Klagovisa

Som rubriken indikerar så blir detta inlägg lite av en klagovisa från min sida. Det är inte helt roligt för tillfället. Sedan igår har eksemet blommat upp igen, skrikande rött och irriterande. Jag som hade förhoppning om att det skulle börja ge sig nu. Men nej. Nedtrappningen av Sertralinet är snart slut. Ett par veckor till och så ska det vara färdigt. Under tiden mår jag så himla kasst. Kroppen är i ständig rörelse på insidan. En del har problem med att det aldrig blir tyst i huvudet, medan för mig är det att det aldrig blir stilla i kroppen. Detta gör att jag är ständigt yr och ostadig, oavsett kroppsställning och när jag går utomhus känns det som att jag går som en berusad. Hoppas det inte syns så mycket ;-) När jag väl är medicinfri kan jag ta de blodprover jag planerar att ta för att få någon slags bild av hur det ser ut och se eventuella obalanser och kanske jag kan utgå därifrån för att bli bättre. Till råga på allt detta har jag dessutom blivit förkyld. Vi var på hemgrupp i söndags och sonen i familjen hostade och mådde dåligt och gick och la sig med runt 38 graders feber. Jag tänkte inte mer på det då mer än att jag tyckte synd om honom, men i tisdags eftermiddag började jag hosta och det blev värre under kvällen med hård hosta nere i bröstet. På onsdagen var det värre och jag hade ont i kroppen. Tog tempen och hade 37,3. Jo, det är feber för mig. Jag ligger vanligtvis på 36 grader så det var en dryg grad mer och det kändes. Jag satte in det tunga artilleriet med höga doser c-vitamin, extra d-vitamin, citron & ingefärsshot, Esberitox, Cold Zyne, Echinacea té med honung och mycket vila och febern gav vika under eftermiddagen så nu är hostan kvar plus lite snuva, och det känns i kroppen att den kämpar. Som om den inte hade tillräckligt att kämpa med redan. Tur att vi har ledig helg nu. Hade varit dumt att få en hostattack mitt i predikan eller nå’t ;-)

Nåja, nog med klagovisa för den här gången. Idag skiner solen och det verkar vara vårväder. Ska gå några ärenden om en stund och känna på solen.

Idag delar jag Psaltaren 143:6-11

”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord. Herre, skynda att svara mig, jag orkar inte mer. Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag lik dem som lagts i graven. Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig. Herre, rädda mig från mina fiender, jag flyr till dig. Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din goda ande leda mig på jämn mark. Herre, bevara mitt liv, ditt namn till ära, tag mig ur nöden, du som är rättfärdig.”

Blessings

 <3

 

 


Aprilväder i mars

Idag skiner solen och det är lite svalare. Igår regnade det först och sedan snöade det. I söndags regnade det också och se’n blev det sol och se’n blev det regn igen. Så jag antar att det är vår nu för såhär brukar det ju vara när våren försöker bryta igenom. Imorgon är det ju dessutom Vårdagjämning så det stämmer ju rätt bra. Jag ska gå ut i solen om en stund.

Söndagens gudstjänst var fin. Predikan på temat ”I’ll fight” finns att lyssna på här på hemsidan. Det var också St. Patricks Day i söndags, fast det var inget vi tog upp i gudstjänsten. Det var lite dumt faktiskt, det kunde vi ju gjort. Nåja, en annan gång. Nästa helg är vi lediga och då kommer Gunnar Höjman från Eksjö och predikar.

Igår morse åkte Magnus till Örebro på ledardagar. Jag valde att inte följa med den här gången. Det var för intensivt schema för mig för tillfället så jag stannade hemma. Jag antar att de har det bra i alla fall.

En kort morgonbön från internet idag:

”Herre, finn mig där jag är idag, ge mig vad jag behöver och stanna hos mig tills natten kommer, Amen.”

Grace & Peace

 <3

 

 

 

 


I’ll fight

Rubriken på min predikan på söndag är ”I’ll fight” = jag vill kämpa. Alla som känner till William Booth känner också till att hans sista tal innan han dog innehåll just dessa ord om att så länge det finns lidande på olika sätt i världen så ville han kämpa, ja, in i det sista och det gjorde han väl också. Kyrkoårets egentliga tema för söndag är ”Den kämpande tron” och det går att ta sig an detta tema ur flera olika synvinklar. Jag ska försöka visa på några stycken på söndag. Under förutsättning att jag får färdigt predikan förstås ;-) Jag ska göra mitt bästa för att i alla fall komma en bit på väg idag. Jag började igår men kom inte särskilt långt. Det är tufft för mig just nu att sitta och jobba vid datorn och ändå är det där jag behöver vara för att ha tillgång till allt jag behöver för att skriva predikan.

Poletten föll ner när jag kom ihåg vad Anders sa i lördags (är lite trögfattad bara) och jag kunde sätta ord på vad det är som händer inom mig under denna period av nedtrappning och utsättning etc. Jag berättade hur obehagligt det är med yrseln, att den är värst, och hur den yttrar sig, att det liksom är inuti jag är konstant yr och att hjärnan och kroppen inte synkar. Han sa att hjärnan får och skickar fel signaler och jag tänkte inte mer på det då, men igår kväll och idag föll det på plats. Såklart det är så. Hormoner och signalsubstanser är kommunikatörerna mellan kroppen och hjärnan, åt båda hållen, och med mediciner som stör dessa och skapar kaos bland dem är det inte så konstigt att det blir fel signaler, både från hjärnan till kroppen och från kroppen till hjärnan. Gör man dessutom som jag och ändrar dosen så blir det ännu mer obalans och det tar ett tag innan det stabiliserar sig igen. Det är väldigt obehagligt så länge det varar men det kommer att bli bättre. Jag har förmånen att få hjälp och stöd med tillskott, övningar att göra och peppning men det är väldigt tufft ändå och jag förstår dem som inte vill eller vågar gå igenom det även om de vet att de skulle må bättre efteråt. Det är ju enda anledningen att jag gör detta, att biverkningarna av medicinen blev större än verkningarna och att jag ville bli helt medicinfri för att se hur det ser ut i kroppen utan dessa och kunna utgå därifrån för att stärka och bygga upp den igen. Ja, det är en ”kämpande tro” kanske man kan säga. Jag kämpar i tro på att det blir bättre. Det är en kamp utan dess like och det finns de stunder då jag bara vill lägga mig ner och sova tills det hela är över, men jag fortsätter kämpa.

Förresten så ringde gynekologen i tisdags. Svampodlingen visade inget så det är kortisonkrämen som gäller igen, plus fluconazol, daktakort och mjukgörande för att svampen inte ska blomma upp. Och så skriver hon en remiss till hudläkare. Det brukar vara väldigt lång väntetid dit, men nu har hon i alla fall skrivit en. Precis nu ser det lite bättre ut och känns lite bättre, men jag hoppar inte högt än, det har varit så förut och sedan blivit sämre igen så jag avvaktar och hoppas.

Ikväll är det Stillhet & Bön i Fastan kl.17.30 på kåren. Välkommen då. Att be i tystnad en längre stund tillsammans med andra är en speciell upplevelse så har du möjlighet så kom.

Idag delar jag Psaltaren 31:2-6

”Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast, rädda mig, lyssna på mig, skynda till min hjälp. Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning. Ja, du är min klippa och min borg. Du ska leda och styra mig, ditt namn till ära. Du ska lösa mig ur snaran de gillrat, du är min tillflykt. Jag överlämnar mig i dina händer. Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.”

Blessings

 ;-)

 

 


”Flowers grow in dirt”

I söndags var det gudstjänst på temat ”Var finns Gud när det gör ont”. Det blev en fin gudstjänst såhär i fastetid och predikan kan du lyssna på här på hemsidan. Där finns också en länk till musikvideon vi skulle visat men där tekniken inte funkade för oss. Vi spelade dock sången från spotify. I predikan kommer denna mening ”Flowers grow in dirt” och den är sann både i naturen och i allas våra liv. Det är ur den mörkaste dynga som de vackraste blommorna kan växa fram och de godaste hallonen ;-) (också en bild ur predikan).

I lördags var jag och Magnus hos Anders Lönedal i Töreboda. Han ville träffa mig igen och mäta mina värden i sin Biofeedback. Och även kolla att det blir förändringar när jag klarar att andas bättre och det blir det och jag behöver komma ihåg att ta de här djupare andetagen ofta, ofta. Min ständiga hypokapni (kronisk hyperventilering) gör att syret inte kommer ut i cellerna och när jag tänker på det och andas djupare så funkar det. Jag har det i mig, säger han, jag måste bara tänka på att göra det. Hade det varit lättare för mig att andas djupare alltid så hade det kanske inte varit så otroligt tufft att bli medicinfri. Kroppen är ju i ständig kamp för att få ut giftet och försöka få någon slags balans på alla hormoner och signalsubstanser som löper amok därinne. Det är verkligen mörker och dynga nu och jag ser fram emot den dag då den vackraste blomman kan få växa fram.

Idag delar jag Psaltaren 130:1-5
”Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade mina synder på minnet, Herre vem skulle då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen.”

Grace & Peace

 <3

 


”Ashes to ashes”

Igår var det alltså Askonsdag och fastan inleddes. Askonsdag då många gick till kyrkan på mässa och fick ett kors av aska i pannan eller på handen, som en påminnelse om vår egen dödlighet, att vi kommer av jord och ska bli jord igen, men också en påminnelse om att det inte är slutet på berättelsen. För efter döden väntar uppståndelsen. Det blir ingen dag utan natt, inget ljus utan mörker, inget liv utan död och det är mallen, mönstret för allas våra liv och Jesus visade oss det mönstret genom sitt eget liv, död och uppståndelse. Och vi kan se det runt omkring oss. Skapelsen följer samma mönster. Ni vet att när en vulkan har utbrott och begraver ett stort område i lava som sedan blir aska så är allt bara dött, smutsigt och vidrigt där. Men om man återvänder dit efter en tid så lär man få se blommor och växter som aldrig vuxit där förut. Nya sorter som får liv ur askan och det blir ett vackert landskap i olika färger och former, som sjuder av liv. Vi kan se samma sak efter det skogsbränder som härjade i Sverige och i andra länder både i somras och tidigare år. När askan efter allt som brann ner fått ligga ett tag på marken och lämnas ifred började nya växtarter att titta upp ur jorden, som en fågel Fenix som reser sig ur askan, ja, mönstret är detsamma.

Efter död kommer liv och det behöver vi påminnas om och leva med så länge vi lever och fastan är nu en period då vi får sakta ner och fokusera på detta. Vi kommer att ha Stillhet & Bön i Fastan på kåren på torsdagar kl.17.30. En stund då vi tillsammans övar oss på att vara just i bön i stillhet och tystnad, så det blir ingen lång predikan eller något i den stilen, det blir några korta ord till inledning och sedan går vi in i tystnad en stund innan vi avslutar. Så vill du se hur enkelt det kan vara att vara i Guds närhet i bön så välkommen du också.

Ännu en gång delar jag Psaltaren 73:23-26
”Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”

Blessings

 

 

 


Fastlagen

Idag är det fettisdag, den sista dagen i fastlagen = de tre dagarna av fest innan fastan inleds imorgon på Askonsdagen. Idag kommer semlorna att finnas i överflöd överallt och jag har inga siffror på hur många som kommer att ätas men det är ofantligt många. När jag var liten hette det Fastlagsbullar (i Skåne) och det gör det väl egentligen fortfarande men ordet samla har mer och mer tagit över i hela landet. Men kärt barn har många namn ;-)

Det blev en fin gudstjänst i söndags, fastlagssöndagen, och predikan på temat ”O, vilken kärlek”, kan du lyssna på här på hemsidan. Imorgon är det alltså Askonsdagen och vi går in i fastan, som vara fram till Påskdagen. Vi kommer att ha ”Stillhet & Bön i fastan” varje torsdag kl.17.30 (utom den 28/3). Vi hade det förra året också och det var uppskattat av dem som kom. Det är speciellt att vara i stillhet och tystnad tillsammans med andra, det blir en gemenskap som går utanför orden och djupare i själen. Välkommen du också. Det är ingen föranmälan eller så. Bara kom, vi är i stora lokalen.

Igår regnade det. Idag snöar det L Det försvinner väl snart igen hoppas jag med väderomslagen är inte kul. Vet inte om det är de som påverkar mig extra mycket nu. Idag är en sådan ”under isen dag”. Igår var det lite bättre. Idag vaknade jag med huvudvärk och trots lite träning, dusch och kaffe så sitter den kvar. Är dessutom jättetrött och yr och ja, under isen kan man väl säga. Tack vare att Magnus körde mig kunde jag åka till Jönköping och Gynhälsan igår eftermiddag igen. Den starkaste kortisonkrämen har ju inte heller hjälpt så nu tog hon en odling för svamp och så blir det fler fluconazol, daktakort och pevarylpuder igen medan vi inväntar resultatet. Det är sååå träligt och jobbigt. Speciellt när jag mår skit i övrigt också. Nåja, nog med beklagandet nu.

På söndag, som är första söndagen i Fastan är temat ”Var finns Gud när det gör ont?” Det blir intressant (javisst ja, det är ju jag som ska skriva den...) ;-)

Idag delar jag Psaltaren 121

”Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp? Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg. Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel. Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida. Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt.”

Grace & Peace

 <3

 

 

 


Things to do today

Gabriel har en bild på sin dator där det står: Things to do today: Get up; survive; go back to bed. Det kan ju låta ganska pessimistiskt men har också en underton av lite mörk humor. Jag är ganska optimistisk och glad och vill oftast att mina dagar ska innehålla något värdefullt och inte bara överlevas, men ibland känns det faktiskt som att den överlevnadsplanen inte är helt orimlig. Just nu är en period av mycket av den varan. Det är skönt att solen är framme och har börjat värma kinderna lite när man är ute. Det gör rätt mycket på många sätt faktiskt. Och imorgon är det första mars och hoppet om vår och värme och grönska är levande. Jag försöker överföra det hoppet till mig själv och mina hälsoproblem och ibland funkar det medan det ibland bara känns hopplöst. Jag vet att tiden är en megastor aspekt i detta och att om det tar ett par år att bli bättre är det ändå bara en liten del av hur länge jag varit mer eller mindre kass. Om man tänker på att jag ätit antidepressiv medicin i över 20 år och Venlafaxin i 9 av dem så förstår jag att kroppen behöver lång tid att återfår någon slags normal funktion, om det ens är möjligt. Och när hormoner, signalsubstanser och annat är i en enda oreda på grund av ålder och annat så kommer jag i perioder av att bara försöka överleva dagen. Inte för att jag känner mig deprimerad utan för att kroppen inte orkar utan ger mig helt sjuka symptom. Igår kväll när jag gjorde mig i ordning för att gå och lägga mig började jag se blixtar av zick zack mönster i färg i höger synfält. Först trodde jag att jag tittat in i lampan och att det skulle gå över, men det blev kraftigare och större, och till slut kunde jag knappt se. Jag blev verkligen rädd och ledsen. Tänkte att ”nu får jag en stroke”. Fast så kom jag ihåg att när jag var tonåring hade jag ett par gånger något liknande. Då såg jag först flimmer och så och sen försvann det och då kom en hemsk huvudvärk och jag fick gå och lägga mig. Det brukade vara ett par timmar och sen gick det över. Något migränliknande antar jag. Men sen har jag aldrig haft det igen. Det igår påminde om det, men det blev ingen huvudvärk. När det var som mest och jag tyckte det var jätteobehagligt bara blev det snabbt svagare och slutade helt. Skönt men skrämmande. Jag kände mig nästan avdomnad bredvid höger öga, och skakig, men det kanske var för att jag blev rädd. Jag gick och la mig i alla fall och kunde somna efter en stund, men det var svårt att slappna av. Kroppen var skakig, på insidan liksom. Jag hoppas att detta bara var tillfälligt och att det inte återkommer för det var läskigt. Så idag ligger överlevnadsstrategin nära till hands. Så vi kan väl säga såhär att jag tar gärna emot allt jag kan få i form av förbön, goda tankar, hjärtkramar, glada tillrop, healing på distans, ja, allt som ske i kärlek, omtanke och god vilja att det ska bli bra, det tar jag emot med glädje <3

Idag delar jag en bön ur Psaltaren 143:6-11

”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord. Herre, skynda att svara mig, jag orkar inte mer. Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag lik dem som lagts i graven. Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig. Herre, rädda mig från mina fiender, jag flyr till dig. Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din goda ande leda mig på jämn mark. Herre, bevara mitt liv, ditt namn till ära, tag mig ur nöden, du som är rättfärdig.” Blessings

 <3

It’s alive

Det var temat för söndagens gudstjänst. Kyrkoårets tema var ”Det levande ordet” så jag twistade till det lite ;-) Predikan finns att lyssna på här på hemsidan. Där finns också, under fliken program, nytt program fram till och med maj månad.

Idag är det vårväder. Solen skiner och det är ganska många plusgrader. Jag tror inte att det blåser särskilt mycket heller. Ska gå ut om en stund så får känna på luften då. På fredag är det första mars och det ska ju vara första vårmånaden så även om det fortfarande kan komma snö och bli kallt, så är det ändå våren och värmen som är på frammarsch och ska ta över så småningom. Magnus tog en blid på några krokusar invid muren vid lilla huset vid kåren. Livet återvänder i naturen och ger oss alla hopp om livet på olika sätt.

Helgen som kommer innehåller Frukost & Teologi på lördag kl.9-10.30 och då ska vi samtala om Församlingen. Fick fem anmälningar igår och hoppas på fler under veckan. På söndag är det Fastlagssöndagen, söndagen innan fastan, och temat är ”O, vilken kärlek”. Välkommen då också.

Idag delar jag en bön ur Psaltaren 86:5-11
”Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla som åkallar dig. Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig. Ty du är stor, du gör under, du ensam är Gud. Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning.”

Grace & Peace

 ;-) <3

 


Som jag sa

Igår vaknade vi till fullt med snö och fortsatt snö under hela dagen och idag vaknade vi till ca 7 minusgrader och sol. Så, som jag sa, det kunde bli mer vinter och det blev det. Enligt prognosen ska det ju bli varmare igen de närmaste dagarna så det töar väl bort snart igen, men den här vid tiden på året får man väl vänta sig både det ena och det andra. Solen skiner i alla fall och det är väldigt skönt. Ska gå ut om den liten stund.

Igår hade vi pastorsfrukost i Immanuelskyrkan kl.8 på morgonen. Det var en trevlig samling man oj vad svårt det var att stiga upp ;-)

Idag är andra dagen utan Venlafaxin och den här gången får det vara slut på riktigt. Jag har Sertralinet nu och jag hoppas att den ska kapa topparna på eventuella abstinensbesvär. Planen är att börja trappa ner även den om ytterligare någon vecka. Eksemet håller sig någotsånär i schack för tillfället, men själva irritationen av det flyttar lite fram och tillbaka och känns av och jag får ta det efter hand på något sätt, låta tiden ha sin gång och låta kroppen få läka ut det ordentligt så småningom när den är stark nog att göra det.

Idag ska jag göra färdigt powerpointen till predikan och se till att allt är färdigt till gudstjänsten. Se’n ska jag börja förbereda till nästa lördags Frukost & Teologi (den 2/3) då vi ska samtala om Församlingen. Så skriv in det i almanackan.

Idag delar jag en bön av Moder Teresa:

”Herre, gör mig fri från min likgiltighet och min okänslighet inför hur de fattiga har det. När jag möter dig hungrig eller törstig eller som en främling, visa mig hur jag kan mätta din hunger, stilla din törst eller ta emot dig i mitt hem och i mitt hjärta. Visa mig hur jag kan tjäna dig i den allra minsta av dina bröder, Amen.”

Blessings

 Bara för att ;-)

 


En röd tråd

När jag för någon vecka sedan skrev ner gudstjänsternas teman för våren såg jag att det fans en röd tråd i dem. Det är ju bra och det borde det alltid vara, men jag hade inte gjort det medvetet så påtagligt. Nu blev det så ändå så det har säkert ett värde. Förra söndagen var ju temat ”Och ljuset lyser i mörkret” och i söndags predikade jag över ”Säd & Ogräs”. Du kan lyssna på predikan här på hemsidan och då förstår du vad jag menar. Klippet jag talar om i predikan finns att se på svt play. På söndag är temat: ”It’s alive!”

Nu är sportlovet slut och skolorna är igång igen. Det är milt ute och igår kändes det som vår. Nu ör det ju bara februari så det finns ju risk att det blir mer vinter innan våren kommer, men det kändes skönt med solen på kinden.

Imorgon ska jag till tandläkaren. Den årliga kontrollen. Brukar lämna ett hål i plånboken…..

Idag delar jag Psalm 139:1-18

Herre, du rannsakar mig och känner mig.  Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.”

Grace & Peace

 <3

 

 

 


Solen tittar fram

Ett lort inlägg idag bara för att säga att det är skönt att solen tittar fram. Den har gjort det lite till och från ett tag och igår var det riktigt skönt ute. Vår i luften liksom. Det ser ut att vara så idag också, fast det vet man inte förrän man går ut ;-) Det verkar lovande i alla fall.

Idag är det sångandakter på Råsvägen 14.30 och Östanå 15.30 och imorgon är det gudstjänst kl.10.00 med kvartalsoffer, hornmusik och tema: Säd & Ogräs. Välkommen.

I torsdags var det ju Alla Hjärtans dag och sociala medier flödade över med hjärtan och kärlek. Alltid trevligt med lite hjärtan och så. För mig blev det lite inflation. Jag skickade iväg 5 sms med puss & kram på Valentine’s Day och en fin bild. Jag fick ett svar. Från Gabriel. Nä, jag är inte bitter, ha, ha. Mest lite konfunderad. Jag ska nog sluta fundera så mycket.

Nu har i alla fall halva februari gått och kanske kan det låta bli att bli mer vinter, både utomhus och inombords. Nej, jag är inte deprimerad men kroppen är i obalans och ger mig alla dessa skitsymptom som gör att jag helst vill knäppa med fingrarna och låta allt försvinna och bli bra igen. Så i takt med att våren gör sitt intåg kan det gärna få bli vår i mig också.

Idag delar jag den 23:e Psalmen

”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.”

Blessings

 <3

 

 


”Stackars Valentin”

Idag är det Valenine’s Day = Alla hjärtans dag och på den dagen måste man spela Wilmer X och deras ”Stackars Valentin”, det är bara så. Jag har retat många under årens lopp med att envist göra det så det är ett måste. Här är en länk så du kan lyssna själv. Visst är den ett måste?!

Det är mildväder ute. Plusgrader och lite blåsigt. Snart är all snö borta vilket jag tycker är helt ok. Det är inget som säger att det inte blir fler snöperioder denna vinter men just nu är det lite vår i luften. Hos mina föräldrar på Limhamn finns redan snödroppar i trädgården.

Inombords är det dock inget mildväder eller lugn. Det är fortfarande kaosartat och väldigt tufft. Visst förstår jag att kroppen slår bakut med den medicinska belastning som det blir med ändring av medicinerna men jag hade ju hoppats att det skulle vara lättare. Jag ör fortfarande i inkörningsperioden så det är ju ”normalt” men det gör det inte lättare. Häromdagen sa jag att jag skulle vilja låsa in mig i en madrasserad cell i några veckor, sluta med alla mediciner och trycka på ”reset”- knappen (om det funnits en sådan). Jag fattar (rent logiskt) att det behöver ta tid för att kroppen ska anpassas och så men jag vill bara inte (rent känslomässigt). Det är skönt att det finns Facebookgrupper med andra som är i samma och liknande situationer och man kan ge stöd, hopp och uppmuntran till varandra. Att eksemet i de nedre delarna också envisas med att hänga i gör det hela ännu jobbigare. Ja, det är också en lång utdragen behandling men det är också irriterande. Vissa dagar känns det lite bättre och andra är det inte alls bra.  Jag får påminna mig om vad Churchill sa: ”If you’re going through hell, keep going.”

Idag delar jag en bön från Psaltaren 145:13b-18:
”Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör. Herren stöder dem som vacklar, han rätar krökta ryggar. Allas ögon är vända mot dig, och du ger dem föda i rätt tid. Du öppnar din hand och stillar allt levandes hunger. Rättfärdig är Herren i alla sina gärningar, kärleksfull i allt han gör. Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom.”

Blessings

 <3 <3 <3

 

 

 

 


”Och ljuset lyser i mörkret”

Det var temat på gårdagens predikan. En predikan jag höll lika mycket för mig själv som för någon annan. I ett till synes kompakt mörker finns det hur många små subatomiska ljuspartiklar som helst så mörkret är egentligen inte mörkt alls fast det verkar så. Ljuset är ”omnipresent” = allestädes (överallt) närvarande. Det är hoppfullt att tänka på när livet verkar mörkt på olika sätt. Var så god att lyssna på predikan. Du hittar den här på hemsidan.

Idag har vi inget Bibelsamtal. Vi fattade ett gemensamt beslut att ställa in för det var så många som inte kunde komma idag och då känns det bättre att skjuta på det till nästa måndag. Det passade mig alldels utmärkt också då jag för tillfället verkligen mår skit. Jag trodde det skulle bli bättre ganska snabbt nu när jag börjat med Sertralinet så att jag kunde bli av med de andra snabbt. Nu har jag istället både nedtrappningssymptom av Venlafaxinet och insättningssymptom ”from hell” av Sertralinet. Allvarligt! Jag har ju tagit den medicinen förut utan sådana symptom, men nu är det helt åt skogen. Visst, jag är äldre. Min kropp har förändrats rätt mycket de senaste åren och jag är väl mer känslig på flera områden, men ändå. Visst, det är alltid en inkörningsperiod på några veckor med ny medicin men det skulle ju vara trevligt att slippa de jobbigaste biverkningarna i alla fall. Det är inte helt lätt att förklara för någon som inte känt av det själv. Jag menar – orkan inuti; yrsel på insidan så hela kroppen blir yr och ostadig; hjärnan hänger inte med kroppen – jamen, ni hör ju själv….. Ja, sju dagar idag i alla fall. En vecka till på insättningssymptom är ju normalt så det är bara att hoppas på att det lägger sig snart.

Gabriel kom hem igår kväll. Han har varit i Bredstorp på E-sport weekend och LAN:at, så han hade väl inte sovit speciellt mycket. Som tur är har han sportlov denna veckan så han sover. Får väl prata med honom senare och få höra hur han haft det. Fick inte ut så mycket av honom igår kväll ;-)

Idag delar jag en bön från Psaltaren 86:5-11
”Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla som åkallar dig. Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig. Ty du är stor, du gör under, du ensam är Gud. Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning.”

Grace & Peace

 <3

 


Liten hälsoupdate….

….för dig som är intresserad alltså.

Igår var jag återigen på Gynhälsan i Jönköping. Det var ju den andre läkaren som finns där, en manlig gynekolog, från Kroatien. Mycket trevlig och duktig. Han började med att försäkra mig om att jag inte var ensam om mina besvär, vilket på ett sätt känns skönt och ett annat oroväckande, jag menar, vad är det som orsakar att många kvinnor får eksem och utslag i de nedre regionerna. I alla fall så kollade han och jag har ingen svamp alls, vilket är skönt. Det är ingen sjukdom som t.ex. psoriasis eller lichens schlerosis, utan precis som biopsin sa, en eksemreaktion. Förmodligen för att svampen jag fick från början var så pass aggressiv och tog lång tid att bli av med, så blev det en kronisk inflammation i huden och då bildas eksem. Det finns ingen direkt bot för det utan man får hitta den behandling som funkar bäst i att dämpa det och hålla det i schack. Så nu fick jag den starkaste kortisonkrämen som jag ska använda enligt ett schema och han skrev ut Tavegyl mot klådan vid behov (men det var jag inte om jag vill ta). Vitt vaselin skulle också hjälpa att skydda huden mot uttorkning och ytterligare irritation. Rent intuitivt känns ju inte vaselin så kul men under en begränsad tid kanske. Han sa att det är ett neutralt fett utan andra ämnen som kan irritera huden, så det låter ju logiskt då. Han sa att vi kunde ses om ca tre månader för att kolla hur det är då. Då är behandlingsschemat klart. Jag tyckte i alla fall att han var en sympatisk doktor och kan tänka mig att återvända till honom. Se’n tror ju jag att kroppen egentligen vill vara frisk och i balans och om resten av obalanserna som finns i mig kan rättas till så kanske även eksemet läker ut.

De övriga obalanserna i mig är ju tuffa och har varit ett tag. Jag har hört mig för och pratat med en några som har trappat ut Venlafaxin och gjort det med hjälp av en låg dos Sertralin, vilket de sedan kunde trappa ut och det gick lättare. Jag inbillar mig också att Sertralin är lättare att bli av med än Venlafaxin. Det är en lite snällare medicin (SSRI) än den andra (SNRI) så jag kände att det kunde vara värt ett försök. Jag kollade med Anders Lönedal också och han kollade också runt och upptäckte samma sak, så i måndags morse mailade jag psykiatern och berättade hur jag tänkte och att jag önskade på utskrivet Sertralin 25 mg så jag kan testa detta. Innan kl.13.00 hade jag medicinen på recept på apoteket, så jag gick och hämtade det direkt och började samma dag. Så nu har jag tagit dem i fyra dagar. Det är ju ett par veckors inkörningsperiod även på dem såklart innan jag kan göra något, men jag hoppas verkligen att det ska funka för som jag mår nu vill jag inte fortsätta må. Vissa dagar, bl.a. idag börjar dagen med extra yrsel och det är sååå jobbigt. Tänk att jag dragits med det i snart tio år! Ja, mer eller mindre då förstås och jag har mått riktigt bra periodvis, men det är snart tio år sedan det började. Tänk om man kunde spola tillbaka tiden till innan dess och göra om och göra rätt liksom. Tänk om man hade all den kunskap då som man har nu, då hade det varit annorlunda. Men nu är det inte så och det är inte lönt att gräma sig utan kämpa på och komma igenom det, hur lång tid det än tar. Skitjobbigt är det under tiden men jag vägrar ge upp. Jag ska hitta ut ur detta helvete och ta vara på ljusglimtarna som ändå finns då och då. Dock kan det ju hända att jag måste välja och prioritera bort även sådant jag tycker är roligt, för att kunna göra sådant jag måste, typ i jobbet. För jag vill verkligen klara de 50% av jobb som jag gör och det har gått bra hittills och det ska fortsätta gå bra, det måste det. Men som sagt, idag är en extra tuff dag och den behöver kommas igenom.

Delar idag en bön ur Psaltaren 73:23-26, en bön jag återkommer till och upprepar:

”Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”

Blessings

 <3

 

 


Full frälsning

Det var temat på kommendörens predikan i söndags. Det var en fin helg med dem. Trivselträffen på lördagen var välbesökt och de bjöd verkligen på sig själva. De berättade sin gemensamma historia, hur de träffades och hur deras liv varit. Det var fint.

I söndags hade vi gudstjänst med soldatinvigning. Det var Carl Erixon som jag hade förmånen att inviga till soldat. Han var så fin i sin uniform. Det är roligt att Benny, ungdomspastorn i Brunnsparkskyrkan, samt några ungdomar därifrån också kom och var med. Kommendören var med och spelade i musikkåren. Han brukar vilja göra det när han har möjlighet och det var ju himla kul. Hans predikan på temat ”Full frälsning” finns att lyssna på här på hemsidan. Efter gudstjänsten var det sopplunch och sedan kårsamling, men jag var inte med då. Jag gick hem och la mig och vilade för det var en riktigt jobbig dag för mig. De jag tala med som var med på eftermiddagen var väldigt nöjda och glada efter helgen.

Igår hade både jag och Magnus medarbetarsamtal med DC. Först jag, innan Bibelsamtalet, och sedan Magnus. Det var ett bra samtal. Det är alltid bra att stämma av med närmaste chefen :-)

Nu är det ny vecka med nya förberedelser och så. Imorgon har jag fått tid på Gynhälsan igen. Det har ju inte blivit bättre och när jag ringde dit så tyckte sköterskan att jag behöver bli tittad på igen och den här gången ska jag till den andra läkaren för min egen hade inte tid förrän efter vecka 8. Kanske är det bra med ”nya” ögon. Bara att hoppas att det finns något annat att göra som kan hjälpa.

Idag delar jag en bön ur Psaltaren 71:1-6

”Till dig, Herre tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast, hjälp mig, befria mig, lyssna på mig och rädda mig. Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner min räddning.
Ja, du är min klippa och min borg. Befria mig, Gud, ur de ondas grepp, rädda mig undan gudlösa våldsmän. Du är mitt hopp, O Herre, min Gud, min trygghet ända från min ungdom.
Från första stund har du varit mitt stöd, från moderlivet min styrka, jag sjunger ständigt ditt lov.”

Grace & Peace

 <3

 

 

 


Om

Min profilbild

Monica Alhbin

En blogg om det liv jag lever. Upplevelser. Familjen. Ja, livet i största allmänhet.

RSS 2.0