Nyårsbön

Idag är det Nyårsafton. Sista dagen på 2012. Hoppas verkligen att 2013 blir bättre än vad detta varit. Idag ösregnar det och blåser. Egentligen hade jag tänkt att Gabriel och jag skulle gått till Espresso House och fikat nu på förmiddagen, men han har blivit förkyld och när det ösregnar och jag inte heller idag känner mig särskilt ”fit for fight”, så gick jag istället ut och köpte halstabletter till honom på Malmborgs och en varm choklad med vispgrädde och marshmallows på Espresso House. Han tyckte det var lyxigt. Det blev en fika i soffan här hemma istället. Vi ska se om vi kan gå och hyra några filmer lite senare.

Jag kollade några hemsidor med böner och hittade en från Psaltaren inför det nya året:

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig, lyssna på mig, skynda till min hjälp.
Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg. Du ska leda och styra mig, ditt namn till ära.
Du ska lösa mig ur snaran de gillrat, du är min tillflykt.
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.
(Psaltaren 31:2-6)

Jag var också inne på en annan sida med bönder för olika tillfällen i livet och där fanns en länk: ”Låt Gud välja din bön”. Jag tyckte det var lite kul så jag klickade på den och den här kom upp:

Bön vid sjukdom:

"Jesus, du har sagt i Bibeln: Be, så skall ni få, sök så skall ni finna…

Jag ber dig: Låt mig få bli frisk! Skydda mig från medicinens biverkningar och låt den verka effektivt. Ge läkarna vishet, så att de behandlar mig rätt. Jag överlämnar min kropp i dina goda händer och litar på din makt och kärlek. För dig är allting möjligt. Tala till mitt hjärta och gör mig trygg. Tack att du vill hela mig!"

Jag tror jag lägger till den som min nyårsbön :-)

Magnus och flickorna har det bra i Umeå. Ikväll ska de ha en riktig Nyårsfest. Det blir roligt för dem. Gabriel och jag lägger oss förmodligen i vanlig tid och hoppas att sova genom fyrverkerierna. Det blir nytt år i alla fall. Bestämde att fira Nyår med min bror och hans familj som är i Singapore, de är 7 timmar före oss så kl.17.00 är det nytt år där, så då kan vi önska varandra Gott Nytt År då.

Gott Nytt Välsignat 2013 till er alla!

Nog med fyrverkerier för mig :-)

 


Tufft

Under några dagar har jag känt mig ganska ok. Hoppet tändes igen om att ”Allt kommer att bli bra”, så som skylten sa. Igår kväll kröp ångesten på. Har haft en jobbig natt med skakningar, ångest och konstiga drömmar och idag känns det tufft och tungt igen. Svag, skakig, hög puls, ostadighet. Ett bakslag. Jobbigt. Livet är ju alltid ”ups and downs” men när man är så skör som jag är nu blir det så väldigt påtagligt. Jag hoppas verkligen att det blir bättre igen senare idag, eller imorgon. Det är ju Nyårsafton imorgon.

Gabriel ska iväg till sin kompis idag också om en stund. Det är bra att han har något att göra och har roligt.

Jag tittar på TV-gudstjänsten, det är Familjemässa från Skara Domkyrka. Riktigt bra och dessutom fullsatt i bänkarna.

Magnus och flickorna verkar ha det bra i Umeå i alla fall. Idag är det dock plusgrader och regn där också.

Kram

Tårar är också helande har jag hört......

Ännu en mellandag

Magnus och flickorna kom tryggt fram till Umeå och verkar ha det bra. Gabriel och jag har det också bra. Vi har dock inte samma väder som de har, vilket är helt ok för mig. Idag blåser det ordentligt och det ska väl regna också om det inte redan gör det. Jag ska ändå gå ut en liten stavrunda om en stund. Jag var på apoteket strax efter att de öppnat vid 9-tiden. Då var det inte många människor ute kan jag säga.

Gabriel ska till en kompis lite senare så han får slita sig från datorn en stund…. Kanske hyr vi några filmer imorgon eller så. Vi får försöka mysa till det nu när vi är själva. Funderar på om jag ska ta bort lite julsaker, men jag väntar nog till efter nyår ändå.

Jag håller mig flytande med näsan ovanför vattenytan och hoppas och ber att jag ska flyta upp högre och högre för varje dag eller så. Tabletterna fungerar rätt bra, (fast jag egentligen inte vill ta så mycket tabletter), jag behöver tydligen dem nu och kan kanske komma igenom med hjälp av dem. Det är ju det jag behöver, komma igenom.

Doktorn ringde i torsdags precis som han sa att han skulle och vi kom överens om att jag ska fortsätta såhär och så ringer han igen på onsdag, den 2/1, och kollar läget då. Som sagt, det tål att sägas flera gånger – jag har en bra läkare :-)

Dags att lyfta från soffan.

Kram

Tänkvärt

 


Värnlösa barns dag

130 år sedan Frälsningsarmén kom till Sverige idag.

Så har Magnus och flickorna åkt till Umeå. De sitter några timmar på Arlanda nu och kommer fram sent i eftermiddag. Ganska mycket snö är det tydligen däruppe. Jag är definitivt inte avundsjuk på dem. Men jag hoppas de får jättefina dagar på Nyårsfestivalen och att Gabriel och jag får lika fina dagar här hemma.

Idag är det sol och några plusgrader. Hoppas på en skön stavpromenad snart. Gabriel har fullt upp med sitt dataspel, men igår var han hos en kompis hela dagen så det ska nog gå bra för honom också.

I julklapp av flickorna fick jag ett Ipad-skydd som liknar R2D2 från Start Wars. De känner mig :-)

Jag läste i Bibeln igår om Paulus, 2 Kor.11:24-27

"Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag, tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. Ofta har jag varit ute på resor, utsatt för faror i floder, faror från rövare, faror bland landsmän och bland hedningar, faror i städer, i öknar och på havet, faror bland falska bröder. Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder."

Och jag förstår igen att jag inte är ensam om svårigheter.

Igår kväll bläddrade jag i en tidning och plötsligt lyste denna bild upp sidan:

Blessings


Mellandagar

27 december och nyår närmar sig. Idag regnar det. Jag var ute en liten sväng och hämtade tidningar, de blev helt blöta. Magnus jobbar några timmar idag. Gabriel ska iväg och leka med sin kompis och tjejerna ska till sta’n på rean. Jag tar en stavpromenad senare i regnet.

Väntar på att doktorn ska ringa. Tittar på Biggest Looser och längtar efter mer energi och kraft att kunna börja träna igen och må bra. Önskar så att 2013 ska bli ett år med hälsa, kraft, energi och glädje för mig och hela familjen.

Imorgon åker Magnus och tjejerna till Umeå och jag hoppas de får fantastiska dagar och att jag och Gabriel också får det.

Kram

I'm trying.... I'm trying......

 


Så är julen över

Annandagen idag och juldagarna är över. På Julafton kl.11 var vi i Limhamns kyrka på familjegudstjänsten ”Samling vid krubban.” Det låter som en liten samling men det är precis tvärtom. Man får vara där tidigt för att få plats långt fram. Vi var där strax efter 10.30 och fick ändå sitta på 10:e bänken. Lilla Vilda Teatern var där som vanligt, och lika bra som vanligt. Är glad att jag orkade och kunde följa med. Resten av dagen var lugn. Såg på Kalle Anka på TV på e.m. och mor och far kom en stund på kvällen och vi hade julklappsutdelning.

Juldagen är min brors födelsedag och vi var hos honom och familjen på lunch också som vanligt. Nu fyllde han visserligen 50, men om man inte vill ha nå’n speciell uppvaktning så är ju Juldagen en bra dag att fylla år. Han och familjen ska åka till Singapore på lördag som hans födelsedagsresa. Det var trevligt att träffa dem igen men jag var riktigt trött och slut resten av dagen. Idag och dagarna som ligger framför har vi inget speciellt planerat så nu blir det lite ”vanliga rutiner” igen. Ska gå ut med stavarna om en liten stund. Det har jag inte varit sedan i söndags. Det är grått och blåsigt idag, men inte speciellt kallt.

Gabriel fick ett dataspel i julklapp – "Lego Lord of the ring", vilket han hade önskat sig mest av allt, så han är definitivt sysselsatt. Han får ta paus emellanåt så han inte blir fyrkantig i huvudet.

I övrigt får jag fortsätta ta en dag och ett ögonblick i sänder. Imorgon ska doktorn ringa och höra hur det går. Jag hoppas han har en skön ledighet, det behöver han :-)

Och på fredag åker Magnus och flickorna till Umeå på Nyårsfestival. Jag hoppas och ber att jag ska klara det bra och att Gabriel och jag ska få det bra de dagarna de är borta.

Blessings

 

 


Lille julafton

23 december idag. ”Dan före Dopparedan.” Det blåser kallt och hårt ute och är några minusgrader. Ska ändå ta mig ut en liten runda med stavarna om en stund. Igår var vi i Höganäs hos svärmor/farmor och då var det mest att sitta hela dagen. Känns inte bra i kroppen, men orkade inget annat än att vila när vi kom hem heller. Vi fikade; åt kalkon och bytte julklappar och fick en fin dag tillsammans. Men idag måste jag röra på mig lite mer, är så stel i kroppen och har ont m.m.

Olivia och Magnus tittar på Star Trek på dvd. Deras ledighet är räddad…..

Jag önskar och hoppas för varje dag att jag ska må bättre så att jul – och nyårshelgen blir fin och rolig och att det nya året ska bli bara så mycket bättre än vad detta varit.

Blessings


Vintersolstånd

Idag är det vintersolstånd, den kortaste dagen på året. Imorgon vänder det. Inte för att vi kommer att märka det på ett tag, men det är ändå ett faktum. Önskar att det skulle vända för mig också, att det ska gå mot ljusare tider för min hälsa.

Igår tog jag mig till Limhamns kyrka för Gabriels avslutning, men jag fick köra hem igen. Det var så mycket folk, alla trängdes, jag frös, det kändes som om marken bara gungade. Jag satte mig längst bak i barnhörnan och andades och tänkte att det kanske blir bättre snart, men det blev det inte, så jag körde hem och Olivia gick dit istället och mötte upp Gabriel. Tack Olivia. Johanna tröstade mig så länge. Det är skönt med stora barn <3 Gabriel var nöjd med skolavslutningen i alla fall.

Nu är det jullov och det blir lite lugnare ett tag. Jag hoppas verkligen att det ska bli lugnare inombords för mig också. Imorgon har vi planerat att köra till Höganäs och hälsa på farmor/svärmor och ha lite julfirande. Det går förhoppningsvis bra.

Blessings

I sure wish.....

Skolavslutning

Idag är det skolavslutning. Det har redan gått en hel termin. Helt tokigt. Tjejerna började 9.30 och de skulle äta gröt och få betyg och önska god jul så. Jag lovade Gabriel att möta upp i Limhamns kyrka kl.13.15 då det är dags för hans avslutning. Vill verkligen vara där för honom fast det känns jättetufft.

Var ju hos doktorn igår och har höjt Zoloften igen, det var tvunget för att kunna se om det kommer att hjälpa eller inte. För dessutom ta ångestdämpande tabletter och sömntabletter. Detta känns helt galet. Jag måste försöka tänka på att et här är en period i mitt liv då jag måste göra såhär. Då jag måste gå emot allt vad jag egentligen känner för tabletter och medicin. Men jag måste ta emot den hjälp som finns och jag måste komma igenom. Jag är tacksam för min läkare. Han är så bra och bryr sig verkligen om att jag ska bli bra. Han lider med mig när det inte funkar och släpper inte taget. Han ska ju vara ledig i tre veckor nu, men ska ringa mig den 27:e och höra hur det går. Han ska ringa igen den 8/1 när han kommer tillbaka och sedan ska jag dit den 11/1. Det känns så långt in i framtiden. Jag hade ju tänkt vara frisk då….. Åh, Gud, låt mig få må bättre då i alla fall. Jag vill så gärna ha en bra jul och nyårshelg och att det börjar gå sakta framåt istället för bergochdalbana hela tiden.

Ha en bra skolavslutningsdag.

Kram

Nalle Puh är klok :-)

 


Halmstrån

Man brukar ju säga att man griper efter halmstrån när man letar efter något som kan hjälp och inget verkar hjälpa. Det känns som om jag gör det nu, men jag vet inte vilka halmstrån jag ska gripa efter. Kanske behöver jag låta halmstråna vara och vänta. Men det är ju så himla svårt när jag mår så kasst. Dagens vers i Bibeln är från Ordspråksboken 3:11-12

”Förkasta inte Herrens fostran, min son, känn inte avsky för hans tuktan, ty Herren tuktar den han älskar och agar den son han har kär.”

Och jag tänker – är det vad Du gör, Gud? Tuktar och agar mig? För att Du har mig kär? Eller vad ska jag tro?

”God wants you to know” på Facebook står det idag:

“Today we believe God wants you to know…that you’ve got what it takes. God won’t give you more than you can handle. Although there may have been times you thought the world was caving in on you, you got through it. You are much stronger than you can imagine. So charge ahead, you can handle it.”

Gud, vad jag önskar att detta vore sant. Jag behöver så mycket ny kraft, ny styrka, ny hälsa. Snälla!

“So breathe in me
I need you now
I’ve never felt so dead within
So breathe in me
Maybe somehow
You can breathe new life
In me again”
(Michael W Smith)

Kram

 


Suck....

Ännu en bön: 

”Hjälp mig i nattens mörker
att inte tappa modet
och min tro på dig.
Låt mig känna din närhet
när svårigheterna hopar sig.
Du som själv vandrat genom dödsskuggans dal,
hjälp mig att uthärda allting, bära allting
och hoppas allting så som kärleken gör,
redan här och nu
och in över evighetens gräns.”

Mår riktigt dåligt idag igen. Fattar inte varför det inte vänder. Hade en hemsk natt. Inte mycket sömn. Skakningar etc. Skitjobbigt! Möööög! Undrar på allvar om det är något annat del på mig…. Det är ju jul snart. Man ska inte vara sjuk på julen…. Och Magnus och flickorna ska åka till Umeå på Nyårskonferens i fem dagar. Gabriel och jag blir ensamma. Hur ska det gå?

Ska till doktorn imorgon eftermiddag. Undrar om han har nå’n bra lösning. Se’n ska ju han också vara ledig över både jul, nyår och trettonhelgen. GUD!!!!!!! Hjälp!!!

Blessings

Well, this is not adventure, this is torture...

 


Another grey day

I stort sett all snö har töat bort nu. Helt ok för mig. Grått väder är det ute nu dock. Grått väder inombords också. Fattar inte varför pulsen måste vara så hög (kan vara bara jag som tycker det, men det är en obehaglig känsla i bröstet). Varför det tar så lång tid för medicinen att verka. Ja, det är ”bara” 11 dagen idag, men efter alla dessa veckor av h-vete, finns som sagt inget tålamod kvar och hoppet börjar rinna ut igen. Om det ändå ville vända nå’n gång.

Vissa stunder känner jag plötsligt ”Jag ska klara det här. Nu måste jag bli bra. Nu får det räcka.” En stund senare sitter jag i soffan och gråter igen för att jag mår dåligt. Doktorn har sagt: ”Det blir bättre, men vi vet inte när eller med vilken medicin eller dos än.” Det ska bli bättre. Det måste bli bättre. Det är ju snart jul!! Jag vill må bättre till jul!

”Herre Jesus Kristus, jag är rädd för mörkret i min själ!
Livet blev inte som jag tänkte mig.
Nederlag och förödmjukelser följer mig.
Men du gick före mig till Getsemane.
Tillsammans med mig vakar du in morgonen bortom mörkret, natten och korset. Låt mig se gryningen födas.”

Ur Bönboken tradition och liv (Verbum 2003)

Kram

Ännu en bön

Tredje advent

Idag är det 3:e advent. Temat är ”Bana väg för Herren” och i kyrkorna talar man om Johannes Döparen. Jag tittar på TV-gudstjänsten, som idag sänds från Allhelgonakyrkan i Lund. Ganska högtidlig gudstjänst men fin musik och fina texter. Just nu ber man Herrens bön och raderna ”utsätt oss inte för prövning utan rädda oss från det onda” fick plötsligt en stark innebörd för mig….. Prövning är ju detta verkligen som jag upplever nu och jag upplever det också som ont. Jag antar och hoppas att Gud har en bra anledning att låta mig gå igenom detta eftersom jag fortsätter ideligen att be Honom om att få komma ur det. Jag fann på Svenska Kyrkans hemsida olika böner för olika tillfällen och situationer. Bl.a. hittade jag en under rubriken ”Böner som ger hopp”:

Bara detta återstår för mig:
Att lita på ditt löfte tills dagen gryr
och morgonstjärnan går upp.
Du har uppfyllt natten med din närvaro,
gjort min ångest till din ångest,
min ensamhet till din ensamhet,
mitt rop till ditt rop.
Jag tror det,
inte för att det känns så,
utan för att du har sagt det.

Och den här:

Ljusets Gud,
Lys upp våra liv med ditt eviga ljus,
omslut oss med din närhet,
fördriv allt mörker
och låt oss för evigt lovsjunga dig.
 

Blessings

 

 


When???!!!

Jäklar vad jag mår dåligt idag. Jag som trodde att det skulle vända nu, det är 9:e dagen med 75 mg Zoloft. Tog ingen Propavan igår, utan Melissa istället. Somnade bra och sov bra till typ 3.30 då Gabriel kom för han kunde inte sova p.g.a. stormen, och efter det kunde inte jag sova särskilt mycket heller. Jag slumrade väl lite till och från för jag drömde, men ingen djupare sömn. Så jag kan inte skylla på Propavanen idag i alla fall. Men Gud, vad jag mår. Hög puls. Skakig, Tung. Ostadig. Ja, bara helt screwed up. Gud, när ska det här vända? Jag börjar undra om jag är sjuk ”på riktigt”, alltså, om jag har nå’n annan sjukdom än depression (ja, depression är på riktigt, men ni fattar vad jag menar).

Ska gå ut en liten sväng med stavarna i alla fall. Det är oväder ute, men det är det ju inombords också så det kanske jämnar ut sig….

Kram

Jisses, vad jag kommer att bli stark då. Om jag orkar hålla ut.....

Psalm 73

I Psaltaren i Bibeln står det i Psalm 73: 21-26

”När mitt sinne var bittert och det sved i mitt hjärta, då var jag utan förstånd, som ett oskäligt djur inför dig. Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”

Gud, vad jag önskar att det var sant för mig. Att det inte skulle betyda något om kroppen och modet sviker utan att ha Gud är allt. Egentligen är det så, men jag vill att det ska kännas också. ”Äger jag Dig i himlen önskar jag inget på jorden.” Men jag önskar mig hälsa och glädje och kraft. Jag vill ju bli bra så jag kan fortsätta leva och arbeta för Gud här på jorden. Jag har gett mitt liv till Gud, jag undrar varför jag inte kan få del av kraften och hälsan då. Själviskt? Förmodligen. Vilken tur då att Gud vet och känner mig bättre än jag känner mig själv. Det kanske finns nå’n mening med det här som jag kommer att se framöver, eller inte, vad vet jag.

”Men nu är jag alltid hos Dig, Du håller mig vid handen. Du leder mig efter Din vilja, Du för mig på härlighetens väg.”

Kram

Well, my patience is gone....

Lucia

Idag är det den 13 december, Lucia. Både Olivia och Johanna skulle vara med i Luciatåget på Bergaskolan idag på morgonen. Kul. När jag gick i nian på Bergaskolan för …… år sedan, var jag Lucia :-) Här står lite om Lucia – vet inte om det är bästa info-sidan, men ändå.

Det är kallt idag också. Flera minusgrader. Det skulle visst hålla i sig några dagar och se’n vända och bli plusgrader och regn till helgen och nästa vecka. SMHI har ju inte alltid rätt….

Den där tråden jag balanserade på några dagar förra veckan och blev nerblåst från i lördags, är fortfarande högt ovanför mig. Jag kravlar i gyttjan nedanför och försöker komma tillbaka upp dit, och det går inte. På TV (Biggest Looser) får jag höra att ”Du kan göra allt du vill, bara du verkligen jobbar på det.” Nu gäller ju det viktminskning och träning och att ändra livsstil, men jag önskar att det ville gälla mig också. Jag vill verkligen bli bra nu. Jag vill verkligen bli pigg igen. Få ny kraft. Resa mig ur gyttjan och stå stadigt. När????  

Jesaja 57:15 säger:

Så säger han som är hög och upphöjd, han som tronar i evighet och vars namn är heligt:

Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde.

Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft.”

Ja, Gud, snälla!!!

Blessings

Oh God, let that be true for me....

 

 


Solsken och blommor...

Tufft idag. Hög puls. Skakig. Jobbigt. Önskar att det ville vända nå'n gång. 6:e dagen idag med högre dos Zoloft, så jag kan väl inte vänta mig det än, men ändå. Det är jobbigt. Vill ju bara bli bra. Hans Christian Andersen sa: ”Att leva är inte nog. Solsken, frihet och en liten blomma måste man också ha.” Hälsa är rätt viktigt också, tycker jag i alla fall. Man säger ju att den som är frisk har många önskningar men den som är sjuk har bara en. Och, ja, det stämmer ganska bra. Att vara frisk vore en bra julklapp (i förskott).

SMHI lovade sol idag. Ser ingen än. Kommer kanske senare. Och inga blommor i snön.

Kram

Solrosor jag målat. På lite håll kan de nästan se ut som solrosor...

Kyla

Jag gillar verkligen inte vintern. Kallt. Blåsigt. Snö. Mörkt på morgonen. Mörkt på eftermiddagen. Och mitt nuvarande hälsotillstånd gör ju inte saken bättre.  Ikväll är det dessutom julfest med Gabriels klass på skolan kl.19. Han tycker säkert det är roligt…..

Igår lyssnade jag på en predikan från kåren Regent Hall i London. Detta är summan:

"Whatever our human circumstances - in sickness, isolation, prison, grief – God, in Christ, draws near. He has us in his sight. We are his concern. Sometimes his followers – in faithfulness to their calling as his disciples - will come to our aid with help and support. This is how Christ’s ‘manifesto’ is fulfilled. This is how light is spread in a dark and needy world. This is how hope becomes reality. Remember, ‘Christ is our hope… and hope does not disappoint’.
- COMMISSIONER WILLIAM COCHRANE

Blessings

Really....

 


"Livsvärk.....

….är inte alltid ett stavfel”, säger Stig Johansson. Så sant. Ännu en dag att överleva. Försöker kravla mig upp på den där tråden igen. Det går inget bra. Förmodar, antar och hoppas att det hela beror på doshöjningen av Zoloft, och att det kommer att vända om ett tag igen.

Snö idag igen. Kalla vindar. Magnus och Olivia har kört till Helsingborg. Bra att de körde tidigt så vägarna var ok. Olivia ska vara på sportgymnasiet hela skoldagen och följa med i träning och lektioner. Magnus är i Höganäs, hos svärmor, under tiden. De får ta det försiktigt när de kör hem.

Vi fick upp julgranen igår. Kan lika gärna ha den uppe nu så det blir lite ljusare i mörkret. Det är så kort tid ändå som vi har juldekorationer uppe. Tolv dagar till vintersolståndet – se’n vänder det ;-) Inte för att vi kommer att märka det, men vi vet i alla fall.

Kram

Årets julgran

 


Det är med sjukdom

Innan trodde jag att man kunde bota eller förebygga i stort sett alla sjukdomar (nä, inte alla men väldigt många) med sunt leverne – bra mat, motion, vila, goda relationer etc.(så som jag gör). Att man egentligen inte behövde bli så sjuk. Jag har haft en hel del tid att tänka och fundera nu och inser att jag haft fel.

Det finns sjukdomar man inte rår över. Det härjar många sjukdomar världen över och en hel del av dem kan vi som lever i de rika länderna hjälpa till att utrota. Men om man tänker på sjukdomar i själen, som depression, ångest etc. var kommer de ifrån? Och vem får dem? Och varför? Det finns inte alltid nå’n logik i det hela. Lättare fall kan man säkert både bota och förebygga men de svårare går inte. Om jag ser på mig själv – jag är uppväxt i en bra familj, mina föräldrar är fortfarande i livet och fortfarande gifta med varandra (efter 56 år). Jag hade en bra uppväxt. Jag har själv varit gift med mannen jag älskar i 22 år. Vi har tre underbara barn, varav två fick vi kämpa några år för att få och se’n fick vi båda på en gång ;-), det tredje fick vi som en gåva av Gud (eftersom läkaren sa att jag inte kunde få fler). Jag har ett jobb. Det jobb jag vill ha och tycker är värdefullt. Jag har goda vänner och goda relationer. Jag har en Gudstro och relation med Gud som gör livet till ett äventyr.

Ändå – har jag diagnosen djup depression. Jag måste äta medicin för att fungera och under inställningen av densamma mår jag ännu sämre. Hur blev det såhär? Jag kan inte skylla på att jag är ”deppig över livet eller någon händelse i livet”. Det är jag ju inte. Jag har inte råkat ut för nå’n olycka eller katastrof. Nej, det här har bara kommit helt av sig själv. Biokemi har jag hört att det handlar mycket om. Och en del gener. Så jag får inse att jag inte vet hur eller varför jag blivit sjuk utan ta emot behandlingen som finns och göra vad jag kan för att bli bra igen. Jag måste förvänta mig att medicinen ska fungera och att det ska vända till det bättre. Jag får lita på läkaren och ta emot. Klart jag fortsätter leva hälsosamt, be och hoppas, men jag måste inse att jag inte kunde gjort annorlunda för att förebygga sjukdomen.

Idag är det för övrigt 2:a advent. Jag har precis sett gudstjänsten på TV. Ute är det snöstorm (inombords också…) Får väl se om jag kan ta mig ut med stavarna om en stund.

Blessings

 


Någon blåste......

…ner mig från den sköra, smala tråden. Jobbigt idag. Förklarade för doktorn igår att det känns som om jag balanserar på en smal, skör tråd och så länge jag håller mig uppe på den så kan det kännas ganska ok, men om någon/något blåser på mig så ramlar jag ner. Någon/något har blåst på mig och jag kan inte ta mig upp. Har höjt Zoloft-dosen. Fick sömntabletter, Propavan, för att slippa ta stesolid som är beroendeframkallande för att kunna sova. Skulle bara ta en halv tablett till natten. Gjorde det igår. Kände ingen verkan. Bara biverkan idag, kanske därför jag mår dåligt. Eller så är det den höjda zoloften eller ”bara” depressionen i sig. Eller alltihop. Tufft är det i alla fall. Ska köpa Melissa istället (sömnmedel från hälsokost). Det har i alla fall inga biverkningar. Och inga kontraindikationer mot antidepressiva läkemedel.

Vad konstigt livet har blivit. Allt kretsar kring mediciner och symptom och även om jag försöker ändra fokus och få det att handla om något annat, så faller det ändå tillbaka dit. Och tiden bara går. Julen är snart här. Jag trodde verkligen att jag skulle vara ”fit for fight” vid det här laget, inte sämre än från början. Den här resan och kampen är betydligt längre och tuffare än jag hade räknat med.

Igår överraskades jag med blommor och choklad och julteckningar av ett helt gäng barn och personal från dagiset som får låna lokalen en timme i veckan för att ha gympa. Det var jättegulligt, tyckte jag.

Ska fortsätta försöka kravla mig upp på tråden igen, frågan är bara hur.

Blessings

Blombuketten jag fick igår :-)

Story

Det var kungen som anordnade en tävling för den som kunde måla den bästa tavlan som beskrev frid. Han fick två tavlor framför sig som hade nått ända fram till finalen. Den ena tavlan var en vacker äng, där man bara ville lägga sig ner och vila och lyssna på fågelkvittret. Den andra tavlan var helt annorlunda. Den dominerades av ett stort vattenfall med en mörk himmel över. Kungen skulle nu avgöra vem som skulle vinna och ville veta mer om tavlan med vattenfallet.” Jo, sa konstnären, ser du den lilla fågeln som har byggt ett bo i vattenfallet. Den visar på den sanna friden. För frid handlar inte om att vara på en plats där det inte är något som stör eller vara helt utan bekymmer. Utan frid handlar om att vara mitt i allt det som rör om men där ändå uppleva friden i sitt inre. Frid är inte frånvaro av fara utan att få vila i att Han som är större än alla faror är med en. Det är sann frid.” Kungen hade sin vinnare nu klar. 

I eftermiddag har jag tid hos doktorn. Bra. Få höra vad han säger om det hela. Igår var jag riktigt trött och tung på eftermiddagen. Det är ganska tungt idag också. Önskar att få lite mer energi igen. Hoppas det kommer.

Redan fredag igen. En grå fredag. Ingen sol i prognosen heller. Gillar min ljusslinga på altanen med små lampor i olika färger.

Kram


Fortsätter balansera......

…..på den sköra tråden. Känns tungt idag. I kroppen. I huvudet. I hjärtat. Ändå – lite mer hoppfull än förra veckan. Tålamodet är i stort sett slut, men hoppet som höll på att rinna ut har stannat i farten. Ser ett litet ljus i den annars väldigt mörka tunneln. Det är det som är jobbigt när man mår lite bättre en dag så tror man att nu blir det bra på en gång, och risken att ta i för mycket är jättestor. Det är små mussteg som måste tas. Hela tiden. Ett steg i taget. Ett ögonblick i taget.

Fick det här videoklippet av Pam i USA: https://www.youtube.com/watch_popup?feature=player_embedded&v=nj2ofrX7jAk

Blott en dag, ett ögonblick i sänder.

Blessings

:-)

"En elefant balanserade.......

….på en liten, liten, liten spindeltråd….”

Ja, ungefär så känns det nu. Igår började det kännas lite som att Zoloften börjar göra sin grej. Igår kändes det lite lättare att leva. I dag hängde jag upp en liten ljusslinga på altanen. Det var inte perfekt, det var inte ens snyggt, men jag gjorde det, jag orkade och det var mitt eget initiativ. Jag vågar nästan inte ens hoppas, knappt skriva om det, det känns som att balansera på en spindeltråd, att när som helst kan det bli värre igen. Det har ju hänt förut, att jag tyckt att det känts bättre och sedan blev det värre igen. Vill verkligen inte det igen. Skör. Alla fysiska symptom kvarstår. Jag hoppas de ger sig snart och att det fortsätter att lätta (annars lär ni få veta det…)

Idag både blåser det från nordväst och snöar – ska ändå ta mig ut en liten stavrunda. Måste ju känna efter hur kallt det är.

Nu ska jag fortsätta balansera…

Blessings


Talar Gud via Facebook?

Det här läste jag i Bibeln idag:

”Hör på mig, ni modfällda, ni som är så långt från räddningen! Jag låter räddningen komma närmare, den är inte långt borta, min hjälp skall inte dröja.”  Jes.46:12-13

Skulle vilja att detta gäller mig.

Sedan slog jag upp Facebook och kollade appen: God wants you to know och det stod:

Today we believe God wants you to know that everything will be alright. It may seem dark at the moment, but don't lose hope. There is always a light at the end of the tunnel, keep moving and you'll get there. God won't abandon you; let God be your light. It may take some time, but in the end, everything will be alright.”

Talar Gud via Facebook? Ja, varför inte. Han är ju Gud. Ska försöka ta till mig meddelandet i alla fall.

Det snöar. Omkring 0 grader. Grått. Sedan har de lovat att det ska frysa och bli kallt inatt. Halka med andra ord. Inte helt roligt. Vinter antar jag…. Passa på att stavgå idag också, ifall det blir för halt och kallt imorgon.

Kram

I wish... I wish....

Vinter

Minus 10 grader imorse. Snö överallt och mer på gång tror jag. Tjejerna är hemma idag – inläst dag.  

Igår var 1:a advent och vi var på gudstjänst i Linnékyrkan och se’n gick vi en liten runda på Limhamn och julskyltningen. Inte så mycket att se faktiskt… Fick upp lite ljusstakar och stjärnor i lördags.

Ännu en helg av överlevnad. Ännu en måndag av överlevnad. 8:e dagen med Zoloft och ännu ingen vändning. Ja, jag vet, två veckor, minst….. men Gud, vad detta är jobbigt. Jag tycker att jag lidit tillräckligt länge nu. Kom inte iväg till gymmet idag heller, Inte bara för att jag inte orkar, utan jag känner mig ostadig, osäker, ingen kontroll på kroppen. Får ta mig ut i snön med stavarna som vanligt.

Kram

 


December

Ny månad. Sol, kallt, lite snö på taken i morse. Ska ta mig ut en liten stavrunda strax. Gabriel och Magnus är på stan. Olivia på jujutsu och Johanna på dansträning i Vellinge. Jag och Snuttan är hemma, som vanligt. Ska väl se om jag kan få upp några adventsljusstakar i eftermiddag.

Var ju på det här avstämningsmötet igår. Det var inte så stort eller ambitiöst, utan mest för att handläggaren från f-kassan skulle få update från doktorn om resans gång och hur det ligger till inför framtiden. Magnus var med också, vilket var bra, så han också fick höra direkt från doktorn hur det ligger till. Det var lite speciellt att sitta och lyssna på när han berättade i korta drag hur de senaste månaderna har varit och hur sjuk jag faktiskt är nu. Så pass att jag troligen kommer att vara helt sjukskriven i minst 3 månader till och sedan ev. börja arbeta på några procent. Så pass att det bara är medicinbehandling och täta kontakter med läkaren som gäller i nuläget. Han vågar inte ens "utsätta mig" för någon annan slags terapi än. Det får komma senare.

Så om jag är så sjuk så är det ju inte konstigt att jag mår så dåligt både psykiskt och fysiskt. Tänk att det skulle ligga en så djup depression under medicinen jag åt, och jag som trodde att jag mådde bra och att det var medicinen som gjorde mig sjuk. Undrar var sådana sjukdomar kommer ifrån och varför. Definitivt följde de på "syndafallet" ;-)

Livet är inte så enkelt att man bara kan leva hälsosamt, så är allt bra. Visst, man kan leva så nyttigt som möjligt, men ibland finns sjukdomen där ändå och då hjälper det inte hela vägen, eller ens halvvägs. Doktorn sa också att hade jag inte haft min tro och relation till Jesus, hade jag för längesedan haft självmordstankar och planer.

Saknar att vara frisk och pigg. Saknar att har lust att göra saker och ting, som att sätta fram adventsljusstakarna och julpynta t.ex. Saknar att vara "mig själv". Det räcker ju inte att ”ta sig i kragen”. Det finns ingen krage att ta i…..

Imorgon är det första advent. Jag hoppas orka gå med resten av familjen till Linnékyrkan på gudstjänst för hela familjen.

Blessings


RSS 2.0