Billiga barnkläder m.m.

Idag och imorgon har vi Frälsis-lokalen uthyrd till Andreas Wennick som säljer billiga barnkläder av olika fina märken. Han köper in lager och säljer sedan till rabatterade priser ett antal gånger om året och då brukar han hyra vår lokal

Jag är lika förundrad varje gång över hur populärt detta är. Det är verkligen en strid ström av mammor (mest) med barnvagnar som kommer och handlar. Hade detta funnits när våra barn var mindre så hade förmodligen jag också varit där inne och botaniserat, men jag har faktiskt aldrig köpt märkeskläder till mina barn så länge de växte snabbt ifrån dem. Inte för att det är dumt på nå’t sätt, jag tror nog att kvalitén är superbra och att flera generationer barn kan ha dessa kläder, men vi var så välsignade att vi fick så mycket kläder av vänner och andra och köpte en del på second hand. Jag har fortfarande ”fådda” kläder kvar till Gabriel, men flickorna börjar behöva köpa en hel del själv nu.

Hur som helst så verkar det gå bra med försäljningen så om du har nå’n att handla till så kom hit idag eller imorgon.

Imorgon är det också Loppis på Karl Johan Skolan kl.10-13. Det är Gabriels klass som ordnar detta, och säljer loppisprylar, har lotterier och fikaförsäljning. Det samlar pengar till framtida lägerskola, så kom gärna dit och handla eller fika eller både ock, så de kan få ha en rolig utfärd till våren.Gabriel kommer att vara där och hjälpa till med försäljningen. Vi har skänkt lite loppisgrejor också.

Vädret är ganska varmt idag men ingen sol än. Jag ska gå en runda med mina stavar. Det brukar vara skönt att pumpa igenom kroppen lite. Den lyder mig inte riktigt ju, vilket är skit. Det är tufft när förnuftet säger en sak och kroppen en annan. Men det ska väl gå över så småningom. Jo, det ska gå över.

Blessings

 

 


Ögonblick som förändrar livet....

Har precis läst ut Annika Östbergs bok ”Ögonblick som förändrar livet”. En bok som jag helt klart rekommenderar. Jag har börjat gilla att läsa biografier och självbiografier, de ger oftast en ny bild av människan bakom den offentliga bilden. Jag läste ju Steve Jobs biografi, vilken verkligen gav mig en ny bild av den mannen.

Ögonblick som förändrar livet är en mycket personlig bok och samtidigt förstår jag att boken bara innehåller en sammanfattning och bråkdel egentligen av vad hennes liv innehållit och allt hon varit med. Den tar dock tag i en och ger en förståelse för människorna bakom all medias beskrivning etc. Skulle väldigt gärna lyssna till henne föreläsa nå’n gång.

Jag tror också att det kommer ögonblick som får hela livet att ta en ny vändning, ibland till det bättre och ibland till det sämre. Ibland först till det sämre för att när man gått igenom det komma ut till något mycket bättre. Som Winston Churchill sa: "If you’re going through hell – keep going.”  Det är enda sättet att komma igenom, att fortsätta gå.

Jag skrev en bokrecension till Brian McLarens ”A new kind of Christianity” till bloggen: Former Salvation Army Officers Fellowship, och jag tyckte att jag skrev en kort beskrivning av boken som skulle göra att alla ville läsa den, men genast kom det en kommentar från någon som kände sig hotad och tydligen inte själv last den – typ som vanligt då. Undrar vad som hänt om jag recenserat ”Kärleken vinner” av Rob Bell, vilken jag tyckte var en bra bok och inte alls så kontroversiell som den blivit i det offentliga rummet. Hm, han fick tydligen lämna sin tjänst som pastor efter det.

Weird. Tänk om vi bara kunde gå tillbaka till Jesu liv och undervisning och fråga hur det egentligen var från början, innan statsreligioner, regler, korståg och annat suspekt framträdde.

Hur som helst, jag hoppas att de ögonblick av glädje och de ögonblick av förtvivlan och förvirring jag upplever i nuläget ska visa sig längre fram att jag kommer ut som en starkare, tryggare och gladare människa och att det ska vara värt all smärta. Någon har sagt: "Without struggle there is no real change or progress."

”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

Jesus i Matt.11:28-30

Ha det bäst 


Sibbarp igår. Fridfullt vid havet.


Det blir bra......

Nå’n gång framöver blir det bra. Men idag är det tungt. Avgiftningssymptom. Eller avgiftning kanske är ett för starkt ord, speciellt när man använder det för narkomaner som ska bli av med missbruk och deras helvetes-resa då är inte ens nära detta. Icke desto mindre är mina skakningar, yrsel, ostadighet, rastlöshet och oroskänslor ändå jobbiga och irriterande. Mitt förnuft säger att det är ok, det går snart över, min kropp uppfattar nå’t annat.

Detta är världens chans för mig så jag står ut. Efter alldeles för många år på antidepressiv medicin i olika doser och sorter, ska nu min kropp rensas på dessa kemiska substanser och sedan får vi utgå därifrån. Såklart kroppen reagerar på detta. Det vet ju alla som dricker kaffe…..kaffeabstinens är väl den vanligaste av alla abstinensbesvär skulle jag tro och trots allt en ganska mild sådan.

Hur som helst så har jag promenerat med mina stavar. Duschat. Legat på spikmatta med mindfulnessövningar i öronen. Emellanåt är det ganska lugnt och sedan är det igång igen.

Men jag kommer att hålla ut, bara så ni vet :-)

Det blir bra….snart…..

Kram


Lemurer och andra djur

Så kom vi då äntligen iväg till Ystad Djurpark, Olivia, Gabriel, Magnus och jag. Johanna kunde inte följa med, hon skulle på dans-audition i Lund på e.m. så hon stannade hemma.

Det var ett stort område den där djurparken, vi gick runt och såg många olika sorters djur. Emellanåt undrade man vem som tittade på vem, om det var aporna som tittade på oss eller tvärtom. Undrar vad de tänker på…….. eller dessa lemurer som vi blev så fästa vid. De poserade för kamerorna, de följde oss nära gallret, en liten lemur stack ut huvudet genom nätet och ville bli klappad, en annan slickade oss på fingrarna. En så’n skulle man haft hemma :-) Jättesöta var de. Eller den där Surukaten som stod och spanade efter rovdjur på en hög sten, han likade Timon i Lejonkungen.

Lite fika i solen unnade vi oss också innan vi körde hemåt igen. Tänk att vi inte åkt dit tidigare något år. Det är ett fint och mysigt utflyktsmål. De har ett badområde också där så om man kommer när det är tillräckligt varmt så kan man ju stanna hela da’n och bada också. Det får bli en annan gång dock.

Idag är det måndag och ny vecka. Den 27 augusti är det och vinden var lite kallare idag än vad den varit tidigare. Jag hoppas fortfarande på en lång, ljummen höst med brittsommar till slutet av oktober i alla fall. Det vore så skönt.

Första dagen på själva sjukskrivningen idag och jag hoppas att det ska gå framåt. Känner mig ”sådär” men försöker leva ”som vanligt”.

Ha det gott

Poserande Lemurer

En glad struts

 

 


Hoppas.....

Ja, jag hoppas min teori håller. Teorin som säger att min antidepressiva medicin som jag tagit i över två år är för högt doserad och därför har jag alla dessa suspekta symptom.

Allting stämmer nämligen in på det och även om det inte tillhör vanligheterna så är det absolut ingen omöjlighet. Jag var hos psykiatern idag och han köpte min teori, även om han som läkare också kritiskt måste granska och tänka att det kan bero på andra saker, så kom vi överens om att fasa ut medicinen nu långstamt. Också han hoppas att jag har rätt och det känns ju skönt när en läkare har ett sådant förtroende för en :-)

Det här lär ju ta ett tag och jag känner mig verkligen inte fit-for-fight att börja jobba på måndag och det behöver jag inte nu heller. Han sjukskrev mig t.o.m. 23 september, så jag i lugn och ro kan ägna tiden åt att finna någon slags balans i kroppen igen.

Ja, jag hoppas som sagt att detta ska fungera och att allt ska bli bättre. Nå’n gång måste det ju vända i alla fall.

Ska just börja läsa en ny bok: ”Ögonblick som förändrar livet” av Annika Östberg. Den blir nog spännande och kan ge nya perspektiv på livet.

Ha det bra

Sommarbild från Sibbarp

 


Prioriteringar

Livet är fullt av prioriteringar. Ibland behöver man välja bort sådant som är roligt för att kunna göra annat som också är roligt. Ibland behöver man välja bort tråkiga saker, vilket oftast inte är lika svårt :-) Ibland behöver man välja bort saker som man sett fram emot för att hälsan sätter stopp för det. Det är nog något av den tråkigaste prioritering att göra.
Så är det för mig just nu. Jag vet inte hur hälsan/ohälsan kommer att vara. Jag ska till doktorn (psykiatern) på fredag och efter det får vi väl se hur landet ligger. Jag behöver prioritera hur jag ska jobba efter semestern och hur ”fritiden” ska se ut. En annan prioritering jag just gjort är att jag har avbokat Grundtränarutbildningen på STAC som jag skulle gå i början av oktober. Det sved, men jag kände att det var nödvändigt och det blir ett stressmoment mindre i höst. Jag var välkommen tillbaka när jag tillfrisknat, sa de, vilket känns bra, och den utbildningen brukar ju gå två gånger om året eller nå’t.

En annan sak jag funderar på är att slå ihop denna bloggen med min andra blogg – Hälsopastorn. Jag skriver ju så sällan där ändå och då kan jag lika gärna skriva här. Jag återkommer om det blir så :-)

Idag var det riktigt spöregn när Gabriel skulle till skolan, så jag körde honom dit, annars hade han varit dyngsur hela dagen. Nu är det sol och moln om vartannat och lite blåsigt. Kallare i luften än det varit de senaste dagarna. Helt ok faktiskt, det är ju lite jobbigt när man sitter helt stilla och bara svettas. Jag gillar sol och sommarvärme, men 30 grader är lite väl mycket även för mig ;-) Det går ju bra att sitta på altanen och läsa och ha katten på sin stol där jag har fötterna, fast det blåser lite.

Ha det bra så länge


"Min" Olivia på Jujutsu uppvisningen på Malmöfestivalen i söndags 


Community

Årets Byggetkonferens hade temat Community. Gemenskap. Och det var det, gemenskap med Gud och med varandra. Vi fick tjäna Gud och betjäna varandra.Inbjudna talare var Jostein Nielsen, Carl-Erik Sahlberg och Håkan & Gunilla Gniste.
Det var fint att lyssna till dem alla. De är så olika varandra och har så mycket att ge.

Det var första gången sedan 2008 som Håkan var med på Bygget. I mars 2009 brann ju deras hus ner till grunden och han var nära att bli innebränd. Nu är han nästan återställd – ett nytt utseende till en del har han ju förstås och några få skavanker kvar, annars är han bra. Det var fantastiskt att se och höra honom och Gunilla tillsammans och deras vittnesbörd och glädje över livet. Håkan är ett mirakel, säger läkarna också. Ingen annan i Sverige har överlevt 89% brännskador. Men Håkan sa: Jag är inte en brännskadad som åker omkring och pratar om branden, men jag ger gärna mitt vittnesbörd om vem Gud är. Härligt!

Carl-Erik Sahlberg, han som arbetat i 22 år i S:ta Klara församling i Stockholm och fått den församlingen att bli kyrkan för de trasiga människorna, med ett jättearbete däromkring. Nu blir han pensionär och i november åker han och frun till Tanzania för att bo och arbeta där bland föräldralösa barn med HIV och andra sjukdomar. Ett nytt livsäventyr, sa han. Han ska leva där nu och han ska dö där, sa han. Vilken man.

Jostein hade också mycket bra att säga, mycket om bön och gemenskap.

Ja, det var bra dagar på Gullbrannagården. Fint väder och helande atmosfär gjorde sitt till. Härlig musik och sång och bra samlingar för både barn och tonåringar också.

Blessings

 


Stunder av stillhet

Hemma efter några härliga dagar på Gullbrannagården. Det är jättevarmt sommarväder och man sitter rakt fram och svettas. Jag var med Gabriel på upprop i skolan, tänk att han börjar 5:an och tjejerna 9:an (det är ännu mer ofattbart).
En veckas semester kvar så sommar är väl ganska ok ändå :-)

Min hälsa är ju inte riktigt fit-for-fight och jag vet egentligen inte hur jag mår från dag till dag eller ens från stund till stund. Kan känna mig helt ok ett tag och sedan vara rätt kass en stund senare, med yrsel, hjärtklappning, ostadighet skakningar. Men ibland, vissa stunder, är det alldeles stilla. Det kan vara när jag ligger på spikmattan eller när jag sitter och läser eller bara är. De stunderna vill jag ta vara på, de inger hopp om att det kommer att bli bra igen. Det har ju blivit bra förut, så det ska bli bra igen.
Att jag blev bedd för under Byggetkonferensen och har flera som ber för mig regelbundet, ska också göra sitt till naturligtvis. Under tiden får jag leva och vänta och lita på att läkandet är igång, och ta vara på de stilla stunderna.

Jag skriver mer om Bygget konferensen snart.
Kramar

Sommar

 


Sommar på Gullbrannagården

Det är fredag och andra dagen på konferensen Bygget - Community på Gullbrannagården utanför Halmstad. Vi kom igår och första mötet var igår kväll.
Idag hoppade vi över förmiddagssamlingen och gick en promenad till havet, Gabriel, Magnus och jag. Det var en fantastisk sandstrand som finns här, jättefint!
Solen skiner och sommaren fortsätter hålla sig kvar verkar det som, hur skönt som helst. Gabriel ser vi inte mycket av, han älskar studsmattorna och linbanan och det övriga på lekplatserna. I eftermiddag börjar även barnmötena så då blir det ännu mera roligheter.
Tjejerna har ju sin tonårskonferens så dem ser vi som flyktigast då och då :-)

Om en stund ska jag gå och lyssna på Jostein Nielsens seminarium ”Att växa i min personliga relation till Jesus”. Jag gillar att lyssna på Jostein, han brukar ha värdefulla saker att säga, så det blir nog bra. Ikväll är det Håkan Gniste som predikar och imorgon blir det nog att jag går på hans och Gunillas seminarium ”Ett hjärta och en själ” – att bygga upp församlingens gemenskap och enheten bland Guds folk.
Carl-Erik Sahlberg kommer också imorgon och talar om ”Att betjäna de behövande i samhället”, och det borde ju han veta något om….
Hur som helst så är jag glad att vi åkte hit, glad att jag följde med trots att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk…. Kanske sommarvärme och en helande atmosfär i några dagar kan göra gott.

Blessings

Gabriel och jag vid den fina stranden


Att gnälla eller inte....

Nu blev ju början på den här bloggen inte så rolig och tyvärr så blir det så just nu. Jag vill gärna dela med mig både glädjeämnen och sorgeämnen, både det som gör att livet känns underbart att leva och sådant som är svårt. Jag tänker att bloggen ska bli sådan också, men just nu är det svårt och jobbigt och då blir det lätt gnälligt. Ja, jag vet, prover och undersökningar visar att jag är frisk och det finns andra som har det mycket värre än jag, men det gör ju inte det jag bär på mindre. Dock gör jag vad jag kan för att hålla gnistan uppe och imorgon åker vi hela familjen + tjejernas kompis Jenny, torsdag till söndag, till Gullbrannagården för konferensen Bygget. Jag hoppas på bra dagar och att det ska göra oss alla gott. Svärmor kommer och bor här och passar katten och marsvinen :-)

Jag gillar citat och ordspråk som kan ge inspiration och uppmuntran. Bibeln är ju full av sådana och jag tar gärna till mig Jesus ord: ”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila.” Låter bra just nu :-)
Men det finns hur många människor som helst i världen som sagt och säger bra saker och ibland hittar man nå’t som verkligen poppar upp och ger en ny kraft och inspiration.
Idag hittade jag Paulo Coelho som sa: ”Be brave. Take risks. Nothing can substitute experience.” Den gillar jag! Kanske därför jag funderar på att göra en “bucket-list” och skriva in alla tokiga saker jag skulle vilja göra innan jag dör ;-)

Inom kort hoppas jag på att kunna dela med mig av mycket glädje och roligheter. Ha det bäst så länge.

Kramar

Vår underbara kise Snuttan

 


Livet är märkligt…

Häromdagen var jag förtvivlad och undrande – varför mår jag såhär?; varför händer detta mig?; vad ska det bli av det här? och så vidare.Fortfarande undrar jag vad som händer i min kropp. Är inte helt bra, det känner jag ju och undrar när det ska vända, när ska ostadigheten minska? när ska pulsen bli normal? när ska stunderna av ångestkänslor försvinna? kommer jag att få fler kraftiga yrselanfall, eller var det tillfälligt? Och hos doktorn blir jag friskförklarad.Ja, visst är det jobbigt att ha det så, men samtidigt måste jag tänka positivt. Jag har mått riktigt dåligt förr och blivit bättre, jag vet inte alltid varför eller hur, men det vänder nå’n gång. Jag är kliniskt frisk, vilket är något att vara glad för.

Allt detta är ju mitt ok och mina bekymmer och det är jobbigt för mig, men idag fick vi veta att Magnus faster Inger dog inatt. Tre veckor efter cancerdiagnosen och sjukhusvistelsen. 54 år gammal. Helt osannolikt kändes det och hårt och tufft. Tre veckor för sjutton!! Bara 4½ år efter hennes bror Arne, min svärfar, dog också i cancer, 63 år gammal. Allvarligt, vad händer?Alla tankar går ju idag förstås till hennes man Gunnar och hennes övriga syskon, syskonbarn och syskonbarnbarn.

Så ett annat perspektiv på livet infinner ju sig då när det kommer så nära. Ja, jag mår dåligt; ja, jag har bekymmer och undringar men jag är frisk på många sätt, mina prover är bra, jag har en fantastisk familj, med man och barn som är friska och härliga. Jag har mycket att vara tacksam för och ska göra mitt bästa för att koncentrera mig mer på det.

Livet är märkligt. Det är skönt att veta att Gud är med där mitt i det oväntade, mitt i det smärtsamma, mitt i det helvetiska och Gud är ändå större.

Ta vara på livet och lev så länge du kan. Carpe Diem.
Kramar

 


Nej tack, jag åker inte karusell frivilligt!

Och jag som skulle ha en så’n skön semester. Nu har jag tillbringar flera timmar denna sköna dag på akuten för en yrsel jag inte känner igen. Jag kunde inte ta mig ur sängen utan hjälp i morse, det bara snurrade och så blir jag helt skakig och orkeslös. Så det blev akuten :-(

Öronläkaren trodde inte det var kristallerna i öronen eller virus på balansnerven, fast jag blev jätteyr när han fällde mig bakåt-vänster, så jag trodde jag skulle ramla av stolen. Men mina ögon var stilla så då kunde det inte vara det sa han…. Medicinläkaren tror det beror på mitt låga blodtryck, vilket jag inte alls håller med om. Jag har haft lågt blodtryck hela livet och vet hur blodtrycksyrsel känns. Men han sa det i alla fall… Så som vanligt kom jag hem igen med beskedet att jag är frisk. Naturligtvis är det jätteskönt, men det vore ju trevligt att veta vad det är frågan om den här gången. Den ”vanliga” ostadighetsyrseln som jag haft till och från i flera år har jag ju lärt mig leva med och kännt mig bra, men det här var nå’t helt annat, väldigt obehagligt.

Skit, skit, skit!!!! Och vi som äntligen skulle ha åkt till Ystad djurpark idag, hela familjen. Ja, det får bli en annan dag.

Jag får börja göra yrselövningarna jag fick förra gången och se till att bli bra igen, det är ju inget fel på mig…..

Kanske jag drabbas av detta för att jag inte ska bli så kaxig och tro att jag klarar allting själv. Mitt i en yrselattack är man helt hjälplös kan jag tala om.

Ja, jag vet inte. Trevligare saker kan man ju skriva om en så’n här fin dag, men det var min story idag. Hoppas på trevligare inlägg framöver.

Kramar!

En av mina favoritblommor :-)

Ny blogg

Hej alla!

För snart ett år sedan lät jag min blogg - captainsblogg - vila och det har den gjort sedan dess.
Nu väljer jag att starta denna blogg istället. En mer personlig blogg om mitt liv och det jag är med om. Ibland skriver jag om det på Facebook, men jag vet att en del som är intresserade av mig och mitt liv och hälsa har inte FB så då får det bli såhär.
Ibland vill jag gärna dela med mig av glädje och sorgeämnen, men har inte riktigt vetat hur. Nu får det bli här.
Så, välkommen. Snart kommer mitt första inlägg.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0