Allhelgonahelg

Fredag igen. En hel vecka sedan jag kom tillbaka från Malmö. Oj, vad det här lovet gått fort (typ som alla veckor…). Idag hjälper Magnus och tjejerna några vänner att flytta och Gabriel får ha en vilodag. Han har ju varit upptagen flera dagar denna vecka och såg helt zomie-lik ut när han steg upp ;-) Typ som en tonåring…. Tänk att han fyller 14 på söndag (och min mormor skulle fyllt 115 om hon levt). Det är lite svårt att greppa faktiskt. Han har ju alltid varit lillebror, liksom. Nu är han nästan längst i familjen och går i 8:an. Lite knäppt, alltså. Men ganska skönt ändå :-) Jag gillar det här med stora barn, som klarar sig själv många gånger. Som inte behöver barnvakt. Som kan hjälpa till på olika sätt. Som man kan prata med om andra saker än Bolibompa och dagisaktiviteter ;-) Så det är rätt ok nu ändå.

Imorgon, på Alla Helgons Dag, kl.10.00 spelar musikkåren på Nya Griftegården och har den traditionella andakten. Jag planerar att följa med i år och lyssna och titta. Jag har inte gjort det innan utan bara fått se bilder och hört av andra hur det är. Det brukar ju vara helt knökafullt med folk som står och lyssnar och många som också står eller går omkring i utkanterna som också nås av musik och tal. Det är ju speciellt att vara på en kyrkogård under allhelgonahelgen då det är gravsmyckning. Det är ju ännu mer speciellt på kvällen då det är mörkt och alla ljusen lyser upp hela området. För två år sedan körde jag och Magnus dit på kvällen och gick en sväng runt Griftegården och det var väldigt fint. Se’n ska vi ju fira Gabriel på eftermiddagen så det blir en heldag imorgon, men säkert mycket trevlig.

söndag har vi Gudstjänst som vanligt kl.10.00. Lite kul är det när jag se de andra kyrkornas annonseringar för imorgon – ”Vårt evighetshopp” har de flesta och nattvard och allt vad det är. Temat på min predikan är ”Döden, döden” ;-) Men jag lovar att du inte blir besviken om du vågar dig dit. Det blir också parentation och sångarna sjunger. Möjlighet att tända ljus och minnas och be är också med i gudstjänstens helhet. Så missa den inte. Vill man sedan ha mer av evighetshoppet så kommer kören från FA i Södra Vätterbygden på eftermiddagen kl.16.00 och har en musikgudstjänst på temat: ”Vårt evighetshopp”. Så kom då också och fyll på med mera ljus i själen.

Idag – en väldigt fin bön av Margareta Melin:

”Du som vill att jag ska finnas, du som vet att jag är jag - du förstår mitt hjärtas längtan och är hos mig natt och dag. Din är jag och all din kärlek får jag varje andetag. Amen.”

Kram

 Den kloke "teologen" Bob Dylan ;-)



 


Miami Ink

I söndags nämnde en av våra medlemmar att de på TV sagt att de som tatuerar sig är rebelliska. ”Men jag har inte upplevt dig som rebellisk”, sa hon. ”Åh, vad bra”, sa jag, ”då döljer jag det väl, ha, ha!” Ja, det är väl så att när man drar alla över en kam så blir det helt galet, precis som med allting annat. Dessutom har ju tatueringar blivit mer och mer vanligt hos gemene man de senaste 10 åren. Jag skaffade ju inte min första tatuering förrän jag var 37, så det var ju genomtänkt sedan många år. Sedan blev det ju 10 tatueringar till under några års tid och det stämmer det här med att det blir ett ”gift”. När man sitter under nålen tänker man att man aldrig ska göra om det och när man går därifrån tänker man på vad man ska tatuera in nästa gång ;-) Nu när flickorna har höstlov är TV:n på mycket och på förmiddagen när jag sitter här i soffan sänds repriser av Miami Ink. Naturligtvis får det mig att längta efter nya tatueringar. Nå’n gång blir det en ny, men det måste passa i budgeten också. De är ju inte gratis, precis :-) Jag blir i alla fall inspirerad att börja kolla efter motiv och bilder som kan bli grunden för några nya.

Idag har Gabriel en heldag med alla konfirmandgrupperna i Församlingshemmet. Magnus är på kåren, det är ju sopplunch idag, och tjejerna ska till Jönköping lite senare. Jag blir med andra ord ensam hemma en stund och kan koncentrera mig på att få allting färdigt till söndag. Det blir ju bra, hoppas jag ;-)

Dagens korta bön från internet:

”Gud, du som lever nära oss och delar våra sorger och vår glädje
Hjälp oss att hålla våra liv så öppna att samtalet med dig inte dör. Amen.”

Blessings

 Min största tatuering på ryggen :-)

 

 

 


Från bekymmer till tacksamhet

Så var det onsdag igen och jag var och handlade på ica i morse. Jag får lite ”ågren” när jag storhandlar, som jag gjorde idag. Jag var ju inte hemma förra veckan och nu är vi hela familjen samlad, så det blev väldigt mycket handlat idag, och ändå var det ett par saker de hade slut på så jag måste dit igen. Jag hade dessutom kuponger på några varor och ändå blev det ganska mycket mer än ”vanligt”. Jag visste ju om att det skulle bli mycket, men jag har ändå en så’n där olustkänsla när summan blir hög. Dessutom betalade jag denna månads räkningar häromdagen och det var ingen höjdare. Snuttans tandläkarräkning kom ju nu och jag vill ha det undanstökat på en gång. Delar man upp det så tillkommer ränta och det får vara.

Nog om det, för hur som helst så är jag mycket tacksam att jag har möjlighet att storhandla. Att jag har pengar att köpa mat för till hela familjen. Att vi kan bjuda till ett litet födelsedagsfika för Gabriel på lördag. Att vi har ett hem att bo i, men värme, vatten, dusch, toalett och diskmaskin. Tillgång till tvättmaskin och tumlare och en bil att köra i när det behövs.

Det var kallt i morse. Solen försöker titta fram emellanåt och jag hoppas den lyckas mer under dagen. Idag behöver jag verkligen göra klart program och predikan till söndag. Jag brukar ju fixa en del av det på tisdagen, men gårdagen blev lite ”fel” eftersom jag var gäst på tisdagsträffen, vilket för övrigt var riktigt trevligt.

Så delar jag dagens korta bön från internet:

”O Gud, du som med ditt levande ord skapar och helar, jag ber dig: låt mig dag för dag bli till som den människa jag är skapad att vara. Hela det i mig som är brustet. Amen.”

Kram

 <3

 

 


Höstlov igen

Och hela familjen är samlad. Det är ju inte helt vanligt längre, så det är trevligt när det händer.

Förra veckan var jag ju i Malmö och jag hann med en hel del. Behandling av och fika/prat med Johan; utvecklingssamtal för Olivia på hennes skola i Helsingborg; besök på Emporia med mor och lite till. Det var fortfarande flera grader varmare i Skåne än här och det var förstås skönt. I fredags mötte jag Olivia på centralen och vi tog tåget till Tranås tillsammans.

Helgen var också ganska full. Café på kåren på lördag förmiddag och födelsedagsfika hos vänner på eftermiddagen. Söndagen var det gudstjänst på förmiddagen och hemgrupp på eftermiddagen. På måndagen, bibelsamtal som vanligt på förmiddagen plus all tvätt hemma som samlats på hög medan jag var borta. En ganska tuff dag, och riktigt trött på kvällen. Att vi ställde om klockan i helgen känns ju också, men det var skönt att få en extra timmes sömn den natten. Idag var jag och simmade, vilket var skönt. Skulle behövt ta hela dagen till förberedelser för nästa helg och en del annat som ligger framför, men det är min tur att vara gäst på Tisdagsträffen i eftermiddag – ”Tankar i Allhelgonatid”. Resten av veckan hoppas jag är mindre inrutad.

Söndagens gudstjänst var ovanlig på flera sätt. Mathias ledde den och hade engagerat barnen / ungdomarna att vara med i inledningen och spela lite teater och läsa bibelord. Också att spela puka, klaves och tamburin till lovsångerna och Mathias spelade bongos. Det var riktigt häftigt. Det var inte sista gången han fick leda :-) Predikan (och hela gudstjänsten) hade temat: Sök din stads bästa och du kan lyssna på predikan här.

Nu är det som sagt höstlov och vi går fram mot Allhelgonahelgen. I år sammanfaller Halloween med Alla helgons dag, vilket är olyckligt, för det är ju tillräckligt förvirrat för folk i allmänhet ändå. Gabriel fyller 14 på söndag och vi ska ha lite födelsedagsfika för honom på lördag eftermiddag. På lördag förmiddag är det Musikkåren som har musikandakt på Nya Griftegården kl.10, som traditionen bjuder ;-)

Idag delar jag dagens psalmvers från internet, 591:3

”Det kan vi göra för rätt och fred: stå emot allt ont som trampar ner och sprider skräck och hot.
Vi känner maktlöshet. Gud kraft oss ger och Jesus finns bland oss idag, Jesus finns bland oss idag.”

Blessings

 Så sant :-) Speciellt i dessa tider...

 

 


Årstidernas möjligheter

Några dagar i veckan som gått har det varit minusgrader på nätterna och sedan ganska klart och soligt på dagarna. Idag är det mulet, ruggigt och 7 plusgrader på morgonen. Ganska typiskt höstväder, innan kylan tar naturen i sitt grepp. Ganska typiskt för våren också i och för sig innan det blir solen blir tillräckligt varm för att ta över. Det är ändå ganska skönt att vi har årstider, så att man kan uppleva det här med att allt har sin tid. Naturen behöver vila och till och med dö en stund för att åter kunna uppstå till nytt liv med ny energi, ny skönhet och ny glädje. Och i den kalla, tysta vilan får vi tid att reflektera över hur mycket bättre vi skulle må som människor om vi följde naturens gång lite bättre. Såg till att komma i säng tidigare och låta mörkret omsluta oss och ge oss vila. Sakta ner på tempot och ta hand om oss till hela människan med tända ljus, varma bad (om vi har badkar ;-), och se till att andra i vår omgivning också blir omhändertagna om de inte kan göra det själv. Ordna en spa-kväll med fotbad och varmt te och mysmusik. Bjud in dem som du minst tänker på i det sammanhanget och se vad som händer. Träffas och laga mat tillsammans och samtala om livets svåra och roliga ämnen. Var mer tillsammans i en djupare mening än man kanske är på sommaren så det är mer grillkvällar, bad, aktiviteter etc. Låt årstidernas färger inspirera dig. På höst och vår finns ju massor av färger i naturen. Vintern är ju inte mer begränsad, men vacker om man inte fryser för mycket (vilket jag ofta gör tyvärr). Sommaren har ju också fina färger men kan bli blekt om det är torrt länge. Jag är ju ingen vän av kyla men jag har bestämt mig för att på bästa sätt jag kan njuta av denna höst. Det går ju lätt de dagar solen skiner och alla höstens färger sprakar för fullt. Men jag ska även se det positiva dagar som denna då regnet hänger i luften och det är mörkt, fuktigt och ruggigt. Redan innan jag steg upp kom jag på mig att sucka över att behöva stiga upp och ge katterna mat, men jag stoppade mig själv innan det tog över och tackade Gud för en ny dag, för min säng jag fått sova i, för att jag har mat att ge både katterna och oss själva och ett hem att bo i. Redan där började dagen mycket bättre än en stor suck och efter en promenad och en stor kopp kaffe kan man ju inte vara annat än tacksam.

Jag är också tacksam att jag slapp köra iväg till Växjö kl.7.00 i morse, vilket Magnus gjort. Han är på en informationsdag om Celebrate Recovery. Jag tror att det kan vara något att arbeta vidare på. ”Everybody needs recovery” ;-)

Idag delar jag en bön ur Pilgrimens Tidegärd:

”Herre, Jesus Kristus, låt ingenting bli viktigare för oss än att vara i din närhet. Låt gemenskapen med dig vara centrum i vår tillvaro och utgångspunkten i allt vi gör. Forma våra tankar och ord efter ditt sinne. Hjälp oss att i stillhet vila i din närvaro, vad som än sker runt omkring oss. Du är med oss i både framgång och misslyckande. Hjälp oss att sträva efter enkelhet och trosviss enfaldighet i våra liv och att sträcka oss efter det som är det enda nödvändiga: att lyssna till dig och följa dig. Hjälp oss att göra som du. Amen.”

Blessings

 Det finns ju en viss njuting i detta <3

 

 


Mumsigt värre!

Igår var det Afternoon Tea på kåren. Mumsigt värre. Gäst var Minoo Aktarzahnd, landshövning i Jönköpings län. Hon berättade sin livsresa och vad en landshövding gör. Hon är född och uppvuxen i Iran och flyttade som student till Sverige 1974, se’n stannade hon här och har haft en riklig karriär inom olika företag. Hon är nu på sitt 5:e år som landshövding. Det var en intressant och mycket trevlig stund.

När jag gick hem sedan så var det ju Girls Night på sta’n så jag tog en liten sväng in om några affärer och sedan var det en lugn kväll. Johanna var på Rås gård och hade inspark för ettorna och Magnus var där också och hjälpte till med grillning och så. Jag körde Johanna dit tidigare på dagen för att hämta nycklar och betala, och undrade varför jag inte varit där förut. Vilken underbar plats. Två stora grisar gick och bökade i en grishage och pratade med oss ;-). Vi såg höns också och där fanns även får, men de så vi inte då. En fantastisk inhängnad med blommor och växter i olika färger och form som direkt förde tankarna till trädgårdsterapi. Sedan läste jag på deras hemsida att de har "Grön rehabilitering" där och det förstår jag, för det var en härlig atmosfär. Det var första gången jag var där men säkerligen inte sista. Johanna och Magnus hade en bra kväll i alla fall och jag och Gabriel fick det lugnt hemma.

Idag blev det träning hemma, dusch och tvätt. Jag ska packa en väska till Gabriel också. Han ska ju till Gransnäs över helgen på konfaläger som börjar ikväll och slutar på söndag lunch.

Så får jag igen påminna om Familjegudstjänsten på söndag kl.10.00. Don’t miss! Jag ska förbereda lite powerpoint till den också idag.

En kort men kraftfull bön/välsignelse delar jag idag:

”Må Guds tystnad välsigna oss, så att våra tankar får ro.
Må Guds tystnad bevara oss, så att vi får tålamod att vänta.
Må Guds tystnad upplysa oss, till vishet bortom alla ord.”

Blessings

 ;-)

 

 

 

 


Barnen i centrum

På söndag förmiddag kl.10.00 är alla välkomna till Frälsningsarmén i Tranås på Familjegudstjänst. Jag vet att de mindre barnen har håller på med temat vänskap och kommer att göra något i gudstjänsten som har med det att göra. Min andakt på slutet kommer också att vara på det temat. Att barnen får vara i centrum i gudstjänsten är något vi borde se till att ha oftare. ”Den som inte tar emot Guds Rike som ett barn kommer aldrig dit in” sa Jesus och det betyder ju inte att vi ska vara barnsliga utan att öppna våra sinnen lika mycket som barnens sinnen är öppna, för att ta emot av Gud vill ge oss och visa oss att livet handlar om så vi kan leva ut och bygga för Guds rike i vår omgivning, här och nu. Barnen har så mycket att läsa oss och vi får inte glömma det. Det är så roligt att de flesta på kåren här verkligen kommer och tycker att Familjegudstjänsterna är så bra och fina och att barnen och familjerna ger en extra injektion i församlingslivet. Jag blir dock lite bekymrad då jag hör några få säga – ”Jaha, då är det ingen gudstjänst på söndag då?” Jo, det är det,” säger jag. Barnen medverkar i gudstjänsten. ”Ja, ja, men du predikar inte.” ”Jo, jag har en kort andakt på slutet.” ”Ja,ja….” Suck. Som tur är så är det väldigt få som har den inställningen, men det vore ju bäst om den inte fanns alls. För som sagt, Guds rike tillhör barnen och sådana som de. Så, missa inte gudstjänsten på söndag kl.10.00!!

Jag skickade ett meddelande till Johan igår och frågade om han kan låsa upp min övre bröstrygg när vi ses nästa vecka. Ja, om du vågar ;-) skrev han. Ha, ha! Det kanske räcker om jag får en riktigt hård kram :-) Idag känns det bättre så det mest akuta håller väl på att släppa, men låsningen finns ju kvar och kan göra sig till känna när som helst.

Idag delar jag några korta brev som barn skrivit till Gud (på engelska):

Dear God, It's o.k. that you made different religions but don't you get mixed up sometimes?  -Arnold

Dear God, It is great the way you always get the Stars in the right places.  - Jeff

Dear God, Thank you for the baby brother, but what I prayed for was a puppy.
-Joyce

Kram

 Vänskap <3

 

 

 

 


Lås upp mig….

Nästa vecka ska jag till Malmö några dagar och förstås ska jag träffa Johan också. Jag får be honom ”låsa upp mig” för idag när jag simmade och hade hundra meter kvar så låste sig övre delen av bröstryggen på något sätt och jag kunde inte fortsätta. Det gör ju då ont både upp i nacken och ut i armarna. Så himla typiskt. Jag gillar ju att simma och jag tog väl i lite för mycket på ryggsimmet och vred mig för att inte krocka med kanten och då hände något mellan kotorna. Det har ju hänt förut och jag vet att det lättar efter någon dag eller så, men det var ju dumt att det kom precis när jag simmade.

Nåja, nog om det. Jag måste ju berätta om Cafékonserten vi hade på kåren i lördags. Vi fick det till ca 145 pers. Helt otroligt! Och en fantastiskt bra konsert. Musikkåren och solisterna var så duktiga och det var riktigt roligt och bra på många sätt. Toppbetyg!

Söndagens gudstjänst var också jättebra. Inte lika mycket folk dock ;-) men bra och fint på många sätt. Det brukar inte vara så många som vill gå fram och dela med sig (vittnesbörd) fast vi med en dåres envishet fortsätter att ha möjlighet till det i stort sett varje gudstjänst, men i söndags var det kö till mikrofonen. Hur kul som helst. Det var ju Tacksägelsedagen i söndags och vi har ju mycket att vara tacksamma för, men vi får också vara med och be för och med varandra i olika böneämnen och behov. Sångarna sjöng och det gjorde de bra och predikan handlade också om tacksamhet, lycka och glädje. Den finns att lyssna till här på hemsidan.

På torsdag kl.17 är det Afternoon Tea. Kanske att det finns någon plats kvar om du skyndar dig att anmäla. Det är massor av godsaker att äta och dricka och ett föredrag av Landshövdingen.

Gabriel började sin prao på Statt igår och han tyckte det var jätteroligt. Han hade sovit gott i natt, sa han :-)

Idag delar jag Franciskus-bönen:

”O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förståelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet. Amen.”

Blessings

 <3

 

 


"Guldet blev till sand"

Nu är det inte många timmar kvar till Cafékonserten kl.16.00 och jag tycker verkligen att det ska bli roligt att lyssna och vara med. Jag och Johanna kommer att sitta vid mixerbordet och sköta ljud och bild. Missa det inte. Det är ju redan kl.16.00 så det blir inte sent heller. Resten av kvällen är kvar ifall ni vill göra annat :-)

Idag är det mulet och kallt. Torra, röd/bruna löv flyger omkring i luften om dagarna och lägger sig överallt på marken. Hösten är verkligen igång och det är vackert att titta på, även om det biter i kinderna.

Morgondagens gudstjänst får ni inte heller missa. Kl.10.00. Tacksägelsedagen. Sångarna sjunger och det handlar mycket om tacksamhet till Gud och hur det får konsekvenser i vardagen.

På torsdag den 15/10 kl.17.00 är det Afternoon Tea. Anmälningstiden har gått ut, men det kanske funkar att anmäla sig idag också. Kolla hemsidan.

Nästa söndag, den 18/10 kl.10.00 är det Familjegudstjänst och det betyder att precis som till alla andra gudstjänster så är ALLA välkomna. Barnen medverkar på olika sätt och temat är vänskap. Servering blir det också samt lite skördefest, så det är ännu ett tillfälle att skriva in i almanackan.

Idag delar jag en Irish Blessing:

“May you be poor in misfortune, rich in blessings, slow to make enemies, quick to make friends. But rich or poor, quick or slow, May you know nothing but happiness
from this day forward.”

Blessings

 :-)

 

 


Tacksamheter

På söndag är det Tacksägelsedagen och vi som bor här i Sverige borde nog påminna oss varje dag om att vi har mycket att vara tacksamma för. När jag gick till tvättstugan tidigare kände jag mig extra tacksam att jag har ett hem med värme och vatten och en skön säng att sova i på natten. Speciellt i dessa tider när vi blivit uppmärksammade på alla människor som inte har det. I en rapport från FA i Malmö läste jag att det kommer mellan 1200-2000 flyktingar till Malmö varje dag och att merparten av dem är ensamkommande flyktingbarn. Helt galet ju. De berättade om glädje i att en dag kunna ta hand om en 12-årig pojke som rest ända från Syrien till Sverige alldeles ensam, och att de genom en av sina tolkar kunde få kontakt mamman i Syrien så han kunde berätta att han var välbehållen. Vilket trauma för alla parter som ändå fick något av en positiv vändning. Tyvärr går det inte lika bra för alla och vi behöver verkligen göra vad vi kan för att vara till hjälp och stöd. Kan vi inte vara där rent fysiskt, så kan vi be och det är en av de stora uppgifterna vi har. Jag undrar när de kommer att anlända till Tranås. Kanske inte än på ett tag, för de måste registreras dit de kommer först, men så småningom antar jag att det kommer en del hit också. Då vill jag vara redo att ta emot med öppna armar på olika sätt.

Så ännu en gång vill jag påminna om Cafékonserten på Frälsis imorgon kl.16.00. Det kommer att bli så bra. Musikaltema är aldrig fel :-)

söndag är det som sagt Tacksägelsedagen och vi har gudstjänst kl.10.00, som jag också rekommenderar. Sångarna ska sjunga och det går i glädje och tacksamhetens tecken.

En psalmvers blir det idag också, 923:3

”I detaljer drunknar vi och förlorar perspektivet. Låt oss inte gå förbi det väsentliga i livet. Hjälp oss att bedöma riktigt vad vi, Gud, skall anse viktigt.”

Kram

 <3




Himlagräs och maskrosblad.

Nu är i Puff i marsvinshimlen och springer i himlagräset med Alvin och de andra marsvinen och äter maskrosblad som smakar tiotusen gånger godare än de någonsin smakade här, och de tar aldrig slut. Det gick lugnt och fint till alla fall. Jag höll honom i famnen när han fick sprutan och det tog inte många minuter förrän han slappnade av helt och slutade andas. Sedan höll Johanna honom en stund innan veterinären kom in och lyssnade så att hjärtat slutat slå och kollade att ögonen inte reagerade längre. De är så fina där på Tranås veterinärpraktik (ja, det är väl så hos alla veterinärer antar jag), de hade ställt ett levande ljus och en ask med kleenex och lagt en mjuk filt på britsen och släckt i taket. Och vi fick betala inne på rummet så vi inte behövde stå i kö därute. På kvällen så begravde vi Puff bredvid Alvin och sjöng ”Gud som haver” för honom. Snövit och Snuttan är lite konfunderade. De går omkring och nosar på bordet där buren stod och undrar vad som hänt. De vänjer sig väl dock snart.

Torsdag igen och Magnus är i Stockholm på sin ledarskapskurs. Tänk att det är en hel månad sedan han var iväg senast. Ja, är man inte uppmärksam så flyger livet förbi. Det var väl John Lennon som sa att ”Livet är det som sker medan du är upptagen med annat.”

Igår kväll var sista avsnittet av ”Den enda sanna vägen” och jag måste nog studera vidare om de här Plymouthbröderna. Jag fattar fortfarande inte hur de tänker. I alla fall togs Moonrörelsen upp och en tjej som varit med där intervjuades om hur det var och om hur hon fritogs/kidnappades av sin familj. Hon berättade hur hjärntvättandet gick till med hur hon inte fick sova och tvingades stå och sälja blommor och böcker i timmar o.s.v. Hon blev riktigt rörd när hon nu efter mer än tjugo år berättade om det. Känslorna kom tillbaka, hur skönt det var att äntligen få sova ut och låta de egna tankarna och känslorna åter igen få ta plats i huvudet och i hela kroppen. Hur hon blev en hel människa igen. Där förstår man ju verkligen att det kallas sekt, med rätta. Vad jag blev förvånad över var att de också hade med Livets Ord. För 25 år sedan skulle jag kanske också satt dem i facket sekt, men inte idag. Jag ser nog snarare dem som en del av Guds församling på jorden och deras sätt att vara församling är väl snarare vad Pingströrelsen var för hundra år sedan. De intervjuade två stycken som lämnat församlingen, en för längesedan och en förra året. Den senare hade haft det jobbigt med att Ulf Ekman lämnat Livets Ord och blivit katolik. Det var ju så helt emot vad han predikade i början så det slog undan benen på den här killen. Men nu, efter att ha fått distans till det, kände han sig ändå fri och mådde bra och förstod att hans egna tankar inte var så konstiga ändå, utan att folk kan ändra sig och utvecklas. Jag menar, jag har också utvecklats och en hel del av min förståelse av teologin har ändrats och utvecklats och fördjupats. Jag har också predikat i ämnen jag inte haft tillräcklig kunskap att predika om egentligen (ja, det visste jag ju inte då), så om någon har en inspelad predikan av mig för 7-10 år sedan, så vänligen – gör er av med den på lämpligt sätt ;-) I alla fall så hade ju både dessa personer ändå positiva erfarenheter med sig och menade att församlingen ändå hade ett stort hjärta och månade om andra människor, de fattiga och behövande. För mig låter det som vilken församling som helst och i intervjun med Joakim Lundqvist (pastorn) så lät också det som en ”vanlig” pastor. Kolla själv och se vad du tycker.

I dag blir det för mig att skriva predikan och göra färdigt powerpointen till söndag. Jag tror att allt är klart inför lördagens Cafékonsert - missa inte den – då jag får hjälpa till med tekniken. Ser fram emot det tillfället. Kl.16 på lördag alltså!

Idag blir det dagens psalmvers, 923:2

” Jesus, hjälp oss finna tid för det som vi nu ska göra. I vår brådska skapa frid. När du kallar, låt oss höra. Låt oss i din kärlek vandra, lär oss lita på varandra.”

Blessings

 Puff, när han var ny. 6 veckor gammal <3

 




”Du måste finnas…”

Det är en av sångerna som kommer att framföras på Cafékonserten med Musikkåren på Frälsis på lördag kl.16.00. Carolina Thorberg är en av solisterna och hon ska sjunga denna fantastiska sång ur ”Kristina från Duvemåla”. Missa inte det tillfället på lördag. Musikaltema är ju aldrig fel ;-)

Idag är en dag som är lite tråkig. Kl.12.00 ska Johanna och jag åka till veterinären med Puss (vårt marsvin) för att avliva honom. Han är rätt sjuk nu och vi vill inte att han ska lida. Jag trodde han skulle ta och dö av sig själv, men han är en kämpe som inte ger sig så lätt, så vi får hjälpa till. Han är ju över 6 år gammal nu så han har verkligen levt ett långt och bra liv. Det är två år sedan Alvin dog så Puff har klarat sig bra ensam i två år också. Men nu är det alltså dags att springa iväg till marsvinshimlen.

Varje onsdag morgon är det Morgonmässa i Tranås kyrka kl.7.30. Jag vill så gärna gå på morgonmässa men jag har så svårt att komma upp och komma iväg till halv åtta. Nu när Gabriel går på konfirmationsläsning får han tillräkna sig morgonmässan (5 ggr) som en av de 15 gudstjänster de ska gå på under sin konfirmationstid, så jag har sagt att vi ska gå dit tillsammans ibland. Det är ju så himla praktiskt för honom för mässan varar typ en halv timme och han börjar skolan 8.10 och skolan ligger precis bredvid kyrkan. Idag kom vi inte iväg, vilket jag grämer mig lite över, jag var ju vaken redan vid 6, men kom inte upp. Nä, vi får planera ordentligt. Nästa vecka går det inte för då är Gabriel på Prao och börjar kl.8. Han har förresten fått byta från hästar till restaurang. Stallet vågade inte garantera hans säkerhet eftersom han inte är van att vara i stall och ha hand om hästar, så nu ska han istället vara på Restaurang Statt, vilket är helt ok. Då tar det två minuter för honom att gå dit, och han verkade nöjd med det.

Idag delar jag en sann insikt om vad bön är. Bön förändrar inte Gud, bön förändrar oss ;-)

Jag bad om styrka.........
och Gud gav mig svårigheter för att göra mig stark.

Jag bad om vishet.........
och Gud gav mig problem att lösa.

Jag bad om framgång........
och Gud gav mig begåvning och muskler att arbeta med.

Jag bad om mod.........
och Gud gav mig faror att övervinna.

Jag bad om kärlek.........
och Gud gav mig bekymrade människor att hjälpa.

Jag bad om förmåner.........
och Gud gav mig möjligheter.

Jag fick ingenting av det jag önskade, Jag fick allt jag behövde”

 Kram

 Flowers grow in dirt <3  Favorit i repris

 

 

 


Så var det ju det här med marginaler

Ja, sådana som jag inte har några. Plötsligt finner jag mig själv hängande över kanten och det är aldrig nå’n trevlig upplevelse. Igår kväll, en dryg timme efter jag hade lagt mig, jag hade somnat och vaknade av att jag inte kunde andas. Det kändes som om jag fått både damm och grus i halsen och jag satte mig upp och hostade och hostade. Magnus, som fortfarande satt uppe och tittade på TV kom in och undrade vad som stod på. Jag fick bort obehaget i halsen och drack en klunk vatten, men hela kroppen var i panikläge och hjärtat slog i 200 (ja, det slog väldigt snabbt i alla fall), och det ville inte lugna sig. Trots långa, djupa andetag och avslappningstänkande låg pulsen säkert över hundra. Till sist tog jag en extra Seloken och efter en stund slog hjärtat normalt igen. Genast förstod jag ju vad som hänt och tänkte att, okej, dags att förenkla livet lite igen. Det har varit för många järn i elden ett tag och inte bara så att det är många saker utan det psykiska, känslomässiga engagemanget har varit för stort och det är det som tar hårdast. Idag är jag okej igen men jag vet att jag behöver tänka på, ta tag i och göra mig av med några av sakerna som stör mig för mycket. Jag ska gå på Ekumenisk bön i Immanuelskyrkan om en halvtimme så det är en bra början på nedtrappningen.

Jag tränade lite lätt hemma i morse. Det är det bästa för kroppen när den är i stressläge – inte bara att vila utan att röra på sig ordentligt och frigöra endorfiner. Och sedan lite bön och andakt på det. Perfekt.

I söndags var det ett år sedan Snövit kom hem till oss. Då var hon 12 veckor gammal. Det har varit ett härligt år med henne i familjen. Snuttan har blivit mer på hugget och mer kelig efter hand. Hon var ju mest sur på mig i början, att jag hade tagit hit en konkurrent, men nu är de båda jättemysiga – förutom mot varandra. De samexisterar i alla fall och fast de ibland bråkar och jagar varandra så hårtussarna flyger så skadar de inte varandra i alla fall. Det är verkligen så att katter är inget man äger, de är pälsklädda familjemedlemmar <3

”Tack Gud, för din ständiga närvaro, tack för att du möter oss som vi är
Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss
Amen”

Blessings

 

 

Vad är en riktig vän?

En riktig vän är någon som på en gång talar om ifall din gylf är öppen, om du har en kråka i näsan eller spenat mellan tänderna. En riktig vän låter dig inte för ett helt samtal på en timme eller så med något grönt mellan tänderna utan att tala om det för dig. Ja, det kan vara pinsamt att få reda på att men har en snorkråka i näsan eller spenat i tänderna, men det är ännu värre att inte få reda på det förrän man själv tittar sig i spegeln, typ flera timmar senare. På samma sätt är det med andra saker som till exempel att gå och reta sig på något någon gör eller inte gör, säger eller inte säger, men inte göra något åt det utan låter det gå flera veckor eller rent av månader och sedan plötsligt slänga det i ansiktet på personen i fråga utan förvarning eller ”hugga en kniv i ryggen”. Det är inte vänligt, nå’nstans. Sådana saker har jag varit med om förr. Det var sådant som till slut fick mig att bryta ihop och gå in i den berömda väggen. Dels var det ju förstås att jag arbetade för mycket, men mest var det ”knivhuggen” i ryggen. Sveken och besvikelserna som slängdes över mig och framför allt, de falska anklagelserna. Sådant klarar jag inte i längden. Jag är ju så att jag alltid tror gott om folk, oavsett, liksom. Jag är själv öppen med vad jag tycker och känner och är på så sätt ibland en lätt måltavla. Jag önskar alltid att mina vänner talar om för mig om jag har snor i näsan eller något grönt i tänderna. Låt mig inte samtala eller gå omkring i flera timmar och se ut så utan att få veta. Jag vill också att man talar om för mig direkt om jag gör eller inte gör, säger eller inte säger något som stör någon. Låt mig inte gå flera veckor eller månader och engagera mig i något och tro att allt är frid och fröjd för att sedan få en spydig kommentar slängd i ansiktet på mig, som från ingenstans, utan att jag har fått någon chans att försvara eller förklara mig. Jag kan ta mycket skit från dem som jag vet inte tycker om eller håller med mig, men från dem som jag räknar som vänner, familj, nära, vill jag inte ha det, och det borde inte vara så heller, för någon. Jag vill också säga och poängtera att jag har mått bra och inte direkt råkat ut för något sådant här sedan vi flyttade hit till Tranås. Till de som frågar hur vi trivs säger jag alltid att jag har aldrig haft det så bra som nu och det står jag för. Dock är vi alla människor och som sådana, långt ifrån perfekta. Grodor hoppar ur våra munnar då och då och ibland är de giftiga. Så även om detta inlägg kanske är hypotetiskt, typ…., så är detta i alla fall något jag tänker på och vill uppmana alla, i alla sammanhang, att tänka på vad som är vänligt och inte.

Imorgon firar vi gudstjänst i Brunnsparkskyrkan kl.10.00, så det är ingen gudstjänst på kåren. Musikkåren ska spela. Rosie Gard ska predika och det är nattvard. Det är alltid roligt att få fira gudstjänst tillsammans med någon eller några av de övriga församlingarna. Det ger alltid en extra boost att känna att vi är fler som kan uppmuntra varandra och vara i gemenskap men Jesus och med varandra på ett särskilt sätt. Det har varit lite konstigt för mig dock att inte behöva skriva någon predikan den här veckan. Men det behövs en paus ibland. Det finns ju alltid att göra ändå.

Den korta bönen vid Frälsarkransens Tystnadspärlor:

”I Guds tystnad får jag vara, ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar! Här en strand vid nådens hav.

Blessings

 Jodå..... ;-)

 

 


Hogwarts

Igår kl.17.00 var Gabriel och jag i Tranås kyrka, som tillfälligt hade förvandlats till Hogwarts och vi fick träffa många av Harry Potter – karaktärerna och gå en vandring med stationer som alla på något sätt handlade om kärlek och vänskap och de var magiska. Vilken grej alltså! Vi fick bl.a. var med på tal-magi, magiska siffror och de uppgifterna handlade om samarbete. Vi fick prova lära oss hur viktigt förlåtelse är, inte bara på ytan utan inuti. Vi skrev med magisk skrift, spelade quidditch, och gjorde ett test för att se vem i den magiska världen vi var mest lika – Jag fick Luna Lovegood, he, he. Jag är då modig, inte rädd för att testa nya saker, låter inte andras ord bryta ner mig utan står för vad jag tror på. Jag tror att det var frågan om vilket husdjur man helst ville ha som avgjorde – uggla, råtta, katt eller en rosa enhörning som kan flyga. Gissa vad jag valde – ja, en rosa enhörning som kan flyga. Alltså, vem vill inte ha det! I alla fall, vi fick också uppleva hur den starka kärleken, vänskapen, gemenskapen och allt det goda tog död på Voldemort till slut. Det var en härlig stund i alla fall. Oerhört bra initiativ av Tranås kyrka.

En mindre rolig sak var ju att vi haft inbrott på kåren, i källaren. Ett fönster har slagits sönder och de har stökat runt i källaren och stulit i alla fall en synth, kanske mer. Så om någon sett eller hört något så kontakta gärna oss eller polisen direkt. Det måste ha skett någon gång under tisdagskvällen eller natten till onsdag. Ja, det var ju längesedan sist, men det är ändå tråkigt att man bryter sig in i en kyrka och att man inte kan skilja på egna och andras saker. Allt tillhör ju visserligen Herren, vi förvaltade ju och använde synthen, liksom. Om man ska förandliga det lite så skedde ju detta ganska snart efter vi haft vårt bönedygn och den onde bryr sig ju inte om oss om vi bara skyndar på och inte stannar upp och söker Gud, men när vi ber, mycket och länge, så blir han orolig och ställer till det. Så vi kan ju se det så också, fortsätt be, om godhet och beskydd och om förvandlade liv, för till sist blir det för mycket för ondskan. Han har ju redan förlorat, han är bara så himla dålig förlorare och så länge han kan göra oss irriterade och arga så vinner han lite mark varje gång. Vi behöver stå emot det och övervinna ont med gott.

Igår var det många som delade Hans Roslings tal från TV-galan på Facebook. Han är verkligen en av de få som går hem hos alla. För att han vet vad han pratar om, han gör det på ett pedagogiskt sätt och han är inte rädd för att säga det högt och tydligt. Heja, heja, mer sån’t.

Jag tänkte egentligen skriva mer om Plymouthbröderna och deras lära, det var ju på TV igår igen, men jag har inte tänkt klart där än. Dock blir jag mer och mer övertygad om att det de kallar att vara bibeltrogen eller bokstavstroende inte stämmer alls. Det är klart, man kan ta ut verser ur bibeln och få dem att stödja nästan vilka egna tankegångar som helst, men det gör det ju inte mer bibeltroget. Och att de anser sig vara kristna, med de helt märkliga regler de har, ser jag som märkligt. Dock är det inte min sak att döma utan det får Jesus göra och jag lämnar det gärna till Honom. Kanske återkommer jag till ämnet igen, om jag får någon klarhet i detta.

Idag delar jag en bön ur boken ”Pilgrimens Tidegärd”:

”Tack, Gud, för nattens vila och rekreation. Nu sjunger hela din skapelse en lovsång. En förväntan vilar i allt som lever. Vi ber inte om nya himlar och en ny jord idag, men vi ber om nya livsvidgande erfarenheter. Vi ber inte om stora, andliga upplevelser, men vi ber om öppna sinnen för det betydelsefulla i det till synes oansenliga. Vi ber inte om att bli förskonade från det svåra i livet, men vi ber om kraft att möta mörkret inom och utom oss med insikten att vi får vandra i ditt ljus. Tack, Gud, för att du ger oss en ny dag på vår hisnande livsvandring.”

Blessings

 Jomen visst ;-)

 

 


RSS 2.0