"I stillhet får du nya ögon"

Torsdag och jag har varit på pastorsträff i Löfstakyrkan kl.8-9. Idag skiner solen men det är kallt. Såg bilar med frost på imorse och det var riktigt kall luft när man kom ut. Nu sitter jag i soffan med en kopp te och kopplar av. Hjärtat fortsätter hoppa av och till eller vad det nu är som hoppar. Väntar på alla provresultat och ser hur vi går vidare.

Igår blev ett så långt inlägg så det blir det inte idag. Snuttan har börjat kela med mig igen, vilket glädjer mig. Jag har saknat hennes gosande och slickande på händer och armar. Det är inga långa stunder men då och då så kommer hon. Dock fräser hon och bråkar fortfarande med Snövit. Ibland mer ibland mindre. Dumt. Som sagt så får vi se de närmaste två veckorna hur det går.

Nyss läste jag ur Wilfrid Stinissens bok: Idag är Guds dag vad som stod för idag, med rubriken: ”I stillhet får du nya ögon” och det var lite av det som min predikan i söndags handlade om. Jag citerar ett stycke av det som stod här:

”Du behöver andningspauser, tider av stillhet och ro då du är ensam med honom. Han kallar dig varje dag till en stilla bönestund, varje vecka till en vilodag som samtidigt är hans dag, och då och då till en längre tid då du är ensam med Gud. Du får dra dig tillbaka från dina sysslor, inte endast för att få nya krafter, utan även för att med nya ögon se på din vardag. I stillheten med Gud konfronteras du på nytt med de väsentliga frågorna: Varför lever jag? Vad är meningen med mitt liv? Vart är jag på väg? Går jag vid sidan av den väg där Gud vill leda mig, går jag i fel riktning? I stillheten får du distans till det som annars kanske helt uppslukar dig. Du kan lättare se allt i dess rätta perspektiv. Du kan klarare se sanningen och genomskåda dina illusioner. Det finns en grundinsikt som bara kan mogna fram i stillheten inför Gud. Om du regelbundet följer Jesus till ensamhet och vila kommer denna grundinsikt att bära dig i alla livets omständigheter.”

Kram

 

 


Long time

Ja, det är några dagar sedan jag skrev så det blir lite sammanfattning idag.

Konserten med Anders i lördags var magisk. Så duktig han är och så duktiga alla musikanterna i musikkåren är. Tre klipp ligger på youtube – ”Sången till min bror”(solo);  ”Han frälste mig”(solo) och ”Röda skölden” (marsch). Med musikkåren var det runt 130 personer där. Himla kul.

Gudstjänsten på söndagen var också fin. Sångarna sjöng fina sånger och predikan på temat ”Att orka fortsätta” finns här på hemsidan.

I måndags morse körde jag till Sjukhuset i Eksjö och blev inkopplad till en 24-timmars EKG-apparat. Sen körde jag tillbaka till Tranås och hade bibelsamtal. Under de 24 timmarna jag hade apparaten hade jag inte så mycket obehag från hjärtat (typiskt), men jag antar att de ser om där finns några avvikelser ändå. På kvällen var det familjemiddag igen och aktiviteter för barngrupperna på kåren. Roligt och trevligt på alla sätt. Johanna åkte till Nässjö för att på tisdagen åka vidare till Malmö.

Igår körde jag till Eksjö igen och kopplade ur apparaten. Igår var jag också på vårdcentralen och tog blodprov och blodtryck. Nu var blodtrycket som vanligt igen (vet inte vad det var för konstigheter förra veckan) igår var det 119/74, precis bara jättebra. Jag drog en djup suck av lättnad J

Idag är det onsdag. Mulet och blåsigt och kallt. Det har varit varmt i luften sedan i söndags men idag är det kallare. Jag var och handlade på morgonen och idag har jag haft lite mer obehag i bröstet igen (typiskt). Men då förmodar jag att det i alla fall inte är nå’t allvarligt och det kan komma och gå sådär. I eftermiddag ska Magnus köra med Olivia och Gabriel till Jönköping, till A6 och Ikea – det ska inköpas en del till kårens ungdomsrum bl.a.

Katterna fortsätter sina strapatser och fast jag nu lärt mig lite mer genom kattböckerna och tillämpar det så är det fortfarande slagsmål och fräsande då och då. Nu har vi sagt att vi ger dem till efter den 11/11 (jag ska vaccinera Snövit då) och ser vi inte att de kan leva ihop i fortsättningen då så får Snövit flytta igen (snyft).

lördag har Musikkåren sin traditionella Musikandakt på Nya Griftegården kl.10.00. Det brukar vara hur mycket folk som helst där då. Gabriel fyller tonåring också på lördag. Wow! Hur gick det till? På söndag kl.10.00 är det Allhelgonagudstjänst med parentation på kåren. Predikar gör Urban Arvidsson på temat: ”Död – du är död!” Fin musik blir det också. På eftermiddagen har vi hemgruppen hos oss och passar på att fira Gabriel då också.

Dagens bön:

”Gud, du som i Kristus öppnar vägen till dig
och utplånar världens alla synder jag ber dig
rena mig så blir jag ren, hela mig så blir jag hel 
drag mig till dig så får mitt hjärta ro 
I Jesu namn, Amen!”

Blessings

 <3

 


FN-dagen

Är det idag. Ja, inte för att den firas direkt, men ändå J Olivia och Magnus kom vid 21-tiden igår, så nu är vi fulltaliga några dagar. På måndag åker Johanna till Nässjö för att på tisdag åka till Malmö några dagar under lovet. Gabriel hade haft en bra dag i Gränna och kom hem med en påse med polkagrisar….

Om en stund ska fastighetsansvarig för Din Bostad komma hit och vi ska gå igenom allt som kan behöva åtgärdas. Det känns bra. Hoppas att en del saker kan bli lite bättre och underlätta vardagen.

Ikväll kommer Anders och imorgon eftermiddag är det ju Höstkonserten på kåren. Det är också långlördag på stan imorgon och då brukar det vara lite extra på stan. Predikan till söndag är klar och temat är: ”Att orka fortsätta” (Upprätthålla drivkraften). Det är del 7 av 8 (sista blir den 9/11). Sångarna ska sjunga och det bli piano till resten av sångerna.

 Jag hoppas också få mina beställda kattböcker idag, så vi kan lära oss lite mer om katterna och deras beteende och kanske fixa lite färre katt-konflikter.

Idag får det bli en bön på just FN-dagen:

FN-dagen
”Herre, befria oss från överlägsenhet i alla former.
Närhelst vi möter någon som har en annan religion,
eller ingen alls, hjälp oss att gå varsamt fram, med respekt.
Du har ju varit där före oss, och din Ande har du blåst in i varje människa.
Detta ber vi om, genom Jesus Kristus, vår herre. Amen.”

Blessings

 :-)

Klassresa, utvecklingssamtal och höstkonsert

Så är det snart höstlov. Magnus kör till Helsingborg idag för att gå på utvecklingssamtal med Olivia och se’n har hon studiedag imorgon så hon följer med hit, jippiee!! Hon ska vara hemma i fyra veckor! Först är det höstlov se’n ska hon ju praktisera på Ängarydsskolan i tre veckor. Det blir ju jättebra. Det känns tryggt att ha henne på Gabriels skola så länge. Det kan nog bli bra för honom också. Hon ska säkert få prova på både det ena och det andra.

Gabriel och hans klass har åkt till Gränna idag på en klassresa. De har med sig både fika och lunch och skulle bl.a. upp till Gränna-tornet. Det blir säkert en rolig upplevelse. Det är visserligen kallt och ruggigt idag också, men jag hoppas de får det bra ändå.

Jag tvättar idag, med allt vad det innebär. Och obehaget inom mig fortsätter. Lite lindrigare emellanåt, men känslan är där ändå och det är obehagligt. Igår fick jag kallelse till Eksjö för att hämta 24-timmars EKG-apparaten. Den 6 november. Suck, tänkte jag och ringde och frågade snällt om de möjligen hade en tidigare tid och hör och häpna, de hade fått några återbud, så jag ska dit på måndag, den 27/10! Det hjälper att vara på hugget ibland. Jag tänkte att, det är ju nu jag har besvären så det är ju nu jag behöver kollas, och så blev det. Nu får jag ta en dag i taget till dess, en stund i taget, ett ögonblick i sänder (precis som vanligt, alltså), se’n får vi gå vidare efter det.

lördag är det Höstkonsert på kåren kl.15.00 och Anders (Magnus bror alltså) kommer som solist och dirigent. Det ska bli roligt att se och höra honom, och hela musikkåren förstås. Anders spelar ju främst euphonium, vilket är mitt absoluta favoritinstrument när det gäller brass. Sedan var det ju länge sedan vi träffade honom, så bara det är ju kul.

Idag blir det dagens psalmvers igen, 524:3

”Är tiden knapp men kraven på dig tunga, och stress och trötthet ständigt tränger på,
så stanna upp och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske skall du finna då:
Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans styrka kan du krafter få.”

Kram

 Yes, please.... <3

My heart skips, skips a beat....

Ja, så går ju refrängen i en sång med Olly Murs. Den handlar ju om kärlek och att hans hjärta hoppar över ett slag när han ser den där tjejen. Gulligt. Men när hjärtat på riktigt hoppar över slag eller hoppar omkring inne i bröstkorgen är det inte lika gulligt. Inte alls faktiskt. Fattar inte varför det ska vara såhär. Hade det inte räckt att jag får hjärtklappning eller snabb puls nå’n gång då och då, det är jag ju van vid, känner igen och kan ta med ro. Men detta är nytt, obehagligt och lite skrämmande. Fast jag inte tror att det egentligen är något fel på själva hjärtat, så måste det ju vara något annat som orsakar själva symptomen. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att jag bodde i en större stad med tillgång till specialistläkare och sjukhus. För även om det finns två vårdcentraler och läkare och vård av olika slag att tillgå, så är det allmänläkare som kan lite om mycket och ibland behövs det mer än så. Vet inte ens om det bor nå’n kardiolog i Tranås. Önskar att jag kände nå’n som kände nå’n….. Någon som känner nå’n förresten?

Trots allt var jag och handlade i dag. Jag tog dock bilen. Dels för att jag visste att det skulle bli alldeles för tungt och dels för att jag inte orkade gå dit och släpa hem. Jag är glad att jag tog bilen för idag är det ruggigt kallt, fuktigt, regnigt och blåsigt. Det har varit varmt i luften flera dagar nu så det var en överraskning att det var så kallt. Riktigt rått. Sådär så det går igenom alla kläder. Usch. Höst.

Snövit lyckades välta ner en blomkruka i köket i morse också. Tjong, sa det. Hon trodde nog att leca-kulor heter så för att man ska leka med dem. Själva krukan klarade sig för den hamnade på en köksstol, men blomman, jorden och kulorna hamnade på golvet. Så var vi en blomma fattigare. Får nog ställa upp dem ovanpå bokhyllorna om hon fortsätter vara så intresserad av dem.

Idag får jag försöka göra färdigt programmet till söndag och predikan – temat: ”Att orka fortsätta” (eller att ”upprätthålla drivkraften”). Det är näst sista delen, del 7, av predikoserien ”Vägen till Upprättelse” och vi börjar knyta ihop det hela. Alla predikningarna finns på hemsidan, om du inte har hört eller har missat någon, så gå gärna in och lyssna. Inte för att det är jag som predikar, men för att kunna bli uppmuntrad och få ny insikt och kunskap om livet med Jesus.

Dagens bön idag passar ju också väldigt bra:

”Gud, till dig ropar jag.
I mig är det mörkt men hos dig finns ljuset.
Jag är orolig men hos dig är vila.
Gud, mitt ljus, min hjälp, min vila, min trygghet, mitt tålamod.
Jag ropar till dig. Amen.”

Blessings

 Det kanske är det som håller på att hända....... <3

 


Oh no, not again…

Bakslag, usch. I söndags vaknade jag med hoppande hjärta som kändes väldigt obehagligt och ångesten började smyga sig på igen. Pulsen var jämn och så, så det var väl inte hjärtat i sig, men det kändes så och det räcker ju. Gudstjänsten på fm. gick bra och jag kände inte så mkt av det förrän jag var på väg hem. Efter vilan blev det bättre och resten av dagen också. Sov bra på natten. Igår kom obehaget i bröstet igen på morgonen och den pirrande ångestkänslan i kroppen igen, suck. Förmiddagen gick dock bra igen och inte så mycket obehag, förrän i slutet av bibelsamtalet, så när jag kom hem ringde jag Läkarhuset för att få kolla att hjärtat var ok och fick komma 15.30 för undersökning, blodtryck och EKG, vilka alla var normala, fast blodtrycket var i överkant i undertrycket, tyckte jag, det var 90 och så högt har jag aldrig haft, har aldrig gått över 70. Men läkaren sa att under omständigheterna var det helt acceptabelt och övertrycket låg på 120, så det var ju perfekt. Jag ska i alla fall få gå dit och ta om det nästa vecka. Ska också få göra ett nytt 24-timmars EKG, men sådana tekniska grejor har de ju inte i en liten håla som Tranås, utan då får läkaren skriva remiss till Eksjö och så får man åka dit för att hämta utrustningen och sen får man väl åka dit igen för att lämna den (om man inte kan skicka den förstås). Nåja. Jag mådde lite bättre igen under kvällen igår, men i morse var det kört igen. Då var det inte bara en obehagskänsla i bröstet med hoppande hjärta utan ångesten kändes i hela kroppen och det känner jag igen. Så himla typiskt och jobbigt. Den här gången kom det ju dock inte som en blixt från en klar himmel. Jag skrev ju att jag kände mig sliten och kroppen värkte, var tung och trött. Det är ju ibland de första tecknen. Och det har ju varit så mycket på senaste tiden och svårt att själv göra nå’t åt. Tja, det mesta var ju självförvållat i och för sig, först flytten och se’n katterna. Och fast det emellanåt går bättre med katterna, så kan de plötsligt slåss igen, vilket är ett ständigt orosmoment. Helgerna har också varit ganska fulla, och fast det varit roliga saker så tar det på krafterna och jag har inte så mycket att ta av där. I lördags kväll var Magnus o jag bjudna på en födelsedagskonsert/fest i stadshuset. Johanna valde klänning till mig och jag blev jättesnygg ;-) Väldigt bra konsert med vokalgruppen Intakt, där en av medlemmarna är son till paret som firade sin gemensamma 120 års dag :-)  Sen var det lite smörgåstårta och så, och det fortsatte efter det fast vi gick då för jag kände att det var tillräckligt. Trots att det var väldigt trevligt var det kanske droppen den här gången. Jag hade tänkt träna hemma idag, men det fick bli att komma upp ur sängen, ta tabletterna och duscha istället. Träna får jag göra en annan dag. Jag har precis varit hos sjukgymnasten och fick en avslappnande behandling. Hoppade över akupunkturen idag. Nu får jag växla ner och be och hoppas att det vänder inom kort. Är lite bekymrad om vi behöver lämna ifrån oss Snövit igen. Vill ju inte det, och vi får ju ge det en månad i alla fall (1½ vecka till), innan vi bestämmer. Måste ju läsa i de där kattböckerna jag beställt också och se om vi kan komma på nå’t där. Faktum är ju ändå att detmär ett ständigt orosmoment att de inte kommer överens och jag får inte heller sova ordentligt. Kanske var det gulligheten som tog över innan förnuftet slog in. Hoppas inte, men risken finns.

Det här var ett tråkigt inlägg och jag hoppas att nästa ska bli ljusare och positivare.

Idag delar jag dagens psalmvers, 524:1, den passar väldigt bra:

Är dagen fylld av oro och bekymmer, och ovisshet gör vägen svår att gå,
så stanna upp och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske skall du finna då:
Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans vishet kan du ledning få.

Blessings

 Flowers grow in dirt...



 


Girls Night

Igår kväll var det Girls Night på stan, affärerna var öppna 18-21 och allt inriktades på kvinnor. Det fanns smakprover av frukt, choklad av olika slag, dricka etc. i olika affärer. Johanna och jag gick Storgatan ner upp och ner och gick in i affärerna och provade och tittade. Så sparade man in kvällsfikat den kvällen ;-) Fast vi tyckte att när det nu var Girls Night var det alldeles för mörkt, tomt och kallt på torget. Där skulle ha varit en show med Chippendales och Martin Stenmark och så, ha, ha J Rätt trevligt var det i alla fall, även om vi inte köpte något.

Idag ska jag till veterinären med Snövit och vaccinera henne. Då får jag komma ihåg att fråga allt jag glömde i förrgår. Jag hittade en sida på nätet där de har hur mycket kattgrejor som helst. Synd att man inte har ett fett konto bara till katterna, då kunde man fixat en massa. Men man kan ju få lite inspiration där i alla fall. Kolla själv. Det går faktiskt lite bättre nu med de två rivalerna, även om det fräses och morras. De kan faktiskt äta nästan bredvid varandra och de kan vistas i samma rum utan att hoppa på varandra direkt. Så jag tror det går framåt. Jag får nog skaffa eller låna några böcker om att lära sig prata kattspråk ;-)

En kort men kärnfull bön delar jag idag:

”O Gud, du som med ditt levande ord skapar och helar, jag ber dig:
låt mig dag för dag bli till som den människa jag är skapad att vara.
Hela det i mig som är brustet. Amen.”

Blessings

 På söndag handlar predikan om att laga relationer <3
 

 

 


Lite i-landsproblem

Eftermiddagen igår kunde ha varit lite bättre. Jag var ju hos veterinären med Snuttan och hon var inte alls på humör för ett veterinärsbesök. Hon bajsade i transportburen (det tar två minuter att köra dit) så hon fick bajs på tassarna. Jag har ju engångs skötbordsunderlägg i buren så det tog jag bort, men det var redan försent för kladd. Se’n kröp hon in längst in i buren och ville inte komma ut till veterinären. Jag fick lyfta ut henne och hon stretade emot. Hon ryckte till när hon fick sprutan – troligen inte för att det gjorde ont utan för hon var så skärrad. Sen smet hon direkt in i buren igen, så det var inte lönt att försöka undersöka henne mer i detta läge. Men hon är ju frisk i övrigt, vad vi vet i alla fall. Och naturligtvis glömde jag fråga allt jag hade tänkt. Men nu har jag skrivit upp det och kan fråga när jag är där med Snövit för jag passade på att boka tid till vaccinering och kontroll av Snövit imorgon 12.20. När jag och Snuttan kom ut till bilen så var den död. Batteriet är slut. Den har varit lite svårstartad ett tag och en gång fick Magnus hjälp att få igång den med startkablar, men nu var den helt död. Typiskt, när jag hade Snuttan i bilen också. Så jag ringde Magnus och började gå med buren med katten i famnen (hon väger bara typ 3,5 kilo, men ändå) och så kom Magnus med cykel så vi kunde ställa buren på pakethållaren. Så Snuttan fick ju lite sightseeing i alla fall. Så Magnus fick kolla runt efter bilbatterier och priser på dem – usch (undrar om vi får ihop till den där Israelresan, det kommer ju oförutsedda utgifter hela tiden, suck). Och Johanna fick ingen övningskörning igår – hon och Magnus brukar övningsköra en stund på onsdagarna. Nåja, jag antar att detta är i-landsproblem. Icke desto mindre så är det ju den verkligheten vi lever i just nu och de problemen vi måste lösa.

Jag hann skriva klar predikan igår i alla fall, så nu är det bilderna kvar, och det brukar ju ta en bra stund. Idag tvättar jag också. Och visst, jag är gladd att jag slipper tvätta för hand i nå’n smutsig flod, men en snabbare maskin och en torktumlare hade ju inte suttit fel. Nu tar det hela dan och all kraft.

Nog om det. Här är en bön av St. Theresa:

“May today there be peace within you.
May you trust God that you are exactly where you are meant to be. 
May you not forget the infinite possibilities that are born of faith.
May you use those gifts that you have received, and pass on the love that has been given to you.
May you be content knowing that you are a child of God. 
Let His presence settle into your bones, and allow your soul the freedom to sing, dance, and to bask in the sun.
It is there for each and every one of you.”

Kram

 Såhär ser det ut när jag jobbar vid datorn :-)

Catification

Jackson Galaxy pratar mycket om att catify sin bostad. Alltså, göra så att katten/katterna känner sig hemma och trygga. Med klösträd lite här och var, hyllor på väggen som de kan hoppa upp på och klättra mellan, gömställen de kan mysa i etc. Det underlättar för att ha harmoniska katter. Samt att man ska leka mycket med dem så de blir trötta och inte bryr sig om att bråka så mycket. Och att inte bestraffa dem utan hellre avleda uppmärksamheten och ignorera, är bättre än bestraffning. Hundar kan man bestraffa och de fattar, men katter blir bara jobbigare. De vill ju ha uppmärksamhet och får de det när de är bråkiga så fortsätter de ju att bråka. Ja, just nu känner jag mig ganska hoppfull att det ska funka att få dessa två att leva ihop, något sånär lugna. Det kommer att ta tid, tror jag, men det finns hopp. Jag hittade på kanalen Animal Planets hemsida några avsnitt av ”My cat from hell” och hur det gått för dem ett halvår efter Jacksons besök och det var så positivt, så vi kan ju inte ge upp efter 1½ vecka.

Lilla Snövit har precis börjat fälla lite av sin baby-päls nu så snart är hon ”riktig katt”. Hon har ju varit (och är fortfarande) mjuk och len som en liten bomullstuss, men nu börjar babyhåren försvinna, och vi får komma ihåg att använda klisterrullen efter henne också.

I eftermiddag ska jag till veterinären med Snuttan och vaccineras. Så får jag boka en tid för Snövit också. Det är mycket med det jordiska. Mycket pengar också. Sådana saker går ju inte på försäkringen eller så.

En kort bön som är så fin:

”Möt mig som den jag är; håll mitt hjärta nära dig,
gör mig till den jag skall bli och lev i mig.”

Blessings

 Exempel på catification
eller så
Det här vore väl en dröm för katter :-)

 


Så söta när de sover....

Ja, precis som småbarn som kan vara skrikiga och jobbiga emellanåt, är helt bedårande när de sover, är det med våra katter också. När de ligger i varsin stol eller så och sover sött, är de helt underbara. När det rycker till i morrhåren och tassarna rör sig som om de drömmer att de är ute och springer i skogen, då är de supersöta. Då kan man koppla av lite. Fast lika fort som det går från 110 till 0, så går det andra hållet också, och då får man vara beredd. Några fräs och ett påhopp redan idag. Synd att Jackson Galaxy bor så långt bort ;-)

Imorse var jag och simmade och nu ska jag snart till sjukgymnasten. Resten av dagen får bli jobb, förberedelser inför söndagens gudstjänst. Som vanligt när jag har längre tid på mig att förbereda, blir det ändå att jag skriver rent samma vecka som det ska vara. Program måste i alla fall skickas till musikansvarig idag.

En del av en tacksägelsebön blir det idag också:

“For the fruits of his creation, thanks be to God!
For his gifts to every nation, thanks be to God!
For the ploughing, sowing, reaping,
silent growth while we are sleeping
future needs in earth's safe keeping, thanks be to God!”

Blessings

 Zzzzzzz <3
Zzzzzzz <3

 


Sliten

Ja, jag känner mig faktiskt lite sliten  just nu. Har blivit lite förkyld i halsen och är allmänt trött och tung och lite ostadig. Det har varit och är ganska mycket nu. Först allt med flytten och det höll ju på ett tag. Sen Snövits ankomst och hennes och Snuttans inte helt lugna förhållande. Det börjar ta på krafterna och jag hoppas det lugnar sig snart och de kan bli kompisar. Annars vet jag inte om vi kan behålla Snövit. Man måste ju kunna lita på dem att de inte skadar varandra. Nåja, det har ju bara gått en dryg vecka, och jag ska höra vad veterinären säger på onsdag, när Snuttan ska vaccineras. Morgnarna är värst. Då är båda mer utvilade och har mycket energi att bli av med. Och Snövit är ju bara för nyfiken och kaxig för sitt eget bästa emellanåt. Som tur är verkar det gå bra att stänga ut den lilla i köket när vi är borta allihop i alla fall. Nog med kattprat nu.
 
Familje/Tacksägelsegudstjänsten igår eftermiddag var jättefin på alla sätt. Ett vimmel av familjer med små och större barn samt en hel del av kårens lite äldre medlemmar och besökare. Kul.
 
Idag hade vi Bibelsamtal igen och det var också bra. Vi har börjat med minnesverser, en varje vecka, så på ett år kan vi ha lärt oss 52 verser i Bibeln utantill. Det är inte alls dumt. Tvärtom.
 
Nu ska jag snart vila mig en stund. Välbehövligt.
 
Idag får det bli en bön ur Psaltaren 46:2-4
"Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. Därför räds vi inte om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup, om än vatten brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror."
Kram
 
Det här hade ju varit optimalt :-)

Livet och dess berg och dalbana

Ja, det var ju temat på träffen för män på kåren igår förmiddag. Urban har lagt ut texten på sin blogg, så den kan du läsa här. De hade ju samtidigt kladdkakeprovning. 7 st olika kladdkakor bjöds det på och alla verkade nöjda. Vi hade ju två olika sorter på caféet också och jag provade en liten smula av en och den var så söt så ögonen började tåras ;-) Ja, så kan det vara när man inte är van vid att äta sött. På eftermiddagen tog vi det lugnt och på kvällen var vi hembjudna till vänner för födelsedagsfirande. Det var trevligt som vanligt.

Vi hade stängt ut Snövit i köket när vi var borta och det verkar som hon klarar det bra. Det får vi göra i eftermiddag också när vi ska till kåren på Familje/Tacksägelsegudstjänst kl.15.00. Det kommer att bli en jättefin eftermiddag. Alla barngrupperna ska ju medverka och det blir servering och ”skörde-tack-fest”.

Igår var det som sommar ute. Varmt och soligt. Folk satt på uteserveringarna och fikade långt fram på eftermiddagen och man behövde inte nå’n jacka. Idag regnar det och är mörkt. Tror dock inte att det är kallt, vilket är skönt.

En bön på Tacksägelsedagen (som är idag):

”Gud, du är livets källa.
Tack för jordens skönhet och växtkraft.
Tack för din outtröttliga omsorg om allt levande.
Hjälp oss att mitt i utsatthet och motgång
bejaka och tacka för det liv
som trots allt ständigt flödar fram.
Låt vår lovsång uttryckas i klingande toner,
i uppriktig förbön och i kärleksfull handling.”

Blessings

 Urbans kladdkakor
 

 

 

 


En vecka.....

….har vi haft Snövit idag. En vecka. Det känns längre. Kanske för att det har varit och är ganska intensivt (kan man ju lugnt säga). Igår slogs de två katterna i alla fall inte, även om det var en del fräsande emellanåt. Snövit är ju lite för snabb och nyfiken för sitt eget bästa och Snuttan är lite långsam och väldigt lättskrämd, så då blir det fräs-situationer. Jag fortsätter hoppas att Snuttan kan komma över det och åtminstone ignorera den lillas skuttande. Snövit verkar egentligen vilja leka med Snuttan, och fattar inte riktigt att Snuttan inte är på samma linje. Nu har jag hittat ”My cat from hell”- avsnitt på nätet så jag ska titta på några idag. Se om jag kan få några mer tips. På onsdag i nästa vecka ska jag till veterinären med Snuttan för vaccinering, och då kan jag fråga en del där om situationen. Jag måste väl ta dit Snövit snart också för kattunge-vaccinationer, tror jag. Avmaskning har vi i alla fall klarat av.

Jag har hört att för de män som ska gå på Tematräffen för män imorgon kl.10 (om någon glömt anmäla sig så ring Magnus, det finns säkert plats kvar) på kåren, kommer det att finnas 7 olika sorters kladdkaka att prova på. Sju!! Alltså, ni kvinnor som är tillsammans med dessa män som ska gå – se till att det finns ordentligt med krävande uppgifter för dem att göra när de kommer hem, så de får arbeta av allt socker. Kladdkakor med smak av Geisha och Toblerone kommer att finnas för försäljning på caféet.

Och så vill jag påminna om Familje/Tacksägelsegudstjänsten kl.15.00 på söndag. Det kommer att bli jättebra!

En kort tackbön blir det idag:

”Tack Gud för din ständiga närvaro, tack för att du möter oss som vi är
Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss. Amen.”

Blessings

 Speciellt när "någon" väcker en kl.05.00.....

It’s a cats life…

Det är inte lätt att vara katt alltid. Det här är svårare för Snuttan än vad vi trodde det skulle vara. Nyss så bet hon mig när vi satt i soffan och kelade. Plötsligt tyckte hon nog att min hand såg hotfull ut (fast jag höll den helt stilla och gjorde ingenting) och bara hoppade på och bet mig i handleden. Inte så farligt, som ett rivmärke ungefär, men ändå. Så pass hårt har hon inte bitit förut. Hon har nafsat när hon visat att hon inte tycker om någonting, men det här var mer. Hon stack iväg direkt efter och se’n kom hon tillbaka och hoppade upp lite längre bort i soffan, men kom och ville lukta på mig först. Antar att hon vände för att jag luktade sprit på handleden ;-) Det var riktigt oväntat också för Snövit ligger och sover i sin bur på en filt på golvet, så hon var inte ens i närheten. Och de ha börjat kunna gå omkring lite i samma rum, på avstånd, utan alltför mycket fräsande. Stackars Snuttan, vad är det vi utsätter henne för. Hon kom ju till oss som tvååring efter en svår start i livet och har kommit långt i lugn och tillit dessa tre år och så introducerar vi en liten skitsvans till rival nu i hennes hem och hennes flock. Klart hon blir osäker och reagerar aggressivt och oväntat. Jag får googla lite mer på Jackson Galaxy och se några avsnitt av ”My cat from hell”, så kanske vi kan få fler tips. Jag har till och med köpt Feline Feromone doftavgivare som vi satt i eluttaget så den avger kattferomoner i luften så katterna ska känna sig trygga och lugna. Nåja, Rom byggdes inte på en dag. Tålamod…..

Nog med kattprat för idag. Regnigt och ruggigt är det, men varmt i luften. Jag tvättar idag och gick till tvättstugan i t-shirt, utan att frysa. Helt ok ändå för att vara 9 oktober.

Dagens psalmvers, 797:

”Var inte rädd för mörkret ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor där intet mörker är.
I ljusa irisringen du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.”

Blessings

 



Slowly but surely

Sakta, sakta, börjar Snuttan och Snövit närma sig varandra. Några färre fräs om än tillräckligt många för att det behövs en hel del jobb till. Snuttan har blivit mer avslappnad, även när Snövit håller på att springa omkring och leka. Hon har koll, men inte lika intensivt hela tiden. Men det är verkligen som att ha småbarn igen. Snövit äter, bajsar, sover och leker. Istället för att byta bajsblöjor hela tiden får man rensa kattlådan och gå ut med bajspåsar för jämnan. Ja, tänk vad man utsätter sig för frivilligt….

På söndag är det inte gudstjänst på förmiddagen utan Familje/Tacksägelsegudstjänst kl.15.00. Alla barngrupperna håller i gudstjänsten och det blir bibelutdelning och tacksägelse för skörden. Man får gärna ta med sig något av skörden – typ frukt, grönt etc. allt man vill tacka Gud för – se’n får man köpa med sig hem. Servering blir det också och jag vet att Gabriels grupp har bakat. Jag ska ha inledningen – kort – så förberedelserna denna vecka är lite lugnare än vanligt. Kan ju vara bra emellanåt.

På lördag förmiddag kl.10 är det ju Tematräff för män med Urban Arvidsson och kladdkakeprovning. Caféet är dock öppet som vanligt.

En bön av G.Wingren:

”Du ensam vet när tiden för skörd är inne. 
Låt min uppgift då vara fullgjord. 
O Gud, välsigna mig så att mitt liv bär frukt. 
Dig vare ära i evighet.”

Blessings

 Favorit i repris <3

Snowwhite it is

Lilla kattungen är alltså en tjej och heter Snövit. Hon är svart med vit nos och vitt på tassarna bl.a. Hon är 12 veckor, jättebusig, hur gullig som helst och så rolig. Allt är roligt, utom det faktum att Snuttan är så länge ser henne som en fiende, en rival och absolut inte är intresserad av att bli vän med henne. Tre gånger har de rykt ihop, och det ska de ju inte få göra. Snuttan fräser och morrar och smyger omkring som en jaguar. I fredags kväll låg hon i sin stol och stirrade på den lilla hela tiden. Hon tillät sig inte blunda en sekund. Under helgen har hon i alla fall kunnat slappna av och sova emellanåt fast Snövit varit i rummet. Jag vet ju att det kan ta veckor för katter att komma överens, men jag hade hoppats att de skulle bli vänner lite fortare, eller åtminstone att Snuttan inte skulle bry sig så mycket utan kanske snarare gå undan lite. Men nej, Snövit har verkligen lockat fram tigern i Snuttan. Igår när jag hade Bibelsamtal och idag när jag var hos sjukgymnasten stängde jag in Snövit i köket, så de fick vara utan varandra de timmarna i alla fall. Vi köpte ett kompostgaller och gjorde en bur som vi kan ha Snövit i korta stunder när man är ensam hemma med dem och man behöver göra något i ett annat rum och inte kan hålla koll hela tiden. Jag hoppas det går över och blir bättre snart. De behöver ju inte tvunget kela med varandra, även om det hade varit mysigt, men de kan åtminstone låta bli att bråka.

Helgen i övrigt ha varit. Mycket har dock kretsat runt katterna, men även Café Frälsis i lördags och gudstjänsten i söndags var fina tillfällen. Predikan från i söndags finns här.

Dagens psalmvers, ps.755:

”Vila i mig, du ska se att allt ska bli stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig fast vågorna går höga kan du vila, vila, vila i mig.
Lita på mig, om du bara tar min hand leder jag dig till en lugn och skyddad strand.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga kan du lita, lita, lita på mig.”

Kram

 Snövit
Från 110 till 0 på 2 sekunder <3

 

  

 


Fredagsdoft

Imorse körde jag till gymmet. När jag kom ut till bilen och skulle köra iväg kom en underbar doft från Wienerbageriet. Helt ok att börja dagen så. De har ju sin ventilation ut mot vår parkering, så det händer då och då att livet blir lite extra kvalitativt några sekunder. Tänk vad en doft kan göra. Visst är det så att man ofta får associationer av dofter. Jag har min mormors gamla päls kvar i garderoben. Den luktar fortfarande som det gjorde i mormors lägenhet och hon dog 1995. Ibland tar jag pälsärmen och sätter mot näsan och tar ett långt, djupt andetag och blundar och andas in doften och vips är jag tillbaka hemma hos mormor. Ibland kan man ju få dåliga minnen av dofter också, men det går vi inte in på idag ;-)

Jag läste lite i Ordspråksboken idag och fick lust att börja på en predikoserie ur den. Tänk vad mycket bra där står och vilket djup av kundkap och vishet. Men så var det ju också världens smartaste man som skrev den. En av mina absoluta favoritverser är Ords.18:13”Att svara innan man lyssnat är en dårskap och en skam.” Den behöver vi nog alla ta till oss och jobba på ;-)

Så ska vi då hämta lilla kattungen idag. Spännande! Hoppas verkligen att Snuttan och den lille kommer överens. Och så får vi då se vad den ska heta. Jag ville ju Snövit, men nu har vi lite fler alternativ, så vi får se var vi hamnar. Mysigt!!

Vi fortsätter på samma psalm som igår, vers 2:

”Att leva är att lämna sin egen trygga vrå, att öppna stängda dörrar och söka att förstå.
Att leva är att trösta fast sorgen tär din själ, Att leva är att glömma sig själv för andras väl.”

Blessings

 Undrar om kattungen gillar bacon ;-)

 


Ny månad - igen....

Nu är vi inne i oktober. Igår var det soligt och fint men riktigt kallt på morgonen. Jag gick iväg till Ica och handlade och det var tur att solen sken för luften var iskall och det blev små rökmoln ur allas munnar när man andades ut. Idag är det mulet och lite ruggigt. Det har regnat och det kommer det kanske att göra igen. Lite varmare. Håller på att tvättar i tvättstugan. Det kommer att ta hela da’n då det inte finns någon torktumlare och tvättmaskinen tar så lång tid för varje tvätt, men jag hoppas vi kan få lite ändring där. Har mailat och börjat diskutera det i alla fall. Hör vi inget denna veckan ska vi kolla igen nästa vecka. Han som är fastighetsansvarig har alltid jättemycket att göra under månadsskiftena, så det är en del hyresgästbyten och så. Så han får några extra dagar på sig ;-)

Nu kan man väl säga att vår lägenhet är färdig, typ. Taklampor till vardagsrummet och vårt sovrum saknas fortfarande. Vi har ju ett antal plafonder, men de får ligga i källaren nu, för det är så fina stuckaturer i taket här i de rummen, och de vill man ju inte skyla. Men det är ingen brådska direkt. Vi klarar oss utan tills vi hittar något som passar. Matta under vardagsrumsbordet är i alla fall införskaffad. Jättefin och inte så stor. Fint mönster också.

Vi ska nog hämta lilla kattungen imorgon eftermiddag. Det passar bra, för då har vi hela helgen då i alla fall någon av oss är hemma och kan passa de båda kissarna. Jag hoppas verkligen att Snuttan tar sig an den lille. I alla fall att hon är snäll mot den. Några vänner hade varit och hälsat på hos katterna i måndags kväll och kom därifrån med en av kattungarna ;-) De sa i alla fall att det var vår lille Snövit som hängde och slängde i gardinerna då, så vi kanske får namnge den Tarzan istället ;-) Hm… Ja, det får vi kanske. Här lär den inte varken få eller kunna hänga i gardinerna för de är så sköra så de skulle rasa på en gång, ha, ha. Nåja, det blir nog bra. Lite kattuppfostran med vattensprutflaska och Jackson Galaxy så blir det nog bra.

Idag blir det dagens psalmvers, av Tore Littmarck, 732:1,

”Att leva är att fråga, att vänta på ett svar. Att leva är att lyssna, tills tvivlet tystnat har. Att leva är att ana att allt är i Guds hand, att finna frid och trygghet i själva orons land.”

Kram

 Ha, ha, ha <3
 




RSS 2.0