alltså). Får nog ta med stavarna så jag kan känna mig lite stadigare. Lite tvätt klarar jag väl också. Förutom att det högg till i bröstryggen när jag lagt in tvätten i maskinen och stängde luckan. Allvarligt! Snacka om att vara skör. Det var inte heller högt upp, som det brukar vara, utan typ i höjd med nedre revbenen. Konstigt. Nåja, det går ju över. Det kunde ju räckt med det. Resten kunde jag gott vara utan.

Nåja, nog med elände. Bilresorna till och från Örebro gick bra. Fint hotellrum och god hotellfrukost. Bra samlingar på ledardagarna och trevligt att träffa kollegor som man inte träffar så ofta. Första kvällen var det lovsångsfest men då hade jag och Magnus egen fest i bubbelpoolen på hotellet :-) Det var välbehövligt för min stela och värkande kropp. Andra kvällen var det också bön 6 lovsång och då hade vi besök av Sebastian Stakset, vilket ju var häftigt. Han sjöng och pratade och det var uppmuntrande. Vi gick innan det var slut, för jag var så trött redan då, men det var ju kul att de kunde ordna det så. Det hade också gått bra här hemma när Olivia var och bodde hos Gabriel och katterna.

Nu får jag bara koncentrera mig på att klara av söndagen och i övrigt vila och återhämtning. Som jag brukar säga så är alla böner, goda tankar och glada tillrop varmt välkomna.

Idag delar jag dagens psalmvers från internet, 524:1

”Är dagen fylld av oro och bekymmer, och ovisshet gör vägen svår att gå, så stanna upp och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske skall du finna då: Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans vishet kan du ledning få.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3




Solen är varm

Idag skiner solen, ja, redan i morse sken den utanför fönstret och det var helt ok att stiga upp innan kl.8 ;-) Jag gick ut med soporna och gick runt huset. När jag kom runt hörnet fick jag solen i ansiktet och det blev varmt på kinderna. Det finns hopp om en vår även i år.

Igår kväll såg jag på Rebellkirurgen på SVT-play. Fascinerande och samtidigt skrämmande. Har du inte sett den så gör det. Tänk vilken skillnad det är på sjukvården i Sverige och Etiopien och även inställningen hos människorna. De hade nog inte brytt sig om ett hoppande hjärta, förrän det de fick en hjärtinfarkt eller nå’t. Fast de har så lite stress där och äter det de alltid ätit, det de odlar själv och så, så deras hjärtan klarar sig säkert längre än våra. De får inga vällevnadssjukdomar. De skadar sig snarare när de jagar, eller får ett sår på foten – som sedan blir fullt av maskar…. Blä. Sjukdomarna de får beror snarare på undernäring än övernäring. En ung man kom in med ett spjut rakt igenom kroppen. Han var vid fullt medvetande. De opererade ut spjutet, lagade de organ som skadats och sydde ihop honom. Han fick spjutet med sig hem så han kunde laga det och fortsätta jaga :-) ”Vi har materiell nöd i Etiopien men den andliga nöden i Sverige är ändå större”, sa han. Och det stämmer säkert på många plan. Nu är han och frun tillbaka i Sverige och de bor tydligen här i närheten, i Ydre eller nå’t. Han går eller har gått på Sommenbygdens folkhögskola för att spela trumpet – han försökte jobba som ortopedkirurg igen i Sverige men insåg att det inte alls var hans uppgift längre och så tog han upp musiken igen, en ungdomsdröm, och sökte in till musiklinjen på Sommenbygdens Folkhögskola. Lite kul att plötsligt se den i TV-rutan. Den ser jag från vår balkong :-)

Jag ska strax gå ut en runda i det fina vädret. Bl.a ska jag gå till posten på Ica och skicka tillbaka min pilatesboll som jag köpte i december. Den har redan gått sönder, så jag mailade dit och de ska skicka en ny, men då måste jag skicka tillbaka den söndriga. Jag har den både som skrivbordsstol och att träna med, så det är tomt utan.

Nu dröjer det några dagar innan jag skriver igen. På måndag åker vi ju till Örebro för Ledardagar och är borta till onsdag. Olivia kommer hit och passar Gabriel och katterna.

Och så en bön från internet:

”Led mig från död till liv, från lögn till sanning. Led mig från vanmakt till hopp, från rädsla till tillit. Led mig från hat till kärlek, från krig till fred. Låt fred fylla våra hjärtan,
vår värld, vårt universum. Amen.”

Blessings

 Längtar <3
 

 


Moment 22

Redan i början av detta inlägg kan jag varna att det är en del gnäll. Bara så ni vet ;-) Jag gör ju annars mitt bästa för att se positivt på tillvaron och inte klaga så mycket. Emellanåt blir det dock lite jobbigt och då tar jag en liten stund och gnäller lite, bl.a. här på bloggen, för det är skönt att skriva av sig, och se’n går det oftast lite bättre ett tag till.

Såhär är det i alla fall. Hjärtat hoppar varje dag och emellanåt är det riktigt jobbigt. Retar mig lite på att jag inte får komma till en kardiolog som kan kolla på flera sätt, typ ultraljud, prover etc. Nä, då får jag 24-timmars EKG, vilket i och för sig är bra, men som visar arytmi men som då skickas till kardiologen och de kollar på och sedan skriver svar till min läkare på Läkarhuset och säger att det inte var så farligt, men höj Selokenet – alltså, symptomlindring. Trots att jag påpekat att medicinen inte hjälper. Och när jag höjer medicinen, även om jag gör det i etapper, blir biverkningarna större och verkningarna inte ens nämnvärda. Så då sänker jag dosen igen och är tillbaka på ruta ett. Så, ”Moment 22”. Se’n har jag ju själv teorier om vad det beror på, bl.a. att Venlafaxinet tar ut sin rätt och att jag måste sluta med dem (eftersom rytmstörningar på hjärtat är en biverkning av de tabletterna). Men för att klara av att sluta med dem behöver jag ordentlig hjälp och står i kö för att få det, men det tar ju några veckor till. Det skulle vara så skönt att bara bli av med all medicinering så jag kan testa alternativa lösningar som kanske inte funkar när man har kemiska ämnen i kroppen. I alla fall är det att ta en dag i taget det som gäller och ändå är det svårt. Yrseln är också en följeslagare som gör sig mer påmind nu än under andra perioder, vilket också är tufft. Så tänker jag också då att ”det är väl bara att be”, och det är klart, alla böner, goda tankar och glada tillrop är mycket välkomna. Allt sådant hjälper. Och såklart ber jag själv och önskar och ropar och undrar varför det inte blir bättre. Se’n har jag ju också tankar när det gäller bön. På Frukost & Teologi –träffarna om bön har vi pratat om: Vad ska det vara bra för? Och vi har samtalat om hur kan Gud bry sig om mina ”små” problem och bekymmer, när otroligt många barn runt om i världen dör av svält varje dag? Jag har inget klart svar på det, men en tanke är ju att bön är i första hand inte till för att ändra Gud utan att förändra mig. Min inställning till Gud och till livet. Att förvandla mig till att mer bli den jag är skapad till att vara och att själv kunna vara del av svaret på olika problem. Men också att Gud är mycket större än jag någonsin kan tänka eller förstå, så han kan både vara mitt i mina bekymmer och böner samtidigt som han kan hålla de svältande barnen i famnen och ge människor vilja och styrka att kunna hjälpa till att återupprätta världen. Så, ja, oavsett hur man ser på bön och meditation så är det i alla fall bra för hela människan att göra, och bara det kan ju vara läkande.

I alla fall, ännu en vecka har gått och det är fredag igen. Det är begravning på kåren i eftermiddag så Magnus var lite nervös, men det kommer att gå jättebra. Och imorgon kl.17 har Musikkåren konsert tillsammans med Sound68 i Brunnsparkskyrkan på temat: ”Från Gospel till musikal”. Det blir säkert en trevlig kväll. Så det är tvära kast i aktiviteterna.

Vi är ju inne i Fastan nu och på söndag är det andra söndagen i fastan. Detta är en tid som vi kan ta till mer eftertanke och reflektion över livet, Gudsrelationen och vad det betyder att avstå från något till förmån för någon annan. Ett sätt att själv försöka förstå hur det känns för människor många delar av världen där man inte har de förmåner och fördelar som vi har här. Så dagens bön från internet är en bön just i fastan:

”Herre, hjälp mig att under denna fastetid förstå vad det betyder att offra något för att någon annan ska få leva, Amen.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 


Framåt – kanske

Idag töar det och är några plusgrader, så kanske går det framåt på vägen mot vår. Såvida det inte fryser på senare. Men idag droppar det från taken och slaskar på marken.

Igår kväll började en ny säsong av ”När livet vänder” på SVT2. Programmet är ju bara en halvtimme och ibland hinner man knappt sätta sig in i berättelsen förrän programmet är slut, men som vanligt är de hoppfulla program om hur det kan vara när livet ”drabbar” en och hur det sedan faktiskt kan vända från något ont och negativt till något gott och positivt. Ser fram emot resten av avsnitten.

Jag tror jag lyckades få ner hela predikan på papper igår, så nu är det bara powerpointen och programmet kvar. Tranås Gospel har övning ikväll så efter det vet jag mer om programmet. Det blir nog väldigt bra på söndag, så missa inte det :-)

Jag får börja så smått att förbereda för söndagen den 19:e också, eftersom vi ska vara i Örebro måndag till onsdag nästa vecka och då lär det inte bli någon tid för predikoförberedelser.

I övrigt fortsätter jag ta en dag i taget, ett ögonblick i sänder. Inte mycket annat att göra för tillfället.

Och så dagens bön från internet:

”Herre, tack för att du går vid min sida. Hjälp mig att känna igen dig och ta emot dig så som du tar emot mig. Ge mig glädje och nytt livsmod. Amen.”

Kram

 

 


The Schack – The movie

I fredags hade filmen The Schack (Ödehuset), min favoritbok, premiär i USA. Naturligtvis har ju inte Sverige köpt in den så den finns ju inte här än. Jag hoppas den kommer på dvd snart så jag kan köpa den. Jag läser ju boken en gång varje sommar och har föreställt mig hur allt ser ut i den. Skulle vara roligt att se om mina föreställningar liknar filmen.

Vintern fortsätter här. Snön ligger kvar, ja, det kom mer igår också. Kallt och ruggigt. Någon dag till enligt prognosen, se’n ska det bli plusgrader. Fast, som vanligt är det nog bäst att inte lägga för stora växlar på det utan bara vänta och se vad som händer. Ibland stämmer det ju inte alls. Jag hoppas snön är borta innan måndag i alla fall, då vi ska köra till Örebro.

Jag vet inte hur jag lyckades idag men kaffet blev jätteäckligt. Jag gjorde som jag brukar (trodde jag), men något gick fel för det blev inte som det brukar. Jag får nog ta och laga nytt. Det får ju inte bli för mycket blod i koffeinomloppet ;-)

Ska väl fortsätta att få ihop predikan till söndag. Anna leder ju så jag behöver inte bry mig om programmet, mer än att göra powerpoint när jag får det på mailen. Temat är: ”Finns Gud på Spotify? – Ett brustet Halleluja.” Tranås Gospel kommer och medverkar och det ser jag fram emot.

Idag är det Internationella Kvinnodagen och då delar jag dagens bön från internet, speciell för just idag:

”Gud, vi tackar dig för denna dag för kvinnors liv och arbete, kamp och glädje, kunskap och stolthet. Tack för att du har skapat oss till din avbild, till att vara dig lika, du som är manligt och kvinnligt - och ingetdera. Tack för alla starka och kloka, kämpande och medkännande kvinnor, tack för alla kvinnor som bär tron i sina hjärtan och förmedlar den till nya generationer. Amen.”

Blessings

 ;-)

 


What the……

Förra veckan såg man foton på snödroppar, krokus etc. på Facebook och nu är det full vinter igen. Det började snöa i lördags kväll, höll på hela natten och hela söndagen. Och nu är det förstås minusgrader så det ligger kvar. Blåsigt är det också så det blir extra kallt. Snacka om omväxlande klimat. Ja, jag vet att både mars och april kan vara riktigt opålitliga och även maj månad kan innehålla snö vissa dagar, men mars kallas ju första vårmånaden så det skulle ju vara trevligt med barmark och plusgrader i alla fall. Nåja, vädret rår vi ju inte på så det är bara att gilla läget och rida ut stormen, som med så mycket annat i livet…..

Helgen var i alla fall bra. Vi var på 50-års uppvaktning en stund i lördags och i söndags var det gudstjänst, som vanligt. Predikoserien ”Finns Gud på Spotify?” började och predikan finns att lyssna på här på hemsidan. Länken till sången vi lyssnade på finns här. Vi såg musikvideon från Youtube.

I övrigt tar jag en dag i taget (finns inte så mycket annat att göra). Är glad de stunder jag känner mig pigg och ok, även om de inte är jättemånga. I morse orkade jag verkligen inte åka och simma så jag tränade hemma istället. Ville inte gå ut så tidigt på morgonen heller i denna kylan. Det får bli en annan gång. Fast nästa tisdag blir det inte för då är vi i Örebro på Ledardagar, måndag till onsdag. Jag hoppas jag orkar med att vara med på det mesta i alla fall. Annars får jag väl vila på hotellrummet. Det är ju alltid trevligt att komma iväg lite och göra nå’t annat. Det brukar ju vara välgörande.

Veterinären ringde nyss och Snuttans värden ser bra ut. Njurvärdet är bra och det var väl det som vi var mest oroliga för. Sköldkörtelvärdet är också bra, så då funkar fodret i alla fall. Vad gäller tänderna då så ska hon få lite smärtlindring till att börja med i några veckor alla fall, så kanske den FORL- angripna tanden hinner ramla ut av sig själv, så vi inte behöver operera ut den. Vi får hålla lite koll på henne och se hur det går.

Idag blir det dagens psalmvers från internet, 550:1
”På dig jag hoppas, Herre kär, ja, du min säkra tillflykt är. Om ej din hand mig leder jag maktlös är. Men du finns här och dig om hjälp jag beder.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 

 

 

 


Öppet hus

Idag är det två stycken Öppet Hus. Gabriels skola har öppet hus idag 9-12 och alla får komma och vara med på tre olika lektioner. Magnus följde med nu på morgonen för att vara med på någon lektion i alla fall. I eftermiddag ska vi på nästa Öppet Hus, ett 50-års kalas. Det blir säkert trevligt :-)

Solen försöker titta fram emellanåt idag och det är milt ute. Helt ok. Jag var ute med soporna tidigare och gick runt kvarteret. Det kändes skönt i luften. En känsla av att et kanske blir vår ändå.

Annars mår jag sådär faktiskt. Hjärtat fortsätter hoppa trots ökad dos Seloken – vilken mest ger fler biverkningar i stället. Minst en snurr (yrselanfall) om dagen samt allmänt ostadig. Tung och ont i huvudet, trött och tung i kroppen. Ganska pestigt alltså. Jag har haft kontakt med min hormonterapeut och kommit överens om att testa att återinföra ett tillskott som jag slutade med för ett tag sedan, kanske det underlättar. Det var dock slut just nu så jag får vänta innan det kommer. Ja, man griper lite efter halmstrån, och ändå känner jag intuitivt vad allt kan bero på men det kräver ganska mycket att ta itu med det och det kommer att kosta både i tid och pengar och kraft. Jag vill inte heller att min omgivning, varken jobbet eller familjen, ska bli lidande, utan att jag ska kunna klara av att göra mitt jobb och att vara hustru och mamma samtidigt. Winston Churchill sa ju att ”If you’re going through hell, keep going”, så det är väl det jag ska göra. Fortsätta kravla mig framåt. Vill absolut inte stanna där jag är. Så alla glada tillrop, böner och goda tankar emottages tacksamt.

Välkommen på gudstjänst imorgon kl.10.00. Då startar serien: ”Finns Gud på Spotify?” Första delen har underrubriken ”En av oss”. Jag har sett fram emot att göra denna serie så jag hoppas den blir lika bra som jag tror. Kom och var med, du också.

Dagens bön från internet:

”Gud, kom med ditt levande ord som skapar, förändrar och upprättar. Låt ditt ord öppna sig för oss och ge oss ljus. I Jesu Kristi namn, Amen.”

Blessings

 <3 <3 <3

 

 


Världsböndagen

Idag är första fredagen i mars, och då är det alltid Världsböndagen. En ekumenisk gudstjänst firas ikväll kl.19 i Brunnsparkskyrkan enligt ett program som sammanställts av kvinnor någonstans i världen, i år är det från Filippinerna. Förr hette dagen ”Kvinnornas internationella böndag”, men numera heter den ”Världsböndagen”, ingen diskriminering här inte. Nästa år är det vår tur att vara värdförsamling.

Jag har varit med Snuttan hos veterinären idag för undersökning och blodprov. Hennes päls har ju på vissa ställen blivit som ”dreadlocks”, så vi undrade vad det kunde vara och veterinären hittade FORL i munnen, en tand som är angripen och en som hon redan tappat. FORL är en tandsjukdom som är väldigt vanlig bland kattdjur och som inte går att förebygga. Emaljen skadas och tanden bryts ner och antingen ramlar ut eller bryts av och behöver dras ut. Det verkar bara vara den enda tanden än så länge i alla fall och förhoppningsvis tappar hon den snart, för den gör troligen mycket ont och därför har hon inte kunnat tvätta sig ordentligt och så har pälsen blivit tovig. Det är teorin i alla fall. Nu har vi tagit prov på hennes värden för att se om hon kan klara en sövning där man drar ut tanden och kollar de andra och rengör i munnen, eller om man bara ska ge henne smärtlindring tills hon tappat den angripna tanden. Vi får se vad proverna säger i början av nästa vecka. Dessvärre täcker inte försäkringen FORL så det kan bli vääääldigt dyrt om det krävs större ingrepp. Snuttan var jätteduktig i alla fall, nu sover hon i sin stol.

Idag får det bli Världsböndagens bön från internet:

”Idag tänker vi speciellt på kvinnorna och alla våra syskon i Kristus i Filippinerna. Tack Gud, att Du kallar kvinnor att tjäna Dig på livets alla områden. Tack för alla Dina välsignelser. Vi vill använda dem till Din ära och till glädje och nytta för andra. Pris vare dig, vår Herre Jesus Kristus, Amen.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 

 


Smålands nationaldag

Är det visst idag. "Fössta tossdan i mass", då man äter "massipantåta" ;-) Det finns visst även en smålands nationalsång, hörde jag på radion i morse, P4 Jönköping, och den finns säkert att lyssna på om man går in på deras hemsida.

”Massipantåta” rimmar ju lite dåligt med fastan förstås, så jag tror jag avstår :-) Jag var i Tranås kyrka igår kväll på Askonsdagsmässa, fast jag var riktigt trött och ostadig. Jag och alla andra som ville blev ”korsmärkta”, antingen i pannan eller på handleden. Jag valde pannan, tänkte att ska det vara så får det vara ordentligt. Gabriel såg lite förvånad ut när jag kom hem, he, he. Fick ta bort det med kokosolja se’n. Försökte med vatten, men det gick ju inte, det blev bara värre ;-)

Idag skiner solen, för det mesta i alla fall. Måste verkligen gå ut några ärenden senare. Tvättdags är det också idag och jag ska göra färdigt powerpointen till söndag.

Imorgon förmiddag ska jag med Snuttan till veterinären. Hon har ätit specialfodret i nästan ett halvår nu och hon ska undersökas och ta lite blodprover. Vi tycker nämligen att hennes päls har blivit väldigt tovig och hon ser lite ruggig ut. Det kan ju tyda på att något mer inte står rätt till, t.ex. njurarna eller så. Vi får se vad veterinären säger.

Idag delar jag dagens korta bön från internet:

”Herre, välsigna vår fastetid och hjälp mig att se den som en påminnelse om din kärleks väg mitt i livet. Amen.”

Kram

 :-)

 


“Ashes to ashes….”

“….dust to dust”

dag är det alltså Askonsdagen. Såhär står det på Nordiska Muséets hemsida: ”Fastan inleds med askonsdagen. Det är den katolska kyrkans förberedelsetid inför påsken. Då skulle man fasta och leva återhållsamt och stilla i 40 dagar (man räknar bort söndagarna, då man inte behövde fasta) till och med påskafton. Askonsdagen har fått sitt namn efter bruket i den katolska kyrkan att beströ sig med aska som ett botgöringstecken under fastans första dag.”  Det står också: ”Fastan inträffar 46 dagar före påsk och varar ända fram till påsk som infaller på påskdagen, dagen för Jesus uppståndelse. Fastlagen och fastan före påsk hade en stor betydelse i Sverige under medeltiden då landet var katolskt. I och med reformationen på 1500-talet försvann bestämmelserna om fasta ur den svenska kyrkans lära. Sedan har fastlagens och fastans innehåll blivit alltmer diffust och idag betecknar de snarast tidsperioden före påsk.

Trots att fastan i betydelsen att äta litet och endast viss mat, försvann i och med reformationen för mer än 400 år sedan, har fastan fortsatt att vara försakelsernas tid på många håll i Sverige ända in på 1900-talet. Kalas, dans och bröllop ansågs då olämpliga.”

Nu är det 500 år sedan Reformationen kom och under de åren har man kanske lärt sig mer om att symboler och traditioner trots allt har sitt värde, så länge de inte blir lagiska. Att under dessa 6 veckor fram till Påsk och festligheter, ta en tid till extra bön och eftertanke, till solidaritet med andra människor, till att tänka extra på sin egen dödlighet och behov av Gud och av att älska sina medmänniskor och sina fiender. Vi i västvärlden är så rädda för smärta och vedermödor, livet ska liksom gå på räls, annars är det inte bra. Vi behöver ta en extra tidsperiod varje år till att ägna oss åt viktigare saker än skräpmat, datorspel, sociala medier, skvaller och annat som fyller våra vardagar. Ta tid att vara stilla, i Guds närhet (eller hur du vill formulera dig, innesluten i universums skaparkraft kanske) och släppa taget om vårt ego och låta oss formas till att bli bättre människor som kan se längre än våra egna behov. Så ta det som en utmaning att i 6 av 52 veckor låta Gud, universum, det goda får forma dig till en bättre människa på flera plan.

Så, dagens psalmvers på Askonsdagen, 729:2

”Förlåt oss nu våra skulder, möt oss, Gud. Och genomlys allt vi döljer, möt oss, Gud.  Vi hungrar efter din närhet, möt oss, Gud. Förnya oss i din kärlek, möt oss, Gud.
Nu öppnar vi våra hjärtan och mottar brödet som ger oss livet och släcker vår törst ur källan av hopp och glädje för evigt givet.”

Blessings

 Askonsdagsmässa i Tranås Kyrka ikväll :-) Jag vill vara med.

 

 

 


RSS 2.0