Besiktigad

Ziggy gick igenom besiktningen hos veterinären i tisdags och fick sin första vaccinationsspruta. Så ska han få nr 2 om tre veckor. Han var så duktig. Nu har jag försäkrat honom på Agria också, där vi har de andra katterna försäkrade också. Hade glömt hur dyrt allting var. Nu fick vi ju kattungerabatt på första årsavgiften, men se’n blir det lite dyrare. Det är ju nödvändigt ändå. Vi har ju haft bra nytta av försäkringen för Snuttans del, både en operation för ett antal år sedan och sedan alla prover som togs förra hösten då hon var dålig. Se’n är det ju vissa saker som inte går på försäkringen och det är ju dumt förstås.

Det är tur att jag inte har behövt förbereda någon predikan den här veckan, jag har ju varit ganska distraherad, men nu börjar det bli bättre. Snövit och Ziggy är kompisar nu och kan både nosa på varandra, vara nära och jaga varandra på lek. Jätteroligt. Snuttan är lugn också och går undan om hon tycker att det blir för mycket. Morrar om Ziggy kommer för nära och slår bort honom om han äter hennes mat när hon ska äta. Men vi behöver inte vara rädda för att de ska slåss. Det är bra. Ziggy lär sig också mer och mer att gå på lådan, men vi är inte riktigt där än. Vi har fortfarande mycket tvätt…….

Idag började vi dagen med pastorsfrukost i Församlingshemmet. Ett bra sätt att börja dagen. Och då var katterna ensamma hemma nästan 1½ timme. Duktigt.

Så, en kort tackbön för denna dagen:

”Tack Gud, för din ständiga närvaro, tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss, Amen.”

Kram

 <3 <3 <3

 


Vårt lilla stjärnstoft

Ja, det blir en del kattungeprat just nu. Förståeligt nog, antar jag. I eftermiddag ska jag till veterinären med Ziggy för en besiktning och vaccinering. När jag bokade och hon frågade vad han heter så tog blev det lite tyst när jag sa Ziggy Stardust :-) Han gör ju dock skäl för namnet. Det var ju David Bowies alterego och han var ju en rebell. Och en liten Star Wars referens är det också då i Rogue One, Jyn Erso kallades Stardust av sin pappa, och hon var också rebell. Så nu har vi vår egen lille modige stjärnstoftsrebell <3

Att lära en kattunge att gå på lådan är som att träna ett barn att gå på pottan eller toa ;-) Man får vara på hugget och sätta in honom i lådan när man ser honom lukta och krafsa eller efter han ätit och sovit. Ibland funkar det….. Men det blir också en del tvätt…. Det luktar dessutom betydligt värre än bebiskiss. Men det blir snart bättre och han börjar lära sig redan. Och han och Snövit börjar så smått att busa lite :-)

Imorgon förmiddag ska jag prova på vattengympa på badhuset. Jag har inte varit och simmat på många månader nu, eftersom jag inte orkat upp så tidigt, så det ska bli kul att testa detta. Jag har ju vattengympat förr, men det var längesedan och det kan ju vara helt annorlunda. Att träna i vatten är dessutom väldigt bra för lymfsystemets funktion, så detta kan ju vara en bra träning för mig. Nu handlade jag imorse istället för imorgon, så jag kan ta det lugnt innan träningen, som börjar 10.30.

Idag delar jag ett visdomsord från internet:

“The Path to a world of peace must travel through the hearts of every one of us."

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 


Rebellkatten Ziggy Stardust!

Universums alla goda krafter samverkade och Ziggy blev hittad (ja, så känns det i alla fall ;-) När vi kommit hem från kåren igår åkte Gabriel och jag än en gång ut till Tolgarp för att leta efter lilla Ziggy. Vi höll på i ca 2½ timme innan vi var så trötta och nedslagna att vi kände att det var dags att åka hem igen. Jag vilade en stund och efter det började jag fixa lite i köket. Då kom ett meddelande från Louise – Ziggy är hittad!!!!! Hur fantastiskt var det inte att läsa det. Vilken glädje! Efter tre dygn hade ju hoppet börjat svika. Det var en granne lite längre bort som hört honom i skogen. De hade varit där och hört honom jama både freda och lördag, men kunde inte se honom någonstans. Så gick de dit igår igen och då kom han fram själv, som om han ville bli funnen och få komma hem. De tog hem honom och ringde till Louise och frågade om hon saknade en katt. JA!!!! Så kunde hon köra dit och hämta honom och vi kunde köra till henne och hämta hem honom. Han hade fått mat, både foder och di av mamma, så han var mätt och på gott humör. Alla hans syskon hade ju redan hunnit flytta så det var ju bra att vi kunde hämta honom också. Nu har jag en liten sovande källing i knäet och vi gör vårt bästa för att inskola honom i familjen. Snuttan och Snövit är på sin vakt. Snuttan är väl ungefär som hon var när vi Snövit kom, men ändå lite lugnare och går gärna undan. Snövit är väldigt nyfiken samtidigt som hon vill hålla lite avstånd. De är duktiga efter bara ½ dygn. Jag har stora förhoppningar att åtminstone Snövit och Ziggy blir bra kompisar framöver. Nu måste vi lära Ziggy att gå på lådan också, för det kan han inte, så idag tvättar vi både mina och Gabriels lakan…… Nåja, vi är överlyckliga. Tack för all hjälp med böner, goda tankar, hållna tummar och delanden på Facebook. Och välkommen hem till oss nu Ziggy Stardust, du modige, självständige, äventyrslystne lille rebellkatt! <3 <3

Innan all denna glädje fick vi ha en stunds glädje på kåren med gudstjänst på temat: ”Tänk dig en plats.” Predikan finns att lyssna på här på hemsidan. Nästa söndag är det Magnus som predikar, då är ju jag på Wettershus.

Idag vill jag dela ett litet brev till Gud från en liten flicka:

”Dear God, Thank you for the baby brother, but what I prayed for was a puppy.

Blessings

 Här snackar vi kitty-theraphy <3 <3
Bild från igår när vi hämtade honom <3

På gränsen mellan hopp och förtvivlan

I torsdags eftermiddag/kväll lyckades vår lille kattunge Ziggy och en syster till honom att ta sig ur spiltan i stallet och rymma iväg. De kom inte tillbaka och igår förmiddag var Gabriel och jag där och letade runt omkring stallet, huset, tomten och så långt vi kunde medan det ösregnade och var kallt. Utan reslutat. Vi fick åka hem igen med oförrättat ärende och ta en varm dusch. Vi är förtvivlade och undrar så vad som hänt. Gabriel låg i sängen hela dagen igår och var jätteledsen. Louise går rundor flera gånger om dagen och letar och ropar och lockar. Så för någon timme sedan hade den lilla katttjejen kommit tillbaka. Plötsligt hoppade hon fram från bakom en dörr i stallet och hoppet väcktes igen. Ziggy måste ju vara där någonstans! Louise letade och letade men ingen Ziggy. Bara den lilla systern vet var han finns och ingen av oss pratar kattiska. Dock är hoppet tillbaka att även Ziggy ska hitta hem. Samtidigt som jag vet att ju längre tiden går desto mer otroligt är det. Jag bara väntar på ett positivt meddelande från Louise, men mobilen är tyst. Kanske åker jag ut dit om en stund och letar igen, jag också. Idag regnar det inte i alla fall. Detta är helt sanslöst. Vi skulle ju hämtat honom igår och de har hållit sig inne i spiltan hela tiden utan att försöka klättra ut och så precis dagen innan vi skulle komma så rymmer han. Jag började bli övertygad att de var stulna. Det var ju bara så konstligt. Varför skulle två små 12-veckors kattungar bara ge sig iväg sådär, när de inte ens varit utanför spiltan nånsin. Att de då skulle ge sig iväg ut från stallet och inte komma tillbaka snabbt till sina syskon och mamma, i alla fall när det började regna…. Väldigt märkligt. Fast nu när den lilla tösen kommit tillrätta så blir man ju förvånad och jätteglad, och ändå förtvivlad över att Ziggy fortfarande är borta. Åh, vad jag hoppas att snart kunna berätta att även han kommit tillrätta. Håll tummarna.

Idag är det Konstrakan här i Tranås. Hela Storgatan fylls av konstverk av olika slag med sina konstnärer. Snart kommer vår musikkår och går paradmarschen. Så även denna lördag är det fullt liv i Tranås. Gabriel är på ABF för där ska vara öppet hus och Cosplay-föreningen ska visa upp sig där. Så han är Anakin Skywalker idag.

Imorgon kl.10 är ni välkomna till kåren på gudstjänst. Nu är vi tillbaka på kåren igen efter sommaren i Sännevadet.

Dagens bön från internet:

”Låt mig med ödmjukhet ta emot var dag som en ny gåva ur din hand. Ge mig Jesu blick för människor i nöd. Hjälp mig att vara varsam mot varandra, tacksam för hus och hem och för min möjlighet att hjälpa andra. Herre, ge mig av din frid.

Dona nobis pacem(ge oss fred).

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 

 

 


Rainbows and unicorns

Att jag gillar både regnbågar och enhörningar vet ni väl vid det här laget och det finns många skäll till det. Just nu är jag ganska både förvånad och bestört över en artikel i Vetlandaposten, som tagits upp i Tranås Tidning och delats på Facebook. Där en pastor eller ett pastorspar (fast det var hon som var i ropet) kritiserar (rasar över) Vetlanda kommun för deras Regnbågsvecka och hotar med att Guds vrede ska drabba Vetlanda. Allvarligt?! Jag läste artikeln och undrar vad i hela världen något sådant över huvud taget hamnat i media och varför det ges utrymme. Hennes uppfattning och det hon säger har ingenting med att vara kristen att göra. Alltså, jag är helt för yttrandefrihet och tycker det är fantastiskt bra att man kan få samtala ansikte mot ansikte med kommunchefer, men vad gör media där och varför finns i så fall inget som uppväger andra sidan. Nu är ju detta i Vetlanda och man kan ju tycka att det inte har något med oss i Tranås att göra, men det påminner mig också om att vi i Tranås inte alls har något regnbågsliknande alls. Ingen Pride-parad, ingen regnbågsvecka eller ens helg, inga flaggor nå’nstans eller så. Det verkar som att man sticker huvudet i sanden och tänker att så länge ingen säger något så låtsas vi som att det inte finns. Det ger mig lust att pusha på kommunpolitikerna. Jag ska fundera lite på hur man bäst går tillväga. Hjälp mig gärna. Jag tänker i alla fall att denna termins Frukost & Teologi - träffar ska handla om känsliga frågor och den första får bli HBTQ.

Idag har vi i alla fall börjat dagen tillsammans med en del av övriga präster & pastorer för terminens första pastorsbön. Solen skiner och det blir en promenad snart. Predikan till söndag är skriven och jag ska göra färdigt kårbladet senare.

Dagens korta bön från internet:

”Gud, se i barmhärtighet på mig, säg mig vad jag ska göra innan det är för sent, I Jesu namn, Amen.”

Kram

<3 <3 <3
 

 


Nära vill jag leva

Om en dryg vecka (1-3 september) ska jag åka till Wettershus på retreat. Temat är ”Leva i Guds närvaro”. Övning och introduktion till kristen djupmeditation. Ända sedan vi flyttade hit för fyra år sedan har jag velat åka på retreat på Wettershus. Det ligger ju så nära och är så tillgängligt. Dock har jag inte hittat någon helg som har passat, varken i pris eller tid eller tema. Alltså, det har ju funnits många som passat i tema, men då har antingen priset inte passat eller tiden inte passat. Nu äntligen fanns det ett tillfälle då jag faktiskt skulle kunna åka, och det ska jag. Det blir både en helg för mig egen skull och en utbildningshelg då jag lär mig mer om kontemplation, djupmeditation, att leva i Guds närvaro, så att jag kan lära ut det rent praktiskt till resten av kåren/församlingen. Jag pratar ju mycket om vikten av den stilla, tysta bönen och efter detta kommer jag förhoppningsvis att kunna ge praktiska tips på att göra det enklare att komma in i den typen av gemenskap och frid. Ja, jag ser fram emot detta :-)

Gabriel kom hem glad igår vilket gläder mig också. Han har fått ett bra schema och det är mycket matlagning och livsmedelskunskap. På torsdagar har de en heldag med det. Redan igår hade de fått laga sin lunch – spagetti och köttfärssås samt äppelpaj. Helt ok för att vara första dagen, tyckte han :-) Idag skulle de också ha en del introduktion, tror jag, och imorgon börjar de efter schema. De hade också fått arbetskläder – kockrockar, mössor etc. Det blir nog bra det här :-)

Magnus har gått iväg till kåren. Tisdagsträffen startar i eftermiddag och ikväll är det kårnämnd. Jag ska skriva och skicka iväg programmet till söndag samt skriva predikan. Idag delar jag psalm 769 ur Svenska Kyrkans Psalmbok, Gud i dina händer, en psalm som jag kan behöva nynna på med jämna mellanrum under dagen, speciellt när yrseln och ostadigheten sätter in eller ekorrhjulet börjar snurra och jag är på väg in i det:

1.      ”Gud, i dina händer vilar jag i tro, Vilar i din värme och din ro. Varje brustet hjärta, varje skadad själ famnar du i nåd och gör den hel.”

Refr. ”Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, I din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, I din kärlek kan min kärlek gro.”

2.      ”Gud, i dina händer, får jag gråta ut, Gråten delar du tills den tar slut. Gud, du känner ondskan i din egen kropp, Att du delar smärtan ger mig hopp.”

3.      ”Gud, i dina händer lägger jag mig ned, När jag går till vila är du med. Dina händer bär mig genom rum och tid, Jag förblir i ljuset i din frid.”

Refr. ”Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, I din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, I din kärlek kan min kärlek gro.”

Blessings

 <3 <3 <3

 

 

 

 


Ny era

När vi hade flyttat hit till Tranås för fyra år sedan började Johanna gymnasiet. Första dagen var hon nervös när hon gick iväg och när hon kom hem var hon glad och gymnasietiden blev en bra, givande och rolig tid. Idag gick Gabriel iväg till Holavedsgymnasiet för att börja första dagen på Restaurang & Livsmedelsprogrammet. Han var också lite nervös men jag hoppas och tror att även han kommer hem glad senare idag. Och plötsligt undrar jag vad som hände. Fyra år har gått då vi periodvis med mycket möda och stort besvär lotsat honom genom de sista åren av grundskolan och i våras var vi väldigt glada att han gick gått ut nian med bra betyg och en bra sista tid där. Nu börjar något nytt och jag ber och hoppas att dessa tre år blir de bästa han någonsin haft i skolan. Liten blir stor och livet tar en ny vändning.

Igår förmiddag hade vi sista gudstjänsten i Sännevadet för sommaren och på söndag är vi tillbaka på kåren. En del andra aktiviteter börjar denna vecka också så nu är det hösttermin på riktigt.

Idag delar jag dagens väldigt korta bön från internet:

”Jag lägger denna dag i dina händer. Hjälp mig att i min svaghet lita på din styrka. Amen.”

Grace & Peace

Liten Gabriel <3
 
 
Stor Gabriel <3
 

 


27 år

Igår firade Magnus och jag 27-årig bröllopsdag och vi åkte till Brostorp och åt ostkaka ;-) 27 år - hur är det möjligt? Det är en lång tid och ändå inte. Det beror förstås på vad man jämför med. Mina föräldrar har varit gifta i 61 år och en del som vi känner har hunnit fram till 35-45 år tillsammans, så fast vi tillhör dem som kommit ganska långt på vägen har vi ändå lång väg kvar. Fast om man jämför med en del andra av dem vi känner och känner till så tillhör vi ju en ganska ovanlig skara, för många är ju inne på både sitt andra och tredje äktenskap eller samboförhållande. Och det visar väl också att livet i tvåsamhet inte är helt enkelt, eller egentligen inte enkelt alls (ifall någon trodde det ;-) utan mer som fitness, man måste jobba på det för att få positiva resultat. När vi gifte oss sa vår officiant att ”Ta aldrig varandra för givna” och det tror jag är en väldigt viktig del i alla förhållanden. Det är alltid ett givande och ett tagande, att kunna vara lyhörd och generös även om det tar emot, är sådant som ger belöning i längden. Jag hörde en intervju med en antropolog och socioantropolog som berättade att förr varade genomsnittsäktenskapet i 10 år (give or take) för man levde inte lika länge som man gör nu så antingen blev man änka/änkeman eller så levde man tillsammans och typ dog tillsammans. Sedan fanns det ju naturligtvis varianter av detta, men i genomsnitt var det så. Så om man funderar på det är det kanske inte så konstigt att det är vanligare med skilsmässor idag, också efter många års äktenskap. Det behöver inte bara vara att man inte orkar jobba på relationen utan att man har jobbat hårt i många år och till slut är det inget kvar, det har dött. Nu har man bytt döden mot skilsmässan. Och igen, naturligtvis gäller detta långt ifrån alla och alla relationer och äktenskap är olika, men det är en intressant reflektion. Nåja, vi har i alla fall kommit förbi Silverbröllopsfirandet och är fortfarande på samma väg.

Idag skulle vi varit på släktträff i Hemmeslöv, men vi valde att inte åka. Det är långt att köra och vi hade inte kunnat stanna så länge. Mina krafter räcker inte hela vägen. Speciellt inte när vi jobbar nu och ska ha gudstjänst i Sännevadet kl.10.00 imorgon förmiddag. Så istället kan Magnus vara med på Vernissagen i Piratens Hus där utställningen med skeppen finns nu. Så jag ska gå dit och titta om en stund. Det kan ju också bli trevligt. Jag har ju inte sett utställningen än.

Idag delar jag en kort bön från internet:

”Tack Gud, för din ständiga närvaro tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss, Amen.”

Blessings

 <3 <3 <3

 


3 månader

Igår var det den 16/8, dvs. precis 3 månader sedan operationen. Jag är ju med i ett par stödgrupper på Facebook, en amerikansk och en svensk, och såhär skrev jag i dem (översatte till engelska i den ena):

”Idag är det på datumet 3 månader sedan explant. Allting har läkt bra och bröstvävnaden håller fortfarande på att formas till något nytt. Vi får se vad det blir till slut.
Några av de mindre symptomen, som t.ex. metallsmaken i munnen verkar ha försvunnit och naglarna har vuxit och blivit lite starkare från att inte ha kunnat växa alls.
De större symptomen, yrsel och ostadighet; värk i huvud, nacke och skuldror; trötthet, ångest m.m. är tyvärr kvar. Jag har bättre dagar och sämre dagar. Bättre perioder och sämre perioder, men de har inte försvunnit på något sätt.
Dock tror jag att uttaget av implantat och kapslar var absolut rätt beslut. Nu har jag en möjlighet att bli bättre. Jag hade implantat i 12 år. Det ena bytte jag 2013 för det hade gått sönder (fast det var oförstörbart…) och nu hade det anda också gått sönder. Jag har haft dessa hälsoproblem i över 8 år och är själv 49 år gammal. Det kommer att ta tid för mig att få ordning på kroppen igen och detta var ett första steg på en lång väg. Nästa steg, förutom detox, är nedtrappning och utsättning av antidepressiv medicin, vilket jag ska börja nu.
Förhoppningsvis kan jag längre fram berätta om framsteg i min hälsoresa, men än så länge är det några steg framåt och några tillbaka.
Jag har läst mycket på den amerikanska sidan och ser att jag är långt ifrån ensam. Det är visst mer vanligt att det tar tid, speciellt om man haft implantat länge, än att symptomen försvinner på en gång. Fast jag gläds verkligen med alla som upplever en omedelbar förbättring. Det är helt fantastiskt och det ger mig också mer hopp om bättring. Jag menar, efter 8 års sjukdom kanske man inte kan förvänta sig att bli frisk på 3 månader…” <3

Jag har fått flera positiva kommentarer, glada tillrop och mycket kärlek och omtanke av detta. Alla som finns i dessa grupper har sin egen historia och det är alltid flera som känner igen sig någonstans och kan bekräfta ens egna tankar, känslor och funderingar. Dessutom var det en av tjejerna jag haft kontakt med hela tiden, som opererades samma dag som jag fast i Stockholm, som var på återbesök igår, där läkaren, efter att ha träffat henne och opererat henne, erkände att han trodde på att man kan bli sjuk av bröstimplantat och han skulle ta det vidare i branschen. Även om det inte direkt går att bevisa än så tror han på hennes historia och det är ett stort steg i rätt riktning. Hon är mycket bättre och har fått tillbaka livsgnistan och det såg han och kunde inte annat än hålla med. Jag har också rekommenderat min kirurg till några andra och de är väldigt glada och tacksamma för det. Han gör ett jättebra jobb och jag tror att även han kommer att förstå att det finns något viktigt här. Jag tänker boka 6-månaderskontroll hos honom i november så vi får se vad han säger om det då. I alla fall så är det bra att det sprids nu när det faktiskt finns många kvinnor världen över som lider i onödan utan att sammankoppla måendet med implantaten. Jag visste ju ingenting heller förrän i våras. Se’n är vi ju alla olika och många mår bra, men det är viktigt att veta om i alla fall.

Johanna är här nu, hon kom i tisdags och åker hem idag igen, vid 17-tiden. Igår hade vi en lyxstund tillsammans då vi gick till Beauty Salong och fixade naglarna (så nu förstörde jag mina egna igen med en nagelförlängning… förhoppningsvis växer de själva igen sedan).

Idag delar jag en vers ur sommarpsalmen 200 i sv.k. psalmbok, 200:7

”Liksom ett träd i sol och regn så låt min själ i andens hägn få växa alla dagar den sommar som av nåd jag får. Gud, låt mig bära frukt i år den frukt som dig behagar.”

Grace & Peace

 Johannas glittrande naglar <3
 
Mina färgglada, sparkling naglar <3




Svängningar

För en vecka sedan var jag och tränade yoga på Yogacompaniet i 90 minuter. Idag tränade jag en kort stund hemma. Idag hade jag absolut inte klarat det passet som jag klarade då. Så svänger mitt mående och det är både obehagligt och irriterande. Jobbigt att inte kunna veta hur dagen ska bli eller ensa stund efter stund. I några dagar nu har jag varit mer yr och ostadig igen och det är träligt. Tid och tålamod är det jag har intalat mig själv de senaste 8 åren och det börjar bli lite uttjatat, även om det förmodligen är sant. Alla andningsövningar och hormoner påverkar ju kroppen förstås och jag är väl extra känslig. Det är lite tufft att lära sig det när man helst vill vara stark, frisk och pigg och klara allt. Maybe one day….

Om en stund kommer Johanna! Det blir roligt i alla fall! Har längtat så! Och i eftermiddag blir det katt-terapi :-)

Även idag delar jag en bön ur Psaltaren. Psaltaren 130:1-5

”Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade mina synder på minnet, Herre vem skulle då bestå?  Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen Amen.”

Blessings

 <3 <3 <3

Omstart

Jag har precis läst boken Omstart av Karin Björkegren Jones. Underrubriken är ”för en starkare, renare och friskare kropp.” Där är väldigt mycket matnyttigt i den och precis som jag gör med många andra böcker så rekommenderar jag den varmt. Lättläst är den också. Luftig text och många bilder. Man kan visst provläsa ett kapitel på Bokus om man är nyfiken.

En annan omstart är det också idag nämligen första arbetsdagen efter semestern. Ingen jobbångest i alla fall. Snarare en lättnad att jag nu får lov att ta fram de teologiska böckerna igen, ha, ha, och att ta fram dokumenten på datorn som handlar om terminen som ligger framför.

Fast det är kanske lite jobbångest ändå för jag känner mig riktigt yr och ostadig idag, liksom ett illabefinnande i kroppen. Obehagligt. Fast så har jag ju mått förr också, så jag får göra som jag brukar. Andas och vänta ut det. Lättare sagt än gjort dock.

Imorgon kommer Johanna hit och hälsar på. Jippie! På eftermiddagen ska vi köra ut och hälsa på kissarna så hon också får träffa Ziggy Stardust. Det är ju snart dags att hämta hem honom. Spännande.

Idag delar jag också en psalm ur Psaltaren, Ps.121:

”Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp? Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg. Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel. Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida. Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt. Amen.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 


Vaggvisor

Att vaggas till sömns av hårdrock med Ulf Christiansson är väl kanske inte speciellt lugnande, men igår kväll hade han sin sista spelning på Brunnsparkskyrkans parkering kl.22.00 så det var som att ha musiken i sovrummet. Nu var väl inte det så himla jobbigt egentligen, han spelade bara 30-40 minuter och musiken var ju bra, nej, det som var mest irriterande var bilarna på Storgatan och deras avgaser. Hela kvällen och halva natten körde de ju utanför och brummade och tjoade. Vi hade stängt alla fönster ut mot Storgatan, men avgaserna tränger in ändå. Jag försökte dra upp täcket över näsan, men det blev ju varmt. Det var så skönt när jag vaknade till nå’n gång senare på natten och det var alldeles tyst och lugnt utanför. Skönt, äntligen över för denna gång :-)

Det är dock en skön syn att se dessa vackra, coola bilar som så stolt visas upp under cruisingen. Många timmars arbete och mycket pengar har säkerligen gått åt att rusta upp dem och göra dem så vackra som de är. Och är man väldigt intresserad av dem så har vi första parkett här hemma, med eller utan avgaser. Många människor ställer ju upp stolar på trottoaren längs Storgatan och sitter där i timmar och tittar. Jag fattar inte det, de måste ju bli helt förgiftade. Skulle man göra det fick man ju ha gasmask på sig :-) Jag gick en liten sväng nu på morgonen och såg några fina bilar stå parkerade här omkring. Man måste ju beundra konstverket i alla fall.

Ulf Christiansson skulle visst predika på gudstjänsten i Brunnsparkskyrkan idag. Undrar om de spelar in den och lägger ut den någonstans…..

Idag är vår sista semesterdag och jag tror den blir lugn. Vi har inga speciella planer, men vi får se om det dyker upp något. Igår var en ganska tung dag i både kroppen och huvudet och idag verkar också vara ganska ostadig, så det blir att ta en stund i taget. I alla fall så läste jag en psalm ur Psaltaren innan och idag var det Psalm 73. Jag delar några verser, som jag delat förut, men som hela tiden är aktuella och en önskan om att kunna leva efter, Ps.73:23-26

”Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”

Kram

 <3 <3 <3

 


Tranås Cruising

Idag är det dags för årets Cruising här i stan. Många, coola bilar kör redan på gatorna och fler blir det. Brunnsparkskyrkan har aktiviteter på sin parkering med underhållning, fika m.m. Kl.14 ska Ulf Christiansson med band spela så då får man ju vara där :-)

Igår var det begravningen på kåren och Magnus gjorde ett mycket bra jobb. Det är speciellt med begravningar för de måste bli bra och rätt. Jag skötte ljudet och mikrofonerna, vilket jag inte brukar göra speciellt ofta och även där är det viktigt att det blir rätt och bra, så det var också en tuff uppgift för mig. Jag var helt slut när jag kom hem. Dessutom var gårdagen den sommardagen då man borde ha legat i bikini på stranden. Soligt, varmt, och en riktig sommardag. Inte riktigt en dag då man ville sitta inomhus i full uniform med nylonstrumpor och kavaj. Puh.

Idag är det mulet och svalare, men det är kanske bra för alla som ska vara ute hela dagen och hålla på med allting som ska ske under cruisingen. Imorgon är vår sista semesterdag och på måndag börjar vardagen igen. Då kommer säkert sommaren ;-)

Även idag delar jag dagens psalmvers från internet, 923:3

”I detaljer drunknar vi och förlorar perspektivet. Låt oss inte gå förbi det väsentliga i livet. Hjälp oss att bedöma riktigt vad vi, Gud, skall anse viktigt.”

Blessings

 It's one of those days....<3

 


Dagens visdom

”Religion is lived by people who are afraid of hell; spirituality is lived by people who have been through hell and come out enlightened.” Detta var en mening jag fastnade för I dagens daily meditation I boken “A spring within us” av Richard Rohr Just den meningen passar ju väldigt bra också för just nu är det en presskonferens med Johan Gustafsson som var kidnappad i Mali i över 5 år, men släpptes i början på sommaren. Han är nu beredd att möta media och berättar sin berättelse. Han har ju varit i helvetet och kommit ut på andra sidan. Jag hoppas verkligen att det så småningom kommer en bok så småningom, men just nu berättar han historien i korta drag, vilket är väldigt spännande och samtidigt mycket rörande.

Magnus jobbar lite idag iför begravningen imorgon eftermiddag. Sedan har vi ledigt lördag och söndag och på måndag börjar vardagen igen. Lite mjukstart blir det ändå nästa vecka. Förberedelser inför helgen och för terminen, kårblad, affischer etc. Dessutom kommer Johanna hit och hälsar på tisdag till torsdag, 15-17/8, vilket är jätteroligt.

Idag delar jag dagens psalmvers från internet, 762:1

”Bli stilla, låt tystnaden föra dig nära. Närvaron finns där, en kraft som vill bära, ja öppna det rum som står låst djupt inom dig. Barnet som bor där och stumt skriker: Hör mig, Du är en bön. Gud är din bön.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 

 




Smidig som ett kylskåp

Igår testade jag Yoga och ja, jag kände mig smidig som ett kylskåp emellanåt. Jag var på Yogacompaniet här i Tranås och denna vecka är det morgonyoga kl.9-10.30 varje dag och man kunde vara med alla dagar eller enstaka pass. Igår passade det för mig och jag tänkte att jag skulle testa. Jag har ju provat Yoga så många gånger men aldrig riktigt hittat någon form jag gillat eller velat fortsätta med. Ändå tror jag att yogaövningar är bra för mig, bra för min kropp som är så stel och spänd, så jag fortsätter söka och testa. Att börja med ett 90-minuters ganska hårt pass var nog dock inte det bästa. Att pressa kroppen så pass hårt för första gången på väldigt länge kanske inte var det bästa. Senare på dagen fick jag en rejäl yrselsnurr så jag bara kunde stå stilla och hålla i mig tills det gått över. Skit också! Det har jag inte haft på rätt länge nu. Jag har haft mindre snurrar som jag kunnat ”walk off” eller rört på mig tills det släppt, men denna var riktigt jobbig och genast kom ju den där ledsenheten tillbaka. ”Jag som trodde att allt började bli bättre….” Men visst, det vore kanske ännu konstigare om jag inte fått någon reaktion efter en sådan tuff, ny stimuli för kroppen. Det betyder ju i alla fall att kroppen reagerar, så jag antar att det är bäst att ge mig på det igen för att få in en vana. Ja, jag tänker inte göra tuffa yoga-pass i 90 minuter just nu utan börja med kortare, lugnare pass så att kroppen får vänja sig i lugnare takt. Youtube är full av bra, kortare, lugnare yogapass. Idag har jag i alla fall träningsvärk. Allra mest i Trapeziusmuskeln mellan huvudet och axlarna. Aj, ja, aj. Inte så mycket i övriga kroppen dock, vilket är skönt.

Idag är det ganska mulet och prognosen säger regn så vi får väl se hur det blir i verkligheten. Igår var det i alla fall väldigt behagligt i luften, tyckte jag. Varm luft även om solen inte sken jättemycket.

Idag delar jag dagens bön från internet:

”Herre, Du gav mig förmåga att tänka och planera. Ge mig klara tankar och ett varmt hjärta. Om ödmjukhet ber jag, o Herre men också om frimodighet, I Jesu namn, Amen.”

Kram

 <3 <3 <3

 


Medveten andning

Bara att andas genom näsan och inte genom munnen hjälper hela kroppen att ta vara på syret bättre. Jag har ganska länge tränat på att andas genom näsan men jag når inte ända fram ändå eftersom jag inte klarar av att dra djupa andetag ner i magen där diafragman får göra sitt jobb ordentligt. Så jag fortsätter att göra andningsövningarna två gånger om dagen, minst, och övar upp förmågan.

En del kanske tycker att detta är konstigt och låter som något som new age eller yoga-aktigt. Jag har till och med fått höra att vi inte behöver bry oss om andningen för den sköter sig själv, den har vi med oss från att vi föds. Det är visserligen sant, man som så mycket annat lär vi oss efter hand att använda vår kropp på fel sätt allt eftersom samhället blir mer och mer stressande och vi med det. Numera andas väldigt många människor ytligt, uppe i bröstkorgen och genom munnen. Man har tappat den ursprungliga förmågan att syresätta kroppen på rätt sätt så att alla värden kan hålla rätt nivåer och hälsan vara bra. Inte konstigt då att så många vill träna yoga och lära sig andas djupare och få lugn i kroppen. Dessutom är det inget varken nytt eller konstigt. I 1Mos.2:7 (alltså precis i början av Bibeln, alldeles i början av skapelsen) står det att ”…då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” Ordet här för liv är samma som används på flera ställen som ande eller livsande. Samma ord för när ”Guds ande svävade över vattnet” som att ”andas”. Så om du tror att arbete med andningen är new age eller suspekt på något sätt så kan du sluta med det på en gång. Öppna dig för livsande från Gud och du kanske kan få märka att livet kan återvända

Vill du veta om du andas bra kan du göra ett test på hemsidan ”Medveten andning”. Det tar 2 minuter och du ska bara svara på några frågor. Dock är det viktigt att du svarar helt ärligt och inte svarar nej på frågan om du snarkar om du verkligen gör det. Fråga någon som vet i så fall :-) Se’n kanske inte svaret blir helt rätt heller för jag gjorde den och fick svaret ”Helt ok”, fast jag behöver förbättra mig mycket. Så var brutalt ärlig :-) En annan sak som är rolig är att loggan högst upp på deras hemsida är samma bild som kom fram när jag sökte på treenighet eller perichoresis (den gudomliga ringdansen).

En bön som passar till detta inlägg:

”Fader, jag andas ut min trötthet, jag andas in din kraft. Kristus, jag andas ut min ensamhet, jag andas in din närhet. Helig Ande, jag andas ut min oro, jag andas in din frid. Amen.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 

 

 

 


Kitty attack

Jag körde ut och hämtade ägg och klappade Ziggy och hans syskon i morse. Blev attackerad av kattungar så fort jag kom in i spiltan. När de såg att jag kom sprang de mot mig alla fyra och Ziggy hoppade upp i famnen på mig så fort jag satte mig ner. Det är verkligen ett bra sätt att börja dagen. Gratis terapi och mys. Det var väldigt svårt att fotografera de små vildarna nu, men jag fick ett par bilder som inte var suddiga i alla fall :-)

Jag har inte råd med en ny tatuering just nu så jag gjorde ett eget armband istället igår med ordet ”Breathe”. Jag hade pärlor hemma för förra veckan gjorde jag ett halsband och ett armband i regnbågsfärger. Det är ju Pride-vecka nu så jag tänkte jag skulle vara lite extra regnbågsfärgad :-)

Igår kom det skyfall i skurar emellanåt. Flera gånger under dagen. Plötsligt bara öppnade sig himlen och man såg nästan inte ut. Det åskade också lite. Se’n blev det sol igen på kvällen. Alltså, det har inte varit så himla fint väder den här sommaren (heller). Jag hade verkligen hoppats att denna sommaren skulle bli varm och fin, men tydligen har juli månad i år varit den kallaste juli på många år, så det är inte bara jag som har tyckt att det varit kyligt. Visst det har varit väldigt fina och sköna dagar, men inte under längre tid, bara enstaka dagar. Vi får hoppas på en lång, varm och skön höst. Typ Brittsommar.

Och så dagens bön från internet:

”Gud, du ger oss livet som en gåva. Hjälp oss att inse gränserna för vårt liv. Öppna våra hjärtan så att din fullkomliga kärlek intar rädslans plats och gör oss angelägna om att dela med oss av det vi har. I Jesu Kristi namn, Amen.”

Blessings

 Bus!
Mer bus!
Pride-Pyssel
Breathe <3

 


Breathe……

Jag behöver en ny tatuering där det står Breathe (andas), och den måste vara på armen eller handen så jag ser den. Vid snart 50 års ålder måste jag lära mig andas rätt, det vill säga med hjälp av diafragman, ner i magen, utvidga hela bröstkorgen och inte andas bakvänt, vilket jag gjort hela livet, vilket i sin tur troligen är det som hunnit ifatt mig de senaste 8 åren. Naturligtvis andas jag, jag lever ju, men jag andas ytligt, uppe i bröstkorgen, ”smygandas” mellan de lite djupare andetagen och håller ofta andan när jag koncentrerar mig på något.

Jag var alltså hos Anders Lönedahl i Töreboda igår. Det var hemma hos honom på vischan, bland katter och hästar, så himla mysigt. Vi pratade länge och jag blev uppkopplad till Bio Feedback-maskinen, som mätte puls, syremättnad och koldioxidhalten i utandningsluften m.m. Där kunde man se, svart på vitt, hur värdena i kroppen såg ut. Koldioxidhalten var alltså för låg, vilket påverkar de andra värdena samt syra/basbalansen och alla andra balanser. Emellanåt låste sig hela jag på något sätt och hoppade ut mätningen, det blev bara ett stort hål i mätningen och sen kom den tillbaka igen. Så det hoppande hjärtat och yrseln/snurrarna är alltså inget konstigt. Hela jag är obalanserad och eftersom jag andas så dåligt fungerar inte utrensningen av gifter (detoxandet) heller. Pumpen för det lymfatiska systemet är trasig. Jag fick också ligga på britsen och han visade mig andningsövningar som jag fick göra för att få igång andningen ordentligt och pumpa ut gifterna. Så detta måste komma igång så att jag också kan rensa ut Venlafaxinet ordentligt. Jag gjorde övningarna och blev alldeles vimmelkantig. Det är en biverkning man kan få när man börjar andas ordentligt. Tryck i huvudet, yrsel, lite illamående. Då får man sluta och låta de gå över. Brukar ta några sekunder. Jag ska göra övningarna morgon och kväll. Nu gjorde jag ju dem ganska koncentrerat igår och fick därför lite kraftigare reaktion. När jag reste mig efter en stund kände jag mig ”lightheaded” och frusen och skakade tänder lite. Skumt. Tydligen alldeles normalt dock. När vi var färdiga, efter nästan 2 timmar, kom en lite kisse och kelade lite och sedan åkte vi hemåt igen. Jag var verkligen helt slut efteråt när vi åkte hem. Dessutom ösregnade det sista timmen. Jag hade en lång dejt med spikmattan när jag kom hem och sedan kunde jag ta tag i resten av kvällen.

Nu har jag beställt några av tillskotten jag kommer att behöva för utsättningen av medicinen och Anders ska beställa några och skicka till mig så jag kan få lite rabatt. Det är ingen billig historia detta heller, men väldigt nödvändig. Jag berättade att jag hade sagt att jag skulle vara i mitt livs form när jag fyller 50 men att jag kanske måste skjuta på det, men han sa att i april borde jag ha kommit en bra bit på väg i alla fall.

Idag delar jag dagens psalmvers från internet, 524:4

”Känns livet tomt, ja, meningslöst att leva, och tvivlets skuggor mörka kring dig stå, så stanna upp ändå en stund i vila, ty kanske, kanske skall du finna då: Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans låga kan du livsmod få.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

 


Töreboda och cat-fight

Imorgon ska Magnus och jag åka till Töreboda av alla platser :-) Jag har tid hos Anders Lönedahl som ska hjälpa mig med detoxen, han är ju expert på det lymfatiska systemet, och med nedtrappning och utsättning av Venlafaxinet med hjälp av TRB (The Road Back-programmet). 2012 försökte jag ju sätta ut den medicinen och trodde jag skulle dö, så jag behöver all hjälp jag kan finna för att underlätta för kroppen att vänja sig av med antidepressiv medicin. Så, imorgon ska jag äntligen få träffa honom och sen utgår vi därifrån. Det ska bli spännande på många sätt. Också att han bor på landet i Töreboda och har hästar och så, vilket är mysigt, bara det. Så Gabriel få klara sig själv imorogn för vi kommer att vara borta största delen av dagen. Jag ska vara hos Anders kl.12 så vi kör vid 9-tiden och sedan vet jag inte när vi kommer tillbaka.

Igår fick vi plötsligt besök av en kompis från Malmö. Han hade vägarna förbi Tranås och frågade om vi skulle ses, så vi fick träffas en stund, vilket var väldigt trevligt eftersom vi inte setts sedan innan vi flyttade hit.

Imorse regnade det som bara den och jag trodde att det skulle bli en tråkig dag, men när jag var och handlade och kom ut från affären så hade solen börjat skina och nu är det jättefint igen. Jag tror jag får ta ut Snövit en stund i Brunnsparken idag. Hon är nog uttråkad för hon bråkade med Snuttan vid 4-tiden i morse så pälstussarna flög omkring. Hon behöver lite extra stimulans, tror jag ;-)

Så, en tackbön från internet:

”Tack Gud för din ständiga närvaro, tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss, Amen.”

Kram

;-)
 

 

 

 


Insekter!!!

Fruktflugor, också kallade bananflugor. Finns det något mer irriterande i köket under sommaren? Ja, möjligen getingar då, men de är i alla fall stora nog så man inte behöver missa dem när man dödar dem och de förökar sig inte lika snabbt heller. Fästingar är ju också en plåga, men än så länge har vi inte haft så mycket bry med dem. Det var bara Snövit som fick en liten fästing i Höllviken, men den var ganska lätt att ta bort. Igår hade vi plötsligt en massa små fruktflugor i badrummet, av alla ställen, så jag antar att de kommit upp ur avloppet. Jag vill helst inte använda giftiga grejor för att få bort dem, men den här gången sprutade jag insektsspray i badrummet. Vad bra, tänkte jag, nu försvinner de. Visst, det är inte så många flugor kvar i badrummet, men de rymde till köket!! Jag har en liten skål stående på köksbänken med vitvinsvinäger och diskmedel i. Den brukar vara väldigt effektiv mot dessa flugor. Plötsligt var den helt översållad av dem. Fy, vad äckligt! Så jag tog och sprutade köket också för att bli av med dem där och sedan bytte jag vinäger i skålen och hoppades på det bästa. Jag kan tala om att skålen fortfarande är överfull med fruktflugor och vinägern är slut. Allvarligt!! Inte ens den giftiga sprayen fungerar. Jag är övertygad om att dessa insekter tillhör syndafallet….  Det är i alla fall en positiv sak med höst och vinter, det finns irriterande insekter då.

Nåja, idag är det första augusti. För två år sedan hade vi vårt ”bröllop”, då vi förnyade löftena efter 25 år. Det var en varm, solig och fin dag. Så vi har två bröllopsdagar nu, he, he, dels idag och dels den 18/8 som är vår egentliga bröllopsdag.

Idag är det också soligt och fint så det blir en liten promenad idag också.

En morgonbön från internet:

”Gud, tack för att du ger oss ännu en dag. Hjälp oss, så att timmarna och minuterna inte rinner oss ur händerna. Ge oss i dag några levande ögonblick att minnas, några täta sekunder fyllda av mening. Hjälp oss att använda timmarna så att vi i kväll med glädje kan se tillbaka på de erfarenheter som dagen givit. Hjälp oss att se med årens perspektiv på sekundernas påfrestningar. Låt oss leva ännu en dag i ditt eviga ljus.
Amen.”

Blessings

 <3 <3 <3

 


RSS 2.0