Strul

För ganska många år sedan kom en film som hette Strul. Den var bl.a. med Björn Skifs. Den visades ju så småningom på TV så jag har sett den och jag tror den var ganska rolig, fast ganska jobbig också. En av replikerna var i alla fall ”Det är lite struligt just nu” och häromdagen kände jag mig ganska strulig. Jag skickade ett meddelande till Therese, min hormonterapeut, som jag kommunicerat med under helgen angående hormonbehandlingen och min progesteronkräm etc. och fast hon är på Kreta (kommer nog hem idag) så tog hon tid att ”prata” med mig. I måndags skickade jag i alla fall ett meddelande som jag började med, ”Hej, mitt namn är Strul-Fia.” Och så bad jag om ursäkt att jag är så strulig och förklarade jag att jag tänt snett på östrogenet och slutade med det igen. Det är ju inte första gången men jag trodde jag behövde det nu. Det är fem år sedan sist. Men under de dagar jag tog det så mådde jag sämre än förut, sov sämre, hade fler vallningar och var mer orolig (precis tvärtom det som skulle bli). Dessutom hade jag två yrselanfall samma dag och det har jag inte haft på länge. Jag hade ett i samband med utsättningsreaktionen av Venlafaxinet, men innan dess är det nog ett år sedan. Så jag tog fram och läste biverkningslistan, vilken var lång som en följetong, och insåg att det inte var bra för mig. Jag återgår till Progesteronkrämen och så ska jag testa Femarelle istället (ett naturligt alternativ till Östrogenbehandling) och som enligt experterna ska ge östrogenets alla goda effekter utan biverkningarna. Det låter ju bra. Värt ett försök i alla fall. Det är i alla fall inte farligt utan har tvärtom bara goda resultat i studier. Therese svarade efter en stund och skrev att hon tyckte jag var klok som lyssnade på min kropp. Hon fick ett stort hjärta tillbaka :-)

Igår var jag och såg utställningen Ecce Homo i Stadshuset. Det var bra att jag gick igår, det var jag och en annan som var där och tittade. I lördags hade det varit fullt med folk. Tyvärr missade jag ju då föreläsningen men förhoppningsvis träffar jag Susanne imorgon och hon var och lyssnade i lördags så då får hon berätta. I alla fall var det väldigt fina bilder. Hon är en otrolig fotograf och man nästan kom rakt in i bilden. De är ju riktigt stora också. Vad man än tycker om motiven så är i alla fall bilderna fina. Personligen tyckte jag att även motiven var fina på många sätt. Kanske kan jag tycka att i alla fall en av dem var lite väl provocerande, då man stod mitt framför en naken man med snoppen mitt i synfältet och det är kanske inte det jag vill titta på varje dag. Annars var de fina.

Det kan hända att det är sista dagen med sol och varmt idag. Möjligen kan kalluften ta över framöver. Så en promenad ligger väl på schemat även idag.

Så, en av bönerna från internet:

”Tack Gud, för din ständiga närvaro, tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss, Amen.”

Blessings

 <3

 

 


God over good

Har just läst ut boken ”God over good” av Luke Northsworthy, boken har undertiteln: “Saving your faith by losing your expectations of God”. Jag såg fram emot att läsa den boken. Jag visste ju att han skrivit den och att den var inlämnad till förlaget och sedan tog det ju lång tid innan den äntligen kom ut. Där berättar han sin egen berättelse om hur tron på och relationen till Gud förändrats på grund av livets olika omständigheter och hur hans dekonstruktion kunnat leda till en rekonstruktion som är starkare och mera grundad än den första. Det är ju inte helt ovanligt att man som troende går igenom en sådan trosresa, men för tillfället är det ganska många som faktiskt vågar göra det offentligt och även skriva böcker om det, vilket då kan hjälpa oss andra som också är på den resan. Naturligtvis är det extra roligt när författaren är någon man känner eller ”typ” känner. Det är ju inte så att vi umgås precis, det är ju lite svårt eftersom han bor i Austin, Texas, men vi pratar via Messenger och jag har ju varit med i hans Sermon lunch group flera gånger han kallar mig ”friend” i alla fall så jag tycker vi kan säga att vi är vänner. Skulle jag komma till Austin så skulle vi säkert träffas :-) Dessutom lyssnar jag alltid på hans predikningar och på hans podcast Newsworthy with Northsworthy och det var ju faktiskt den som gjorde att jag sedan hittade ännu fler podcasts med olika författare, pastorer etc. I alla fall så rekommenderar jag såklart den här boken. Ja, även denna är på engelska och kan vara svår att läsa om man inte är van vid det, men om man känner att man klarar av att läsa och förstå engelska så är den klart läsvärd. Man behöver inte förstå precis varje ord för att förstå innehållet. Är det något ord man absolut inte fattar och därför inte fattar sammanhanget kan man alltid använda Google translate :-)

Brittsommaren fortsätter idag också. Lite disigare men fortfarande runt 16 grader. I söndags gick jag ut en promenad i t-shirt, kjol och barfota i sommarskor. Helt fantastiskt. Om ett par dagar ska det vara kallare igen så det är bäst att passa på.

Söndagens predikan, ”Harmoni del3”, finns att lyssna på här på hemsidan. Det var sista delen och hade som utgångspunkt 1Kor.14:26, att alla har något att bidra med i gudstjänsten. Nästa söndag är temat: ”Allt tillhör er.”

Så delar jag dagens bön från internet:

”Tack för alla Dina välsignelser. Vi vill använda dem till Din ära och till glädje och nytta för andra. Pris vare dig, vår Herre Jesus Kristus, Amen.”

Grace & Peace

 <3

 

 


Ecce Homo

”Se människan”- denna älskade och hatade utställning kom för ca 20 år sedan. Vi var kårledare i Göteborg när den kom och jag minns att det var många upprörda känslor runt den. Det var många uppfattningar för och emot och så har det väl fortsatt sedan dess. I alla fall så har denna utställning nu kommit till Tranås och från och med idag 13/10 till den 16/11 kommer den att finnas i Tranås Stadshus. Idag börjar också kulturveckan i Tranås och då är det kl.13 en föreläsning av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin och kl.14 är det vernissage. Och det är gratis inträde. Jag funderade först på att gå dit idag men jag tror att det blir någon dag i veckan istället, när det inte är så mycket folk. Jag tror det blir ganska mycket folk där idag och jag tror inte jag orkar vara där flera timmar, men jag vill gärna se utställningen så det får nog bli i veckan.

Elisabeth Ohlson Wallin  var förresten med i programmet om klimakteriet på svt1. Första avsnittet gick i torsdags kväll och nästa avsnitt kommer på torsdag. Jag har redan sett båda på svtplay för de finns där båda två och på TV kommer det kl.21 på kvällen och det är för sent för mig. I alla fall var det bra program, något som alla borde se oavsett om man är kvinna eller man, oavsett ålder för det finns alltid någon i ens närhet som detta är verklighet för och det är otroligt lite kunskap i samhället om vad det innebär. Så det är ett bra, informativt program blandat med lite humor och glimten i ögat.

Nu är det helg igen och det är nästan sommarvärme ute. Idag får det bli en promenad i Östanåparken.

På söndag är det Tacksägelsedagen i kyrkoårets kalender så jag idag delar jag en tackbön för dagen:

”Tack Gud, för din ständiga närvar, tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss, Amen.”

Kram

<3 <3 <3
 

 


Brittsommar

Det har vi nu. Det ska enligt prognosen bli 16-18 grader och solsken i några dagar. Så härligt. Hösten blir inte så lång och vidrig när det tittar in perioder av sommar och sol. Det får bli en promenad om en stund.

Jag var som sagt hos gynekologen igår och fick östrogen i spray, vilket jag tackar för. Men att få bioidentiskt progesteron var helt omöjligt och fick Provera istället, dvs. det syntetiska gestagenet. Man behöver ju detta för att kombinera med östrogenet för att inte livmoderslemhinnan ska växa för tjock och bli risk för livmoderhalscancer. Problemet är att svenska läkare måste söka speciell licens för att få skriva ut naturligt (bioidentiskt) progesteron och det är väldigt få gynekologer som gör det och det finns fortfarande ett motstånd inom svensk läkarkår, mycket på grund av dåliga, gamla studier som inte gäller längre och från läkemedelsindustrin. Pengar som vanligt alltså. Jag försökte verkligen få henne att säga att min progesterallkräm skulle funka, men även om hon skulle ha tyckt det så skulle hon inte få säga det. Så hon skrev ut Provera, men sa samtidigt att ”Du gör ju som du vill, det är din kropp, men detta är riktlinjerna.” Se’n skulle jag ta Provera två veckor var tredje månad och då tänker jag att det kanske jag kan testa. Jag har skrivit till Therese, min hormonterapeut, för att höra vad hon säger, men hon är på Kreta just nu så jag förstår om hon har annat att tänka på ;-) Men hon kommer att återkomma och då kan jag få mer information och råd. I alla fall började jag spraya idag och om ett par veckor borde jag känna mig bättre. En spray om dagen till att börja med och jag kan öka till två efter en månad om jag känner att jag behöver det, men jag hoppas detta räcker. Jag har ju rätt stora förhoppningar men det enda hon kunde lova var att det skulle hjälpa mot vallningarna. Jag måste i alla fall säga att det är positivt att hon hade Mia Lundins bok ”Kaos i kvinnohjärnan” på kontoret och hade läst den. Hon tyckte mycket var bra även om hon inte höll med om allt (tyvärr).

Jag delar dagens bön från internet, en bön som passar bra till predikoserien Harmoni som avslutas på söndag:

”Enhetens Gud, vi tackar dig för vår församling och för människornas olika gåvor. Hjälp oss att leva förenade med Kristus, vända mot världen, och öppna för varandra. I Jesu namn, Amen.”

Blessings

 Årstidens färger <3

 

 


Något positivt

Speciellt i de jobbiga tiderna försöker jag hitta det positiva. Det finns alltid något och en positiv sak i det jobbiga som är nu är att jag fått väldigt fina naglar. Långa, hårda, snygga. Jag tror aldrig att jag haft så snygga naglar förut, i mig själv alltså. Så alla de dyra tillskotten verkar ha gjort någon skillnad i alla fall. Det är ett gott tecken. Det betyder att det händer något i kroppen även om jag inte känner det :-)

Och trots långa naglar gick det bra att bowla i lördags. Nä, jag vann inte, men det är helt ok. Jag tycker det är kul och vi var ganska många i olika åldrar och det var extra roligt. Efteråt var vi på kåren och åt tillsammans och då kom några till som inte hade varit med på bowlingen. Det var också trevligt och mysigt.

Söndagen gick också bra. Predikan, ”Harmoni del 2” finns att lyssna på här på hemsidan. Den handlar om kärlek :-) och det är ju aldrig fel.

Imorgon ska jag till Gynhälsan i Jönköping. Det är ju så när man bor i en liten stad som Tranås där det inte finns några specialister. Då får man söka sig någon annanstans och jag hade tur som hittade Gynhälsan som är ganska nybyggt och fint och utökar sin verksamhet, samt en väldigt bra och trevlig gynekolog. Så jag hoppas det blir ett givande besök.

Idag blir det att göra program till söndag och börja på predikan. Det är sista delen av Harmoni-serien.

Så delar jag den korta morgonbönen från internet:

”Herre, finn mig där jag är idag, ge mig vad jag behöver och stanna hos mig tills natten kommer, Amen.”

Grace & Peace

Ellerr hur ;-)

 


Natten är dagens moder

Jag det är den andra strofen i dikten där det står att Kaos är granne med Gud. Och livet och erfarenheten visar ju att det brukar komma ljus efter mörker, dag efter natt och Jesus visar ett det kommer uppståndelse efter korsfästelse, liv efter död och det klamrar jag mig fast vid. Jag var hos Anders Lönedahl igår, i Töreboda. Det är ju långt att åka, ca 2½ timme enkel resa, och jag varken kan eller vågar köra så långt själv när jag mår så kasst, men Magnus, min hjälte, körde mig <3 Det var bra att jag fick komma dit. Dels för att få prata med någon som kan det här och vet och kan förklara vad exakt det är som händer i kroppen när det enda jag känner är paniken, samt att ge tips och råd hur jag ska kunna underlätta det hela. Vi mätte CO2 halten i kroppen, inte bara i blodet alltså utan i cellerna och det visar tydliga tecken på hypokapni = kronisk hyperventilering, alltså för liten mängd koldioxid i artärblodet. Vilket försätter kroppen i en ständig stressreaktion. Det är bra att kroppen kan göra det om man behöver springa ifrån en sabeltandad tiger, men se’n ska det släppa. Om man fortsätter vara i detta tillstånd i 25 år eller nå’t då är det inte konstigt att kroppen säger ifrån så småningom. Och då går man till doktorn och undrar vad som hände och så får man diagnosen utmattningsdepression och antidepressiv medicin istället för att ta tag i orsaken till problemet, som då oftast är det liv man lever och de krav man satt upp för sig själv eller andra har satt upp för en. Och när man väl förstår det är det väldigt svårt att komma ur det, vilket jag då står i nu och har egentligen stått i ganska länge, vilket bara bevisar hur svårt det är….. I alla fall så hjälpte han mig igen med andningsövningarna, hur jag ska göra för att träna på att djupandas och få in ordentligt med luft och kunna låta det göra sin uppgift i kroppen. Så himla sjukt alltså, jag tog typ tre andetag där på britsen på det sätt han sa åt mig och förutom att bli yr, vilket är väldigt vanligt, så blev jag alldeles röd och varm om öronen och kinderna. ”Sådär ja, nu öppnade kärlen sig. Du har det i dig, du behöver bara öva på det och tro på dig själv. Det kommer att funka.” Så jag behöver göra dessa andningsövningar flera gånger om dagen och så småningom blir det kanske naturligt, men det är nog långt borta. Det kanske låter enkelt också för någon som inte har några problem med det, men för mig är det ett gissel. I alla fall ska jag höra av mig till honom efter jag har varit hos gynekologen på onsdag, då jag ska dit och prata om klimakteriebehandling, typ östrogenbehandling, för det är säkert det som också har ställt till det i nedtrappningen. Kroppen undrade väl vart jag tog vägen. Plötsligt sjönk de redan låga östrogennivåerna och östrogen är en serotoninfabrik, så det är inte omöjligt att det kan hjälpa också. Hoppas det. I övrigt har jag gått tillbaka till 37,5 mg Venlafaxin för att komma över detta till synes oöverstigliga (vilket det inte är) hinder och hoppas kunna börja trappa ner igen inom en månad eller så. Ja, det är inte lätt att vara människa. Men vem har sagt att det ska vara lätt. Det är dessutom alltid någon annan som har det värre (tyvärr är det en klen tröst för mig just nu…)

Nu är det i alla fall lördag och planen är att gå och bowla kl.16 med ett gäng från kåren och därefter äta tillsammans. Jag hoppas kunna orka med båda. Satsar på det. Imorgon är det gudstjänst kl.10.00 och temat är ”Harmoni del 2”. Det handlar mycket om kärlek kan jag avslöja. Musikkåren spelar också. Välkommen du med!

Och så, en kort morgonbön från internet:

”Herre, finn mig där jag är idag, ge mig vad jag behöver och stanna hos mig tills natten kommer, Amen.”

Grace & Peace

 <3 <3 <3

Kaos är granne med Gud

Det är namnet på en pjäs av Lars Norén från början av 1980-talet. Namnet är taget från sista strofen ur dikten: ”Vän, i förödelsens stund” av Erik Johan Stagnelius – ”Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker: natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.” Det finns också en hel del gamla skapelseberättelser från olika kulturer och religioner där det först är kaos och ur kaoset skapas kosmos (ordning). Hos mig och i mig är det mycket kaos just nu. Detta funkar inte riktigt som jag hade hoppats. Jag trodde att det skulle bli lite lugnare när jag gick tillbaka till senaste dosen av Venlafaxin för att stabilisera, men det verkar bara bli värre. Förmodligen räcker det inte med den låga dosen för att häva paniken, stressen och abstinensen i kroppen. Sedan i fredgas kväll har jag haft jätteont i magen också. Sådär så att det inte släpper. Just idag verkar det ha lugnat sig lite och emellanåt känns det rätt ok så jag hoppas det är på nedgång. Dessutom har jag fortsatt skaka, frossa, vara yr, huvudvärk etc. ja, inte konstant men när som helst så slår det på. Idag mådde jag hyfsat i morse och kunde yoga lite lätt vilket var skönt. Efter duschen mådde jag kasst igen. Helt från ingenstans. Jag mailade Anders Lönedahl igår och skrev ut min desperation och han skrev att erfarenheten visar att det är den dosen där man senast var stabil som kan häva abstinensen. Skit! Vilket i och för sig är logiskt. Men så sa han också att en del som slutar med Venlafaxin kan få starka reaktioner en längre tid efter att de slutat helt. Men att det går över fast det är jobbigt så länge det varar. Och då undrar ju jag att om det ju går över, varför ska jag då gå tillbaka till medicinen? Då måste jag ju gå igenom allt en gång till. Jag fattar liksom inte. Fast det kan ju vara att jag inte är tillräckligt redo just nu men kanske är det om ett tag. Ja, i vilket fall som helst så är det ett rent helvete. Anders tyckte att vi borde ses och kolla bl.a. koldioxidhalterna i kroppen. Är de för höga kan det orsaka väldiga stresspåslag i kroppen, vilket mina symptom tyder på. Och förmodligen har jag inte lyckats få ner dem så mycket som jag skulle behöva. Har man så svårt att djupandas som jag har så är det inte lätt att få in tillräckligt med syre för att trycka ut koldioxiden. Vi får se om det går att ordna en träff. Han är ju inte precis här i närheten. Jag får nog dock böja mig igen för överheten och återgår till senaste stabila dos, d.v.s. 37,5 mg. Så himla träligt, men jag orkar bara inte. Inatt har jag sovit hela natten (tack och lov) och ändå känns det nu som att jag inte sovit alls. Det är så svårt att förklara också hur det känns, speciellt för någon som aldrig själv känt något liknande. Jag har alltid hävdat att det är min kropp som är i obalans och mår dåligt och att det på grund av det även sätter sig mentalt. Inte tvärtom. Se’n hör ju allt ihop så det är svårt att veta vilket som är hönan och vilket som är ägget. Men jag anser att jag i mig själv, innerst inne, är en glad person som hellre ser lösningar än problem och som helst inte vill gräva ner mig i för djupa klagovisor. Att jag då för ganska många år sedan nu fick höra att jag hade depression med ångest klingade aldrig bra i mig. Mina symptom stämde inte med andras som hade depression. Jag tror att allt beror på att hormonerna började strula, vilket i sig har flera anledningar, och att det var fel från början att ta antidepressiv medicin. Jag borde fått hjälp på hormonellt plan istället, men varken jag eller någon läkare visste det och då hade jag ju inga kontakter med några terapeuter heller. Hade jag vetat då vad jag vet du så hade jag nog tagit andra vägar. Sedan dömer jag ingen som tar denna typ av medicin. Jag har själv agiterat för den och tyckt att den räddat mig, men samtidigt tror jag att det även fanns andra vägar som jag kunde tagit om jag bara vetat. Och då kanske livet varit annorlunda. Men det är inget att gräma sig över nu utan ta tag i det som behövs för att rätta till det. Gör om – gör rätt (typ).

Helgen som gick var bra trots att jag mådde som jag gjorde. Frukost & Teologi-träffen blev bra. Vi var inte så många men vi hade ett bra samtal om livets mening och som vanligt har vi ju inget facit utan bara mer tankar :-) Precis om det ska vara. Nästa träff är den 27/10 och då ska vi samtala om Nattvarden. Så skriv in det i almanackan redan nu.

Söndagens gudstjänst var också fin. Temat var Harmoni och det var del 1 av en predikoserie i tre delar och predikan finns att lyssna på här på hemsidan.

Så fortsätter dagen med ett steg i taget, ett ögonblick i taget.

Idag blir det en bön ur Psaltaren 73:23-26

”Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt, Amen.”

Blessings

 <3

 


Ett steg framåt, två tillbaka

Ungefär så ja. Det är väl livet just nu, typ. Nu måste ju kroppen vänja sig vid att ta medicinen igen, även om det är en liten dos (men den lilla dosen var tydligen väldigt viktig) så nu kommer ju yrseln och ostadigheten m.m. extra igen för det är ju typiska biverkningar på Venlafaxin. Ja, det kanske blir en del gnällande på bloggen ett tag nu för det är ett sätt för mig att få ut det ur systemet. Du kan ju alltid scrolla vidare om det blir för jobbigt…..

Nu är det i alla fall fredag igen och ännu en helg framför. ”Meningen med livet” ska vi prata om på Frukost & Teologi imorgon bitti och Magnus har handlat in till frukosten nu, men skulle du vilja komma ändå utan att vara anmäld så är det ok, där finns säkert tillräckligt för dig också.

Solen skiner och en liten promenad får det bli senare. Förberedelserna för helgen är klara och tvätten är i maskinen och tumlaren. Så ett steg i taget idag också, precis som vanligt.

Och så delar jag en bön från internet:

”Gud, när oro och bekymmer får makt över mig, hjälp mig då att vila i dig, skilja mellan stort och smått och lämna framtiden i dina händer. I Jesu namn, Amen.”

Grace & Peace

 

 


Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag fick böja mig för ”stormakten” och gå tillbaka till senaste dosen av Venlafaxin (12,5 mg). Det tog emot, rejält, men kroppen sa till ordentligt också att den inte var redo än. Jag hörde mig för med dem som kan och vet mer än jag om detta och fick veta att det är kroppens sätt att tala om att den inte är redo och då ska man vara snäll mot sig själv och gå tillbaka till senaste dosen och stabilisera där innan man trappar ner igen. Jag hoppades verkligen att det inte skulle behövas, men efter gårdagens h-vete så böjer jag mig. Jag får ta denna dos ett bra tag nu och nästa steg ska jag försöka halvera även denna så att steget blir mindre till nollning se’n. Jag vet och har fått höra nu att det inte är ett misslyckande utan att vara snäll mot sig själv, och ändå känns det som ett misslyckande. Vill ju så gärna bli av med detta gift och trodde att det skulle funka den här gången.  Jag var också förvånad över att abstinensbesvären kom först efter en dryg vecka och inte på en gång, men fick veta att det kan komma efter 6 månader. Det finns inget schema när det gäller kroppen. Jag antar att det också kan bero på hur länge man tagit medicinen och hur kroppen lagrat den. Min kropp fick i alla fall panik när lagret sinade och nu får jag göra om och göra rätt (förhoppningsvis). Knyta ihop det söndriga repet (spindeltråden) och börja balansera igen. Kanske nästa nollning kan bli tredje gången gillt.

Idag började dagen med pastorsbön i Löfstadkyrkan. Alltid ett bra sätt att börja dagen. Nu efter fikat får det bli lite städning och förberedelser för helgen.

Idag får vi alla ta del av den korta versionen av Sinnesrobönen:

”Gud, giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden, Amen.”

Blessings

 

 

 

 


Och där brast linan…

Eller spindeltråden snarare, så skör var den ju. Igår var jag glad och förvånad att det gått 8 dagar efter utsättningen och att utsättningssymptomen inte var värre än de var. Runt kl.5 i morse fick jag erfara annat. Efter ett toabesök då jag kände mig riktigt vimmelkantig låg jag i sängen igen och skulle slappna av för att försöka somna om. Då börjar kroppen skaka och krampa. Helt sjukt. Att försöka djupandas var helt omöjligt. Jag har ju svårt att göra det i vanliga fall men nu var det helt förgjort. Jag hade stängt fönstret så det var inte direkt kallt längre men jag skakade tänder och hade ingen koll på kroppen. Så himla obehagligt. Det kändes som att jag inte kunde andas ordentligt fast jag kunde det och pulsen steg. Jag tänkte att det skulle gå över snabbt igen men det bara höll på och det var så himla obehagligt. Jag var nära att ta till Stesoliden, men testade först med spikmattan. Och då lugnade det ner sig lite, men inte helt. Jag fick stunder av lugn och värme i kroppen i alla fall men sen kom det igen. Och så höll det på tills jag steg upp strax innan 8. Då fortsatte jag att skaka men jag försökte ignorera det och göra allt jag brukar göra på morgonen och efter hand blev det bättre. Jag körde inte och handlade som jag hade planerat. Jag får se om jag vågar mig ut om en stund och kan handla det viktigaste i alla fall. Jag har suttit i soffan en stund nu med vetekudde över axlarna och fikat. Jag får attacker av typ andnöd emellanåt (ångest antar jag) och känner mig helt under isen. Fy fanken vad detta är jäkligt! Tänk att en enda liten kapsel med detta eländiga rävgift kan förgifta kroppen och hjärnan så mycket att det känns som att man ska dö när man slutar med det. Tidigt i morse när jag låg där och skakade och krampade fick jag en ”deja vù”-känsla. Precis sådana attacker hade jag förra gången jag satte ut medicinen för 6 år sedan och då hade jag gjort det mycket snabbare och utan hjälp av tillskott och The Road Back, så denna gången trodde jag inte att det skulle bli så. Eller, jag hoppades i alla fall. Jag får skriva i gruppen på Facebook och se om någon har tips. Kanske behöver öka dosen på tillskotten eller nå’t. Idag är i alla fall en riktigt dålig dag hittills. Jag bläddrade lite i gamla blogginlägg från 2012 och det var verkligen tufft då också. Trodde som sagt att det inte skulle vara så denna gången, men tji fick jag. I ett av inläggen hade jag citerat en sång av Bon Jovi och emellanåt vill jag skrika ut den: “Hey God - Tell me what the hell is going on, Seems like all the good shits gone. It keeps on getting harder hanging on. Hey God, there's nights you know I want to scream. These days you've even harder to believe I know how busy you must be, but Hey God... Do you ever think about me”

En sak till – Om någon läkare vill skriva ut Venlafaxin till dig så spring därifrån!!

Och så finner jag denna dagens korta bön på internet: ”Gud, ge mig tålamod att vänta till dess att din tid är inne, Amen.” Fast ärligt talat tror jag inte att det är Gud som låter mig vänta på att må bättre utan den idiotiska medicinen som har förstört mig.

Kram

 

 


Frost

Väderleksprognosen sa att det skulle kunna bli frost på natten till tisdag och jag tror att det var det. När termometern på balkongen stod på 3 grader vid 8-tiden (då är det lite kallare utanför) så har det nog varit under nollan under natten. Så nu är det obönhörligen höst/vinter. Nu skiner förstås solen och värmer upp allt, vilket jag uppskattar. Igår kunde jag till och med sitta en stund på trappan till kåren (på en kudde) i solen och fika innan Bibelsamtalet. Det gäller att ta vara på alla solstrålar. Magnus åkte med tåget till Stockholm tidigt i morse på nå’n konferens. Han ska komma tillbaka imorgon kväll.

Helgen var bra. Det var ju rejält blåsigt i lördags på loppisen men vi lät bli att ta med klädställningen och lät kläderna ligga i kartongerna så man fick titta igenom dem där. I övrigt hade vi resårband runt bordet så vi kunde spänna fast det som låg där så det inte blåste iväg när vindbyarna kom. Det var solsken för det mesta i alla fall och det var skönt. Det började ösregna precis efter att vi kommit hem. Gabriel fick i alla fall sålt mycket av sitt lego och lite annat. Så han tjänade mycket pengar på de timmarna. Jag fick knappt ihop till min del av bordshyran (som förra året). Lite tråkigt för mig med jättekul för Gabriel. Nu har jag tre kassar jag ska gå med till Erikshjälpen….

Gudstjänsten på kåren i söndags hade också varit fin och Urbans predikan ”Sanningen ska göra er fria” kan ni se och lyssna på här på youtube. Smart :-)

På lördag är det mycket som händer. Det är långlördag på stan. Det är också Världens dag för Världens barn och en massa aktiviteter på stan. Även bibelutdelning av Barnens Bibel till 5-åringar. På vår gudstjänst på söndag kan man också komma och hämta sin Barnens Bibel om man fått inbjudan till det. På lördag 9-10.30 har vi också terminens första Frukost & Teologi på temat ”Meningen med livet” och det är vi väl alla nyfikna på ;-) Glöm inte anmäla dig! På söndag är temat för gudstjänsten ”Harmoni” och det är del 1 av en predikoserie på 3 delar.

Idag är det dag 8 utan medicin. Det går ganska ok. Jag är glad att jag inte haft några större ”brain zaps”, men så tar jag också höga doser av Omega3 och jag förmodar att det gör mycket. Ostadig och osynkad är jag dock, men när jag ser tillbaka så har jag ju varit det mycket även med medicin så jag fortsätter ett steg i taget, både med det och med anti-candida-behandlingen /dieten. Det blir ju lite tråkigt den 18/10 då det är Afternoon Tea på kåren. Allt det goda som serveras där ingår inte i den behandlingen kan jag säga…. Jag får väl dricka en kopp ingefärste ;-)

Så en tackbön från internet:

”Tack Gud för din ständiga närvaro, tack för att du möter oss som vi är. Hjälp oss att lita på din kärlek och ge vidare av allt du ger oss, Amen.”

Grace & Peace

 ;-)

 


Balansgång

Jag har sagt flera gånger förut att det periodvis känns som att jag balanserar på en skör spindeltråd och när som helst kan den brista. Ungefär så är det nu. Idag är det fjärde dagen utan Venlafaxin (!) Jag tog sista kapseln i måndags och sedan dess är jag utan. Jag sörplar Omega3 och ser till att få i mig ordentliga doser av övriga tillskott samt bra mat, andningsövningar, återhämtning och frisk luft. Än så länge är det ok fast det är som att balansera. Jag minns hur det var för sex år sedan då jag satte ut medicinen förra gången. Då gjorde jag det alldeles för snabbt och utan övrig hjälp av tillskott och liknande och det gick ju rakt åt h-vete. Denna gång är jag bestämd att det ska fungera och nu har jag lärt mig mycket mer om både mig själv och om hur medicinen fungerar och varför den kan sluta fungera, vilket den ju gjorde för mig. Det var mer biverkningar än verkningar till slut. Nu har jag trappat ner under ett helt år och gjort vad jag kan för att bygga upp mig själv under tiden och förhoppningsvis ska det räcka för att det ska gå vägen. Det är verkligen ett ögonblick i sänder som gäller.

Att jag dessutom har fått candida överväxt (svampinfektion) gör ju inte det hela bättre. Jag har fått både svampmedicin (Fluconazol), salva och jag tar andra anticandida preparat och undviker att äta sådant som matar candidan. Candida har också en förmåga att ge die-off symptom när det behandlas, d.v.s. att det blir värre först innan det blir bättre och det har jag förstås, så det är mycket på en gång. Se’n har jag ju skrivit förut om hur det är att vara i klimakteriet och där är jag ju också ordentligt. Kroppsdelar har ”bytt plats”; termostaten i kroppen funkar inte; plötsligt rinner tårarna för ingenting o.s.v. Så det är inte helt enkelt att veta vilka symptom som hör till vilket för de är väldigt lika varandra och i många fall samma. Fast det är kanske lika bra att ha allt på en gång så kanske det kan bli bättre efteråt ;-) Om knappt tre veckor ska jag till gynekologen för att kolla hur svampbehandlingen funkat samt att prata om behandling för klimakteriebesvären så det ser jag fram emot och hoppas att i alla fall svampsymptomen försvunnit då (även om behandlingen måste fortgå 3-6 månader); att utsättningen av Venlafaxin stabiliserats och att vi ska hitta en bra lösning för att underlätta det övriga. Så tills vidare kör jag på med det jag kan och hoppas på det bästa.

Imorgon är det så dags för Loppis vid Församlingshemmet 9.30-13.00. Det ska ju bli blåsigt med starka vindbyar så vi får vara noga med att förankra våra grejor ordentligt och de rekommenderar inte klädställningar och tält ;-) Nä, det tror sjutton det. Jag hoppas att det blir en fin förmiddag i alla fall och att vi inte behöver packa med oss så mycket hem igen utan att vi får sålt mycket. Så välkommen dit och fynda!

Vi har ju ledig helg så på söndag är det Urban Arvidsson som predikar på gudstjänsten på temat: ”Sanningen ska göra er fria”. Välkommen då också.

Och så, dagens korta bön från internet:

”Gud, ge mig vila hos dig så att jag kan arbeta. Hjälp mig att ta emot så att jag kan ge. I Jesu Kristi namn, Amen.”

Blessings

 :-)

 

 


”Follow your dreams”

Är tillbaka efter drömretreaten på Wettershus. Det var fina men ganska intensiva dagar. Vi hade visserligen gott om tid för vila och tystnad, men drömgruppsarbetet var två samlingar à 2 timmar varje dag och där behövde man vara engagerad och koncentrerad och det tog ganska mycket kraft. Det var tufft att sitta så mycket också. Mellan samlingarna var det tystnad och det var underbart. Måltiderna var goda och tysta. Hela eftermiddagen, från 13 – 16 var ledig och då, efter maten, gick jag en runda och sedan vilade jag på spikmattan och läste. Det var eftermiddagskaffe 15.30 om man ville ha och sedan drömgrupp 16-18. Kvällarna slutade med aftonandakt. I söndags firade vi mässa på morgonen. Så vackert, berörande och fint. I det stora hela var det fina dagar. Vi fick ju lära oss en metod för att bättre förstå våra drömmar och det var väldigt intressant, givande och spännande och nu får jag nog fortsätta fundera på och smälta det. skriva ner mina (knäppa) drömmar, kolla på pappret och fundera på vilka känslor som väcks, vilka symboler och metaforer som kommer upp o.s.v. Och sedan se vad de kan vilja tala om. Ja, det var en fin introduktion till drömförståelse i alla fall.

Nu är det ny vecka med allt vad det innebär och just idag har Gabriel studiedag. Vi ska fixa ihop allt vi ska ha med oss till Loppisen på lördag och så hoppas vi att vi får sälja mycket. Det är väldigt fint väder idag och det ska visst vara varmt och soligt några dagar. Det vore ju skönt om det är så på lördag också, men jag tror att det ska vara lite svalare då. Förhoppningsvis är det uppehåll i alla fall.

Jag läste ut boken ”Chansing Francis” av Ian Morgon Cron förresten. Alltså, jag önskar att den fanns på svenska så jag kunde rekommendera den till alla, men om du kan läsa och förstå engelska så läs den. Så himla bra.

Till helgen är vi lediga och på söndag är det Urban Arvidsson som predikar på gudstjänsten på kåren. Välkommen du också.

Delar dagens korta bön från internet:

”Gud, hjälp mig att finna min botten i dig, så att jag får kraft. Så att jag ser vart min väg ska gå, Amen.”

Grace & Peace

 <3

 


En (o)salig röra

Ja, så kanske man kan beskriva resultatet av valet. Resultatet som inte ännu är något resultat för alla rösterna inte är räknade än och det är alldeles för jämt för att veta hur det blir. Ja, det är inte speciellt förtroendeingivande på något sätt. Både positivt och negativt angående Sverigedemokraterna. De fick inte så stort stöd som många, inklusive de själva, trodde. Det blev färre och färre % efter hand vilket ändå är positivt. Att de ändå fick så stort inflytande som de fick är ett nederlag för Sverige i stort och inte minst för Tranås, där SD är det näst största partiet. Helt sanslöst! Skäms Tranås (och då menar jag naturligtvis inte alla som inte röstade på SD utan de som gjorde det.)

Vi var på Konfirmationsgudstjänst i Brunnsparkskyrkan i söndags. Det var väldigt fint. Det blev både konfirmation och dop. Två av ungdomarna döptes också och det är ju härligt. Det blev en lång gudstjänst så lite tufft var det, men det var väldigt fint på alla sätt.

Målaren håller på att måla vår gästtoalett nu. Ja, eller, han är inte här än idag. Han ska väl måla ett andra lager idag antar jag för det första kom på igår. När han är färdig ska mattläggaren lägga in ny matta och därefter ska det vara klart, äntligen.

På torsdag åker jag till Wettershus på retreat. Jag hoppas det blir bra och avkopplande och givande och att jag orkar. Nu är det ju inte speciellt ansträngande, antar jag, men jag är ju lite ostadig, yr och trött m.m. så jag får väl ta det som det kommer. Kanske bara bytet av miljö gör mig gott.

Delar en kort bön från internet:

”Gud, när oro och bekymmer får makt över mig, hjälp mig då att vila i dig, skilja mellan stort och smått och lämna framtiden i dina händer. I Jesu namn, Amen.”

Grace & Peace

 <3

 


Höstplaner

Under hösten har jag några saker inplanerade och däremellan få vardagen rulla på i ”normala” spår. Emellanåt känns det jobbigt att planera in olika saker eftersom jag varje dag balanserar på en tunn spindeltråd i måendet och aldrig riktigt vet hur det kommer att vara. Jag antar att allt beror på nedtrappning och hormoner och så länge det pågår så kommer det att vara såhär, mer eller mindre, och för tillfället är det mer. Jag vet att detta har varit ett återkommande tema här på min blogg och det visar väl bara att livet är tufft from time to time. I alla fall så är ju det närmaste avbrottet i vardagen Retreaten på Wettershus den 13-16 september. Förhoppningsvis gör den mig gott. Lördagen efter är det Loppis vid Församlingshemmet och det är ju bara några timmar men tar en del krafter i alla fall. Efter det dröjer det ett tag och sedan har jag köpt tågbiljetter till Malmö den 23-26 oktober. Nu är det ju ett tag sedan jag var och hälsade på där så nu är det dags och den veckan funkar bra. Jag köpte biljetter som inte går att boka om så jag hoppas att måendet samarbetar. Eventuellt kommer jag att ha slutat helt med Venlafaxin då, vilket jag ska testa efter Wettershusvistelsen.

Under höstterminen kommer vi också att ha tre lördagar med Frukost & Teologi på kåren och jag efterlyser teman att samtala om. Jag fick ett förslag – ”Meningen med livet” och det får det bli en av gångerna, kanske den första till och med. Men har du förslag på teman att samtala om vid dessa träffar så snälla tala om dem för mig. Om jag alltid ska bestämma så finns risk att det blir enkelspårigt, så det är mycket bättre om jag får tips utifrån, oavsett om du kan komma själv eller inte. Första samlingen är i alla fall den 29/9 kl.9-10.30.

Imorgon är det alltså ingen gudstjänst på kåren utan vi besöker Brunnsparkskyrkans konfirmationsgudstjänst då Carl från oss konfirmeras där, så då vill vi alla vara där och fira honom.  

Delar dagens bön från internet:

”Herre, Du gav mig förmåga att tänka och planera. Ge mig klara tankar och ett varmt hjärta. Om ödmjukhet ber jag, o Herre men också om frimodighet, I Jesu namn, Amen.”

Kram

 
 
<3

 

 


Om

Min profilbild

Monica Alhbin

En blogg om det liv jag lever. Upplevelser. Familjen. Ja, livet i största allmänhet.

RSS 2.0